
DN 16/6 2015
Maciej Zaremba svarar skribenten Kajsa Ekis Ekman i en slutreplik.
Slutrepliken är saklig, har god ton om än är kritisk, den använder sig inte av personliga påhopp för att flytta fokus från det ämne som debatteras.
Med andra ord det är en slutreplik som är värdig och går att läsa.
Tyvärr så har det under de senare åren blivit personliga påhopp och flytt av fokus från ämne till person i dessa debattdiskussioner, en del som ger sig in i debatten kan helt enkelt inte föra en dialog med en meningsmotståndare. Orsak? De är inte van att bli emotsagda och är van vid att verkligheten och sanningen stämmer överens med deras egna åsikt. Därför ”avslöjar” de meningsmotståndarens egentliga motiv och hur tveksam faktaunderlaget är till debattartikeln.
De enda som jublar är de som kan kallas vid ”Ja-sägare”, det egna twitterflödet som har exakt samma åsikt som du själv.
Jag vet skribenter som hade velat diskutera mina reportage men tappade lusten efter Ekis Ekmans inhopp. Om det var den nivån som gällde, ville de inte vara med. Det är förståeligt. Vem vill se sina egentliga motiv avslöjade av Ekis Ekman? Det demokratiska samtalet förutsätter att vi i det längsta litar på att folk faktiskt menar vad de säger.
Maciej Zaremba för en dialog, Kajsa Ekis Ekman försöker på alla möjliga sätt att förgöra dialogen för att få fram att Rättvisans Demoner är ett frontalangrepp mot feminism, psykologer och kvinnliga socialarbetare.
Vinnaren är Maciej Zaremba för han väljer dialog och håller sig till ämnet. Han förlöjligar inte Kajsa Ekis Ekman när han tar upp hennes arbetssätt, utan mer ifrågasätter vad hon egentligen vill uppnå. Utan personligt angrepp på henne som person.
När har Kajsa Ekis Ekman lyckats hålla sig saklig i ett ämne likt Maciej Zaremba?
Debatten kring Rättvisans Demoner påminner om hur DN Kultur lät en känd feminist spy ut sitt hat över män, speciellt några namngivna män som hon likställde med den norska massmördaren ABB. Till replik fick hon sakliga argument och inga personliga påhopp.
För även om hon smädat å det grövsta så svarade en namngiven man med dialog inte personliga påhopp.
Rättvisans Demoner bygger på ett gediget fakta underlag, men ifrågasätts och kallas snyfthistorier av Kajsa Ekis Ekman som inte uppskattar den bild av Sverige som visas.
Rättvisans demoner visar allvarliga systemfel inom den svenska socialtjänsten, det är inte ett frontalangrepp mot frontangrepp mot feminism, psykologer och kvinnliga socialarbetare.
Att underlaget är så omfattande (600 filer, hälsar datorn) borgar förstås inte för reporterns urskiljningsförmåga. Men av de hundratals läsarbrev att döma (var tredje ber om hjälp mot socialtjänsten, lika många män som kvinnor, en rad socionomer tipsar om hur jag borde gå vidare, ingen – utom deras fackförening – påstår att jag är helt fel ute) tillåter jag mig att dra slutsatsen att dessa reportage verkligen behövdes.
Media Länkar:
Maciej Zaremba: Kajsa Ekis Ekman skriver in sig i narrkvoten (DN)
Kajsa Ekis Ekman: Verkligheten går förlorad bland påstådda skandaler och snyfthistorier (DN)
”Det är fullständigt otroligt att Maciej Zaremba på detta sätt har lyckats lura halva Sverige och DN:s ledarsida.” (DN på Facebook)
Så förvandlades männen till rättvisans demoner (DN)
Därför levde lögnerna om Julias pappa (DN)
Så blev Olle berövad sin mamma (DN)
Därför försvann Ellens pappa (DN)
Varför dog Matilda? (DN)
”Zaremba drivs av egna teser” (SVT Opinion)
Kommentera gärna, din kommentar kommer att inte synas förrän och om den godkänns av blogginnehavaren. Feel free to comment, your comment will not appear until and if approved by the blog owner.