– Jag kände mig så otroligt ensam. Jag visste inte att det fanns andra som jag, säger Mats.
Mats, som Aftonbladets Linda Hjertén träffat, berättar om hur han levde med en kvinna som utsatte honom för relationsvåld. Det tog 25 år för Mats att lyckas lämna kvinnan.
Att Mats kände sig ensam, att han inte visste att det fanns män som levde och lever i förhållanden där deras kvinna misshandlar den både fysiskt och psykiskt är inte förvånande.
För när det talas om relationsvåld i Sverige så är det uteslutande Mäns våld mot Kvinnor – inget annat relationsvåld får lika mycket uppmärksamhet från media, politiker, intresseorganisationer etc.
Tyvärr så har den som är starkast i att bilda opinion lyckats vrida till begreppen Relationsvåld och Våld i Hemmet till att det alltid är samma förövare och samma offer.
Mannen är den som slår och kvinnan är den som blir slagen.
Det är fel!
För Relationsvåld och Våld i Hemmet kan drabba alla – oavsett om du är man eller kvinna.
Och det är inte alltid mannen som är den som slår.
I Linda Hjerténs artikel går det att läsa att Relationsvåldscentrum Sydväst i Skärholmens Centrum har startat samtalsgrupper för våldsutsatta män. Det är unikt, för det mesta så finns det bara samtalsgrupper för män som vill sluta slå. Och de pengar som avsätts till män när Regeringen satsar för att bekämpa Relationsvåld brukar uteslutande vara villkorade på just att få män att sluta slå.
De Mansjourer som arbetar mot våld och förtryck av män i nära relationer har inga statliga stöd att söka, förutom det för att få männen att sluta slå. De har väldigt sällan någon lokal och drivs av frivilliga. De är lika osynliga som de våldsutsatta männen. De har helt andra förutsättningar än kvinnojourerna.
Är det jämställt, jämlikt och rätt ?
– Våldsutsatta män är en osynlig grupp och mörkertalet är stort. Det har under arbetets gång blivit oerhört tydligt för oss hur hårt drabbade de här männen är.
Så säger behandlaren Linda Lundmark på Relationsvåldscentrum Sydväst. Jag hoppas att fler kommer till denna insikt och ser att även män kan vara offer för Relationsvåld.
Det gynnar ingen att ignorera, förtiga eller ”inte veta om” att Relationsvåld drabbar alla inte bara kvinnor.
– Det finns ju så få ställen att vända sig till som man. Jag gick till socialtjänsten fyra gånger men fick höra att man prioriterade kvinnor och barn. Till slut, den femte gången, fick jag hjälp och placerades med min yngste son på ett skyddat boende för kvinnor.
Unikt och otroligt att Mats och hans yngsta barn fick ett skyddat boende! Oftast så får män ingen hjälp alls eller så får de hjälp att fixa boende på ett vandrarhem. Och hur skyddat och tryggt är de boendet när man flytt från en våldsam partner???
Majoriteten av de skyddade boendena som finns är för kvinnor, män har det inte lätt att få ett skyddat boende för sig och för sina barn.
Linda skriver även om Alexander och hur hans exfru hamnat i en vårdnadstvist efter avtjänat fängelsestraff.
Ja, Alexanders exfru, mamma till hans barn, fick fängelse för sitt Relationsvåld.
Nu när exhustrun är ute igen har en vårdnadstvist inletts. Trots att hon är dömd för grov fridskränkning av barnen kan hon ändå få rätt till umgänge.
– Jag förstår inte hur det kan vara så, säger Alexander. Borde man inte automatiskt förlora rätten till sina barn när man slagit dem?
Alexander ställer bra frågor kring detta med att föräldern som begått brott inom familjen fortfarande kan få umgänge och i vissa fall även delad vårdnad om de gemensamma barnen.
Vad som gör detta fall unikt är att det är ombytta roller, pappan och barnen är brottsoffer och mamman är förövaren. Där kan det bli svårt, både ideologiskt och rent allmänt, för vissa att kunna säga NEJ till att den dömda mamman ska ha någon som helst rätt som förälder.
Lagen ska vara könsneutral och barnens bästa ska väga tyngre i rättsliga instanser än förälderns rätt.
Tack till Linda för att du skriver om detta och till Aftonbladet för att artikeln inte är låst.
Media Länkar:
Mats blev slagen av sin fru: ”Jag kände mig så otroligt ensam” (Aftonbladet)
Så förändras hjärnan av att leva i en våldsam relation (Aftonbladet) Låst artikel
Våldsutsatta män får inte samma stöd som kvinnor (Expressen Debatt)
Våldsutsatta mäns upplevelser i heterosexuella parrelationer
Ekström, Johan
Publicerad: 2021
University of Helsinki, Faculty of Social Sciences
“Ta det som en man” Mäns utsatthet för våld i nära relationer
Alexandra Stevanovska Berg & Lovisa Skoglund
Handledare: Tanja Christensson
Examensarbete i vårdvetenskap, socialpsykiatrisk vård, 15
hp Kandidatnivå VT 2020
Högskolan Väst
Att inte bli trodd
En litteraturöversikt över mäns upplevelser av våld i nära relation
EXAMENSARBETE – KANDIDATNIVÅ
Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad
vid Akademin för vård, arbetsliv och välfärd
2020:69
Maria Johansson
Sebastian Sirriyeh Mäkimaa
Högskolan i Borås
Ann Marie! Har du sett denna?
Gör gärna ett inlägg om den/ämnet.
Jag är en av fem drabbade pappor. Mvh Mike
Tack för tipset, Micke!
Tack!
Jag har läst en del bloggare ta upp forskning från USA, där det tydligen framkommit att inget av könen står för mindre än 40% av initiativet till våld. Med andra ord så är det ungefär lika vanligt att kvinnor börjar slå som att män gör det. Men det är bara när män slår som det räknas….
Jag har också läst bloggare referera till studier om våld i samkönade par. Om man skall tro feministerna borde det vara ständigt krig mellan två bögar, och ständigt fred med rosa enhörningar som dansar på moln mellan två lesbiska kvinnor. Men undersökningen (-arna?) kom fram till att våld var lika vanligt i samkönade par som i särkönade!
Mer specifikt här i Sverige så hade jag, för 15-20 år sedan, kontakt med kvinnan som ledde kvinnojouren i den kommun i vilken jag bodde då. Vi diskuterade en hel del runt våld i nära relationer, och jag nämnde det faktum att även kvinnor slår. Hon vägrade tro mig, men när hennes egen son (!!) hamnade på sjukhus efter att ha fått på käften av frun/sambon så fick hon inse att även kvinnor kan slå.
Tack Uffe för din kommentar.
Jo, det är svårt för en del att inse el vilja förstå att en kvinna kan vara den som slår i ett förhållande.
För mig var inte naglarna i ansiktet, det krossade porslinet, attacken och alla hot det värsta. Det värsta var att långsamt brytas ner; värderingar och övertygelser ersättas av skam. Rädslan av vad som kunde ske när jag inte närvarade och att jag inte kunde ta kontinuerligt ta konflikter gröpte ur min självkänsla och fick mig att ge upp mitt liv och i grund och botten låta mig utsättas för psykisk misshandel.
Tack Martin för att du har modet att berätta.
Jag hoppas att du lyckats ta dig ur detta destruktiva och våldsamma förhållande.