Angela Beausang, Carina Ohlson och Tomas Wetterberg har skrivit en debattartikel i SvD. De är mycket upprörda över att det svenska rättsväsendet inte har samma syn som de när det gäller ”den våldsamma pappan”.
Bakgrunden för gårdagens debattartikel är den dom som gav pappan vårdnaden om tre barn efter att umgänget inte fungerat. Mamman och barnen levde med skyddade personuppgifter och tydligen så var det väldigt omständigt att få umgänget mellan barnen och pappan att fungera.
Allt annat i mamman och barnens liv verkar överhuvudtaget inte vara problematiskt på grund av de skyddade personuppgifterna.
Så varför var det så mycket problem kring umgänget mellan barnen och pappan ?
Kan det vara så att mamman förutsatte att hon skulle slippa pappan efter att hon fått skyddade personuppgifter och pappan blivit fälld för misshandel ?
Slippa att ha pappan i barnens liv och slippa dela med sig av barnens uppväxt med honom ?
Hur är hemma miljön för barnen när de levde med skyddade personuppgifter hos mamman?
Är det en miljö som inte innebär att de får höra mamman och andra vuxna snacka skit om pappan och anklaga pappan för än det ena än det andra ?
Är det en miljö som kan göra barnen osäkra och rädda för sin pappa på grund av vad de hör och inte för vad de tidigare själva har upplevt ?
En vän som tipsade mig om denna debattartikel har egen erfarenhet av att som pappa bli bortmotad och anklagad. Åtalet mot honom ogillades, men mamman som anklagat honom själv och via barnen fick ensam vårdnad om barnen efter många turer i domstol. Ett beslut som jag starkt ifrågasätter efter att ha läst alla utredningar och domslut. Men som sagt i Sverige så är ju mamman av någon konstig anledning ofelbar och det bästa för barnen hur mycket hon än psykiskt och fysiskt misshandlar dem i sitt hat mot barnens pappa.
Umgänget med barnen, lik i det fall som denna debattartikel i SvD handlar om, har gått till och från skapligt för min vän. Han har sett till att de har fått umgås inte bara med honom själv utan även med vänner som de växt upp med och förlorat kontakten med efter att mamman valde att flytta med barnen till den andra delen av landet.
Men ett par incidenter gör att till och med jag funderar på vad som händer när barnen lämnar pappan och åker tillsammans med ”bevakaren” hem till mamman igen.
Barnen var glada under umgänget ibland lite osäkra och trevande i vissa lägen men de ville inte riktigt åka hem till mamman när umgänget var slut men såg fram emot nästa tillfälle som de skulle ha med sin pappa. Frid och fröjd med andra ord.
Rapporten som ”bevakaren” hade beskrev barnen som upprivna när umgänget var slut och ett av barnen lät annorlunda och arg på telefonen när h*n pratade med pappan efter att h*n kommit hem till mamman igen. Ett helt annat barn, ett hårt avvisande barn med ett språk som är över barnets ålder och speglar mycket av vad mamman säger i utredningar och förhör.
Så vad ägde rum i bilen hem och hur blev barnen bemötta av sin mamma när de kom hem efter att ha umgåtts med pappan ?
De problem som fanns kring umgänget mellan barnen som SvD artikeln handlar om, kan det vara så att det inte uppskattades av mamman att barnen skulle umgås med pappan och hon såg till att barnen visste om det ?
Hur var det före ett planerat umgänge ? (Hemma hos mamman alltså)
Blev barnen utsatta för verbala och känslomässiga övergrepp så att de skulle vara rädda för pappan och rädda att om de gillade att umgås med pappan så skulle det hända något med mamma ?
De platser som umgänget ägde rum var de allmänna platser eller stängda rum där det blev ett ansträngt klimat och ständigt övervakande och noterande blickar från den eller de personer som blivit ålagda att övervaka umgänget ?
Artikelförfattarna skriver att det är tvång som man utsätter barnen för när de måste umgås med sin pappa.
Men jag ställer mig frågan, vilket tvång är barnen utsatta för om de måste underkasta sig mammans livsval ?
Det har ju påpekats, i flera artiklar kring detta fall, att barnen hade inga som helst problem med att leva ett innehållsrikt liv trots de skyddade personuppgifterna. Det var bara den där jä*la pappan som störde denna idyll genom detta umgänge som barnen ”tvingades” till.
Men om det var så bra och utan ett isolerat liv då hade det ju inte varit några problem att få ett fungerande umgänge mellan barnen och deras pappa då ?
En liten parentes när det gäller umgänge med barn.
Vet ni hur vanligt det är att den mamma som blivit dömd för antingen Egenmäktighet med barn eller Grov egenmäktighet med barn, kräver att det barn/barnen som hon begått ett brott emot ska besöka henne för umgänge medan hon sitter av sitt fängelsestraff ?!
Inte några ilskna debattartiklar om dessa tvingande umgängen…..
Skyddade personuppgifter som många kvinnojourer hjälper till med att intyga för att kvinnor och barn ska få efter att de lämnat barnens pappa, hur ofta är det verkligen nödvändigt att de utfärdats ?
Jag kan ju säga att det finns ju fall under de senaste åren där kvinnor inte fått skyddade personuppgifter men helt klart skulle ha haft det. Och så finns det fallen där de skyddade personuppgifterna hänger kvar år efter år för att mamman ska slippa ha pappan i närheten av barnen, trots att det överhuvudtaget inte finns någon som helst hotbild mot henne eller barnen.
Det är bekvämt med skyddade personuppgifter eftersom då blir man av med den störande pappan och kan starta ett nytt liv med barnen.
Jag hoppas att barnen som är föremål för debattartikeln i SvD kommer få en uppväxt som ger dem tillgång till båda sina föräldrar och att de slipper bli använda av den ena förälder mot den andra.
Barn har rätt till båda sina föräldrar, oavsett vad artikelförfattarna tycks tro så är inte alla pappor och män våldsamma och alla mammor är inte offer som måste skyddas till vilket pris som helt.
Artikelförfattarna säger att barn inte ska behandlas så här, ska vi då inte se hur barnen behandlas och påverkas när de lever isolerat och med bara den ena förälderns version som ”sanning” ?
Eller är det att barn ska inte behandlas så här för att de är tryggast hos mamman oavsett vad alla andra säger och rättsväsendet kommer fram till ?
Med andra ord när mamman lämnar pappan och tar barnen med sig så ska barnen slippa denna pappa för all framtid om mamman så bestämmer ?
En liten kommentar till ang denna debattartikel.
Socialförvaltningen såg direkt till att bryta all kontakt mellan mamma och barn, som inte fick se varandra eller ens prata med varandra på telefon på över 100 dagar.
Det är tydligt att artikelförfattarna är mycket upprörda över att barnen ej haft kontakt med mamman på över 100 dagar.
Om de bara visste hur många hundratals dagar som en del barn inte fått ha kontakt med sin pappa…
Och detta kontaktavbrott mellan barn och deras pappa är med mammans, socialens, kvinnojouren och familjerättens goda minne.
Media Länkar:
Barn ska inte behandlas så här (SvD)
Miste vårdnad på grund av skydd (DN)
Miste vårdnad på grund av skydd: en kommentar (Pater semper est)
Miste vårdnaden – har skyddad identitet (SVT Nyheter)
Familjerättsadvokat: Glöm inte barnen i vårdnadstvister (Aftonbladet)
Gemensam vårdnad måste vara normen (Aftonbladet)
Har inte sett mamma på 100 dagar (Ekuriren)
Hur tänker Stockholms tingsrätt? (Ekuriren)
Debattören: Hör kvinnornas berättelser – istället för att förvånas när de dödas (Aftonbladet)
Misshandelsdömd gavs enskild vårdnad (MyNewsdesk)
Barnets bästa har blivit det motsatta (SvD)
Tvinga inte barn att träffa en våldsam pappa (SvD)
Familjerätten och barnet i vårdnadstvister – Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete (Socialstyrelsen)
Men att tvingas bo med en manipulativ och våldsam mamma det är okej? (Ann-Mari’s Blogg)
Ann-Mari's Blogg 
Kvinnojouren misslyckas med att splittra barnfamilj och beklagar sig nu att deras insats fallerat
Tack för din kommentar Christian Eidenert,
Jo det känns som om det är så. Att de är förbannade över att deras invanda arbetssätt inte fungerade i detta fall.
En mycket viktig fråga som du här tar upp. Den som saboterar skall ju verkligen bli ifrågasatt, väljer man att förhöra eller påverka sina barn att adaptera en uppmålad elak bild av den andre eller ljuga så kallas det otillbörlig påverkan och man sätter sitt eget barn i en elak lojalitetskonflikt.
Sånt här måste man stävja oavsett om pappa eller mamma gör så. Barnen är de som drabbas värst.
Leroy
”Socialförvaltningen såg direkt till att bryta all kontakt mellan mamma och barn, som inte fick se varandra eller ens prata med varandra på telefon på över 100 dagar”
Äntligen en socialförvaltning som fattar hur det funkar. En moder som hela tiden gör tillvaron till ett helvete för barnen genom att ondgöra sig över deras umgänge med pappan belönas med enskild vårdnad och restriktioner i umgänget med pappan, det enda hon behöver göra är att se till att barnen blir nervvrak. Stressa barnen maximalt innan de åker, se till att ha väninnor och helst också några ”överlevare” närvarande när barnen återvänder och fortsätt att stressa dem. Barnen blir helt ur balans och känner skuld över att de tycker om sin pappa och sen kan man peka med hela handen och säga ”men så här blir de när de MÅSTE ha umgänge med pappan”!
Barn med såna föräldrar mår bäst av att skyddshemplaceras. Då kan inte en förälder stressa barnet inför umgänget med den andre. När de sedan har övervakat umgänge med sina respektive föräldrar så ser man tydligt vad det är som gör att barnen mår dåligt.
Det här är en klassisk härskarteknik, att få barnen att må dåligt och att få det se ut som att det är den andra föräldern som är vållande. I sådana här situationer är det 9 av 10 barn som mår dåligt därför att de tvingas att ha dåligt samvete för att de tycker om båda sina föräldrar men en förälder vägrar acceptera det.
Tack Leroy för din kommentar,
Lojalitetskonflikten för barn är inte allt för erkänd och uppmärksammad i Sverige, mycket beror på att ROKS och andra organisationer lyckas utmåla en förälder som offer och den andra som brutal förövare. Att det är barnen som drabbas värst är det ingen som egentligen bryr sig om i dessa kretsar, bara mamman får som hon vill.
Tack Butter för sin kommentar,
Jo nog är det en härskarteknik som används mot barnen.
Tur är att det uppmärksammas mer och mer, förhoppningsvis så får vi en prejuridicerande dom snart!
Kan bara bekräfta att en pappa som strider för sina barns rättigheter gör det i en lång uppförsbacke som inte tar slut förrän mamman ändrar inställning. Jag vill ge de pappor som blir orättvist behandlade rådet att inte ge upp. Sanningen hinner alltid upp den som ljuger. Själv har jag ensam vårdnad om två av våra tre barn. Och jag ger mycket heder åt socialförvaltning och domstolen som efter utredningar, medlingar och förhör såg igenom lögnerna.
Pappor ge aldrig upp.
När det gäller kvinnojourerna kan jag bara säga att de utnyttjas av mammor med en egen agenda.
Deras verksamhet gör naturligtvis mer nytta en skada. Inte tu tal om det, men redan det faktum att de inte för journaler över förhör med barnen och sätter dem i grupper med barn som blivit misshandlade med hjälp av medarbetare som inte har adekvat utbildning är häpnadsväckande. Det får en pappa att bli alldeles matt i en umgängestvist. Allt detta görs utan att ta kontakt med pappan.
Kan också vara en varning till de mammor som tror sig ha ensamrätt till barnen istället för att värna om barnens rätt till båda föräldrar. I vårt fall slutade det med en katastrof. Vår äldsta dotter är fullproppad med lögner. Och jag har fått ensam vårdnad om henne också. Hon är dessvärre så allienerad av mamman att något umgänge inte är möjligt.
Ängbypappan
Min fd sambo som är MAN pratade illa om mig under hela dotterns uppväxt. Nu är dottern 18 och har mått dåligt i många år pga detta och idag genomskådar hon honom, tack o lov! Så även män kan. Döm inte bara kvinnorna!! Det som det handlar om här är inte rättvisa för föräldrarna. Det handlar om barnens rätt till trygghet.
Att ta barn från en förälder som haft allt umgänge för att lämna till den andre föräldern som knappt träffat barnen på 4 år är inget annat än barnmisshandel. Den som drabbas är inte mamman utan barnen för att myndigheterna inte kan se till barnens rätt till trygghet. Trygghet är inte att kastas i väg till ett nytt hem oavsett om det är pappans hem, BARA för att det ska vara rättvisa mellan föräldrarna. Ska barn tvingas till umgänge måste det ske på barnens villkor och inte på föräldrarnas villkor. Barnen måste ha en chans att vänja sig med en situation.
Ni som skriver här inne verkar vara bittra män som inte alls kan se till barnens bästa utan för er är det viktigaste rättvisa!!.
Tack Henry Raffolt för att du delar med dig av dina erfarenheter.
Jag har inte ord för att beskriva hur ledsen jag blir av att din äldsta dotter är så påverkad av alla dessa lögner.
De som inte tror på PAS och lojalitetskonflikter borde ta sig en funderare på varför ett barn kan så intensivt hata sin pappa.
Tack Madeleine för sin kommentar,
Oftast så uppmärksammar media bara fall där barn blir flyttade från mamman till pappan, man väljer att svälja mammans verklighet med hull och hår. Media och bland annat ROKS beskriver händelsen som ett rättshaveri och att barnen utsätts för ett övergrepp genom detta beslut att flytta dem till pappan.
Att en mamma kan påverka barnen negativt mot sin pappa och sabotera varje tillfälle som barnen har rätt att umgås med sin pappa det rapporterar media och bland andra ROKS inte lika ofta.
Denna psykiska misshandel av barnen måste upphöra!
Att pappor kan vara lika jävliga finns dokumenterat i både media och rättsväsendet, men att mammor gör detta med sina barn måste vi lyfta fram!
Alla pappor är nämligen inte våldsamma incestuösa monster som måste hållas borta från barnen för barnens bästa.
Att mamma och pappa inte lever ihop längre ska inte betyda att barnen aldrig mer får leva med sin pappa eller mamma.
Barn har rätt till båda sina föräldrar, tyvärr så anser inta alla det.
Märk också att man i artikeln konsekvent talar om pappan som ”mannen” och ”de misshandlande männens rätt”. Mannen ska inte ses som pappa och förälder. Man kan ju fråga sig hur situationen skulle vara om rollerna var omvända, att det var mamman som var den misshandlande (av pappan eller barnen)? Skulle det fortfarande beskrivas som kvinnans rätt går före barnens bästa eller att ”kvinnans” rätt att träffa barnen osv osv. Jag tror inte det.
Alltså, jag blir så jävla trött ibland…
När våld i nära relationer dryftas så är fokuseringen på mäns våld mot kvinnor total, att män utsätts för våld i motsvarande grad skall inte (och får inte) nämnas. Man skall hålla sig till ämnet, mäns våld mot kvinnor. Punkt
Men när man belyser hur vissa mödrar behandlar sina barn så poppar det ganska omgående upp någon jävla tomte som påtalar att pappor kan minnsann dom också! Jag betackar mig för åsiktsfascister som hela tiden skall skriva andra på näsan om vad som är korrekt att drista och vad som inte är det. Jag tar mig rätten att diskutera gul målfärg hur mycket jag vill utan att ens nämna grön målfärg, så det så.
Nu menar vuxna människor att det minsann är barnmisshandel att frånta en moder vårdnaden för att denne saboterat allt umgänge under 4 år. Kanske en utomstående vuxen ser det som barnmisshandel men hur ser barnen på det? Hur kan man utesluta med eget tyckande eller ren projicering av egna känslor att barnen upplever saker som traumatiska, hur kan man utesluta att barnen kanske känner lättnad över att deras levnadsförhållanden ändras? och hur kan man utesluta att deras levnadsförhållanden inte ändras till det bättre?
Skyddshemsplacering och tvångsomhändertagande är dramatiska saker, inget snack om saken. Men skadan som åsamkas kanske i realiteten är MINDRE än den skada som uppstår om barnen tvingas fortsätta sina levnadförhållanden som man tar dem ifrån. Inte många som tänker på det, kanske mest av den enkla orsaken att man i verkligheten ser saken ur moderperspektivet och ger blanka fan i det man borde se saker ur, barnperspektivet…
Känner igen det med stressade barn och kaos omkring dem samt negativt om den andre föräldern vilket skapar dåligt psykiskt mående hos barnn.
Och då de hammnar i puberteten som i sig kan vara förvirrande passar vissa på att hugga till. Resultat för barnen endast negativt. Någon gräns för vad som görs av dessa egon verkar inte existera.
Tack för sin kommentar Susanna Varis,
Jo, jag noterade att ordet pappa inte användes i texten.
Det visar hur Roks, SKR och MFJ ser på VEM som är förälder och vem som är onödig i barnens liv.
Roks, SKR och MFJ agenda utgår från kvinnans bästa inte för barnens bästa.
Tack Butter för att du blir så trött ibland!
Tyvärr så är det provocerande i en del kretsar att påpeka att en mamma kan vara orsaken till det onda och att det är hon som aktivt saboterar barnens relation och umgänge med sin pappa.
Att en pappa kan vara en svikare, ett svin och en våldsamt monster det har ju redan allmänheten fått veta via bland annat ROKS, men att lyfta fram att en mamma kan vara lika jävlig hon med är som sagt provocerande.
Tack anders för din kommentar,
Nej, dessa egon har inga gränser när det gäller att se till att barnen vet om ”sanningen” om deras pappa.
Tyvärr så är det barnen som förlorar mest men det är tydligen inga problem för dessa mammor. Då har de ju ännu ett bevis på hur barnens pappa förstör barnen….
Det otäcka är ju att folk inte bryr sig eller tror att det är så illa förrän de själva blir drabbade på något sätt. Och man behöver inte vara drabbad speciellt hårt heller, det märks rätt fort hur maskineriet funkar… Man kan ju inte ens föreställa sig hur det är för dem som VERKLIGEN drabbats!
Tack toklandet för din kommentar,
Nej, det är svårt att ens föreställa sig hur det är.
I Göteborgs tingsrätt så var det ett mål där föräldrar köpte en flicka som var 14 år från serbien till sin förståndshandikapade sån för att dom skulle få barnbarn och det var inte olagligt så dom fick inget straff ????????????
det är så äckligt så man måste titta h historiebökerna som muslimernas största hjälte profet mohammed som när han var 52 år så gifte han sig med Aisha som var 6 år och när hon var 9 år och han 55 år så fulbordade han giftemålet så göteborgs tingsrätt och muslimer ska straffas eller e det okey med pedofili eller ?????????????????????????????????????????????????????
Tack mats för din kommentar,
Exakt hur tingsrätten i Göteborg har resonerat i fallet du nämner vet jag inte.
Vad muslimer och islam har att göra med detta inlägg begriper jag inte.