Den internationella kvinnodagen den 8 mars 2012

Så var det dags för DEN där DAGEN igen.

Och min vana trogen så skriver även jag ett inlägg om denna dag och hur kvinnor är och för sig i vårt samhälle och i vår värld. Alla uppskattar inte min syn på denna dag eller på att jag framhäver egenskaper och händelser som ger en fadd smak i munnen och rejält med smolk i bägaren.

Men jag, kvinna som jag är, hävdar min rätt att uppmärksamma denna dag som jag så önskar och vill!

Vi lever ju trots allt i en demokrati och vi åtnjuter ju yttrandefrihet så jag tar tillfället i akt och använder mig av en av mina rättigheter.

En klar förändring av en av härskarteknikerna har blivit uppmärksammad den senaste tiden och det är kvinnor som står för förändringen, även om kvinnor har redan full kontroll över denna härskarteknik sedan länge.
Förlöjligandet i kombination med en gnutta av påförande av skuld och skam har visat sig när kvinnliga debattörer och andra som gett sig in i debatten angripit sina meningsmotståndare och likställt dem som person och deras åsikter med massmördaren Anders Behring Breiviks gärningar och manifest.
Ingen som helat dialog eller diskussion, utan en snabb avrättning av de som har mage att tycka annorlunda om till exempel Jämställdhet.

 

Debattklimatet har tagit stryk och de kvinnor som använt sig av denna avancerade härskarteknik har fått en hel del uppmärksamhet både i sociala medier och i massmedia. Och all uppmärksamhet är väl bra uppmärksamhet om man har något att sälja ?

Att såga sina meningsmotståndare vid fotknölarna för att de inte tycker lika som du är märkligt, speciellt om man inte är ens intresserad av en diskussion eller dialog. Fram med sågen och kapa, utan att ens ha lyssnat, läst eller velat alls ta del av vad andra tycker och tänker i ett aktuellt ämne som debatteras eller diskuteras.

 En tydlig trend i debatten är att påstå och skriva som en klar sanning, är att peka ut de som skriver om mansfrågor och försöker få ett jämlikare samhälle där både män och kvinnor kan få hjälp och stöd i till exempel Relationsvåld att vara kvinnofientliga. Man misstänkliggör meningsmotståndaren och använder sig även av guilt by association för att förstärka bilden av en grupp som hatar kvinnor och är mot kvinnors rättigheter. Bästa effekten i dessa utpekanden blir det om det är en kvinna som påpekar hur kvinnofientlig en debattartikel eller ett blogginlägg är. Trots att inlägget inte på några sätt är fientligt mot något specifikt kön utan tar upp samhällsproblem och försöker ge en annan bild på jämställdhetsarbetet i Sverige än den som är den offentliga versionen.

 

Att motsätta sig den feministiska synen och hur feminister i Sverige agerar kan göra att man blir stämplad som kvinnohatare. All kritik, det spelar ingen roll hur saklig och strukturerad den är, mot feminister är nämligen kvinnohat. Man får inte kritisera eller ifrågasätta kvinnor och speciellt inte om de är feminister.
Samma gäller för jämställdhet som är för både män och kvinnor, det är kvinnohat det med av någon konstig anledning.

Så som kvinna kan du peka ut en man för att vara kvinnofientlig utan några som helst bevis eller stöd för sitt utpekande. Du är kvinna och det räcker att du inte gillar vad mannen skriver eller som gräddet på moset känner dig kränkt av hans ord.

När det framkom att Turteatern ämnade spela sin uppsättning av SCUM manifestet för skolelever och föreställningen skulle användas som diskussionsunderlag så blev det en hel del protester. Protester som förlöjligades av en hel del kvinnor.
För att protestera och ha invändningar på att detta manifest som en del hävdar är en humoristisk och satirisk samhällsstudie är kvinnofientligt och störtlöjligt.

Tydligen så är det okej att låta skolelever sitta och lyssna på att man ska skära kuken av män och att män är en biologisk olycka, för att sedan använda pjäsen som ett diskussionsunderlag (?). Jag begriper dock inte till vad för slags diskussion denna snedvridna och allmänt sjuka text ska användas och till vilket syfte man har diskussionen.
Det har inte heller framkommit riktigt i media hur det var eller är tänkt kring denna föreställning för skolelever och hur den platsar i skolundervisningen.

Hade texten varit omvänd så hade den inte ens kommit i en svensk översättning, men nu är det ju en kvinna som skriver om män och då är det ju finkultur och accepterat. (?)

 

Som kvinna kan du, utan större risk, peka ut en man som skyldig till att ha våldtagit dig. Att det verkligen har ägt rum en våldtäkt är inte viktigt, bara att du känner dig våldtagen räcker för att du kan peka ut en eller flera män som förövare.

Om du blir påkommen med en lögn så måste ju åklagaren kunna bevisa att du hade ett uppsåt med denna lögn och det är det få åklagare som ens försöker. Du, kvinnan går helt utan skuld för ditt jävelskap och den utpekade oskyldiga mannen är förevigt brännmärkt med ordet våldtäktsman.

 

Det har ju nyligen pratats om att singelkvinnor ska få rätt att bli befruktade inom landets gränser och slippa åka utomlands eller på andra sätt skaffa sig ett barn utan att en man är direkt inblandad i det hela.

Flertalet debattörer har jublande lyft fram KVINNANS RÄTT att bli mamma som en självklarhet och en mänsklig rättighet när de skrivit om detta politiska utspel.
Och tydligen så är KVINNANS RÄTT mer viktig än barnets rätt, för det är inte många i den jublande kören som nämnt barnens rättigheter överhuvudtaget när de skrivit hur glada de är å alla singelkvinnors vägnar.

 

Fast barns rättigheter de bakas ju ihop med kvinnans rättigheter i Sverige, så det kanske därför så få av de som är för singelkvinnors rätt att bli på smällen utan en man inte bemödar sig med att tänka på något annat än KVINNANS RÄTT?

 

När det gäller KVINNANS RÄTT till barn så är den skapligt ohotad i Sverige, trots att män är lika bra föräldrar så är det tydligt att kvinnor föredras som vårdnadshavare.
Och att det är en obalans i vårdnadstvisterna på grund av denna fördel på grund av kön har man vågat ta upp ibland annat DN på ledarsidan och SVT Debatt.
Du kan som kvinna vägra samarbeta kring barnets vårdnad och bli belönad med ensam vårdnad av rättsväsendet. Att du gjort synnerliga olämpliga saker i din jakt på ensam vårdnad gör inget, du är ju kvinna och då ser rättsväsendet milt på dina synder. En mamma måste ju få ”försvara” sina barn och skydda dem.
Men om de behöver skyddas från mamman då?
Har någon av dessa som så starkt står på sig och hävdar alla kvinnors rätt att försvara och skydda sina barn funderat på att ibland är det kvinnan som barnen behöver skyddas ifrån?
Jag är förvånad att inte fler kvinnor säger ifrån över denna orättvisa som gäller i och med att kvinnor har en klar fördel i vårdnadstvister när det gäller att få ensam vårdnad. För när det gäller barnens rätt till båda sina föräldrar så borde väl även kvinnor inse att barn mår bra av att ha både sin mamma och pappa närvarande under barndomen?
Eller?

Kan det vara så att allmänheten inte direkt är medvetna om denna maktposition kvinnor har när det gäller rätten till barnen?

Som kvinna kan du, om du inte är gift med barnets biologiska pappa, se till att pappan inte blir i lagens mening erkänd som pappa. Du samarbetar helt enkelt inte med socialen när de försöker att fastställa faderskapet.
 

Media och kvinnan är ett kapitel för sig.
En del tidningar har valt att ta en radikalfeministisk ställning i kvinnofrågor och hur de förhåller sig när det gäller rapporterandet om nyheter som handlar om män eller kvinnor.

Män blir beskrivna med hårda och skuldbelagda ord i rubrikerna medan kvinnor blir beskrivna som offer och hjälplösa varelser. En del av dessa tidningar som tydligt valt sida gör ett undantag dock från skyddandet av kvinnan. Är kvinnan ifråga styvmamma och gjort något fel så avrättas hon med hårda ordalag, hon är ju skyldig som synden eftersom hon inte har några biologiska band till barnet.

 

Men en liten ljusning är alla dessa små notiser som har börjat att poppa upp i svensk media och som ger en helt annan bild av kvinnan än den med en vacker offerkofta och en total hjälplöshet.
För, oavsett om du vill medge det så kan kvinnor vara elaka, begå vidriga brott och vara allmänt knäppa de med.
Att inte vilja visa denna sida av kvinnan är märkligt, men en förmodad bieffekt av att feminismen i Sverige har utvecklats i en mycket snäv och radikal inriktning där kvinnan är ofelbar och all skuld läggs på mannen på grund av könsmaktsordningen.

 

Under året som gått har ju media bland annat skrivit om Barnporrhärvan, där flera av kvinnorna blev tilldelade vackra offerkoftor i tårdrypande artiklar. Att kvinnorna var åtalade för barnpornografibrott verkade vara något som man från vissa tidningar ansåg vara ett lagtekniskt fel från åklagarens sida.
Lite mindre uppmärksamhet fick fostermamman som våldtog sin fosterson, men det blev i alla fall rejält omskrivet i lokalpressen.
En orsak till att media har lite svårt med att kvinnor som åtalas och även döms för brott som är ”manliga” är att Sverige inte vill inse att kvinnor kan de med. Här är lobbyverksamheten för att alltid utmåla kvinnan som brottsoffer en stor del av skulden till denna ovilja att se att även kvinnor kan begå vidriga och brutala brott utan att vara tvingade av en man.

För att kvinnor kan kopplas till barnporr och sexualbrott det är något så otänkbart verkar det som. Vilket jag inte riktigt begriper mig på, för vad är det som säger att kvinnor inte kan begå brott med barnporr eller sexuella inslag? Är det så svårt att greppa att även kvinnor kan vara förövare när det gäller sexuella övergrepp i vardagen?

 

När det gäller jämställdhet så är det av någon märklig anledning så att det betyder kvinnors rätt att gå före i kön för att de är kvinnor. Kvinnor har en hel del räkmackor att glida omkring på och allt är i namnet av att öka jämställdheten.
Jämställdhet är likställt med att arbeta med att stärka kvinnors rättigheter.
Så alla som vill att jämställdhet ska betyda lika rättigheter och skyldigheter för både män och kvinnor har det ibland väldigt motigt att få göra sin röst hörd. I Sverige är det ju en politiskt inkorrekt syn på jämställdhet om man arbetar för både män och kvinnor. Totalt obegripligt.

Samma problem är det när det gäller Relationsvåld, där är det ensidigt så att Kvinnor och Barn ska få hjälp stöd och skyddat boende medan mannen ska lära sig att tygla sin ilska och sluta slå. Det är märkligt att Relationsvåld inte innefattar all slags våld i nära relationer, utan bara det våld som gör kvinnor till brottsoffer.
Där har vi bland annat ROKS att tacka för den snedvridna synen på Relationsvåld. ROKS lobbyverksamhet är väldigt framgångsrik när det gäller att få ut budskapet att män är de som slår och kvinnor och barn är de som blir slagna.

Idén med en internationell kvinnnodag var säkert bra när den lades fram, tyvärr så har dagen mer eller mindre spelat ut sin rätt i Sverige. Här är det ju, med pappa statens godkännande, redan många fördelar att vara kvinna än att vara man. Gräddfiler, rabatt vid brott, specialsatsningar med statligt stöd och räkmackor finns tillgängliga enbart för kvinnor.
Kanske är det dags för Sverige att uppmärksamma den Internationella Mansdagen?
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .