Jag fick tips av C om en artikel på Dagens Juridiks hemsida.
Den är hoppfull och även unik, den dom som både Svea hovrätt och även Nacka tingsrätt avkunnat.
För båda instanser har utgått från VEM som kommer att se till att den gemensamma sonen kommer få växa upp med tillgång till båda sina föräldrar.
Och hur ofta sker det att en sådan dom avkunnas i en infekterad vårdnadstvist ???
DJ skriver att mamman, som förlorade i både tingsrätten och hovrätten, hade systematiskt anmält pappan både till socialen och polisen för att ha utsatt pojken för sexuella övergrepp och våld, som löken på laxen hade hon även anmält pappan för både hot och misshandel mot henne.
Pappan har å andra sidan anmält mamman för falsk tillvitelse samt lämnat in orosanmälan då han fruktade att sonen for illa när han var med mamman.
Så vad kom Nacka tingsrätt och sedan även Svea hovrätt fram till ?
DJ skriver följande:
Nacka tingsrätt pekade på att det förelåg en allvarlig konflikt mellan parterna som påverkat sonen negativt. Domstolen ansåg också att mammans anklagelser mot pappan framstod som vaga och saknade stöd i någon bevisning.
Tingsrätten understryker att kvinnan inte visat någon bestörtning över de påstådda övergreppen och att hon senare gått med på växelvis boende. Inte heller misshandelsanklagelserna ansågs som tillräckligt underbyggda för att tas med i bedömningen.
På grund av parternas omfattande konflikt ansågs gemensam vårdnad inte vara ett alternativ. Eftersom mamman hade visat en ovilja att arbeta för umgänge med pappan och eftersom han befanns vara den som bäst kunde främja ett gott förhållande till båda föräldrarna gavs pappan ensam vårdnad om sonen – dock med viss umgängesrätt för mamman.
Tingsrätten har alltså sett vad mamman gjort och de har sett hur hon är som person och förälder. De valde att se till den gemensamma sonens bästa och gav pappan vårdnaden.
Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom och jag hoppas att denna pojke som allt har kretsat kring när det gäller falska anmälningar och annat får en lugn och trygg uppväxt.
Jag är glad att både tingsrätt och hovrätt såg och agerade mot det vad mamman har gjort och att de valde att se till barnets bästa när det gäller vem som var lämpligast som vårdnadshavare.
Det är inte ofta som det blir så när det är en infekterad vårdnadstvist, ofta blir det att den som spelat fulast spel (läs mamman) vinner ensam vårdnad om barnen och därmed förlorar barnen kontakten med den andra föräldern.
Media Länkar:
Mammans anklagelser om sexuella övergrepp gick inte hem – hovrätten ger pappan ensam vårdnad (Dagens Juridik)
Här är några andra artiklar/notiser kring vårdnadstvister/skilsmässa med barn:
Illa bemött i vårdnadstvist (NA)
50 000 barn är med om en separation varje år (SCB)
Barn till skilda ska få bättre stöd (SR P4 Sörmland)
Vårdnadstvister kan ge psykisk ohälsa livet ut (MyNewsDesk)
Föräldrar avgör hur skilsmässan blir (HD)
”Jag kan inte sörja och gå vidare” (Aftonbladet)
Vårdnadstvister kartläggs i första svensk studie (SR Ekot)
Rapace: ”Skulle aldrig klara av vårdnadstvister” (Aftonbladet)
Amerikansk dom ska följas i vårdnadstvist – mamma tvingas lämna över sina barn från Sverige (Dagens Juridik)
Barn förlorar förälder efter skilsmässa (Svenska Yle)
Ann-Mari's Blogg 
Tyvärr lär det väl leda till att hon tar sonen och drar vid första bästa tillfälle för att sedan hållas gömd av en kvinnojour som föga bryr sig om vad en svensk domstol beslutat. När de sedan om ett antal år dyker fram så kommer hon få vårdnaden på grund av kontinuitetsprincipen. Lite negativt men inte helt otroligt.
Tack Håkan för din kommentar,
Förhoppningsvis så är det umgänget som hon tillåts ha med sonen bevakat och reglerat så att det inte kommer ske, men erfarenheten av dessa reglerade och bevakade umgängen som en del föräldrar får med sina barn så är det ju inte allt för ljus framtid…
Fast hoppet är det sista som dör.
Ja ibland händer något ovanligt men då behövs ev att det är oundvikligt att se.
Tack anders för din kommentar,
Tyvärr så är detta ett undantag, för som du skriver när det verkligen behövs så händer det inget för barnets bästa utan då är det en annans persons bästa som sätts först.
Men laxen på löken måste ändå vara att i ett sådant scenario som Håkan beskriver så dömer man ut ett villkorligt fängelsestraff till förövaren men de som varit delaktiga, bevisligen ofta kvinnojourer, kan fortsätta precis som vanligt. Ingen, inte ens en åklagare, vill granska deras verksamhet eller hur bidragspengarna används.
På många sätt mästerligt agerat. Äntligen. Saknar bara ett krav från domstolen att mamman skulle gå i terapi/behandling för att lösa sina problem. I annat fall tvingas pappan gå till Länsrätt/Kammarrätt (finns de än, dessa instanser?) för verkställighet. Att mamman då kanske bör förlora sin umgängesrätt eller bara få ha övervakat umgänge.
Jag hoppas det finns och kommer fler goda exempel. Synd att det tagit så lång tid.
Sedan kan de ju tilläggas att är socialen inblandad och har stöttat mamman, så kommer de säkert inte vilja följa domslutet.
Har själv sett hur en dom i Länsrätten med saftigt vite, ändå motarbetades av socialen. Vårdnadshavaren sökte socialbidrag för sina och motpartens kostnader(?) eftersom denne överklagade till kammarrätt och ådömdes för sin nonchalans mot domen, mot barnet och sanningen att betala alla förhandlingens och kammarrättens kostnader. För att ha varit en människa som stöttats i 10 år och hade BUP (?) på sin sida inför den avslutande förhandlingen, så blev det platt fall bara av att öppna munnen och avslöja alla sina intentioner inför sittande rätt. Frågor som vilken socialtjänst kunde gjort sig och sina ”hjälpsökande i offerkofta” redan från början(?). Att pappan stigmatiserades fullständigt och aldrig fick en chans, berodde enbart på falska anklagelser och gamla stulna (!) läkarintyg. Frisk eller sjuk befanns bara vara en fråga för umgängesföräldern och sjukaste av alla kunde vårdnadshavaren fortsätta sin tortyr, av hat hämnd och vanföreställningar. Barnets Bästa ? I alla fall enligt Socialen. För umgängesföräldern som slutat sitt missbruk nästan femton år tidigare, slutat röka, drabbats av panikångest, under tre och ett halv år inte fått någon som helst hjälp av vården, medicinförgiftats och slängts ut, slutat med alla mediciner, hade sökt och fått hjälp (!) där det erbjöds, på privat behandlingshem. Något hopplöst fall som vården enträget hävdat var det alltså inte, men för deras omänskliga bedömning tvingades denne åse hur socialen fullständigt tog ifrån pappan alla möjligheter att föra sin talan. Med den bakgrunden blev mötet med BUP flera år senare en promenadseger för den galenskap förutfattade meningar kan bjuda. Det hade varit välkommet att dessa och socialen fått skådat uppvisningen i Länsrättens förhandling. De skulle skämts öronen av sig. De hade lärt sig läxan för mer än femton år sedan….
Tack Butter för din kommentar,
Jo det handlar ju om kvinnor och då kan man blund och tänka på annat istället för att granska vad de egentligen sysslar med.
Tack för din långa kommentar castoropollux,
Jo, socialen borde ha lärt sig läxan för länge sedan, men då socialen är en kvinnodominerad arbetsplats så blir det som det blir. Kvinnan är ju ett offer och inte kan hon ljuga ??!!
Problemet är ju att socialtjänsten anser sig att ha rätten att själv överpröva domslut om vårdnad/umgänge. Man anser helt enkelt att man inte behöver ta hänsyn till gällande domar. Undantaget är om det föreligger ett ingripande (tex. ett LVU-ärende) men alla sådana beslut skall delges med möjlighet till rättelseyrkande. Men att bara låtsas som att domen existerar är ju bara….löljigt?
Tack Butter för din kommentar,
Visst är det skrämmande och mycket märkligt att socialen står över gällande lag och verkställda domar ???
Totalt obegripligt!!!
@Butter. @Maukonen. Kan berätta att de överprövar inte heller, om du menar överklagar. De fortsätter i invanda spår. Skulle de följa en dom, tex denna, skulle det vara detsamma som att erkänna grova tjänstefel, stigmatisering, övergrepp på barn som de faktiskt ”godkänt”. Inte ens ett samtal, en påringning om att en vårdnadshavare har stått på fritids och inför personalen talat illa om umgängesföräldern direkt till barnet, blivit tillsagd om det skadliga av personal, varpå denna svarat ”det skall ni inte lägga er i”. Om socialen blir uppringd om en sak, om man talar med sektionschefen själv, borde ju samtalet i sig göra ”barnets bästas ” egna soldater åtminstone nyfikna? Framförallt dess befäl. Så skedde inte utan en motfråga gjordes. ”Har inte fritidspersonalen tystnadsplikt?” , Att skilja äpplena från päronen kan vara svårt på en instans som socialen, det inser varje rättstänkande människa.
Vidare kan berättas att båda föräldrarna skulle träffas hos varandra under medverkan av socialtjänstens utsända. Till besöket hemma hos fadern hade det på flickans begäran sas det, önskats film. Gissa vilken lejonkungen. Om detta var hennes önskan så vart hon vettskrämd och började gråta, tydde sig till mamma. Budskapet var i alla fall tydligt. Det fanns något att vara rädd för. Det de kallar verksamhet är alltså grovt osmakligt. För att inte säga rent sinnessjukt. Att det kutats runt med ett stulet läkarintyg stod inte klart förrän långt senare. Socialen bjuder adekvat stigmatisering, de bjuder på brott emot de flesta klara regler de har. De samarbetar om hämnd utan att blinka och skyr inga medel.
En pappa som själv haft en mor som talade illa om dess fader, efter skilsmässan, vars förhållande i sig innebar en trygg miljö, har ju om allt går rätt till förstått att inte upprepa misstaget. Att tex inte upprätta en god kontakt med sitt barn. Självupptagna föräldrar, om det sen är karriär, sjukdom och andra problem är det värsta som finns för ett växande sinne. En pappa som fått hela sin skolgång förstörd av sammanhang som bara två otrygga föräldrar kan lura sitt barn på, vill ju inte se en upprepning.. Speciellt inte efter att ha börjat terapi och börjat reda ut sitt liv, förstått varför tryggheten var så avlägsen. Det kunde ju inte botas i den miljö det uppstått…
De flesta skulle förstå att om ovan beskrivna barn utsätts för samma sak, blir mobbad på dagis, på fritids, i skolan, har koncentrationssvårigheter, samarbetsproblem, att det kommer gå likadant. Att en sådan sak framläggs klar och tydlig, med en beskrivning att det har hänt förut, absolut inte får upprepas, är ju bara elakt förtal av mamman!
Så hur motarbetar man en pappa som hela tiden försöker få ett umgänge under normala omständigheter…. Ge sitt barn en någorlunda trygg uppväxt och aldrig bemöta det med nonchalans. För nog är det väl stärkande att bli accepterad av sitt barn på ett sätt som aldrig fanns under den egna uppväxten. Nog är det stärkande att vara underhållare och få sitt barn att kikna av skratt. Nog är det stärkande att mata sitt barn på armen och få kontakt. Nog är det stärkande att barnet känner trygghet sittande på din höft. Nog är det stärkande att du gör allt för att ge respons, svara på frågor. Visst är det sorgligt att själv aldrig haft den kontakten eller ens medvetenheten att ha ställt frågor till sina föräldrar. Å andra sidan var de främmande för sig och för barn.
Så den medvetenhet om en uppväxt som bara hade tomma rum fylldes nu av ljus och kraft. Faderskapet innebar att cykeln upprepades, medvetandet stärktes om de egna krafterna och alla de nya möjligheter om insikt som blommade upp likt våren hälsar sina betraktare. Faderskapet och spelet mellan barn och vuxen gav insikter om den egna barndomen som aldrig tidigare fyllts i. Att få tillbaka sin egen barndom att fylla dess hål med innehåll och mening var stort, som en vacker gåva. Ny medvetenhet om inneboende förmåga, blev i socialtjänstens ögon och öron blott ”Sjukligt Beroende” som det så klart står i umgängesrättsutredningen.
Att man måste vara fullständigt korkad är tydligen en avgörande punkt för att aldrig kunna tänka utanför boxen och en förutsättning för att bli kvar på ett jobb inom socialtjänsten, som aldrig utvecklar förståndet utan garanterar fördomarnas bestånd.
Idag är en ADHD diagnos för ett numer vuxet barn en realitet och givetvis vill ingen veta hur det kommer sig…
För pappan är posttraumatisk stress en ständig följeslagare. Att ha blivit botad är inget man ska komma och påstå hur som helt. Speciellt inte för dessa högskoleutbildade. Då krossar de en för att de vet bättre..
Tack för din långa och mycket viktiga kommentar castoropollux.
Att en myndighet överprövar ett domslut innebär i praktiken att en myndighet högaktningsfullt pissar på domslutet, man tar helt egna beslut i ärendet oavsett om det går stick i stäv med vad en domstol beslutat. Kort sagt gör man som du själv beskriver i din kommentar.
Jag gick själv en hård och lång kamp (5 år) mot en socialnämnd där jag till sist fick en fällande dom. Socialnämnden föll till sist på att man försökt agera part i en vårdnadstvist vilket torde vara en civilrättsligt ärende. Vad som störde mig särskilt var förhalningarna, när jag ville ha svar på varför man agerat på ett visst sätt fick jag höra att ”nu glömmer vi allt gammalt och drar ett streck över det, nu ser vi framåt i positiv anda istället”. En vecka senare inkom till tingsrätten en inlaga där man mer eller mindre gjort ett belastningsregister över allt man ansåg jag hade gjort mig skyldig till. Det var allt från psykisk och fysisk misshandel, bristande samarbetsförmåga och 3 A-4 sidor fulla med jada-jada… Bevis? Nja, moderns utsaga och så skrivelsen i sig då. Nej jag skojar inte, man ansåg att deras inlaga var ”ett plock på bevis” för min olämplighet som förälder.
Att sedan förtalsåtalet hann preskiberas hjälpte inte då preskibationtiden för tjänstefel är 5 år och tingsrätten omfattade även de preskiberade punkterna i domskälet. Men vad hjälpte det att jag fick rättshaveriststämpeln borttvättad en gång för alla, dagen efter domslut skrevs det i ledarspalterna i lokalpressen att jag var ett hot mot demokratin…
oops…. borde kanske nämna att min kommentar ovan är ett svar på castoropollux’s tidigare inlägg.
Tack Butter för din kommentar,
Du är ett hot mot demokratin….
Ja det torde ju vara den demokrati som alltid i alla lägen tror på mammans berättelse oavsett hur bevisen och verkligheten ser ut.
Och jag tycker att det är helt okej att du är ett hot mot den sortens demokrati!
Tja, domen var ett hot mot demokratin eftersom den fastslog att förtroendevalda är skyldiga att följa lagen liksom den beivrade att en förtroendevald i en socialnämnd mer eller mindre trakasserat en enskild medborgare. Att sedan domen stärkte rättsäkerheten för varje enskild medborgare (som antagligen förväntar sig att bli korrekt behandlade av en myndighet) brydde sig inte media sig så mycket om att notera
Mera lax på löken: ca. ett år senare vann en mamma en rättvist mot kommunen gällande den kommunala hemvårdspengen vilken hon ansåg hade betalats ut på felaktiga grunder. Kommunen fick böja sig för domslutet och tvingades betala ut hilskeliga belopp till alla föräldrar som hade fåt felaktig vårdpeng. Mamman höjdes dock till skyarna av en ledarskribent som kallade modern vardagshjälte och hon lovordades för sitt civilkurage.
Konklusion: en pappa som kämpar för ett barns rätt till båda föräldrar är ett hot mot demokratin, en mamma som höjer sin egen ersättning är en vardagshjälte med stort civilkurage…
Tack Butter för din kommentar,
Som vi vet så är ju media väldigt benägen att rapportera vad de vill hur de vill, sedan om det är verklighetsbaserat eller ej spelar ingen roll.
Tack Butter för din kommentar,
Naturligtvis blev hon höjd till skyarna!
Hon, en kvinna och mamma, hade ju lyckats att ”besegra” staten/kommunen.
Sen att det var på felaktiga grunder som helt plötsligt var lagliga är en annan femma och det talar vi tyst om….
(talar tyst dvs media ger fan i att rapportera hur det egentligen ligger till och hur regelvidrigt beslutet var/är)
För inte kan man sparka på en mamma som behöver vårdpeng eller andra slags bidrag inte…..
Ja det är ju nästan komiskt, i det ena fallet knäpper domstolen kommunen på näsan och säger till dem att följa lagen, i det andra fallet gör man EXAKT samma sak. Men likväl kommer media fram till helt två olika konklusioner.
Tack Butter för din kommentar,
Media väljer ju att vinkla händelsen/domslutet så att den som de (media eller samhället) anser vara det VERKLIGA offret får sympati. Sjukt men sant.,
Tyvärr är ju saken den att just den här mamman förlorade vårdnaden pga att hon helt enkelt ljög för dåligt. Hade hon varit skickligare med sina lögner hade rätten utan att blinka tilldömt henne vårdnaden, även om hennes historier verkat osannolika för det sunda förnuftet. Det handlar inte om vad som är rätt och fel, eller vad som är till barnets bästa, nej den som ljuger bäst vinner och den kvinnliga listen vinner som bekant i de flesta fallen 😦
Tack för din kommentar Maria
Reblogga detta på En pappas kamp för sin dotter och rättvisa! och kommenterade:
Man vet aldrig hur det går…..
[…] Källa: Mammas lögner gör att hon inte fick vårdnaden […]