I veckan kom ju beskedet att kammarrätten beslutat att ett tvillingpar måste återföras till sina biologiska föräldrar. Fallet gäller ett tvillingpar som tvångsomhändertogs från sina föräldrar i Sandvikens Kommun 2015. Föräldrarna misstänktes för barnmisshandel, då spädbarnen, ca 2 månader gamla, hade revbensfrakturer, ett brutet lårben, skallfraktur, hjärnblödning och blödningar i ögon.
Inget i den rapportering efter kammarrättens dom har haft barnens bästa i fokus, jag har ej kunnat läsa DNs artikel eftersom den naturligtvis är låst, men i övriga artiklar så är det ett ensidigt fokus på föräldrarna och deras ”vinst” i att få tillbaka vårdnaden om sina tvångsomhändertagna barn. Inte ett pip om barnens bästa och hur barnen mår i dag.
Och om det ligger i barnens bästa att återföras till sina biologiska föräldrar.
Är inte det relevant ???
För Barnens Bästa ska ju alltid komma före föräldrarnas rättigheter och krav. (sägs det, men i verkligheten så är det ju föräldrarnas rättigheter som sätts främst)
Jag har läst större delarna av den omfattande förundersökningsprotokollet gällande detta rättsfall och det är mycket prat om benskörhet i FU. Jag får intrycket att mamman skyller delar av tvillingarnas skador på just benskörhet – medan andra skador kan hon inte begripa hur de uppkommit.
Flera av de som vittnat i FU kan inte begripa varför mamman är så lugn, när hennes två spädbarn har allvarliga skador. Jag får en bild av mamman som manipulativ av sin omgivning att hon spelar totalt ovetande och sprider ryktet om benskörhet som förklaring till barnens skador.
Pappan är inte långt efter, gällande totalt ovetande och märkliga förklaringar till hur barnen blivit skadade.
Tyvärr så är det som står FU ger ingen bra bild av båda föräldrarna, det är jävligt lätt att skaffa barn men det är svårt för en del människor att verkligen vara förälder till sina barn. Lämpligheten, empatin och impulskontrollen saknas.
Barnen – tvillingar – pojke och flicka.
Det är lite av en besvikelse på rättsväsendet och rättsmedicinala att man inte kunnat påvisa hur skadorna uppkommit och att man lagt fram ett åtal som delger de misstänkta allvaret i det hela.
Ingen av föräldrarna åtalades för att de inte skyddat barnen från misshandel, skyddande av brottsling för att de skyddade den andra föräldern.
Bara pappan åtalades till slut för misshandel – han friades dock då det inte gick att utesluta att de allvarliga skadorna barnen hade kunde ha uppkommit på annat sätt !
Kom ihåg att hellre fria än fälla, det gäller även när barnen är knappt 2 månader gamla!
Det har som sagt tisslat och tasslats om benskörhet, men vad jag har läst så har man inte påvisat att barnen verkligen lider av detta. Visst tvillingar kan tillhöra en riskgrupp på 5 olika faktorer för benskörhet, det har publicerats en forskningsrapport om detta av M. Miller, T. Ward, A. Stolfi & D. Ayoub – 2014, MEN har man påvisat detta ?
Det media hänvisar till är uttalanden om att barnen KAN lida av benskörhet, men det är ju bara ett uttalande inget bevis på att de verkligen lider av benskörhet.
Om nu barnen lider av benskörhet så borde ju frakturer fortsatt att uppkomma efter att de omhändertagits. Så hur står det till på den fronten ?
Det har ju media inte skrivit om än, de fokuserar som sagt på föräldrarna och att föräldrarna har vunnit över socialen.
De två personer som hade ansvar för barnen och deras väl och ve – de biologiska föräldrarna. De personer som var ensamma med barnen när barnen fick de omfattande och allvarliga skador som gjorde till att de omhändertogs och det blev en rättslig cirkus utan dess like. Där till slut INGEN hölls ansvarig för vad som barnen blivit utsatta för.
Och nu är det ju föräldrarnas rätt att vara vårdnadshavare och ha barnen hos sig som är på tapeten efter ett domslut i kammarrätten. Inget vad jag har läst har utgått från barnens bästa gällande vårdnaden och var de ska bo. Det är bara föräldrarna som rättsväsendet tar hänsyn till.
Vad jag har hört på omvägar från säkra källor så har det inte varit några brutna ben sedan barnen omhändertagits. Så försvarets användande av benskörhet är inget annat än en beräknad lögn för att slippa ta ansvar för vad barnen blivit utsatta för.
Dock har flickan idag och för resten av sitt liv, ett omfattande vård/rehab behov och behöver ständig passning och kommer aldrig bli återställd. Hennes liv har förändrats förevigt av det hon blivit utsatt för när hon bodde hos sina biologiska föräldrar. Kommer hennes biologiska föräldrar klara av hennes krävande vårdbehov ?
Hennes bror – pojken har inte samma vårdbehov som sin syster, men är enligt säkra källor orolig och rädd under den tid varje månad som han träffar sina biologiska föräldrar. Hur kommer de biologiska föräldrarna hantera hans rädsla och hur kommer de reagera och agera om han blir hysterisk ?
Okej, barnen och deras biologiska föräldrar träffas 1 gång per månad, men barn är känsliga och upplever de en rädsla så kan man inte bara strunta i den, speciellt inte med tanke på vad dessa två barn varit med om. När det gäller umgänget mellan föräldrar och dotter är märkligt enligt uppgifter jag fått från säkra källor. Pappan interagerar en aning oförsiktigt med dottern, jag vet inte om han förstår att hon inte är en normal 3 åring, medan mamman verkar vara mer intresserad av sin mobil än att umgås med sin dotter.
Värt att notera att i FU står det att föräldrarna har sedan barnen föddes varit mer intresserade av sonen och gett honom mer uppmärksamhet.
Umgänget är ju under övervakning, så vad för rapporter har den eller de personerna lämnat till Socialen och barnens ombud?
Och har kammarrätten fått ta del i detta?
Har barnens ombud, om de nu har något, fått uttala sig inför kammarrätten ?
Eller har kammarrätten bara utgått från att föräldrarna är friade från misstankar om synnerligen grov barnmisshandel ?
Jag hoppas att denna dom från Kammarrätten överklagas – det är för barnens bästa att den blir överklagad och ändrad. Barnens röst – deras rätt har inte blivit tagen i beaktande när Kammarrätten fattade sitt beslut. Och barnen skadades när de var i sina biologiska föräldrars omsorg, det går ju inte att frångå. Några skador under sin tid i omhändertagandet har inte uppkommit. Är inte det märkligt ?!
Om nu barnen, mot förmodan och bättre vetande, återförs till sina biologiska föräldrar VEM är då ansvarig om något skulle hända dem ?
Jag vet att det finns många i barnens och de biologiska föräldrarnas omgivning som är upprörda och inte kan begripa att kammarrätten fattat detta beslut.
Brott inom Familjen är en eftersatt del av Brottsbalken, hellre fria än fälla och det är i stort sett praxis att överhuvudtaget aldrig misstänka mamman för allvarliga brott mot barnen i familjen.
Brottsoffret – barnet – lämnas alltså i sticket. Om de mot förmodan blir ett åtal så är det ju lägre delen av straffskalan vid fällande dom och rättsväsendet gör sitt bästa för att finna förmildrande omständigheter. För man kan ju inte BESTRAFFA en familjemedlem för det blir ju jobbigt för barnen, så brottsoffret – barnet får väldigt sällan upprättelse eller rättvisa.
Dessa två barn har inte fått rättvisa eller upprättelse. Allt som hänt, från att pappan tog på sig ensam skuld till att han drog tillbaka sitt erkännande har gjorts i de biologiska föräldrarnas intresse.
Media Länkar:
Pappa friades för misshandel av tvillingar 2015 – nu får föräldrarna tillbaka barnen (SVT Nyheter Gävleborg)
Tre år efter friandet – nu får föräldrarna tillbaka vårdnaden (SR P4 Gävleborg)
Pappan friades men socialtjänsten tog barnen – efter tre års kamp återförenas nu familjen (GD)
Friad för skakvåld – tog tre år att få barnen (Aftonbladet)
Skadestånd till friad tvillingpappa (SvD)
Tvillingpappa friades från misshandel av spädbarn – nu kritiseras Gävleåklagare (GD)
Åklagaren: ”Massivt omfattande våld mot barnen” (SVT Nyheter Gävleborg)
Föräldrarna misstänktes tidigt (Arbetarbladet)
Du har helt missat en liten sak: mer än halva syftet med socialtjänsten är att bättra på arbetslöshetssiffrorna, framförallt för dem med socionomutbildning. Resten av syftet med socialtjänsten är att frånta fäder sina barn. Att ”vårda barnen” eller något liknande finns med på pappret för att det skall se snyggt ut, inte för att man förväntas efterleva orden.
Tack Uffe för din kommentar!
Få saker gör mig så upprörd som när någon avsiktligt skadar försvarslösa barn. När jag läser sånt här ser jag mina älskade barnbarn (inklusive ett tvillingpar) framför mig, och bara tanken att nån skulle plåga dem på det här sättet… låt oss bara säga att mitt agerande skulle vara rent gammaltestamentligt!
När det gäller propagandabladet DN har jag aldrig stött på några låsta artiklar. (Det mesta på DN är oläsbart, men bara på grund av infantilt innehåll.) Jag är dock lätt paranoid och surfar med JavaScript avstängt. Prova att stänga av skript i din webbläsare så kan du nog komma åt innehållet på DN. (SvD har en robustare skyddsmekanism.)
Tack Tommy för din kommentar!