Debattartikel från Amnesty tummar på sanningen & verkligheten

Elisabet Cramer, Amnesty, tog i rejält i sin debattartikel i Gefle Dagblad den 20 juni.
Det var så mycket faktafel att jag började fundera på hur Amnesty, som hon representerar i debattartikeln, ser på sanningen och om lögner rättfärdigar det man kämpar för.

En sanning är i alla fall att Tiggare är människor.
Men att påstå att dessa personer inte längre har ett hemland, ingen bostad, inget arbete, inga pengar att köpa mat till barnen för, ingen värdighet är att gå väldigt långt.

Huvudparten av tiggarna har ett hem i sina hemländer, merparten av tiggarna verkar komma från Rumänien och Bulgarien. Så de har ett hemland, en bostad.

I det forna hemlandet (Rumänien eller Bulgarien) utsätts de för systematisk diskriminering och saknar tillgång till arbetsmarknaden.

Det finns diskriminering både Rumänien och Bulgarien mot romer, det är sant. MEN att kalla dessa länder forna hemländer är fel!
Och det finns projekt i båda länderna som försöker att öka utbildningsnivån och få romer in på den inhemska arbetsmarknaden.

Och det går inte att kalla tiggeriverksamheten som bedrivs från bland annat Rumänien och Bulgarien för arbetskraftsinvandring, det är mer en verksamhet med svarta pengar för hur många tiggare betalar skatt på sin inkomst? Så tiggarna har inte invandrat i lagens mening utan de har fortfarande 3 månaders regeln att rätta sig efter, hur nu det går är en annan femma.

I en ledare i Expressen, publicerad 17 februari 2018, så finns följande fakta:

Ligia Pintican Englöf är socialarbetare i Jönköpings kommun. Hon har själv rötter i Rumänien och har jobbat i decennier med att stödja romska barn och familjer i hemlandet. Det engagemanget fortsätter än i dag samtidigt som hon arbetar uppsökande mot utsatta EU-migranter i sin nya hemstad. Förra året arrangerade hon en träff tillsammans med SOS barnbyar i Rumänien för att hjälpa Jönköpings tiggare att hitta jobb i hemlandet. Bland annat erbjöds de gratis kurser för att utbilda sig till exempelvis bilmekaniker och textilarbetare. Sedan dess har Ligia på olika sätt hållit liv i projektet och uppdaterat listor med lediga jobb och kurser. 

Men försöket har fallit platt till marken. ”De sade till mig: vi är inte intresserade av att jobba i Rumänien för 2 000 kronor i månaden så länge vi tjänar mycket bättre här”. Ligia vittnar om en frustrerande situation. Det råder arbetskraftsbrist i Rumänien och möjligheterna att bygga en annan framtid är bättre än på länge, menar hon.

Men det går inte att motivera tiggarna att utbilda sig och leta efter jobb så länge det är mycket mer lönsamt att leva på gatan i Sverige. När hon var på besök i en by i Rumänien nyligen hade en av familjerna från Jönköping byggt ett trevåningshus. ”Om de i stället hade stannat kvar och jobbat i hemlandet hade det tagit 10-15 år att bygga ett sådant hus. Vad sänder det för signaler till de andra i byn?”

Tiggarna vill alltså inte arbeta vitt för de har märkt, som så många låginkomsttagare att, den slant som hamnar i plånboken efter skatten är dragen är inte så stor. Det är lättare, smidigare och framförallt skattefritt att tigga pengar i Sverige istället.

När det gäller barnen till tiggarna så är det lite olika, en del blir kvarlämnade med släktingar i hemländerna och en del barn följer med till Sverige. Vad som är genomgående lika för alla barn är att deras skolgång blir lidande och det går INTE att skylla på hemländernas inställning till romerna!
Det är föräldrarnas val som avgör barnens skolgång och utanförskap.
Hade barnen fått gå i skola i sina hemländer, utan avbrott, och få en utbildning så har de möjligheter att skaffa arbete och en bättre framtid. Men föräldrarnas val ser till att förstöra barnens framtid.

Egenansvaret verkar vara helt borta i Elisabet Cramers debattartikel. Det är märkligt eftersom tiggarna gör massor med medvetna val utifrån sin situation, men verkar inte behöva ta något ansvar för sin situation.

Media Länkar:

Tiggare är också människor  (GD)

Ingen kan längre blunda för tiggeriets baksidor  (Expressen)