Barnets bästa måste sättas i centrum när det gäller skolgången, inte föräldrarnas vilja

SR Ekot 4/3 2012

Oftast så läser vi om föräldrar som är kritiska till hur deras barns skola inte sköter barnets rätt till stöd och en trygg skolgång. En och annan lämnar även in en stämningsansökan å sina barns vägnar om inte barnet själv gör det efter en tid.
Men om skolan vill hjälpa och föräldrarna vägrar att samarbeta, vad ska och kan skolan göra då för att se till att eleven får sin skolgång tryggad?

 Sveriges Radios Ekot rapporterar idag om ett par beslut från Skolväsendets överklagandenämnd som ger skolorna i Sverige långtgående befogenheter när det gäller att se till att eleverna får den hjälp de behöver oavsett om föräldrarna godkänner det.

 

Man tar upp två enskilda fall i Ekots artikel.

 

Ett av de här ärendena gäller en 14-årig elev som får extra stöd av lärare och har en del tekniska hjälpmedel i skolan. Rektorn vill göra flera utredningar av vad eleven behöver, men det har föräldrarna sagt nej till, samtidigt som de är mycket kritiska och menar att skolan ger deras barn fel stöd.

Det låter ju lite märkligt att föräldrarna är kritiska till skolans stödåtgärder och att de inte samarbetar för att deras barn ska få bättre eller förändrat stöd.
Det går inte ihop att kritisera att ens barn inte får rätt stöd och sedan vägra samarbeta så barnet ska få rätt stöd. Totalt obegripligt agerande från föräldrarnas sida.

Ett annat ärende gäller en 12-årig flicka där skolgången inte fungerar. Föräldrarna vill att hon ska få undervisning hemma, medan skolan vill utreda vilka behov flickan har. Det har slutat med att flickan inte alls går till skolan.

Det framgår inte i Ekots artikel varför den 12-åriga flickans skolgång inte funkar, men att då hårdnackat välja att vilja undervisa henne hemma låter som en isolerande nödlösning som inte löser det egentliga problemet. Och när begäran avslogs är det att förstöra för sitt barn, genom att markera att man är missnöjd över att inte få sin vilja igenom, när man inte ser till att flickan går till skolan. Vill det sig riktigt illa så förlorar flickan viktig undervisningstid om detta fall blir långvarigt och hennes föräldrar blir dömda till böter.

 

Det är bra att det är fastställt av Skolväsendets överklagandenämnd att skolor i Sverige har en mycket långtgående skyldighet att utreda vilka behov av stöd som elever har, även när föräldrarna säger nej.

Jag tycker att det är märkligt att man inte vill samarbeta så att ens barn får rätt stöd och hjälp i skolan. Då kan man ju inte komma och klaga eller stämma kommunen om man inte samarbetat för att lösa problemen.

 

Jag hoppas att det löser sig för dessa två barn som hamnat i kläm mellan deras föräldrars vilja och skolans önskan om att hjälpa dem till att få en bra skolgång.