Barn är ingen rättighet, argumenten håller inte

En mycket bra artikel har Thomas Idergard skrivit och SVD publicerat i debatten kring lagändringen så att ensamstående får rätt till assisterad befruktning i Sverige.

 

Som de flesta som följt denna debatt så har det poängterats i all oändlighet att singelkvinnor har rätt att bli mamma och att det är orättvist att de måste resa utomlands för att få denna rätt bekräftad och gjord. (Om de inte väljer att ragga upp någon på krogen vill säga)

SVD 4/3 2012

Thomas Idergard har i sin artikel 5 punkter som han går igenom för att bemöta de argument som har använts för att rättfärdiga att barn ska bli fött utan en pappa med statens goda minne enbart för att kvinnor har rätt att bli mamma.

Thomas inleder sitt bemötande av argumentationen enligt följande:

 

I tisdags stod det klart att svensk lag snart kommer att tillåta assisterad befruktning för ensamstående. De argument som framförs för detta, från både lagstiftare och twitterdebattörer, är emellertid så dåligt underbyggda att de i sig, bortom sakfrågan, blottlägger en skrämmande icke-intellektua- litet.

 

Jag har en känsla av att Thomas kommer få rejält på pälsen av en del av dessa som anser att kvinnor har en rätt att skaffa barn och att staten ska hjälpa dessa kvinnor att uppnå sina mål. Men jag tycker att Thomas får genom sin analys och sitt bemötande av de argument som använts i debatten för att rättfärdiga kvinnornas rätt att bli ensamstående mamma.
Men då är ju jag en av dem som ser på denna fråga/företeelse från barnets perspektiv och inte från singelkvinnans. Och jag är en singelkvinna, så man kan väl säga att jag är en förrädare av mitt kön eller att jag tar barnens rättigheter före singelkvinnans rättigheter ?!

 

Vad handlar då hela frågan egentligen om, för både motståndare och anhängare?

För det första handlar den om etik: som redan antytts är synen på barn som en rättighet för de vuxna ett grundantagande för dem som kräver regelförändring.

Synen på barn är skrämmande bland de som aggressivt debatterar för singelkvinnans rätt att bli mamma tycker jag, det är som man pratar om objekt och inte levande varelser. Man pratar om accessoarer eller extra tillbehör till den vuxna kvinnan som är ett absolut måste. Det är skrämmande att det är så lätt att strunta i barnets rättigheter och istället ensidigt och maniskt fokusera på att bli Happy Happy som ensamstående mamma utan en pappa som stör och lägger sig i.

 

Vad reaktionen blir på Thomas Idergards debattartikel återstår att se, men jag skulle bli förvånad om repliken blir en debattartikel med saklig argumentation. När det gäller kvinnors rättigheter, speciellt när det gäller rätten till barn, så är det sällan saklig argumentation som används av de som förespråkar kvinnors rätt att bli mamma.
De som ifrågasätter och sakligt argumenterar för en annan lösning med utgångspunkt från barnets perspektiv och rättigheter blir istället mer eller mindre offentligt idiotförklarade och stämplade som kvinnofientliga.
Det är märkligt att man inte kan föra vare sig en saklig diskussion och dialog, utan istället gör allt för att förstöra meningsmotståndarnas karaktär och rykte. Ett slags maktutövande kan man säga att det är, att istället förgöra sina maningsmotståndare istället för att lyssna på deras argument och svara med sina egna.

Media Länkar:

Barn är ingen rättighet  (SVD)

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .