SVD har idag en artikel om Maria Hasselblad, en kvinna som åkte till Danmark för att skaffa barn när hon inte hade träffat den rätta när hon var 39 år gammal.
Och hennes önskan och längtan att få barn gick ju före det faktum att med största sannolikhet så skulle barnet aldrig få veta vem pappan var/är. Kvinnans rätt eller rättare sagt kvinnans egosim går ju före allt, i detta fall före barnets rätt till att veta vem som är pappa.
De dubier hon hade kring att hennes blivande barn inte skulle känna till halva sitt genetiska ursprung, satte hon sig över.
– Jag ångrar absolut inte att jag lät mig insemineras. Men redan under graviditeten skrev jag i min dagbok att jag hoppades att mitt barn kunde förlåta mig om det en dag skulle lida av att inte känna till hela sitt genetiska ursprung, säger Maria, som efter sex inseminationer lyckades bli gravid med dottern Linnea.
Maria är, inte oväntat, glad och positiv till det politiska utspelet att singelkvinnor ska få rätt till konstgjord befruktning i Sverige. Hon tycker att det är bra med öppna spermadonationer, vilket enligt henne kan göra att barnen kan få veta vem som är pappan.
Men om barnen inte får veta att pappan är en (mer…)
Ann-Mari's Blogg 