Den farlige mannen och jakten på den manliga identiteten

Corren har en bra ledare idag!

Dan handlar om den diskussion som följt angående maskulinitet och sökandet efter en manlig identitet efter ABBs dåd i Norge.

Efter terrordådet i Norge har maskuliniteten hamnat i fokus. Det skulle kunna vara en fruktbar diskussion, men tyvärr har den hittills lett åt fel håll.

Terrordåd ska aldrig användas för att skuldbelägga kollektiv. Män som kollektiv är inte ansvariga för vad en ensam, manlig terrorist gör. Inte heller ska alla män ses som potentiella terrorister för att de mest uppmärksammade terroristerna på senare år har en y-kromosom.

Det där med att skuldbelägga ett kollektiv är män otroligt utsatta för, det är ju så lätt att peka med hela handen och vips så är alla män skyldiga för Terrorism, Grov kvinnofridskränkning, Våldtäkt, Sexuella övergrepp på barn etc.
Hur kommer det sig att kollektiv bestraffning aldrig drabbar kvinnor på samma sätt?
När ska alla kvinnor kollektivt få stå till svars för vad en ensam kvinna har gjort?

Corren 9/9 2011

Att vara man är svårt i Sverige och att söka sin manliga identitet i ett land som genomsyras av radikalfeministiska ideologier där man ”måste” man vara feminist för att vara ”rätt” kan inte vara lätt.
Men är det mer problem för samhället att en man söker sin manliga identitet än en kvinna som söker sin?
Är det större chans att det är mannen som råkar finna sin identitet och att den sedan leder till extremism, våldsamheter och odemokratiska åsikter?

Correns ledare plockar fram hur det svenska samhället har lyckats att radera och motarbeta mäns identitet, att samhället aktivt försöker att forma pojkar och män efter kvinnliga egenskaper, för att sedan när det absolut gäller kräva att mannen räddar kvinnor och barn genom att anamma sina manliga egenskaper.

Jakten efter manlig identitet kommer inte att upphöra bara för att debattörer säger att den borde det. Alla vuxna, välfungerande män som är trygga i sin mansroll visar dessutom att manlig identitet i normalfallet är något positivt, inte något förvridet och extremt.

Målet bör därför inte vara att utplåna jakten på en manlig identitet, utan att visa unga sökande män att det finns bättre alternativ än extremisterna erbjuder. Ett första steg är att erkänna att handlingskraft, prestationsinriktning och tävlingsinstinkt i de flesta sammanhang är goda, inte farliga, egenskaper.

Jag vill avsluta med ett citat från ett inlägg av Pelle Billig.

Problemet är inte att de unga männen söker efter manlig identitet, problemet är att de söker på fel ställe. Problemet är att samhället inte är särskilt behjälpligt med att hitta en sund manlig identitet. 

När det gäller samhällets behjälplighet för att unga män ska hitta sin identitet så tror jag inte att Machofabriken är rätt sätt att hjälpa.
Machofabriken är framtagen och ägs av Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR), Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Män för Jämställdhet.
Och eftersom de som tagit fram Machofabriken har en ideologi och syn på samhället som är inte speciellt jämställd och jämlik så känns det som om Machofabriken är till för att trycka ned och omforma pojkar och män än att hjälpa dem att hitta sin maskulina identitet.

Media Länkar:

Den farlige mannen  (Corren)

Extremism och manlighet   (Pelle Billing)

Nu är maskuliniteten i kris igen  (Matte Matik)

Extrema vill återupprätta den ”riktige mannen”  (Corren)

Feministisk dubbelmoral  (Medborgarperspektiv)

Massakern på Utöya kan hända igen  (Corren)

Jakten på maskulinitet förenar högerextrema  (DN)

Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten  (Newsmill)

Konferens om koppling mellan maskulinitet och våld  (ROKS)

Jourtjejer utbildade för att informera om Machofabriken  (ROKS)

Machofabriken