Tisdag 23 februari 2010, sal 14 del 2 av 2
Jag har nu kommit på att den utredning som Ann-Louise inte tycker sig blivit delaktig i och utfrågad för är den som följde hennes polisanmälan väl hemma från den långa resan till Australien. Den polisanmälan som hon lämnar in i början av 2003, hon är väldigt tydlig att hon vill anmäla, men att socialen ska hållas utanför det hela. På fråga om varför socialen skall vara utestängda från denna allvarliga anklagelse svarar Ann-Louise att hon inte litar på dem och att de är kända för att välja sida direkt.
Märkligt att vilja anmäla, men att vilja att en myndighet som oftast blir direkt involverade vid sådana anklagelser som Ann-Louise kom med ska vara utestängda från all utredning.
Men detta märkliga resonemang att tala om en del och sedan vägra låta någon ta del eller säga något mer är ett ofta återkommande beteende hos Ann-Louise under detta video förhör.
Ibland så nämner hon i förbi fart en sak, eller säger kanske de sexuella övergreppen och fortsätter med att det behöver vi ju inte ta upp här…
Man hänger ej med i hennes flöde av ord och förundras om hon verkligen förstår att det hon säger säger hon högt så att fler än hon själv kan höra det ?
Ibland när åklagaren får in en följd fråga på en sak hon nämnt i förbi fart så sluter hon sig. Inget alls får åklagaren ur henne på det som Ann-Louise just har nämnt.
Vilket gör att den kommentar om ett Email hon har fått är märklig. Emailet, som är ett sk. Kedjebrev säger Ann-Louise, är hemsk och är postat av George till henne.
(Det är detta Email som försvars advokaten fiskar upp och överrumplar rätten med just som lunchpausen är utlyst.)
I Videoförhöret så lyckas åklagaren få några svar av Ann-Louise på sina följdfrågor kring detta Email.
Emailet innehåller bla. Får vi veta en beskrivning av en död kropp som har fått sin hals avskuren och sitt skinn flått.
Vad jag kan förstå så är emailet på engelska, men jag kan ha missförstått Ann-Louise på denna punkt.
Emailet påpekar Ann-Louise är ej skickat från George’s vanliga emailadress utan via ett anonymt Email konto. Men hon är övertygad att det är från George och att han även har skickat det till andra personer som ett kedjebrev.
Där hänger jag inte riktigt med, men om nu Ann-Louise inte har kastat mailet i papperskorgen på sitt mailkonto, eller om det kanske syns på den utskrift av mailet som lämnades in till Hovrätten under tisdagen, IP adressen.
Syns IP adressen så kan man kontrollera VAR på detta klot mailet är skickat ifrån.
Åter till videoförhöret, som ni kanske förstår så nämnde Ann-Louise detta mail, hon hade ingen utskrift av det med sig i TR.
Jag är inte helt säker på att hon ens tänkte på att ta med det, trots det förskräckliga innehållet. Emailet hade, som jag förstår det hela, dimpt ner i Ann-Louise’s mailbox dagen före detta förhör. (Intressant timing för att få märkliga kedjebrev)
Så har vi händelserna vid Sala Silvergruva som resulterar i att George hamnar i polishäktet och pojkarna tvångsomhändertas enl. LVU.
Ann-Louise’s version om varför hon ringde till Silvergruvan och inte larmade 112 är en förklaring som jag inte riktigt hänger med på. Jag vet ej om det är fler än jag som inte kan följa hennes motiv och förklaring till händelsen.
Hon klargör dock att hon inte förstår varför pojkarna tvångsomhändertogs av socialen enl. LVU.
Men fortsätter hon, det kan ju ha hänt något vid silvergruvan som resulterat i att barnen måste tvångsomhändertas…
Alltså, hon inser inte att hon själv orsakade detta ingripande i Sala. Ann-Louise tror att det var förmodligen George som blev våldsam vid gruvan och därför så ingrep både socialen och polisen, men hon VET inget påstår hon. Ingen vill tala om det för henne.
Åklagaren undrar om Ann-Louise’s agerande kunde gjort att George blev häktad?
Ann-Louise vet inget påstår hon…..
(så att hon ringde ett förvirrat samtal till guiden vid gruvan och babblade om mord hade ingen betydelse ?)
Efter Sala så kommer det en intressant liten parantes. Ann-Louise berättar att hon talat med en ex-polis i riksdagen (riksdagen ? jag kan ha hört fel här eller ?) om att George aldrig skulle få vårdnaden om han blivit anmäld för dråp.
Anmäld är ordet, inte dömd, anmäld.
Vem denna ex-polis är?
Jo denna kvinnan Lannes som ställt till med en hel del jäkelskap och fängelsedomar för en hel hög män i Sverige !
Det är ex-polisen som Ann-Louise har pratat med.
Jag sår inte grepp om det är före eller efter Sala incidenten som hon har talat med Lannes.
Men som så mycket annat så hoppar Ann-Louise mellan årtal och händelser så det är väldigt svårt att hänga med.
Hon får dock veta att om George får vårdnaden så kommer han att flytta till siott hemland Australien med pojkarna av sin dåvarande advokat.
Ann-Louise i videoförhöret säger att hon ville stoppa flytten och att hon polis anmälde domen.
Eller domarna ? Jag hänger helt och fullt inte riktigt med här men det kan vara så att de domare som dömde till George’s fördel blev polisanmälda av Ann-Louise.
Hon skrev också en berättelse ur sin synvinkel, om det är den som är anmälan eller ej vet jag inte. Jag är ej heller inte säker på att åklagaren vet detta.
Ann-Louise ger svävande och slingrande svar på varför hon polisanmälde domarna.
Hon är också rent uppenbart skakad och förvånad över hur fort pojkarna och George lämnade landet efter domen. Jag vet inte om det är av desperation hon börjar prata om 15års bohag istället för att tala om sin saknad och sorg över att vara ifrån sina barn?
Vad som jag finner märkligt är att Ann-Louise är benhård i sin inställning till vem som ska stå för kostnaderna för pojkarnas umgängestid i Sverige med henne. Det står inte inskrivet i domen, men George som hade fått ut en del pengar efter att fastigheten i Surahammar såldes, erbjöd sig att betala. Och det står Ann-Louise benhårt fast vid, påpekar att om nu George visste att han skulle bli arbetslös en tid i Australien så borde han ha påtalat det i Svea Hovrätt. (!)
Jag VET ju att jag kommer att bli arbetslös i år, men kunde George veta att han skulle få det ekonomiskt knapert pga arbetslöshet när de hade sin dag i Svea Hovrätt då 2004 ?
Ann-Louise påstår även att George’s ursäkt för att han ej hade några pengar att betala resorna med är falsk. Tydligen har myndigheterna kommit fram till att George inte vill att något umgänge ska äga rum.
Myndigheterna, jag vet ej om det är de svenska eller de australiensiska, och att inget umgänge ska äga rum, ja vad säger man om detta påstående???
Vad jag har läst av alla dokument jag har haft till mitt förfogande i detta fall so har George klart och tydligt vid ett flertal tillfällen uttalat sig mycket pådrivande och villig att pojkarna, deras gemensamma barn, SKA ha ett umgänge med sin mamma.
Så jag hänger, som vanligt, inte med i Ann-Louise’s resonemang. Frågan är gör någon det, inkluderat Ann-Louise själv ?
Ann-Louise berättar i videoförhöret hur umgänget har fungerat och hur det inte har fungerat.
De har även haft, förutom umgängestid i Sverige, telefon samtal mellan Sverige och Australien.
Vad jag slås av när jag sitter och lyssnar på detta är att Ann-Louise beklagar att denna kontakt har varit sporadisk och svår att genomföra.
Men sporadisk ???
Svår kan jag hålla med om då det är en rejäl tidsskillnad mellan Australien och Sverige, men sporadisk köper jag inte.
Ta ett initiativ och lyft på luren !
Om det nu inte går att ringa varje vecka kom överens med pojkarna om 2 st datum varje månad som ni ska ha ert telefonsamtal. Hur komplicerat kan det vara att arrangera och genomföra detta ?
Ann-Louise påstår att ha fått ett telefonsamtal från George under 2007 där han ska ha sagt att han ej orkar att ha pojkarna längre, att Ann-Louise ska komma och hämta dem.
Om detta telefonsamtal har ägt rum i verkligheten vet jag ej, jag vet ej heller om det har gått att styrka rent tekniskt att detta telefonsamtal har skett.
Ann-Louise åker till Australien på egna pengar, eller var det hennes föräldrar som betalade?
I Australien efter många turer fram och tillbaka så blir Ann-Louise stoppad från att lämna landet pga obetald sk. “child support” till den australiska motsvarigheten till svenska försäkringskassan.
Ann-Louise är övertygad att George har anmält hennes närvaro i landet till myndigheten.
Här hajar jag till lite. När Ann-Louise reste in i landet, genom gick inte hon en lika rigorös kontroll som alla personer som man ser i TV-serien Gränsbevakarna Australien? Då torde ju alla berörda myndigheter som har något intresse av hennes eventuella vistelse i landet fått information att hon har anlänt, eller ???
Ann-Louise får frågor kring hur och på vilket sätt det skedde när hon valde att ta pojkarna och försvinna.
Hon har ju enl. en dom i Familje Domstolen i Australien, dels svurit på bibeln i rättssalen (!) och följt en rad villkor som domstolen hade för att hon skulle få ha umgänge med pojkarna i Sverige, skrivit brev till pojkarna där hon lovar att ej ta dem och gömma sig och att de SKA återvända till sin pappa i Australien på överenskommet datum.
Ann-Louise påstår att hon råkade höra delar av ett samtal mellan George och pojkarna i köket i sina föräldrars hus i Västerås. Enl. Ann-Louise så sa George att han skulle komma till Sverige och mörda dem alla.
Åklagaren undrar när under detta telefonsamtal som hon hörde mellan George och pojkarna som dessa mordplaner kom upp. Men det kunde Ann-Louise ej precisera, men tillägger att han har ju försökt tidigare…..
Åklagaren frågar igen om det framkom några mordplaner under detta specifika telefonsamtal, men det gjorde det inte enligt Ann-Louise. Inte då som hon säger.
Jag förstår ej hur hon får ihop det till mordplaner om hon inte har hört klart och tydligt att George sa att han ska flyga till Sverige för att mörda dem ???
Inför detta hot så fick Ann-Louise panik och efter att ha återvänt till radhuset i Oxelösund så packade hon några väskor och försvann med pojkarna i ren panik.
Åklagaren är nyfiken på varför hon valde att ta bussen istället för sin egna bil, samt om hon alls har använt sina kort eller bara handlat med kontanter.
Ann-Louise svävar om bilen och hävdar att det var panik, tänkte inte klart etc.
Och säger att hon enbart använt kontanter.
I mina öron så låter det som att hon VET att bilar kan spåras skapligt lätt och att transaktioner på kort är ännu lättare att spåra, alltså planerade val av utförande av denna “panik” flykt.
Det som är så paradoxalt i allt detta är att Ann-Louise klart och tydligt säger att hon aldrig skulle bryta denna överenskommelse med barnen, att de ska få åka hem till Australien.
Jag kan inte få ihop det hur hon resonerar och hur hon kan rättfärdiga sina handlingar.
Sammanfattning av tiden på flykt är att Ann-Louise förnekar att de tog en sväng på kontinenten. Att de varit i Hamburg är inte sant och alla vet ju att man behöver pass för att resa. Det är ju sträng kontroll och allt. Samt tillägger att alla i Tyskland kan ju engelska så om nu Frank försökt att ta kontakt med en främling för att få hjälp så hade denna främling förstått vad han sa på engelska…
Jag reagerar direkt på denna lilla förvirrade förklaring från Ann-Louise.
Min första reaktion är Schengenavtalet och den andra är att Tyskland dubbar allt till tyska och med stor sannolikhet så har Frank råkat att missa de få tyskar som kan prata engelska.
Ann-Louise medger att de varit bla. i Sthlm men att de till största delen bott i en helt ny, nästan färdigbygd, villa som de fått hyra. Inga resor på kontinenten alltså.
Vilka personer som aktivt har hjälpt Ann-Louise vill hon inte tala om alls, och det framkom tidigare i förhören med George att pojkarna påverkats att ej tala om vem de träffat och alla platser de vistats på.
Ann-Louise och hennes föräldrar har påverkat Frank & André att inte berätta för att det kunde bli långa fängelsestraff som följd. Jag vet ej om dessa långa fängelsestraff åsyftar de som hjälpt Ann-Louise eller de personer som påverkade pojkarna.
Det är dock skrämmande att Ann-Louise och hennes föräldrar, pojkarnas morföräldrar, tar till sådana metoder för att tysta barnen och låta personer komma undan från begånget brott.
Dysfunktionell är ett ord som poppar upp. Dysfunktionell.
Det är många turer hit och dit, men jag vill avsluta med att Ann-Louise är helt klart störd av att det blev uppmärksamhet kring att Frank & André var kidnappade och gömda.
Jag hör en antydan av irritation i hennes röst när hon förklarar att hon inte trodde man fick publicera foton på barnen trots att de var kidnappade och försvunna.
Myndigheter i Australien gav tillåtelse att häva sekretessen kring pojkarna, men även Ann-Louise när det stod helt klart att det var hon som kidnappat dem.
Jag förmodar att Ann-Louise inte heller hade räknat med att massmedia i Sverige och Australien skulle skriva om pojkarna och henne. Ej heller hade hon räknat med att bloggsfären, vi som skapade en ”bloggbävning” kring pojkarna och deras mamma, i hopp om att de alla skulle återfinnas välbehållna.
Tydligen så anser Ann-Louise att det är hemska saker som skrevs samt att det publicerades foton på henne och pojkarna. Men om inte sekretessen hävts av Australiensiska myndigheter, om inte bla. Expressen skrivit om fallet och om inte en rad bloggare skulle ha engagerat sig i att sprida info om denna tragedi, hur länge skulle Ann-Louise ha hållit sig gömd med pojkarna?
Hur skadade, rent emotionellt, skulle alla vara när de påträffades?
Om de påträffades ?
Var glad Ann-Louise att du och pojkarna påträffades!
För vad som erbjöds dig under eftermiddagen i sal 14 Svea Hovrätt skulle du ha erbjudits för länge sedan !
Alla de minuter av videoförhör som jag ser av denna kvinna ger mig bilden av en trasig kvinna med stort behov av rätt sorts stöd. Att ingen har sett detta i hennes närhet och hjälpt henne tycker jag är märkligt.
Vilket gör de kontakter som Ann-Louise har haft med kvinnojouren Kobra intressanta. Som de flesta vet så arbetar merparten av de svenska kvinnojourerna utifrån att ALLTID TRO PÅ KVINNANS BERÄTTELSE. Det kvittar tydligen hur osannolik och märklig berättelsen är. Tro på kvinnan!
Om dessa kvinnor från Kobra som lyssnade på Ann-Louise, när hon berättade om de sexuella övergrepp som hon tror sig veta om och ha bevis om har skett mot pojkarna, hade tagit ett steg tillbaka och begrundat det hon berättade. Hade de då insett att det är inte mannen som är den som behöver deras uppmärksamhet utan att kvinnan behöver ett stöd för att kunna börja må bättre?
Jag bara funderar och spekulerar kring detta faktum att Kobra inte bara lyssnade utan hjälpte till att dessa sexuella övergrepp som Ann-Louise tror sig veta om mot pojkarna kunde få mer syre och fortsätta brinna i hennes inre. Man kastade bensin på elden och lät den brinna utom all kontroll, bara för att man Alltid ska tro på kvinnan…
Det, mina vänner, är INTE att arbeta för kvinnor eller barns bästa !
Jag hoppas att vad som än kommer att ske, så kommer Ann-Louise att få en utsträckt hand med erbjudande om hjälp. Att denna hjälp kommer att hjälpa till att få ordning och ro i själen och att med tiden kan Ann-Louise försöka att läka de sår som hennes handlingar har åsamkat alla som håller av henne och hennes familj. Det gäller både hennes svenska och hennes australiensiska familj.
Det kommer att ta tid, men jag hoppas att Ann-Louise är villig att ta denna tid.
Hennes pojkar behöver båda sina föräldrar.
Allt som sades i videoförhöret på förmiddagen den 23 februari är inte återspeglat i detta inlägg, ej heller kommer det att bli det.
Detta inlägg är en indirekt återgivande av undertecknande bloggares upplevelser och insikter kring hovrättsförhandlingen B6618-09.
Ingrid Carlqvist har förövrigt flera bra inlägg om denna hovrättsförhandling. Här, här & här hittar du essa inlägg.
Ann Mari!
Tack för din rapport från Svea Hovrätt. Det är en skrämmande och obehaglig läsning, men förhoppningsvis tar Ann-Louise Valette emot den utsträckta hjälpande hand hon nu har fått. Vi får hoppas det för pojkarnas skull.
Tack för redovisningen och vi i Sverige har iaf ett fantastiskt rättsväsende blir intrycket… som låter skattebetalarna vara med och hjälpa till med att också denna virriga kvinna blir taget på allvar… jag hoppas innerligt att hon får den hjälp hon behöver.
Ja, vi får hoppas att Ann-Louise kommer få och ta emot den hjälp hon behöver.
Förhoppningsvis så kommer rättvisan och medmänskligheten att segra och alla
demoner och annat oknytt, som huggande kobror, dra sig tillbaka från denna tragedi.
Tack för en mastig rapport!
Tack Hanna!
Det var svårt att veta hur mycket jag skulle ta med, det är så mycket anteckningar att gå igenom.
Men jag tror och hoppas att det lilla som hamnade i dessa tre inlägg är lagom att läsa igenom.
Pust!
Måste vila fingertopparna lite nu. 😉
Hej jag har varit inblandad i fallet, kan inte alla detaljerna tycker inte det är viktigt, min uppfattning är att situationen förvärrats/skapats av omgivningen de som har till uppgift att hjälpa familjer i kris, självutnämnda eller yrkesmässigt.
Att man inte lyssnade på pappan likvärdigt en förälder,men också att man sedan gav en förälder ensam vårdnad/möjlighet att flytta till andra sidan jordklotet, kanske ville man bli av med problemet?
Barn har rätt till båda sina föräldrar. Detta har inte utretts i tid, på ett perspektiv utifrån barnens behov eller konsekvenssäkrats.
Jag ser denna tragiska situation som en konsekvens av vårat socialsystems brister att förhålla sig pappor.
Mamman har haft fruktansvärt dåliga rådgivare och sk stöd, vilket resulterat i hennes nu uppkomna psykiska status.
Att bli berövad sina barn trots att de är i livet, med en total maktlöshet skulle göra även mig galen.
En för mig viktig fråga, till dig Ann-Mari:
Uppgiften angående Lannes inblandning är ny för mig, går det att styrka?
Lannes är ett gift för rättssäkerheten vilkens framfart skadar oförlåtligt. Hon skall helst omgående bli av med all trovärdighet, offentligt stoppas, jag anser henne vara farlig och vid sidan av ex kobra mfl orsak till flera tragedier som barn utsätts för.
Ann-Louise nämnde Lannes i sitt vittnesförhör i TR, hur det kan verifieras är en bra fråga.
Den obalans som Ann-Louise befinner sig i började långt innan avgörandet om vem som skulle ha
vårdnaden om pojkarna, den har dock fått växa till sig då ingen har sett till hur illa hon mår och
hjälpt henne att få adekvat hjälp.
Jag tror inte att svenska myndigheter gjorde sig av med ”problemet” genom att bevilja George att
flytta till Australien med pojkarna, det är en stor möjlighet att man insåg att det skulle bli mycket
svårt att få ett nytt liv i lugn och ro i Sverige pga Ann-Louises förkärlek till omotiverade
läkarundersökningar och otaliga anmälningar till polisen och sexuella övergrepp.
[…] visst försök att tolka mammans version gjordes av Ann-Marie som då var på plats i hovrätten. Så nog kan en engagerad författare få ut något av hennes […]