DNs Insidan fortsätter att skriva om barn som kommer till via en donator, idag är det en surrogatdonator som är i fokus.
Och för att få det så hemskt och bedrövligt som möjligt så har Kajsa Ekis Ekman fått huvudrollen i artikeln. Kajsa Ekis Ekman är ordentligt negativt inställd till surrogatmödraskap.
Kajsa Ekis Ekman radar upp de förhållanden som en surrogatmamma har ibland annat Indien och i Östeuropa, hon likställer surrogatmödrar med avelsdjur och att det är fattiga kvinnor som utnyttjas i en global industri. Hon påpekar att ett par som använder en surrogatmamma i Indien minsann inte kan tänka sig att adoptera ett barn från Indien, men ger inga som helst bevis eller belägg för detta påståendet.
Men jag undrar, är det någon av dessa kvinnor som blir surrogatmamma som tvingas till det ? Kajsa Ekis Ekman pratar om prostitution och legalisering som ledde till ökad traffiking samt abort och låga födelsetal, men har det något med själva huvudämnet för artikeln att göra?
De kvinnor som väljer att bli surrogatmamma är för det mesta fattiga och ett surrogatmödraskap kan ge dem en chans att få en finansiellgrund för ett säkrare liv för sig och sin familj. Är det fel ? Att en kvinna ser till att finansiellt säkra sin familjs framtid genom att ge en annan familj sin livmoder för 9 månader ?
Om man ser på surrogatmamman som en donator är hon då mindre eller mer ”värd” än en äggdonator eller en spermadonator ?
Ingen av de senare nämnda donatorerna är med och uppfostrar de barn som blir till genom deras donation, så jag förstår inte varför Kajsa Ekis Ekman är så negativ till att surrogatmamman inte är med i det barns liv hon har burit på åt barnets föräldrar.
Alla kan inte bli föräldrar på egen hand, en del väljer att få hjälp med en donation och en del behöver en aning större donation. Och en del väljer andra sätt att bli föräldrar.
Undrar just om Kajsa Ekis Ekman har studerat och har någon åsikt om de kvinnor som åker till Storkkliniken i Köpenhamn för att bli förälder?
Där slipper ju kvinnorna veta vem mannen är som gett dem möjligheten att bli mamma genom sin donation. Är de männen också att anses vara avelsdjur ???
Eller kan man bara använda den liknelsen när det handlar om kvinnor som donerar sin livmoder ???
Media Länkar:
”Surrogatmödraskap har blivit en global industri” (DN)
Ann-Mari's Blogg 
Jag tycker det är lite väl magstarkt att se fattiga kvinnors surrogatmödraskap som ett fritt val. De sitter inte bara i en beroendesituation där de inte kan ta ut det pris som de tycker att ansträngningen är värd, utan de måste utstå långt större påfrestningen (kankse till och med dödliga sådana) för att få fram barnet än vad en manlig donator måste göra.
Med det sagt, håller jag med dig att Ekman inte är resonlig. Vi har betydligt större chanser att kontrollera förhållandena om surrogatmödraskapet blir tillåtet i sverige (naturligtvis då förbjudet från länder som är kända för att bygga upp det som en industri), och biten om heteronormen är bara rent befängd. Ska man stängas av från de levnadsförhållanden som man lärt sig att vilja ha bara för att man inte är attraherad av rätt kön?