Feminister är en bunt irrationella dumhuvuden

Feminister är en bunt irrationella dumhuvuden
Tuesday, February 9, 2010
By Carey Roberts

Jag har väntat hela dagen för att få berätta detta, så sitt ner och gör dig redo för ett gott asgarv …

Kommer ni ihåg Susan Estrich?
Hon var Michael Dukakis kampanjledare för hans katastrofala kandidatur i presidentvalet 1988. Men upp spolade liberaler skrumpnar inte upp och blåser bort, de återuppfinner sig själva som nyhets experter och analytiker.

Tydligen har Ms Estrich, Grand-Dame av feministiska viktimologin, tagit stor anstöt Apple Computer beslut att nämna sitt nyaste elektronisk manick, IPAD. Så i förra veckan hon författade en kolumn kallad (“The Value of Diversity.”) ”värdet av mångfald.” Skjutandes  iväg med henne jämställdhetsaspekter, utfärdade Estrich detta svidande uttalande:

”Finns det en kvinna i Amerika som inte skrattade, eller åtminstone rullade sina ögon, så fort hon hörde att det senaste, hetaste tablett dator från ett av Amerikas mest geniala företag skulle låta som en kvinnlig hygien produkt? Den iKotex är vad de flesta människor jag känner kallar det, med ursäkt till Kotex. ”

Sensmoralen i Estrich s befängda klagomål?
Att Apple måste få in fler kvinnor på de högre nivåerna av företagens beslutsfattande.

Verkligen, hur kan någon med en fordran kommit till förstånd att visa namnet på en söt digital anordning som bevis på förtryck pga kön ?

Detta är inte första gången Ms Estrich fick sina proppar att gå.

För åtta år sedan körde Clara Harris över sin ex-make David, medan deras dotter satt i framsätet på bilen. Jag har sett bandet, det är beklämmande att se den våldsamma kvinnan upprepade gånger köra sin bil över Davids utsträckt kropp. Kvinnan dömdes senare för dråp och dömdes till hård tid bakom galler.

Men Estrich trodde kvinnans agerande var helt godtagbart.
”Vem kan klandra [Clara] för att kliva in i sin Mercedes och kör över honom?” frågade Estrich senare.

Lindsey Harris, som hade bad sin mamma att upphöra med slakten, tog frågan med Estrich bisarra rationalisering. Den unga kvinnan kritiserade hennes mors framfart som ”den ultimata handling av egoism, bry sig bara om att få hämnd och tänker inte en del om hur hennes hemska handling skulle påverka mig eller mina bröder, Brian och Bradley.”

Otroligt, det finns andra personer där ute som tror Clara Harris gjorde vad någon kvinna i full besittning av sina sinnen skulle göra.

En sådan person är Regina Barreca, PhD (gb@ginabarreca.com), professor i feministisk teori vid University of Connecticut. Berreca ger sig själv beröm för  det ”roliga i feminism” – men en förbipasserande blick på titlarna på hennes böcker visar en kvinna med välutvecklade FAVORITÄMNE: ”I’m With Stupid: One Man, One Woman” och ”10,000 Years of Misunderstanding Between the Sexes Cleared Right Up” och ” Perfect Husbands (and Other Fairy Tales). ”

Och vad gör Berreca har att säga om make-mördaren Clara Harris?
Gång på gång kör över hennes ex var ett stort ögonblick för hämnd, förklarar hon klarsynt. Den skissen av sanningen färgar det senaste numret av Psychology Today.

Och så den stora kalabaliken under de senaste Super Bowl om annonsen med tidigare Florida quarterback Tim Tebow och hans mamma Pam. Förmedlar en mjuk-säljande pro-life meddelande visar annonsen muskulösa fotbollsspelaren lekfullt tackla sin mor.

Nästan alla i universum visste att det var ett skämt.

Med undantag för National Organization for Women president Terry O’Neill, som medlidsamt utropade sig själv Mycket förnärmad: ”Jag är upprörd bortom allt för detta firandet av våld mot kvinnor i den.” I uttalanden mot CBS som sände annonsen, utbrast O’Neill : Jag tycker att CBS borde skämmas över sig själv. ”

För fem år sedan hade Susan Estrich en mycket offentligt psykbryt när hon upptäckte bara en bråkdel av LA Times op-eds var skrivna av kvinnor. Några dagar senare hade Times en text av Charlotte Allen som förklarade den relativa bristen på kvinnliga författare: ”ideologiska feminism har gettoiserat och trivialiserar ämnet för kvinnor att skriva.”

Once upon a time, proklamerade feminister högdraget att deras rörelse var avsedd att utrota stereotypen av blåsta kvinnor som inte kunde tänka lugnt och handla rationellt. Roligt nod så har feminism blivit en brokig parodi i sig.