Efter en svinkall rask promenad från mitt hotell till Riddarholmen så kan jag kallt (!) konstatera att de äldre delarna av vår kungliga huvudstad är otroligt vackra i vinterskrud och minusgrader kryddat med solsken.
Själv gick jag och svor över att inte ha tagit 2 par långkalsonger under jeansen och att mössan inte värmde pannan och öronen ordentligt i blåsten.
Svea Hovrätt är ett vackert palats på Riddarholmen bredvid Riddar kyrkan.
Väl inne i denna imponerande byggnad, Wrangelska palatset, får jag information att förhandlingen ska hållas i sal 14.
Ser mig omkring och hittar ej någon anvisning. Ber om information av informationshjälpen och hänvisas till en närliggande byggnad, Schering Rosenhanes palats., där sal 14 är inhyst. Ut i kylan igen och snabba sms till Ingrid med hänvisningar om var hon skall bege sig.
Skånskan är lite försenad pga signalfel.(fritt för tolkning ! )
Men hon hinner i tid då både åklagaren och den åtalade är försenade. De sitter fast i trafiken var den information vi fick.
Lite oproffsigt eller klantigt, borde man inte ha insett under helgen att trafiken under måndagen skulle vara kaotisk in mot Stockholm ???
När väl förhandlingen inleds så är kl. 11.15.
Jag som ej har varit innanför en rättssal i verkligheten är både fascinerad och förundrad på samma gång. Detta är ju i och för sig en Hovrätts förhandling så det är video uppspelning av förhör från tingsrätten. Jag är förfärad att det är så undermålig teknik när det gäller inspelningen.
Jag ser dock endast ett förhör med George pga tidsbristen. Men mikrofonen går ej att justera så att George kan sitta bekvämt och tala.
Sedan så är det domaren (?) som inflikar frågor, men du som åhörare hör bara en röst som bryter in i förhöret. Ingen presentation av den som ställer frågor, men jag lyckas att klura ut att det är åklagaren. Torde ej typ en notarie eller någon adressera vem som inflikar etc för att åhörare och Hovrätt i efterhand får information om vem det är som frågar samt bryter in för klargörande i vissa frågor ???
Nåja, imorgon är det ett förhör “live” med Ann-Louise, den åtalade och dömda mamman i detta tragiska fall.
Mitt intryck av denna kvinna nu när jag har sett henne i verkligheten är en splittrad och märklig upplevelse.
Jag slås av att hon inte reagerar på vissa saker som sägs. Ingen reaktion alls, där en rationell och normal person borde visa en reaktion. Det känns som om hon inte är närvarande, hon sitter rakt upp och ner och stirrar blint framför sig.
Fast under sak framställan från åklagare och Georges målsägarbiträde kommer det några få reaktioner, men inte där man förväntar sig dem.
Vi får reda på i all denna formalia att Ann-Louise ogillar åtalet, men medger civilrättsligt kvarhållande av Frank & André i Sverige.
Förmodligen ör det lägre straff på civilrättsligt kvarhållande ? Ann-Louise bestrider även delar av den ekonomiska ersättningen samt ekonomiska krav från bla George Pesor pojkarnas pappa.
Under denna sak framställan av åklagare, målsägarebiträde och försvarare får man en bild av en konflikt som spårat ur och gått över i en bitter kamp från Ann-Louise att få pojkarna till Sverige och då aldrig släppa taget om dem.
Det är en bild av en Narcissistisk personlighet som redovisas av den åtalade mamman, jag får det klara intrycket att barnen är sekundära i denna tragedi. Mammans upplevelse och krav/dröm att de skall bo med henne är det primära. Vad pojkarna vill verkar mamman totalt ignorera.
Av någon konstig eller märklig anledning så vill och får försvaret spela upp ett telefonsamtal mellan Frank och Ann-Louise samt mormor och morfar. En cd som målsägarbiträdet för pappa George har försökt att få ut från UD men misslyckats.
Hur kan försvaret ha fått ut denna cd ???
Lite diskussion kring denna cd också i rätten. Huruvida översättningar var korrekt, anklagelser att George lämnat in översättningar av samtalen på Cdn.
Men det konstateras att Centralmyndigheten i Australien har tillsammans med svenska UD haft hand om Cdn och dess översättning hit och dit utan inblandning av George Pesor.
Ljudkvaliteten är förfärlig i vissa delar och har man inte en utskrift av samtalet så hänger man inte med helt i hela samtalet.
Men det som man VERKLIGEN hör är inte bra för den åtalade Ann-Louise. Så varför vill försvaret spela upp samtalet ??
Vad vill man vinna?
Kan man ens vinna något med detta inspelade samtal ???
Vad som är skrämmande av detta samtal är att mormor och morfar lockar med aktiviteter i Sverige som de kan göra samt säger att pojkarna har förlorat tid med mamman då de har bott i Australien, det är inte mycket som kretsar kring att fråga Frank hur hans vardag är och vilja veta vardagliga tråkiga saker. Saker som man vill veta för att känna sig delaktig i en annan persons liv.
Samtalet mellan Frank och mamman är inte bättre. En klar bild av en mamma som inte lyssnar på barnet utan ensidigt tjatar och påpekar att barnen ska komma och bo med henne i Sverige för gott lyser igenom. Frank får på sin fråga om när de skall återvända till Australien, där de bor som han påpekat flertal gånge under samtalet, svarar Ann-Louise att “De kan ju åka på semester till Australien.” (!)
Under hela denna uppspelning av telefonsamtalet, har Ann-Louise samma koma liknande uppenbarelse och inget syns av reaktion i hennes ansikte.
Jag är påverkad av samtalet, men mamman är det inte, i alla fall inte så det syns för oss andra i sal 14.
Under sak framställan av Georges målsägandebiträde så får vi en reaktion från Ann-Louise. Det är när det ekonomiska kraven gås igenom, inte när det påtalas vilka problem pojkarna har påvisat efter att de blev fria. Ingen reaktion när Ia Sweger, Georges målsägandebiträde, redovisar hur påverkade i negativ riktning pojkarna är av 7 månader av kidnappning och gömda undan från sin invanda miljö och familj.
Min reaktion på detta är att pengar verkar svida mer på Ann-Louise än sönernas trauma av att hon kidnappade dem och stack….
Skrämmande konstaterande…
Haag processen som Ann-Louise startar är pga att George inta har pengar att betala för att pojkarna kan resa till Sverige för umgänge. Inget annat, det är ett ekonomiskt krav som driver Ann-Louise.
Tydligen så är det ekonomiska viktigare än en normal relation till sina barn. Den invändning som försvaret har gentemot domen i TR är delvis raserad av mycket relevanta och klara frågor från rättens domare.
Inte mycket relevant och intressant lämnade advokat Susanne Ekberg Carlssons läppar.
Tänkvärt konstaterande från ovan åhörare; Borde man inta har nått på fötterna om man har en invändning mot tidigare dom ???
I alla bästa fall en redig förklaring mot invändningen i alla fall. Men inget kom.
Vad är det för försvar och överklagan ???
Och att pådriva en Haagkonvention process, som Ekberg Carlsson påpekat i pågick i HELA 2 år i stället för ca 6 veckor som normalt, är anmärkningsvärt för att slippa betala själv för de kostnader det medför att ens barn får umgås tillsammans med en själv in ens egna invanda miljö. (Inte i barnens invanda miljö.)
Förhöret med George, det första, ger en bild av en pappa och barn som försöker att överleva och samarbeta med mamman. Till ingen lycka.
Den 12/4 2003 är avgörande för pappa George i valet att emigrera tillbaka till sitt fadersland framför att stanna i Sverige.
En 12 april 2003 ringde nämligen Ann-Louise till ansvariga för Sala Silvergruva med oron att George skulle begå ett utökat självmord.
Märk väl – ingen i rätten använde ordet utökat självmord, det är mitt ordval för händelsen.
Ann-Louise i sin fantasi värld fylld med sexuella övergrepp och andra märkliga händelser ter det sig fullkomligt normalt att tro och veta att George skulle mörda Frank & André och ta sitt liv nere i gruvan.
Hur logiken och resonemanget går ihop förstår jag ej. Men jag är nog ej ensam om detta.
Läs även Ingrids redogörelse från dag 1 i sal 14.
Jag åter kommer med mer från dag 1 och dag 2 med “live” komplementerande förhör med Ann-Louise.
Detta inlägg är en indirekt återgivande av undertecknande bloggares upplevelser och insikter kring hovrättsförhandlingen B6618-09.
Tack ska du ha för den redogörelsen. Det är mycket intressant att få veta. Och jag följer resten också med intresse.
Vad bra att ni finns på plats och skriver om detta destrutiva som kan ske i sverige som då drabbar barn.
Men det värsta är oviljan o okunskapen hos myndigheter som tillåter det att ske trots konventioner domar i EU domstol (PAS) mm.
anders