Medborgare X har skrivit ihop ett inlägg värt att läsa och fundera ikring.
Det handlar bla. om Tito Beltran och hans svårigheter att få avtjäna resterande av sin fängelsedom med fotbioja, Ingrid Carlqvists intevju med Tito, den fantiserade och ihop ljugna artikeln om Tito av Annsofie Näslund samt hur det är när det gäller vem som är skärmad från omvärlden under en pågående utredning om brott.
Här är ett citat från Medborgare X’s inlägg.
I Sverige så blir ofta en person som är misstänkt för ett brott häktad. Ofta med motiveringen att den misstänkte annars kan förstöra bevis eller på annat sätt påverka utredningen (som att tala ihop sig med vittnen eller omvänt hota vittnen till tystnad). Dessutom blir den misstänkte ofta dessutom häktade med restriktioner, vilket innebär att den misstänkte inte får ha någon som helst kontakt med omvärlden. De får inte se se på TV, inte läsa tidningar, inte kontakta sin familj och så vidare. Motiveringen till detta är ofta precis densamma, att det annars finns risk att den misstänkte påverkar utredningen.
Men för det påstådda brottsoffret (målsäganden) och personer i dess närhet finns inte alls samma restriktioner. Målsäganden får fritt tala med vem som helst och diskutera ihop sig vad man ska säga i rättssalen.
Läs mer här.
Ann-Mari's Blogg 