Kvinnliga journalister uppskattar SCUM

Det är synd att Gävles två dagstidningar inte hade mer vett än att skicka två kvinnor att recensera Turteatern SCUM föreställning. Nu blev det istället två entusiastiska kvinnor som uppskattade, skrattade och njöt av föreställningen och fick sedan på Kultursidorna berätta hur underbar och härlig föreställningen var och att förtrycket minsann är verkligt. (förtrycket av kvinnan alltså)
Undrar just varför Bodil Juggas, kulturredaktör på Arbetarbladet, inte skickade kulturreportern Kristian Ekenberg istället att recensera denna föreställning och den tf kulturredaktören på Gefle Dagblad Sanna Wikström ens tänkte på att skicka någon annan än sig själv som recensent av föreställningen ?
Kunde det inte bli en mer intressant recension om en man fått ge sin bild och upplevelse av Solanas hatfulla manifest ?

GD 5/10 2012

Men nu blev det som sagt två kvinnor som recenserade föreställningen utan att ens tänka på budskapet och vad manifestet står för. Men det var väl lätt att glömma varför de var där, för de var ju där som arbetande journalister

Read Full Post »

Recension av Horungen

Hur ser du ditt barn?
Hur ser du på barn din partner hade med sig in i förhållandet med dig?
Är du den enda av barnets föräldrar som har rätt att bestämma över barnet eller samarbetar du och den andra föräldern för att barnet ska växa upp i en trygg och harmonisk miljö?

Jag ställde dessa frågor tyst för mig själv när jag läste om Donya Wihbi i boken Horungen.

Barn är ditt bidrag till framtiden, ditt arv – så hur förvaltar du detta arv?

Tyvärr så finns det föräldrar, både mammor och pappor, som inte förvaltar och förädlar sitt arv alls utan istället förstör och förgör de barnet för sin egna egoistiska njutning.

Makt.

Makten är total för dessa föräldrar och de anser sig ensamt berättigade till barnet som en av sina många ägodelar, barnet är inte en individ utan en av alla andra ägodelar som föräldern har skaffat sig.

Donyas liv efter att hennes pappa och hans nya fru tagit med henne i till Sverige är ingen vacker läsning. För hur Donya blir behandlad är för jävligt – svek, lögner, rasism och fysisk och psykisk misshandel är den uppväxt som hennes pappa och hans nya fru ger henne.

Att Donya tagit beslutet att berätta om sin uppväxt

Read Full Post »

Film om sexturism kan vinna Guldpalmen i Cannes

En av de 22 filmer som tävlar i årets filmfestival i Cannes är del ett av en trilogi och heter Paradise: Love och är gjord av Ulrich Seidl. Filmen som visades i Cannes under fredagen (18/5 2012) har tagits emot med förtjusning men även lite blandade känslor skriver brittiska MailOnline.
Och David Rooney skriver följande i The Hollywood Reporter om filmen och dess handling:

 

– The fetishization of the cougar in popular entertainment gets decisively terminated in Austrian iconoclast Ulrich Seidl’s indecorous Paradise: Love.
Like Laurent Cantet’s 2005 feature, Heading South, the film focuses on sex tourism from the novel perspective of the middle-aged female consumer. But, as might be expected from a director whose work has been defined by his fascination with corporeal and behavioral ugliness, the scenario is pushed to extremes both repugnant and repetitive. Superficially provocative but ultimately pointless, this is one punishing vacation.

 

Yepp, du läste rätt en av filmerna som tävlar om den prestigefulla vinsten Guldpalmen, Palme d’Or, handlar om kvinnor som åker till Kenya och har sex med unga män. Kvinnlig sexturism.
Undrar just om en film om män som sexturistar

Read Full Post »

DN Kultur ratar familjelivet & kärleken

DN Kultur är ju av någon konstig anledning extremt vriden åt ett radikalfeministiskt håll. Denna Kulturredaktion på en av Sveriges största dagstidningar, låter bland andra Sveland föra sin debatt kring ”hatet” mot feministerna utan att låta motparten få lika stort utrymme för repliker.

Nu har en av kulturskribenterna, Jane Magnusson, recenserat Luc Bessons nya film som handlar om Aung San Suu Kyi.
Tyvärr så gör Luc Besson Jane Magnusson besviken då filmen han gjort fokuserar för mycket på Aung San Suu Kyis familjeliv!

DN Kultur 6/4 2012

Att Aung San Suu Kyis familjeliv är en del av henne och kan även ge en förståelse till hennes drivkraft och beslutsamhet i sitt arbete för demokrati i Burma verkar den besvikna

Read Full Post »

Recension av boken Pappa älskar dig!

Pappa älskar dig! av Ferat Korkmaz

Utgiven av AOO förlag.

”Det är hemskt att utestänga sitt barn från en av föräldrarna. Vi vuxna har möjligheter att bestämma, men det har inte barnen. Det är deras mänskliga rättighet att träffa och ha en nära kontakt med båda sina föräldrar, det står i FN:s Barnkonvention. Ändå fick jag kämpa som en furie för att få träffa min son.”

Orden är Ferat Korkmaz, pappa till lille Deniz.
I den självbiografiska boken Pappa älskar dig! skriver Ferat om hur han, Selma och sonen Deniz har hamnat där de är just nu i livet.
Det vill säga mitt inne i en vårdnadstvist som har hamnat i både svensk och tysk domstol. En vårdnadstvist som är kantad av systematiskt umgängessabotage och asociala uppfostringsmetoder.

Citat tidningen Dagen (040810) Förlorade barn (del 2 av 3)
Ferat Korkmaz dröm är att få vara en ansvarsfull pappa. Men hans berättelse handlar om en helt annan sak, hur han steg för steg raderats ut från sin sons liv.
Efter att ha förlorat en vårdnadstvist är numera drömmen avlägsnare än någonsin.

Att få vara en ansvarstagande och närvarande förälder kan tänkas vara självklart för de flesta, men helt hopplöst och otänkbart för andra.

Umgängessabotage, det är ett bra ord för att sammanfatta vad Selma har sysslat med under de senaste åren, sedan hon kidnappade Deniz och försvann. Hon har systematiskt, med hjälp av släktingar, saboterat umgänget mellan sonen Deniz och pappan Ferat.

Read Full Post »

Recension

Så har jag läst den. Ingrid Carlqvist nya bok “Inte utan mina söner”.
Boken släpptes den 30 november utifall någon har missat den. Den finns att beställa på en massa olika bokhandelsplatser på nätet, se listan efter recensionen av boken. Vad jag förstod av Stefan på Blue Publishing så kan en vanlig bokhandel som inte är på nätet möjlighet att beställa hem boken om du vill köpa ett exemplar och de ej har tagit hem några.

Nu till recensionen av boken,

Kärlek är ett genomgående tema. Det kan vara svårt att tro, men så är det. Det är kärleken som för George och Ann-Louise , Liselotte kallas hon i boken, samman. Trots att det fanns en hel del signaler att det ej stod riktigt till med Liselotte så segrar kärleken framför alla tvivel.
Jag blir ganska illa berörd över omogenheten och överlämpandet av skuld på andra som Liselotte använder sig av vid alla motgångar. Tar hon inget ansvar själv för sina handlingar och för sina misslyckanden ?
Man kan inte bara skylla på alla andra, någon gång måste man inse att skulden till fiaskot, det missade jobbet eller uppsägningen ligger på en själv – inte på någon annan.

Read Full Post »