Det afrikanska ordspråket “It takes a Village to raise a child” har fått en ny betydelse under den gångna veckan.
Det som hänt och just nu fortfarande pågår, har påvisat att vuxna och vuxenvärlden inte alltid är de bästa att uppfostra och ledsaga barn och ungdomar genom livet.
Att uppfostra ett barn och se det växa upp är ett privilegium som man inte kan ta lätt på. Det är ett stort ansvar som inte alltid tas på allvar innan det är för sent.
Barn tar efter vuxna och ungdomar tar efter de vuxna ännu mer, till och med överträffar dem de vuxna ibland i sina gärningar och tankesätt.
Så hur skall vuxenvärlden tackla detta och hur ska de styra upp kaoset ?
Ibland så går det helt käpprätt åt helvete och vuxenvärlden låter det ske utan att ingripa eller hjälper till genom att underblåsa den hätska stämningen med sina egna handlingar.
När ska civilkurage och uppfostran vara en norm att följa ?
När ska vuxna ta ansvar och ta sitt ansvar att guida barn och ungdomar genom livet, lära dem att skilja rätt från fel ?
Ibland så används ungdomar som avviker från normen av vad som är “normalt” som syndabockar för att den som är skyldig är så “vanlig” att denne förmodligen, i samhällets ögon INTE är SKYLDIG. Det är ju OTÄNKBART att denne har gjort något så förbjudet och motbjudande, så då är det lättare att finna “självklara” gärningsmän istället. De som passar in med brottet som handen i handsken.
The West Memphis Three är ett lysande och hemskt exempel på syndabock pga avvikande från normen av vad som anses normalt.
För er som är nyfiken på detta fall så hänvisar jag via Ingrids blogg, hon har ett bra inlägg om dessa tre grabbar som dömdes för mord på tre små pojkar i Arkansas 1993.
Klicka här så hamnar du mitt i Ingrids inlägg om The West Memphis Three.
Medborgare X 
Ann-Mari's Blogg 