Om ni undrar så är det på frivillig, obetald basis på fritiden som jag och så många andra i detta land bloggar, efterlyser och letar efter bortförda/saknade/kidnappade barn.
Vi försöker att, så gott vi hinner, hjälpa dessa barn att återfå sin frihet.
Barnen, de oskyldiga, de är dem som vi kämpar för.
När två föräldrar inte kan komma överens så finns det olika vägar att lösa detta. Tyvärr så väljer många föräldrar att ta barnen för att straffa den andra föräldern, det är helt oacceptabelt och ett klart lagbrott!
Som jag skrev den 11 oktober i år så ska ni föräldrar ”Kämpa för era barn, men gör det på rätt sida lagen.”
Smutskastning och hatkampanjer samt annat otrevligt mot den andra föräldern som ni inte kommer överens med angående de gemensamma barnen, är handlingar som inte gagnar barnen alls utan skadar dem.
Vill ni aktivt skada era barn?
De barn som ni säger att ni älskar över allt annat?
Barn är inte saker eller spelbrickor du kan använda mot den andra föräldern. Detta gäller både för mammor som för pappor.
När ett barn försvinner så är det inte så att allmänheten direkt får veta att de är försvunna. Och om så sker att allmänheten informeras så betyder inte det att någon beskrivning av barnen och foton av dem publiceras.
Polisen arbetar på i det tysta och flera barn är bortförda, men allmänheten vet ej något.
Så, hur ska vi – allmänheten – kunna hjälpa dessa barn att bli återfunna ?
Svensk massmedia är extremt konservativa när det gäller att publicera efterlysningar på bortförda barn. Ursäkten som används är att de inte vill lägga sig i en vårdnadstvist.
I majoriteten av fallen med bortförda barn så är vårdnadstvisten redan avgjord, så svensk massmedia skulle kunna publicera efterlysningen men de avstår. Tydligen så behöver de mer än en bekräftelse från en svensk domstol på att vårdnadstvisten är avgjord innan de kommer att publicera något. Lite skenheligt är det att de (mer…)
Ann-Mari's Blogg 