Sexuellt våld i konflikter drabbar även män

Jag vill hänga på ett inlägg som Ann Helena Rudberg skrivit angående en kolumn i SvD.
Både kolumnen och Ann Helenas inlägg är värda att uppmärksammas.

Ann Helena skriver följande om kolumnens innehåll:

Tänk att det ska behöva sägas: att män lider av våldtäkter som begås mot dem. Att de lider av våld och att de är utsatta i krig. Detta som alltid har varit så självklart. Plus att de i sin manliga roll ofta får utstå mer i arbete och vardag också.

I kolumnen själv kan man bland annat läsa detta brutala skildrande av en mans upplevelser av det som händer i Syrien, konflikten som omvärlden inte riktigt vill ta tag i.

Vi brukar höras på Skype ibland, sedan vi träffades i somras. Han har sagt att jag får berätta om det andra nu, som gör att han varje dag tänker på att ta sitt liv. Efter att han erkänt sitt brott, trots att han bara filmat demonstrationer, trodde han att tortyren

Read Full Post »

Den kristna extremismen är kultur?

Det skrivs oändligt mycket om muslimsk extremism och fundamentalism på nätet och i media, men hur kommer det sig att det är tyst om den kristna extremismen och fundamentalismen?

På DN.se och av någon konstig anledning under KULTUR (???) så finns det idag en artikel om den kristna höger extremismen och dess verksamhet i USA. Varför DN har valt att lägga denna artikel under kultur begriper jag inte, men jag antar att extremism av kristen sort är kultur medan muslimsk är nyheter om terrorism?

8/7 2012

Den extremt högervridna kristna högern i USA för ett krig mot bland annat

Read Full Post »

Lufthansas kuddkrig

En liten parentes för att väga upp det vad Steven Slater fick utstå från en passagerare ombord på ett Jet Blue flygplan så ger jag er:

Kuddkrig med flygvärdinna i ett Lufthansa flygplan!

Read Full Post »

Den nya McCarthyismen sveper över Israel

Att vara oeniga med staten är att ”olagliggöra” staten: det är den alltmer högröstade svaret från landets politiska och militära etablissemang att de som vågar kritisera dess beteende.

Det är svårt tro när man sitter mitt emot Naomi Chazan, som plockar på sin blygsamma hummus och sallad mellanmål till lunch,  att den älskvärda 63-årig universitetslärare med en egen avvärjande humor har plötsligt blivit Den mest omtalade, att inte säga den mest ned svärtade kvinnan i Israel.

Ms Chazan är ordförande i en sedan länge etablerad byrå med ett stort antal judiska givare i USA och Storbritannien, som har åtagit sig att kämpa för ”social rättvisa och jämlikhet för alla israeler”. New Israel Fund har under de senaste 30 åren betalat ut cirka $ 200 miljoner till omkring 800 välgörande, sociala och mänskliga rättigheter grupper och med rätta hävdar stor del av äran för att bygga det moderna Israels fortfarande livaktiga civila samhälle.

Men under de senaste två veckorna har den före Knesset medlemmen, som enligt egen utsago älskar sitt hemland Israel ”utan förbehåll”, fått sparken som krönikör på Jerusalem Post efter 14 år, haft bråkiga demonstranter utanför sitt hus svingandes en skrämmande karikatyr av henne med en Horn trängandes ur pannan, och mest långsökta för alla, anklagas för, i en tidningsartikel ut till utländska journalister från regeringens presstjänst,  ”Att tjäna dagordningen i Iran och Hamas”.
Den snabba spridningen har tvingat Nicholas Saphir, den judiska affärsmannen som driver New Israel Fund i Storbritannien, att varna för att den ”judiska värderingar som social rättvisa och vår plikt att Tikkun olam (reparera världen) har utsatts för allvarliga hot i staten Israel ”.

Read Full Post »

Uppkomsten av ”de afrikanska talibanerna”

Peter Beaumont
The Observer, Sunday 31 January 2010

Mer än 500.000 fördrivna människor bor längs 20 mil Afgoye korridoren, väster om Mogadishu. Många har förlorat allt, inklusive deras familjer, på deras flykt från Shabaab – Somalia skrämmande islamistiska milis.

På skylten på stadshuset i Hargeisa, huvudstaden i Somaliland, är ett minnet till en händelse som aldrig inträffat. Den byggdes år 1952 för ett besök i det dåvarande brittiska protektoratet som nyligen kröntes till drottning Elizabeth II. Drottningen kom aldrig. Dessa dagar är byggnaden till hälften i ruiner, byggnaden som är känd för en annan anledning än som tidigare ett säte för gin drickande brittiska koloniala tjänstemän.

Marken, inklusive parkerna som en gång lades ut som en golfbana, har täckta av utdömda skjul – ”bool” som de kallas – halmtak med plast och delar av tyg. På sina ställen har väggarna blivit täckta med skivor av utplattade burkar matolja, som i sina upprepningar likna Warhol utskrifter. De är låga dessa bools , fönsterlösa hyddor genom vilket skarpt ljus tränger sig in vid de sydda sömmarna för att belysa dammet som sparkas upp. De boende i detta läger sitter längst ner på den av jordens sociala spektrum från staten parlamentets första planerade gäst. Inte en monark och hennes följe men flyktingar från krig.

Barackerna är så tätt packade ihop de blockerar stadshuset ur sikte. Det är knappt synlig när man närmar sig lägret, men monumentet markerar centrum av en labyrint av slingrande, smala gränder där ungtuppar krafsar omkring. När jag når det till sist, finner jag stadshuset är inte bebott med undantag för en enda flygel med uthus. Dess rum är öppna mot himlen, golven är täckta med slam. Glaslösa fönsterkarmar svänger i vinden.

Men det är långt ifrån tomt. Barn klättra över väggarna kvadratiskt huggna i honungs färgad sten, delvis rivna av striderna i staden 1988. De sitter på golvet i vad som en gång var en storslagen mottagnings rum och spelar komplexa spel med högar av bleka runda stenar kastade och ryckte från luften av konkurrerande händer. Utanför, sitter några unga män på en veranda målad med graffiti och lyssna på musik. De drar jackor över huvudet för att dölja sina ansikten när vi närmar oss och varnar för fotografering.

Det är en ledtråd om identiteten är på många av de som lever inom stadshus lägret: de som fortfarande är oroliga offer för kriget i söder, i det riktiga Somalia, det land från vilket Somaliland – som ej erkänns av någon annan stat – bröt ifrån 1991. Offer av världens värsta humanitära katastrof. Och konflikter, även på avstånd från de löpande eldstriderna om Mogadishu gator, ordnar sina egna hierarkier.

Read Full Post »

Det blå skåpet….

Israel har definitivt skitit i det blå skåpet.

De har bombat FN:s Högkvarter i Gaza. (artikel Arbetarbladet här)
Och med vit fosforgranater, inte bra detta Israel… Bomba och sen be om ursäkt till Ban Ki-moon är inte speciellt bra taktik.

Ni har ju visat vad ni tycker om FN och internationell rätt. Det är ju inte första gången en FN byggnad i Gaza bombas och det är inte första gången vit fosfor granater används under denna blodiga invasion.

Vi har ju alla hört frasen “ Lite svinn får man ju räkna med”.
Men kan man tycka att över 1000 döda är lite svinn????

Självförsvars pratet kan tystna, detta är inte självförsvar och har aldrig varit et heller. Detta är en utrotning av ett folk. Det absurda i et hela är att de som utför utrotandet är ett folk som nästan utrotades under andra världskriget….

Read Full Post »

Monday scribble about Life,Universe and Everything.

Vaknade en kvart i 10 av ett skriande behov att uppsöka toa. Tog med mig morgontidningen och reklambunten från igår. Inga speciella erbjudanden i reklambunten. Det märks att det inte är jul och nyår. Nu är den trista gråa vardagen tillbaka. Och det märks när man tittar ut också.
Grått, mulet, blåser 5 i helvite och snön har töat bort. Suck…
Och imorn ska julen kastas ut…

Känner mig lite yr och har just tagit min medicin och ätit frukost. Måste kolla på bipacksedeln för antibiotikan om man kan känna sig yr av dessa tabletter.

Stod inget om yrsel, men det stod om nässelutslag och ljusskygghet. Toppen! Som om inte mina nässelutslag har tillräckligt att göra av Cocillanan.
Nåja, de existerar ju bara just nu även om det har blivit några fler så är de inte kliande och irriterande bara existeranden. Det kan jag leva med.
Läser på bipacksedeln för Cocillanan att den kan ge omtöckning och det är väl ett annat ord för yrsel?
Så där har vi svaret!

Read Full Post »