Vet de om från början?

Okej,

Jag gör det igen.

En fråga barn och genus.

Vet barn, från det första andetaget de tar om vad samhället har för förutfattade meningar, åsikter eller fastslagna normer kring kön?

En fundering bara.

Jag läste just om två föräldrar i DN som bestämt sig för att uppfostra sina barn könsneutralt.

– Vi vill ge barnen en så bred palett som möjligt att plocka ifrån så att de inte känner sig begränsade utifrån det kön som samhällets norm anser att man ska ha, säger Linus.

 

Det är därför jag undrar om barn från att de föds vet redan om

Read Full Post »

När får barn vara barn i Sverige?

Av en ren tillfällighet så fick jag ett tips med posten som handlar om den förskola i Stockholm som DN skriver om idag – Egalia.

DN 14/2 2012.

Om du trodde att ivern eller paniken att försöka att låta bli att hjärntvätta våra barn till att leva i könsstereotypiska roller hade avmattats så trodde du fel.
Att låta barn vara barn och låta den utvecklas och upptäcka världen i sin egen takt och efter sin egna vilja verkar vara helt otänkbart.

 

Att låta barn vara barn, det vill säga pojkar och flickor, verkar vara tabu på förskolan Egalia.

 

Namnet Egalia kommer från ordet ”egal” vars synonymer är ”betydelselös”, ”ointressant” eller ”oväsentlig”. Det man således vill förmedla genom namnvalet är att något inte är av särskild vikt. För förskolan Egalia är detta ”oväsentliga” barnens könstillhörighet.

 

Men vad har barnens könstillhörighet att göra med verksamheten och om den är jämställd?
Förövrigt så är det knappast någon förskoleverksamhet som är jämställd i Sverige och det har inte att göra med vilken genuspedagogik de använder eller om de är hbt-certifierade.
Det har att göra med hur personalsammansättningen är på förskolan, det är väldigt svårt att hävda att en förskola är jämställd om den bara har kvinnliga

Read Full Post »

Fel Genus i GenusNytt Natalia ???

Via GenusNytt så fick jag ett tips att läsa Natalia Kazmierskas krönika i Aftonbladet.
Och det är en intressant läsning för Natalia är tämligen irriterad på att hennes blid av cyberspace inte har blivit verklighet.

Men jag förstår henne inte riktigt, men å andra sidan jag är ju inte feminist så det kan ju vara problemet med att inte förstå Natalias resonemang, ilska och resten av hennes krönika.
Natalia skriver följande:

Det började så hoppfullt. För 20 år sen skulle datorerna leda till kvinnorevolution. Det pratades om cyberfeminism, om elektronisk klitoris och om att alla brudar skulle bli Lisbeth Salander-hackers. På webben spelade skitsaker som kön ingen roll. Vi var jämlika, där vi satt med våra högljudda modemgrunkor.

Tyvärr så anser Natalia att inget av de hon hoppades skulle ske för kvinnor genom cyberspace har infriats, det har tydligen blivit tvärtom.
Och det gör mig en aning konfunderad, jag är kvinna, jag bloggar så gott som dagligen och använder internet på mina egna villkor och om det som intresserar mig. Genom internet så byter jag info, tips och idéer med personer, dessa personer har jag inte kategoriserat efter vad de har för könstillhörighet. Deras könstillhörighet är inte relevant.
Någon ” Lisbeth Salander-hacker” kommer jag aldrig att bli, jag förknippar hackers med en aning för olaglig verksamhet och romanfiguren Salander har jag ej heller mycket till övers för.
Men jag är inte så dum på att leta reda på information och annat nyttigt, är det det som Natalia menar när hon skriver ” Lisbeth Salander-hackers”?

Natalias bild av vad internet är idag är märklig, hon

Read Full Post »