Jag har tillbringat morgonen med att gå igenom en del domar kring brotten Egenmäktighet med Barn och Grov egenmäktighet med barn.
Jag har funnit en röd tråd i den åtalades uttalanden i domstolen och en ännu rödare tråd i hur barnen upplevt att vara kidnappade och den hjälp de fått att bearbeta sina upplevelser efter att de blivit fria.
De domar jag har är fällande domar av mammor som har kidnappat och gömt sina barn.
I detta inlägg så blir mammornas och barnens upplevelser beskrivna i singularis, även om vissa fall jag hämtar info ifrån innehåller mer än ett kidnappat barn.
Vi börjar med mammans syn på det hela.
- Vad som genomsyrar mammans vittnesmål och försvar är att hon inte anser att hon begått ett brott mot sitt barn.
- Mamman säger att det inte var något som hon hade planerat utan en stundens ingivelse som gjorde att hon och barnet försvann.
- Mamman uttrycker stolthet för vad hon har gjort och är glad att hon har kunnat ge sitt barn denna tid de haft tillsammans. Mamman anser att tiden varit underbar (mer…)
Ann-Mari's Blogg 