Gefle Dagblad har skrivit om ett fall där en mamma försökt att föra bort sitt barn efter att en infekterad vårdnadstvist blivit avgjord i tingsrätten den 17 september. Enligt uppgifter är domslutet överklagat till hovrätten, men mamman valde att skaffa pass till sig själv och barnet via en utländsk ambassad och fly landet. Enligt uppgifter så skulle hon ta barnet till ett land i Sydamerika och aldrig återvända till Sverige.
Vad jag inte ser i artikeln, som är en mycket tydlig partsinlaga för mamman, är uppgifter på VARFÖR pappan inte fått vara en närvarande förälder i sitt barns liv och uppväxt.
VARFÖR har han inte fått träffa sitt barn sedan Juli 2017 ???
Mina tankar går till umgängessabotage, ett effektivt vapen som en del föräldrar använder sig av för att göra livet till ett helvete för barnen och den andra föräldern.

Gefle Dagblad 25/9-18
Inte heller har man utgått från barnets bästa i artikeln, allt utgår från mamman, för de uttalanden som görs av advokat Tryggve Emstedt i artikeln är som mammans ombud inte barnets.
Pappan, som bor i ett nordiskt land, har fått vårdnaden interimistiskt, det vill säga tills vidare medan ärendet överklagas och väntar på avgörande i hovrätten. Det kallar mammans advokat för tortyr, samt tillägger att NN (barnet) inte vill bo med pappan.
Problemet är att advokaten är inte anlitad för att föra barnets talan och därmed kan han inte anföra vad som är bäst för barnet – han för mammans talan och gör allt i sin makt för att sin klient ska få fortsätta leva som hon vill – utan inblandning av barnets pappa.
Advokaten påstår i artikeln att mammans flykt utomlands är framtvingad av tingsrättens beslut om vårdnaden!
Obegripligt att man kan resonera på det sättet, men jag är inte förvånad för hur ofta tar den bortförande föräldern på sig ansvaret för sitt agerande ???
För det är ju alltid någon annans fel att den bortförande föräldern måste föra bort och gömma sina barn.
Litet plus i kanten är att advokaten tycker att hennes flykt är onödig – de har ju överklagat tingsrättens beslut till hovrätten.
Huvudfrågorna i denna härva är:
- Varför har inte barnet fått växa upp med båda sina föräldrar närvarande ?
- Varför har inte barnet fått träffa sin pappa sedan juli 2017 ?
Mamman är misstänkt för egenmäktighet med barn, grovt brott.
Ett brott som kvinnor är överrepresenterade i.
Brottet egenmäktighet med barn tillhör de så kallade ”brotten mot familj” och innebär att någon utan tillstånd skiljer ett barn under 15 år från sin vårdnadshavare. Brottet kan även begås av en förälder med gemensam vårdnad om barnet om denne skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren utan beaktansvärd anledning. En sådan situation kan uppstå när en förälder efter umgänge med barnet vägrar återlämna det till den andra föräldern.
Om brottet anses grovt så ska den åtalade dömas till fängelse, som lägst 6 månader och som högst 6 år. Praxis för fällande dom är 10 månaders fängelse – om du inte är man då kan rättsväsendet använda sig av den övre delen av straffskalan. Straffrabatt är praktiserat när det gäller straffpåföljder, tydligen så ska inte barnen straffas mer av att den bortförande föräldern hamnar i fängelse verkar rättsväsendet resonera. Problemet är att detta brott är ett brott som gör att den person barnet/barnen ska kunna lita på – en förälder – sviker dem å det grövsta. Detta svek är tyvärr inte erkänt som en försvårande omständighet som ska ge en strängande straffpåföljd. Rättsväsendet – genom lagstiftningen – sviker brottsoffren å de grövsta.
Jag hoppas att detta barn får växa upp med sina föräldrar närvarande på ett eller annat sätt, även om det tyvärr inte verkar vara allt för lätt att ordna just nu.
Kommentera gärna, din kommentar kommer att inte synas förrän och om den godkänns av blogginnehavaren. Feel free to comment, your comment will not appear until and if approved by the blog owner.