Skadad i själen resten av sitt liv

lördag, 08 juli 2017, 10:04 av maukonen

Aftonbladet 7 juli 2017

För de som kidnappar sina barn och gömmer dem, samt för dem som utan problem aktivt eller passivt stödjer detta brott så finns det en tankeställare.

Anna Schulze har publicerat släktberättelsen ”Kidnappningen”, något både P4Extra och Aftonbladet Kultur uppmärksammat.

Anna Schulze pappa, Ragnar, kidnappas 1936 när han är 11 år av sin mamma Daisy som gömmer honom utomlands i 3 år. Mamman hade förlorat vårdnaden och tog lagen i egna händer eftersom hon inte godtog beslutet. Något som händer än i dag i Sverige och resten av världen, barn kidnappas och göms undan pga att en av deras föräldrar vägra godta ett domstolsbeslut.

Anna Schulze har läst farmor Daisys dagböcker och säger detta till Aftonbladet:

– När det gäller Daisy så märker man att hon har dubbel bokföring. Hon tonar ju ner grejer och vinklar saker till sin fördel. Och hela den här kidnappningsgrejen kan ju ibland låta som ett roligt äventyr, som en söndagsutflykt nästan. Hon ser ju inte alls övergreppet i det. Och det är väl en sorts lögn.

Tyvärr så är just det beteendet att totalt förneka det man utsätter och har utsatt sitt/sina barn för inget ovanligt bland de föräldrar som kidnappar och gömmer sina barn.

De skador barnet/barnen får bland annat på själen är svåra och ibland så läker de inte helt. Barnet är skadat resten av sitt liv pga detta fruktansvärda svek och övergrepp en av deras föräldrar utsatt dem för.

Till P4Extra säger Anna Schulze:

Det blir både din fars, farmors och farfars berättelse. Vill du ta ställning för någon av parterna?

– Jag tycker att det känns naturligt att ta ställning för den som är barn, den utlämnade parten. Hon trotsade helt ett rättssystem, det fanns ju ett skäl till att rätten tog ifrån henne vårdnaden. Jag tycker någonstans att man ska försöka agera inom ett rättsväsende istället för att toka till det på egen hand.

Hur mycket förståelse har du för vad din farmor gjorde?

– Egentligen ingen. Jag har ingen förståelse för det beteendet. Men hon väcker medkänsla på något sätt.

Medkänsla, något som den kidnappande föräldern och de som hjälper aktivt eller passivt till att barnet/barnen hålls gömda inte har. De drivs av en skruvad och sjuk bild av vad som är sanningen och rättvisa.

Barnens väl och ve skiter de fullkomligt i, för det är den kidnappande förälderns rättigheter och sanning som ska upprätthållas eftersom det är Sanningen och Verkligheten. Vad omgivningen och rättsväsendet säger är LÖGNER och inte hela Sanningen.

Om hur hennes pappa påverkades resten av sitt liv säger Anna Schulze bla. följande till Aftonbladet:

– Han var väldigt traumatiserad av det här. Och han var i hela livet väldigt påverkad. Jag tycker att det fanns något slags självklar öppenhet lite kring det. Det var så tydligt för alla att ”men han är så här för han blev kidnappad när han var liten”.

Recensionerna har bland annat tagit upp att det är en omständig inledning som kunde kortas ned, men kanske finns med för att inte ge en ensidig bild av vad som hänt. Förmodligen så har kulturredaktionerna på landets större tidningar aldrig läst en vårdnadsutredning eller ett domslut gällande en vårdnadstvist. För att förklara varför det blev som det blev så kan det, till recensenternas irritation, bli lite långtradigt. Men ge hela bilden innan kidnappningen ägde rum är viktigt.
De mindre kulturredaktionerna har inte lagt så mycket vikt på att irritera sig över mängden information i inledningen av boken, utan de har läst boken och tagit in budskapet och vad som hände med Annas pappa.

Citat från Correns recension av boken:

Som elvaåring rövades Ragnar ut ur Sverige av sin egen mor i samband med en vårdnadstvist. I tre år vistas han i Jugoslaven, Bulgarien och Rumänien, ibland med mamma Daisy, ibland hos okända familjer. Hos några av dem rentav trivs han. Bara han slipper Daisy.

Men att kidnappa någon är att stjäla en människa. Det sätter djupa spår. Under hela Annas uppväxt bor Ragnar i sin egen lägenhet i veckorna och umgås bara med familjen på helgerna. Även då i eget sovrum. Paret har separata ekonomier, separata bokhyllor och skivsamlingar. Ingen annan får ens en nyckel till Ragnars lägenhet – för då kan ju någon komma in när han inte vet om det.

Pappan var skadad av kidnappningen under hela sitt liv.
Ge mig fan på att hans mamma Daisy aldrig tänkte på hur hennes agerande skulle påverka sonens liv. Den kidnappande föräldern är extrems egotrippad.

När det gäller brott som Föräldrabortförande – när en förälder kidnappar sitt barn, så är svensk media extremt restriktiva i att publicera några som helst nyheter eller artiklar för att upplysa allmänheten att ett eller flera barn i Sverige är kidnappade och gömda.
En av orsakerna till denna ovilja att publicera är att man inte vill välja sida mellan föräldrarna!
Trots att vårdnadstvisten i 99% av fallen är avgjord i domstol och det finns en vårdnadshavare till barnen.

Om man inte vill ta ställning mellan föräldrarna – TA STÄLLNING FÖR BARNEN!
Ta deras sida!
Barnen har inte bett om att bli utsatta för detta, så ta ställning för dem!