Dagens Juridik 22 mars 2017
Dagens Juridik skriver om en mycket viktig dom i Hovrätten för Nedre Norrland.
En infekterad vårdnadstvist har avgjorts och det hovrätten skriver i sitt domslut är mycket graverande för den ena parten i målet.
För det är nämligen (!) inte gynnande för ens egen del och de inblandade barnen att du skärmar av dem från den andra föräldern genom att flytta till en annan del av landet, ej heller att du systematiskt byter adress och förskola/skola.
Alla skilsmässor är inte av den feministiska varianten där alla är ”Happy Happy”, men att vara så gemen och egoistisk att man sticker med barnen, anmäler den andra föräldern på falska grunder för våld och sexuella övergrepp – det är fan i mig att gå jävligt långt över gränsen!
Men det är det vad mamman i detta aktuella fall som Dagens Juridik skriver om.
Och vad man kan konstatera så har inte socialen levt upp till sitt ansvar, de har vad man kan läsa sig till valt att tro på mammans anklagelser och syn på pappan.
Att tingsrätten inte valt att gå till botten med mammans anklagelser är så pinsamt vanligt inom det svenska rättsväsendet. Lyckligtvis så valde Hovrätten för Nedre Norrland att ta tag i problemet och se vad mamman gjort och vad pappan inte ha gjort mot henne och barnen.
Hovrätten bortsåg från den heliga kontinuitetsprincipen, som mångt och mycket gett massor med mammor ensam vårdnad om barnen efter att ha hållit sig undan tillräckligt länge. Hovrätten valde att se konflikten och den skada som den åsamkat barnen och kommer fortsätta skada barnen om de tvingas bo kvar med sin mamma.
”M:s (mammans) uppgifter om våld och sexuella handlingar har alltså undersökts och prövats i olika sammanhang utan att det framkommit något stöd för att sådana övergrepp ägt rum. Hennes påståenden kan därför inte leda till bedömningen att det finns någon risk för att P (pappan) skulle utsätta barnen för våld, hot eller sexuella övergrepp om han skulle anförtros vårdnaden om dem.”
Hur kan tingsrätten i Östersund inte se samma svar/resultat när de gick igenom alla anklagelser och anmälningar mamman hade mot pappan?
Det undanhållande av barnen från pappan, de hade gemensam vårdnad, är en ”klassiker” och rättsväsendet är pinsamt naiva och eller undvikande att vilja erkänna dess existens – för inte kan en mamma vara så jävlig och kall att hon vägrar barnen att träffa och umgås med sin pappa ??!!
”M har sedan oktober 2014, och trots att den gemensamma vårdnaden bestod fram till i april 2016, mot P:s vilja, avskärmat barnen från all kontakt med honom.”
”Sammanfattningsvis har M utan något rimligt skäl under drygt två års tid visat en närmast total ovilja att låta barnen ha någon kontakt med P. Hon har från oktober 2014 och fram till tingsrättens dom vid flera tillfällen bytt såväl bostadsadress som skola/förskola för barnen utan att P känt till och än mindre godkänt detta.”
Jag hoppas att dessa barn kommer få en trygg uppväxt och att de någon dag kan ha ett ganska normalt förhållande till sin mamma.
En sista notering är att Dagens Juridik nämner att mamman, efter att hon flyttat med barnen till Skåne, har dömts för rattfylleri och ringa narkotikabrott. Man kan ju undra hur socialen ställer sig till det och om de alls anser det som besvärande å barnens vägnar gällande trygghet?
Media länk:
Pappa får ensam vårdnad – mamma ”avskärmade” barnen från all kontakt (Dagens Juridik)
Ann-Mari's Blogg 
Men om mamman har dömts för rattfylleri så måste hon ju ta hand om barnen, ansvaret kommer att hjälpa henne i rehabiliteringen. Det finns det domstolsuttalande på!
Tack för din kommentar uffenordholm.
Hoppas att samma uttalande finns för pappor dömda för rattfylla….
Falska anmälningar om sexuella övergrepp i vårdnadstvister är oerhört allvarligt, och det verkar förekomma väldigt ensidigt från mammornas håll.
Det är förstås uppenbart att falska anmälningar kan vara till stor skada för oskyldiga pappor, men i förlängningen är det skadligt för hela samhället och, inte minst, för barnen.
För varje falsk anmälning som uppdagas är som att ropa ”varg!” i så måtto att omvärlden fäster allt mindre avseende vid den. Följden kan till slut bli den att barn som *faktiskt* utsätts för sexuella övergrepp av sina fäder inte får hjälp, därför att ingen längre tror på sådana beskyllningar.
I vidare mening urholkas förtroendet för kvinnors utsagor i allmänhet. Om mammor inte drar sig för att ljuga om övergrepp i vårdnadstvister, är det då inte troligt att kvinnor inte drar sig för att ljuga om våldtäkter och övergrepp mot sig själva enbart för att dra en mans rykte i smutsen eller för att skaffa sig egna fördelar? Återigen blir inte bara oskyldiga män offer för lögner, utan kvinnor som faktiskt utsätts för övergrepp riskerar att inte bli trodda och skyldiga våldtäktsmän går fria.
Hur ska vi få bukt med den här ”våldtäktsanmälningskulturen” bland svenska kvinnor?
Ja du Tommy, hur bli vi kvitt denna ”kultur”?