Stormen härjar i gammelmedia, social media och på nätet.
Var det rätt eller ett brott mot personen bakom pseudonymen ”Julia Caesar” privatliv när Expressen valde att publicera hennes namn och bild?
Varför personen bakom pseudonymen ”Julia Caesar” väljer att samhällsdebattera och agitera bakom en pseudonym och inte i sitt egna namn är ett val, jag varken är för eller emot detta val.
Jag har dock en del att säga om Expressens val när det gäller tolkningen av den heliga etiken kring vad media ska och inte publicera i allmänhetens intresse.
Idag, har nog ingen som varit in på Expressens hemsida undgått den blir på en drunknad 3-årig pojke som hette Aylan. För maximal skuldkänsla hos sina läsare rörande den flyktingkatastrof som pågår exponerar Expressen denna lilla 3-årings fruktansvärda drunkningsdöd maximalt i bild och text.
Expressen 3/9 2015. Jag har retuscherat bilden, så lille Aylans kropp inte syns.
Hur kan ni ????
Men ni kan och ni gör det, utan några som helst samvetskval eller betänkligheter.
Då kan ni Expressen, även utan någon fördröjning publicera namn och bild på den nu 43-åriga kvinna från Västsverige som sitter i fängelse i USA dömd för sexuellt ofredande av minderårig.
Enligt Expressen är hon dömd till 27 års fängelse och livstids övervakning.
Om det verkligen är 27 år vet jag inte, det kan vara så att kvinnan kan ansöka om villkorlig frigivning efter 27 år det är svårt att kontrollera då Expressen inte ger mycket info om brottet och straffpåföljden.
Men trots detta vidriga brott, övergrepp på barn, så väljer Expressen att inte hänga ut henne!
Tidningen har ju inga problem med, att i en del fall där man anar en ökning i antalet sålda lösnummer, hänga ut män som är dömda eller misstänkta för: sexbrott, knarkbrott etc…
En dömd sexbrottsling får anonymitet av tidningen. (för att hon är kvinna???)
Expressen 24/2 2015
Varför ???
Varför är ni på Expressen så måna om att denna kvinna ska kunna slippa bli uthängd med namn och bild, hon är ju en dömd sexbrottsling ?
Ni hängde ut personen bakom pseudonymen ”Julia Caesar” för att det var tydligen i allmänhetens intresse att veta vem som samhällsdebatterar och agiterar i ”känsliga” ämnen.
Är det inte i allmänhetens intresse att få veta vem kvinnan är som begått sexbrott mot barn och blivit dömd för det ?
Speciellt då bilden i Sverige av en sexbrottsling är lika med en man, kvinnor är ju alltid offer gällande sexbrott inte förövaren.
Personen bakom pseudonymen ”Julia Caesar”,Annika Hamrud,Niklas Orrenius & Marika Formgren ska bemötas med ord, inget annat. Så inget hat, inga hot och inga trakasserier – debattera !
Till sist, det finns bara en Julia Caesar!
Media Länkar:
Julia Caesar – den älskade satkärringen (SR)
Europa räddade inte Aylan, 3 (Expressen)
Haten och hoten en påfrestning på den fria journalistiken (Expressen)
Åsikterna gick isär när Expressens namnpublicering debatterades (Medievärlden)
En intervju är inte trakasserier (Journalisten)
”Viktigt för allmänheten att veta vem hon är” (Journalisten)
Thomas Mattsson: ”En hemsk publicering” (Journalisten)
27 år för sexbrott – familjen fick inte veta (Expressen)
Hans Månson: Bisarr utveckling av praxis för namnpubliceringar (Medievärlden)
Ann-Mari's Blogg 
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/immigration/11842760/Prepare-yourselves-The-Great-Migration-will-be-with-us-for-decades.html
Denna är helt fantastisk om omvälvande.
Tack cissi för länken!
3 årige Aylans far härstammade från Damaskus i Syrien. När inbördeskriget bröt ut blev de internflyktingar och hamnade så småningom i Kobane, nära den turkiska gränsen. När staden angreps av IS flydde familjen till Turkiet och fick en fristad i Istanbul. Efter att kurdiska styrkor besegrat IS vid Kobane återvände mamman och barnen till Syrien medan fadern stannade kvar i Turkiet.
När IS återigen angrep Kobane återförenades familjen i Turkiet. Efter att ha bott på olika platser i Istanbul sökte de sig till ett flyktingläger. Fadern trivdes dock inte i Turkiet och ville lämna landet. För Skynews berättar faderns syster, som är bosatt i Kanada, att det fanns planer på att ta familjen till Kanada. Enligt kanadensiska myndigheter gjordes dock aldrig någon sådan ansökan. Enligt systern berodde det bland annat på att familjen hade svårigheter att få flyktingdokument från FN och utresedokument från de turkiska myndigheterna.
Fadern hade problem med sina tänder och ansåg sig behöva tandimplantat. Faderns syster i Kanada hade samlat in pengar för detta ändamål. På grund av svårigheter med att föra över en så stor summa pengar, som skulle behövas för tandimplantaten, till Turkiet, så bestämde fadern, faderns syster och faderns pappa att familjen istället skulle ta sig till Europa för att försöka höja sin levnadsstandard och fixa faderns tänder.
Faderns syster ordnade fram pengar som användes för att betala människosmugglare. Det familjen fick i gengäld var en plats på en överbelamrad båt i dåligt skick. Ingen, inklusive barnen, fick flytvästar av människosmugglarna. Båten gav sig av mitt i natten i dåligt väder. På grund av de höga vågorna drabbades båtens kapten av panik och hoppade överbord efter att ha lämnat över rodret till fadern. Båten kapsjesade kort därefter och fadern försökte, men lyckades inte rädda någon i sin familj. Nu planerar fadern att återvända till Syrien för att begrava familjen där.
Ovanstående redogörelse är endast ett referat från medier såsom BBC, Skynews, Canadian press mfl. Om det stämmer så avviker den dock delvis ifrån den dramaturgi som förmedlades av svenska medier under gårdagen och skulle kunna anses öppna fler ingångar och perspektiv, än vad många svenska opinionsbildare och makthavare gav uttryck för under gårdagen, till de diskussioner av mer politisk karaktär, som lär följa i efterdyningarna av denna fruktansvärda tragedi.
Tack Gunnar för din långa kommentar om Alan.