DN Debatt: Vi måste våga se att kvinnor kan vara förövare.

Elisabeth Arborelius har skrivit på DN Debatt att: ”Sluta låtsas att mödrars övergrepp inte finns”

Även om Arborelius koncentrerar sin debattartikel till att mammorna har psykiska besvär som gör att de skadar sina barn så är artikeln ett steg i rätt riktning. För vi måste sluta blunda för det faktum att det finns mammors som är onda och som skadar sina och andras barn!

Arborelius skriver att tabut kring psykisk ohälsa håller på att försvinna gradvis, jag tycker att det är en aning synd att hon hänvisar mammors ondska till psykisk ohälsa. Alla mammor har inte en psykisk ohälsa att skylla sina gärningar på, de är bara rent igenom onda.
Precis som en del män och män verkar det ju inga problem med att stämpla dem som onda, så varför kan inte en kvinna vara ond?

Ett par barn dödas varje år i Sverige av sina mammor, vanligtvis spädbarn. Detta är ”toppen på isberget”. Under isberget finns de mammor som inte dödar – men som vill sina barn illa, vill förstöra och förinta.

Mammorna under toppen av isberget, mammorna som umgängessaboterar, misshandlar sitt barn både psykiskt och fysiskt – hur många av dem har egentligen en psykisk ohälsa ?
Det finns inga siffror vad jag vet, men det är för enkelt att påstå att dessa mammor lider av psykisk ohälsa. Att vara gemen, narcissistisk och egotrippad är inte alltid summan av en psykisk ohälsa utan så som mamman är född.

En mamma kan begå de mest fruktansvärda och otänkbara övergrepp, precis som en pappa.

Vi vill tro att Rosemarie Fritzl var ovetande om att hennes man höll dottern Elizabeth fången i parets källare i 19 långa år och att Bobbys mamma deltog i misshandeln och övergreppen på sonen för att hon var rädd för mannen hon levde med. Vi måste ändå våga se att också kvinnor kan vara förövare, med vett och vilja, på eget initiativ. Det måste vi se, för barnens skull. Mor är inte alltid rar.

Jag är en aning besviken att Arborelius inte tog med Rosemary West och att hon väljer att kalla Nina Äikiä för Bobbys mamma. Det visar hur laddat och tabubelagt detta ämne är, Mammor som skadar sina barn av egen vilja och njutning – det ska vi helst inte erkänna och vi tonar ned brottet så mycket som möjligt.

Strutsmentaliteten måste sluta!
Utanför Sveriges gränser har man kommit så mycket längre i acceptansen att mammor, kvinnor, kan skada barn av egen vilja utan yttre påverkan av en man.
Varför ska det vara så svårt att komma till den acceptans i Sverige ???

En liten notering om Alice Miller och det ”hjälpande vittnet” som Arborelius skriver om i sin debattartikel. En del av de mammor som skadar sina barn och när rättsprocessen är i gång får genomgå en Paragraf 7 undersökning.
De mammorna kan använda sig av ett hjälpande vittne under undersökningen.
För en Paragraf 7 undersökning tar inte lång tid, ca 1 timme enligt Rättsmedicinalverket, och om mamman är orolig så kan hon ha en vän/familjemedlem etc närvarande.
För att få stöd.
Om den personen som är med under Paragraf 7 undersökningen är det ”hjälpande vittnet”, men syftet är att hålla mamman lugn så att undersökningen visar att hon inte lider av någon psykisk störning.
Det ”hjälpande vittnet” hjälper alltså mamman att fortsätta begå övergrepp, istället för att hjälpa henne att inse att det hon gör är fel och avskyvärt.

Många mammor som begår övergrepp på sina barn har familjemedlemmar som stöder dem, totalt obegripligt men allt för att ”Sanningen” ska komma fram antar jag.

Rättvisans Demoner visar ju hur långt en del mammor var villiga att gå för att begå sina övergrepp, som de ansåg skulle rädda barnet/barnen. En del av de mammorna hade ”hjälpande vittnen” som stod vid dem och bejakade deras brott utan problem.

Media Länkar:

”Sluta låtsas att mödrars övergrepp inte finns”   (DN)