Dagens Juridik publicerade en artikel den 3:e juni rörande en vårdnadstvist som avslutats i hovrätten. (som så många andra infekterade vårdnadstvister efter 2006)
Vårdnadstvisten är inte den första, men förhoppningsvis den sista mellan dessa två föräldrar.

Dagens Juridik 3/6 2015
Efter föräldrarna separerade 2004 så har mamman kidnappat sonen och flyttat till sitt hemland. Pappan var helt bortkopplad från sonens liv, mamman arresterades när hon reste till USA och dömdes i Sverige till ett och ett halvt års fängelse för egenmäktighet med barn och pappan hade fått ensam vårdnad om barnet.
Ett ovanligt hårt straff om man ser till den praxis som finns inom det svenska rättsväsendet gällande just brott inom familjen och då specifikt mammor som kidnappar sina barn.
Vad som rör upp känslor och som gjort att artikeln har över 50 kommentarer är att hovrätten har i linje med tingsrätten valt att gå efter barnets bästa. De går emot mammans krav och den nu 14-årige sonens uttalade vilja.
M=mamma, S=sonen och P=pappa enligt Dagens Juridiks citat från Svea Hovrätt och tingsrätten i detta ärende.
Tingsrätten skrev följande i sitt domslut och Svea Hovrätt håller med:
”Det bärande skälet, vilket tingsrätten finner alldeles övertygande, är i praktiken att M inte förstår S situation och inte förmår sätta sonens intressen i första rummet. Det framstår för tingsrätten som alldeles tydligt att S befinner sig i en svår lojalitetskonflikt mellan föräldrarna – han är ‘i kläm’ – och att hans psykiska hälsa eller överhuvudtaget välfärd inte främjas av att han tvingas eller upplever sig tvingas välja mellan föräldrarna. Att M inte tycks förstå detta är ett stort problem och talar emot att hon ska ha vårdnaden om sonen.”
Det är ovanligt att en tingsrätt lyfter fram denna lojalitetskonflikt som ett barn kan hamna i när föräldrarna inte kommer överens. Jag hoppas att trenden är bruten i och med denna dom, men man kan aldrig vara riktigt säker. Många tingsrätter håller hårdare på kontinuitetsprincipen än att se vad som är bäst för barnet i det långa loppet. Kontinuitetsprincipen har gett många föräldrar som fört bort och eller motarbetat umgänge med den andra föräldern ensam vårdnad om barnet/barnen.
Varför? Jo, barnen/barnet har ju rotat sig i den miljö som den bortförande/motarbetande föräldern bott med dem i. Ett effektivt sätt att bli av med den andra föräldern och slippa stå till svars för sitt brott mot lagen.
Enligt Dagens Juridik finns det även en oro i tingsrätten att mamman kan föra bort sonen ännu en gång. Därför har pappan fått ensamvårdnad om sonen, vilket han har haft på papperet sedan 2005 om jag uppfattar Dagens Juridik rätt. Mamman har enligt tingsrätten motarbetat ett fungerande samarbete med pappan gällande sonen och enligt tingsrätten så har detta skadat sonens hälsa och utveckling.
Jag önskar verkligen att fler tings- och hovrätter kunde skriva lika tydligt som denna tingsrätt den skada föräldrar åsamkar sina barn genom sitt bittra hatiska bråkande och motarbetande.
Att inte se och ens nämna denna barnmisshandel är obegripligt, men som det varit så har ju barnens behov och rättigheter hamnat på en lägre prioriterad plats när rättsväsendet försökt att reda ut varför föräldrarna inte kommer överens och vilken av dem som är mest passande som vårdnadshavare.
Barnets bästa ska ju komma först, men tyvärr så gör det inte alltid det.
Vad som är intressant med denna dom är att tingsrätten och sedan även hovrätten inte ger mamman något som helst umgänge med sonen.
”Utredarnas bedömning i den kompletterande umgängesutredningen är som framgått att M över tid uppvisat en synnerligen bristande förmåga när det gäller att få ett umgänge att fungera på ett för S positivt sätt samt rätta sig efter de beslut som domstolarna fattat. Utifrån detta har de bedömt att det inte är till S bästa att ha något umgänge med sin mamma.”
Alla föräldrar kan inte ge upp sin verklighet och sin syn på vad som är sant. De vill att barnet/barnen ska leva i deras verklighet och bejaka den sanning som förälder anser vara sann.
Att denna verklighet och sanning blivit motbevisad som lögn och förbannad dikt både av socialen, polisen, familjerätten, tingsrätt och hovrätt spelar ingen roll – föräldern VET ju att H*N har rätt.
Så föräldern fortsätter att med sin syn på verkligheten och vad som är sant negativt påverka sitt/sina barn.
I kommentarsfältet till artikeln så är det en intressant diskussion som förs. En del är glada över att både tings- och hovrätt tagit ett beslut som gynnar sonen i det långa loppet, andra är förbannade över att rättshaverister lyckats påverka rätten att ta ifrån mamman hennes son för det är ju hon som är det rättmätiga föräldern som skyddar sonen.
Vet ej vad mamman skyddar sonen ifrån, men det är märkliga kommentarer som hoppar omkring bland olika hätska anklagelser och försöker att flytta fokus från att mamman ansetts som en negativ del av sonens hälsa och utveckling.
Men det är ju ett känsligt ämne att koppla bort en mamma totalt från ett barn, men om man ser till barnets bästa ska man då blunda för den skada en mamma kan orsaka bara för att hon är mamma ?
Hovrätten säger följande angående umgänge mellan mamman och sonen:
Hovrätten pekar på att umgänge mellan sonen och mamman också riskerar att medföra fara för barnets hälsa och utveckling. Därför anser rätten inte heller att umgänge är förenligt med 14-åringens bästa – trots hans egen vilja att umgås med mamman.
Hovrätten skriver att sonen om några år – efter en period av lugn och stabilitet – kommer att vara myndig och då ha möjlighet att själv ta initiativ till umgänge med mamman.
De som är upprörda å mammans vägnar är upprörda för att hon – MAMMAN – mister sin rätt att umgås och eller ha vårdnaden om sin son.
Att hon har en negativ påverkan på sonen verkar inte betyda något alls och det är just den avsaknad av empati för sonens hälsa och utveckling som skrämmer mig.
Hur kan man bara blunda för det ???
Media Länkar:
Inte ens umgänge för mamma som gömt barn under vårdnadstvist – trots 14-årings vilja (Dagens Juridik)
[…] Sonens hälsa & utveckling viktigare än mammans krav om vårdnad. […]
Jag snor denna av dig. Du snokar upp så mycket läsvärt! Tack för en bra blogg i ämnet.
Mike
Sno på du Mike! 😉
Tack! 🙂
Mycket intressant, tack för den.
Tydligen finns det fortfarande civilkurage och folk som vågar fatta svåra beslut, och inte bara följa opinionen.
Tack Kristian för din kommentar