Via Dagens Juridik har jag hittat en intressant och upplysande debatt/replikväxling om sexbrott (läs sexbrott mot kvinnor med manlig förövare) och rättsväsendets tolkning av svensk lagstiftning.
Nina Rung, utredare vid Barnahusenheten, Polisen Stockholm City är den ena parten och Fredrik Wersäll, president Svea hovrätt och ordförande i Rådet för domstolsakademin, Bengt Ivarsson, advokat på Kihlstedts Advokatbyrå och ordförande i Sveriges advokatsamfund samt Kerstin Berglund, juris dr i straffrätt, Uppsala universitet i replik.
För Dagens Juridik så är det Jaqueline Balcer Bednarska som sammanfattar och lyfter fram olika delar i debatten/replikväxlingen mellan de olika inblandade på ett neutralt sätt. Antar att Jaqueline kliver på en del ömma tår genom att bibehålla en neutral ton i sin artikel. Som kvinna kan man ju inte vara neutral eller av en annan åsikt än att alla män som anklagas för sexbrott är skyldiga och ska dömas!
Vad jag finner intressant när jag läser igenom artiklarna är följande: Nina verkar utgå från att den man, för det är ju bara män som begår sexuella övergrepp så som våldtäkt, är skyldiga och att det är mer eller mindre ett justitiemord att det är en så outbildad och blind domarkår som får döma i brottsmål rörande sexbrott mot kvinnor. Hon vill att domarkåren utbildas av utvalda aktörer så att de fattar hur de ska döma i brottsmål rörande sexbrott mot kvinnor. För som det är nu så får ju kvinnorna inte en rättvis rättegång, männen frias ju.
Jag får känslan ”Klipp Kuken” och män är djur när jag läser Ninas debattartikel. Mycket anmärkningsvärt att en person som utreder brott vid Barnahusenheten har denna åsikt och inställning som Nina visar i sin debattartikel. Vågar man ens våga fråga om de utredningar Nina är inblandad i via sin yrkesutövning är gjorda utan förutfattade meningar om vad som har hänt och vem som eventuellt är skyldig ???
Och har hon aldrig kommit i sin yrkesutövning i kontakt med ett manligt brottsoffer för sexbrott och eller en kvinnlig förövare ???
När jag läser Fredriks artikel så är den saklig och inte skriven på ett sätt som piskar upp känslor eller vädjar till reptilhjärnan, den utgår från Svea Rike Lag och de brottsmål som Nina tar upp i sin artikel. Han tar upp att Nina blandat friskt med faktauppgifter och ibland även tagit med rena faktafel samt att hon inte verkar ha förstått lagtextens innebörd i centrala avseenden.
Om Nina medvetet gjort dessa faktafel i sin artikel vet jag ej, men med tanke på hennes förkärlek till utbildningar ledda av kvinnojourer så blir jag misstänksam. Och när det gäller just kvinnojourer så påpekar Fredrik i sin artikel att det är fel att begära att domare ska utbildas av bland annat kvinnojourer för att som Nina vill att domarna dömer sexbrotten rätt.
Objektiviteten försvinner om det är en icke neutral part som står som ansvarig för en utbildning.
Så tydligt och rakt på sak gällande Frediks åsikt rörande Ninas krav på utbildning av domare har jag aldrig sett tidigare! Att så tydligt påpeka det olämpliga i att en intresseorganisation som en kvinnojour ska vara utbildare av domare är mycket bra skrivet av Fredrik!
Domare får ju som han skriver en utomordentligt gedigen utbildning i frågor av detta slag genom Domstolsakademin. Antar att Nina inte är så glad över denna gedigna utbildning, eftersom det ändå inte blir rätt domslut i alla fall i de brottsmål rörande sexbrott mot kvinnor som hamnar ibland annat hovrätten. Bara för en man blir åtalad för ett sexbrott så betyder det inte att han är skyldig till brottet. Bevis och hur lagen är skriven gör att åklagaren i en del fall får se sitt åtal inte gå som h*n planerat när rätten sagt sitt. Hur kan just det vara så svårt att förstå att alla åtalade inte alltid är skyldiga till det de åtalas för ? Och alla sexbrott begås ju inte av män och alla offer för sexbrott är inte alltid kvinnor, när ska bland andra Nina förstå det ? Kerstin konstaterar i sin replik att:
Nina Rungs inlägg är viktigt, det sätter fokus på allvarliga, men mycket grundläggande etiska problem i dagens rättsordning, vilka jag har belyst i flera olika sammanhang. Däremot kan man konstatera att domarna enbart sköter sitt arbete.
Kerstin ser problemet men att det inte är domarna som är problemet. De sköter sitt jobb och att eventuella ”fel” är i lagtexten och inte i användandet av dito. Bengt skriver följande i sin replik till Ninas debattartikel:
Som advokat har jag inget emot att fler skyldiga döms för våldtäkt. Detta så länge beviskraven inte sänks och inte fler personer döms felaktigt eller oskyldigt. Genom bland annat förbättrade utredningsmetoder hos polisen och tidigare förordnanden av målsägandebiträden kan den som anser sig ha blivit utsatt för en våldtäkt få ett bättre stöd och kvaliteten i brottsutredningarna bli högre. Därmed kan det också bli fler fällande domar som dessutom är materiellt riktiga.
För domarnas vidkommande är det dessutom mycket viktigt att den utbildning på olika områden som de erbjuds är objektiv. Det är klart olämpligt att intresseorganisationer eller partsintressen ordnar utbildningar för domare. Jag har svårt att tänka mig att LO skulle acceptera att Svenskt Näringsliv fick uppdraget att svara för all arbetsrättslig utbildning av domare. Lika fel skulle det bli om kvinnojourerna eller polisen svarade för utbildningen av domare angående sexualbrott.
Ännu ett väldigt klargörande angående det olämpliga i att en kvinnojour ska utbilda domare för att de ska begripa hur de ska döma i ett brottsmål rörande sexbrott mot kvinnor. Bengt påpekar att objektiviteten är viktig och att den kan inte garanteras om en stark intresseorganisation får styra över en viktig utbildnings innehåll. Jag har inget emot att Bengt vill ha fler fällande domslut, för jag håller med honom till fullo! Så länge det inte är fler personer som döms felaktigt eller oskyldigt och att beviskraven inte sänks.Det ska vara ställt bortom rimligt tvivel. Fredrik har ett bra slutord på sin debattartikel/replik och jag väljer att citera den som slut på mitt lilla inlägg.
Det allvarligaste med osaklig kritik av detta slag är att inte minst unga flickor och pojkar som utsatts för övergrepp får intryck av att det inte är någon idé att anmäla brottet – de får ändå inte en riktig prövning av rättsväsendet. Nina Rung gör härigenom unga brottsoffer en otjänst.
Media Länkar:
Polisutredarens kritik mot domarkåren om sexbrott får mothugg – ”fundamentalt i en rättsstat” (Dagens Juridik)
”Okunniga domare friar anklagade i sexbrottsmål” (DN)
”Kritiken är osaklig och felaktig” (DN)
Media grävde fram ett intressant fall för några år sedan: fallet ”Ulf”. En tonårig dotter anklagade sin far för våldtäkt och för att ha sålt henne som sexslav till hundratals män. Polisen utredde och pappan fäldes i domstol. Efter ett antal år började en journalist gräva i det och upptäckte att allt flickan sagt var lögn. Inte bara det utan han kunde bevisa att det var lögn. Pappan släpptes ur fäncelse och fick någon ynka mille för flera år i buren!
Tack Uffe för din kommentar