
DN 8/6 2014
Jag bloggade om Lex Bobby den 24 september 2011, då GDs politiska redaktör Karin Bergkvist skrivit om bristen med denna lag då den överhuvudtaget inte ger något skydd till utsatta barn.
Nu har DN uppmärksammat att allt inte riktigt blev som det var tänkt med denna lag som kom till efter att tioårige Bobby misshandlades och torterades till döds av sin mamma och styvfar vintern 2006.
Det är nu 2014 och lagen fungerar inte.
Är någon förvånad ?
DN skriver följande:
Två år efter tioåringens död trädde en ny lag i hans namn, lex Bobby, i kraft. Syftet var att genom en haverikommission undersöka vad myndigheterna gjort, inte gjort eller borde ha gjort i fall där barn utsatts för dödligt våld.
– Meningen var att vi skulle dra lärdomar av de här fallen och täppa till bristerna i systemen, säger barnläkaren Staffan Janson som lett nationella studier om barnmisshandel.
Men riktigt så har det inte blivit. Bara det senaste året finns flera exempel på hur skyddsnäten brustit: DN har tidigare berättat om treåriga Isolde som dödades av sin mamma trots pappans anmälningar till socialtjänsten.
Under påskhelgen dödades åttaåriga Yara i Karlskrona, och nyligen anhölls en pappa i Helsingborg misstänkt för mordförsök på sitt spädbarn, trots att familjen varit i kontakt med socialtjänsten långt innan.
Så vad gör det som gör att denna lag inte fungerar ???
I andra länder så fungerar haverikommissionen som utreder vad som hänt, men i Sverige så verkar det vara helt kört.
För att Socialstyrelsen ska kunna granska ett barns död krävs att en dom vunnit laga kraft och att barnet hade behov av skydd. Totalt har 31 fall granskats hittills, därefter har en sammanfattning lagts ut på Socialstyrelsens hemsida. Rapporterna ska vara generella. Ingen myndighet eller enskilda beslut ska kritiseras, ingen får heller avkrävas ansvar.
VA?
Så om ett barn dör och det finns ingen dom som vunnit laga kraft eller att barnet hade behov av skydd då får inte Socialstyrelsen granska ???
Så om man nu ponerar att socialen i Karlshamn anser att den döda flickan inte hade behov av skydd då kan inte Socialstyrelsen granska socialens beslut och arbete kring den nu döda flickan ?
Låter även märkligt att man inte få ge kritik mot någon myndighet eller enskilda beslut.
Och att inte få kräva ansvar från någon.
Men det känns som om det är en så typisk svensk konstruktion detta, fixa till en lag se till att det låter som en tydlig och grundlig lag som ska se till att det som hände inte kommer hända igen, men som i verkligheten är en tandlös pappersdrake som inte ens kan flyga än mindre spruta eld.
– Tyvärr skrapar rapporterna mest på ytan och konstaterar fakta vi känner till. Jag har svårt att se hur myndigheterna kan dra några lärdomar av dem ute i verkligheten, om de ens läser rapporterna, säger barnläkaren Ulf Westgren som själv arbetat med lex Bobby-utredningar sedan starten.
Att en dom måste ha vunnit laga kraft är ett av de största problemen.
– Det dröjer därför väldigt länge innan vi kan inleda en utredning, ibland flera år. Då kan handläggare ha slutat, bytt jobb eller ha svårt att minnas, säger Ulf Westgård.
-//-Enligt Ulf Westgren borde granskningarna omfatta ett hundratal fall varje år.
– Jag förstår inte varför barn som tagit sitt liv, dött av omsorgsbrist, svåra fall av misshandel eller oklara olyckor ska exkluderas. Även där kan det många gånger vara viktigt att se hur samhället och myndigheterna agerat, säger han.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg påpekar att även offrens anhöriga borde få vara med och bidra i utredningen om de vill.
Karl-Gunnar Wiman, vars son och sonens halvbror mördades i Sigtuna för tre år sedan, hade gärna varit med och bidragit med information.
– Jag tror att jag skulle ha haft mycket att berätta. Men det var ingen som frågade mig, säger han.
Eftersom rapporterna är både anonyma och generella sker heller ingen återkoppling till de myndigheter som brustit.
Så ingen kritik får ges, generellt skrivna rapporter med anonymitet och ingen som helst kritik får yttras.
Är det någon mer ön jag som anser att hur denna lag är utformad och hur den tillämpas är ett hån mot Bobby och alla andra barn som myndigheterna väljer att inte ge det skydd som de har/hade rätt till och mycket stort behov av ???
DN skriver att Statskontoret granskade Lex Bobby för två år sedan och lämnade en starkt kritisk rapport med svidande kritik. Den rapporten har inte, än så länge, fått någon återkoppling alls.
Varken regeringen eller Socialdepartementet har återkopplat om de håller med eller om de ens har läst rapporten och har några planer på att revidera lagen.
Det känns som att denna lag är lika obegripligt byråkratiskt begränsande i vad som kan göras när ett barn har dött, som det straff som utdömdes för tioåriga Bobbys död.
Hur många barn till ska behöva dö innan Lex Bobby ska fungera ???
Media Länkar:
Lex Bobby lyckas inte skydda utsatta barn (DN)
Lex Bobby fungerar för dåligt (SvD)
Lex Bobby skyddar inte barnen (SVT)
Myndigheter anmäler inte trots att barn behöver skydd (Socialstyrelsen)
Lex Bobby, systemfel och mördade barn (Ann-Mari’s Blogg)
Lex Bobby, till vilken nytta? (GD)
Lex Bobby (Wikipedia)
Borde ha förstått att det står så illa till med Sveriges utredningsväsende. Det finns dock en viss kulturell poäng med att inte ställa någon till svars. Den som tidigare ställts till svars var ofta en tjänsteman eller mellanchef utan större befogenheter och som av olika skäl kanske också var olämplig (tillfälligt eller permanent) för detta arbete. Eller helt oskyldig.
De som borde ställas till svars är givetvis beslutsfattare och ansvariga chefer, som trots hög lön och vida befogenheter underlåter att åtgärda de brister som i slutändan drabbar den enskilde. Svaret på alla sådana brister har varit omorganisation, vilket är ett utmärkt sätt att dölja sin inkompetens. Men i Sverige finns sedan länge traditionen att vi inte kan ställa överheten till svars. Efter 20 år med både offentligt och privat jobb har jag fått inse att chefen är oberörbar.
Tack Larsson för din kommentar.