Så är det samvete eller religionen som är orsaken?
Eller är det båda?
Den abortvägrande barnmorskan från Småland har ännu en gång blivit avspisad av en potentiell arbetsgivare och som det verkar så stundar det ännu en anmälan till diskrimineringsombudsmannen.
Dagen 24/1 2014
Barnmorskan, som enligt tidningen Dagen är pingstvän och heter Ellinor Grimmark, vill tydligen enbart jobba med kvinnor som valt att föda, inte med kvinnor som väljer abort.
Jag undrar, medan jag läser de artiklar jag hittar om denna barnmorska, hur ser hon på preventivmedel som tex P-stav, kondom, P-piller, Dagen efter piller ?
En del personer som är religiösa är ju inte speciellt vänligt inställda till preventivmedel heller.
Och hur ser hon på valet en kvinna måste ta om hon blivit våldtagen och gravid?
Ska denna kvinna tvingas föda detta barn på grund av att hon som barnmorska inte vill genomföra aborten ?
Ellinor Grimmark uttalar sig i några av artiklarna och säger att det är hennes dröm att arbeta som barnmorska. Om detta yrke nu är hennes dröm, borde hon då inte vara medveten om att det finns olika arbetsuppgifter som ingår ?
Att abort kan vara vad hon måste utföra och rådgiva om.
Till tidningen Dagen säger Ellinor Grimmark följande:
– Min kristna tro säger att jag inte får avsluta ett människoliv. Jag anser att livet börjar vid befruktningen, vi kan inte säga att livet börjar den eller den veckan, vid ett tillfälle då inget speciellt faktiskt händer.
Ellinor Grimmark berättar att hon redan innan utbildningen började insåg att hennes inställning kunde bli problematisk. Hon väntade också till slutet av utbildningen med att berätta att hon inte kunde tänka sig att utföra en abort.
– Jag var orolig att jag inte skulle få fortsätta min utbildning annars, säger hon.
Tidningen Dagen tar upp att frågan om samvetsfrihet i detta fall med Ellinor Grimmark har ett starkt stöd. Ruth Nordström är jurist som Ellinor kontaktade och hon uppmanade Ellinor att anmäla till DO. Ruth är VD för människorättsorganisationen Provita, och även aktiv i Livets Ord. Förutom att driva det här fallet i DO vill Ruth, tillsammans med den katolska organisationen FAFCE, få upp frågan om samvetsfrihet på EU-nivå. Målet är att få en juridisk prövning om samvetsfrihet, med hopp om att Sverige ska tvingas att införa en samvetsklausul skriver Dagen.
När det gäller Samvetsfrihet så är det bara Sverigedemokraterna som har frågan på sin agenda. Kristdemokraterna har diskuterat samvetsfrihet, men kommit fram till att lagstiftning inte krävs, utan det här är något som ska lösas mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Vårdförbundet, fackförbundet som organiserar barnmorskor, är emot en samvetsklausul. Deras hållning är att abort är en del av arbetsuppgifterna för en barnmorska, och det bör man vara medveten om när man söker sig till yrket. En kvinna som vill göra abort måste kunna lita på att hon får det utfört, därför kan inte enskilda barnmorskor vägra.
– Som patient i Sverige måste det vara tydligt att det som svensk lag säger att du kan få utfört, det ska också kunna ske. Det ska inte vara beroende av vem du råkar träffa på, säger Pia Arndorff, vice ordförande i Vårdförbundet.
Samvetsfrihet.
Religion, yrke, patient/kund, diskrimineringsombudsmannen.
I detta nu aktuella fall är det kristendomen som är religionen.
Tidigare har det varit Islam och en förskolelärare som inte ville visa sitt ansikte.
Men är det diskriminering att kräva att person i ett visst yrke ska vara tillgänglig för alla moment och arbetsuppgifter ?
Jag kan säga att jag har en hel del som jag inte vill göra inom mitt yrke, men jag utför dem i alla fall med kundens bästa som ledstjärna och mål.
Det skulle aldrig falla mig in att jag skulle avstå eller för den delen anmäla till diskrimineringsombudsmannen. Passar inte arbetsuppgifterna så får man se sig om efter ett annat jobb.
Det finns ju i och för sig en lösning, det finns många ställen på detta jordklot där en barnmorska slipper utföra abort då de är förbjudna. Så kan inte Ellinor Grimmark utföra sitt yrke efter sitt samvete i Sverige, så går det ju alltid att söka sig till ett annat land där hennes samvete och ställningstagande skulle vara det enda sättet att arbeta som barnmorska.
Jag ser att den stora frågan är om Religionen är viktigare än Yrket och dess arbetsuppgifter.
Hur stor plats ska religionen, din tro ha i ditt yrkesliv ?
Är det rätt att begära undantag för att slippa arbetsuppgifter som går stick i stäv med den religion man har ?
Ellinor Grimmark var enligt egen utsago medveten om att hennes ställningstagande var problematiskt när det gäller det yrke hon har valt och hon valde medvetet att dölja sin åsikt in i det sista. Vilket ger ett intryck att hon söker hellre konfrontation än att öppet från början visa vad hon anser och hur hon ser på delar av arbetsuppgifterna hennes drömyrke för med sig.
Konspirationsnerven rycker till och jag undrar om det är en väldigt välorganiserad lobbykupp av de som är mot abort i alla lägen och som enbart säger Ja till livet oavsett vilket pris och hur omständigheterna ser ut.
Malin Lernfelt skriver följande i GP rörande Ellinor och yrkesvalet samt samvetet:
Kvinnan får vara emot aborter hur mycket hon vill. Hennes privata tro får se ut hur som helst. Det råder åsikts- och religionsfrihet i Sverige. Däremot kan hon inte kräva att få utöva just det yrke som har som har som ansvarsområde att se till att alla kvinnor vid behov får genomgå trygga och säkra aborter. Det finns tusen yrken där kvinnan och hennes abortmotstånd säkert passat bra. Och det finns ett stort antal andra sjuksköterskespecialiteter hon kunde ha valt. Men som barnmorska har hon inget att göra. Det är som chefen på det sjukhus som vägrat anställa kvinnan som säger: ”Det finns lagar som gör att man inte kan anställa någon som inte kan utföra alla arbetsuppgifter”.
Sverige är ett sekulariserat samhälle som av någon konstig anledning tar steg i riktningen att ge olika religioner speciella förmåner och undantag för att ingen ska kunna känna sig kränkt eller diskriminerad. Detta till trots att vår lagstiftning och samhälle ger alla innevånare samma rättigheter och skyldigheter.
Det är en skrämmande utveckling att Sverige väljer att ge efter för religiösa lobbygrupper som är allt annat än demokratiska.
Uppdaterat 140207
Hanne Kjöller har skrivit en Ledare i DN som tar upp Ellinor Grimmark och hennes ställningstagande rörande att religionen är viktigare än yrkets arbetsuppgifter.
Här är ett citat från Hannes Ledare:
Under barnmorskestudierna praktiserade hon vid kvinnokliniken på samma sjukhus och planer för fortsätt tjänstgöring började skisseras. Strax före sommaren skickade Ellinor Grimmark ett mejl till chefen för förlossningen där hon klargjorde att hon på grund av sin tro inte kunde utföra aborter.
I ett svarsmejl, som är bifogat anmälan, fick hon till svar att kliniken är alldeles för liten för att skapa undantag för ”vilka arbetsuppgifter vi kan/vill utföra”. Och att alla barnmorskor på kvinnokliniken därför måste vara beredda att möta kvinnor i olika abortsituationer.
Ellinor Grimmark skrev i ett förtydligande att hon ”inte har problem med att möta en kvinna som ska eller har gjort en abort (jag har vänner som gjort aborter, jag är fortfarande deras vän)”.
Men svaret från kliniken var fortfarande: Tack, men nej tack.
När jag frågar Ellinor Grimmark vad hon menar med ”har” respektive ”ska” berättar hon att hon självklart tar hand om en kvinna som kommer blödande efter en abort. Men också att hon inte kan tänka sig att förbereda en kvinna för en kirurgisk abort, där det alltså är läkaren som utför aborten medan barnmorskans roll egentligen inte är någon annan än inför vilken annan operation som helst.
Att hantera de läkemedel som används för medicinska aborter är heller inget som Grimmark ser som förenligt med sin tro. Att sätta in kopparspiraler går också bort. I nuläget kan hon inte heller tänka sig att administrera så kallade dagen-efter-piller.
Enligt Ellinor Grimmark är det hennes åsikter som diskvalificerat henne då ingen av dessa för henne otänkbara arbetsmoment utförs på förlossningen.
-//-Jag gissar att det nya DO, som bland annat består av det gamla JämO, vrider sig i plågor inför Ellinor Grimmarks ansökan. Och jag gissar att man därför kommer att göra allt man kan för att slippa driva hennes ärende. Jag försvarar den svenska abortlagstiftningen intill minsta kommatecken men ogillar hur vissa åsikter brännmärks i Sverige.
Om DO menar allvar med sina diskrimineringsambitioner, och inte bara driver politiskt korrekta fall där exempelvis arbetssökande män vägrar skaka hand med kvinnliga chefer, så borde myndigheten våga ta tag i också ett – med svenska mått mätt – politiskt inkorrekt ärende som Ellinor Grimmarks.
Efter att ha läst Hannes Ledare så ser jag att Ellinor Grimmark inte kan egentligen göra så himla mycket av arbetsuppgifterna som utgör yrket Barnmorska, just på grund av sin tro.
Inte i Sverige i alla fall.
Det kommer bli intressant att se vad DO bestämmer sig för när det gäller denna anmälan. Jag hoppas precis som Hanne att de tar den och utreder. För det är som sagt inte bara vägran av att behöva skaka hand med det motsatta könet som ska utredas och uppmärksammas.
För hur stor plats ska ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ?
Media Länkar:
DO: Från handskakning till abort (DN) Ny Länk
Barnmorskan har fel om mänskliga rättigheter (Aftonbladet) Ny Länk
Ny DO-anmälan från barnmorska (DN)
Barnmorskan nekades ännu ett arbete (Dagen)
”Vi är villiga att driva det här till Europadomstolen” (Dagen)
Sveriges första fall om samvetsfrihet (Dagen)
Samvetet måste ha frihet att tala (Dagen)
Kristen barnmorska vägrade abort – nekas tjänst (Dagen)
Abortmotståndare kan inte kräva undantag (Allehanda)
Ny DO-anmälan från barnmorska (NSK)
Jobbvägran ingen väg framåt (HD)
Barnmorskor bör stå bakom aborträtten (GP)
Samvetsöm barnmorska mister tjänst – igen (Världen Idag)
Lukas Berggren: Fallet Ellinor vittnar om samvetsförtryck (Världen Idag)
Ville inte utföra aborter – tjänst drogs tillbaka (Världen Idag)
Ny DO-anmälan från barnmorska (SvD)
Jag vill rädda liv, inte släcka det (Aftonbladet)
Inga kvinnor ska vägras säker vård (Aftonbladet)
Nekades jobb efter abortvägran (Aftonbladet)
Rätt sparka sköterskan som sa nej till aborter (Aftonbladet)
Anti-abortion nurse claims religious bias (The Local)
Strider för att slippa göra aborter (TV4 Nyheterna)
Ellinor blev utan jobb när hon vägrade utföra aborter (SR P4 Jönköping)
Abortvägrande barnmorska får stöd (SR P4 Jönköping)
Nekades jobb efter abortvägran (SvD)
Nekades jobb efter abortvägran (SMP)
Abortvägran utreds av DO (SydSvenskan)
Därför nekades hon jobb efter abortvägran (Arbetarbladet)
Ann-Mari's Blogg 
Jag tycker att du är ute och cyklar helt här. Till att börja med, varför överhuvud taget blanda in religion i saken. Så kvinnan råkar vara kristen, men det är faktiskt helt irrelevant. Problemet ligger i att den individuella etiken hamnar på tvärs med den som råder i gruppen och uppfattningen om vad arbetet egentligen omfattar. Det kan mycket väl ske utan några som helst religiösa förtecken.
Jag misstänker att du hade sett lite annorlunda på saken om denna situation hade uppstått därför att en läkare inte fick anställning eller blev sparkat på grund av att han vägrar omskära barn?
Exakt samma problem.
Och ponera att eutanasi skulle bli tillåtet (med patientens eget medgivane, t.ex. cancerpatienter som är bortom all räddning). Vore det rimligt att sparka en läkare som vägrar ge aktiv dödshjälp?
Enligt mitt sätt att se saken så är det fullt rimligt av en läkare att, med hänvisning till att det strider mot den personliga etiken, vägra utföra en omskärelse som inte är medicinskt motiverad. Man skulle kunna säga att en läkare i grund och botten är en tekniker vars uppgift är att fixa kroppar som har funktionsfel. Att skära av en förhud är inte ett funktionsfel, således kan man hävda att läkaren borde ha full rätt att vägra utföra ett sådant ingrepp.
På exakt samma grunder kan man hävda att en barnmorska bör ha full rätt att vägra bistå vid aborter (eller åtminstone vägra bistå vid aborter som inte är medicinskt modiverade). Barnmorskans uppgift är att hjälpa nya liv till världen, inte att avsluta dem. Definitionen av barnmorska är enligt svensk ordbok: ”sjuksköterska som är specialutbildad för att biträda vid förlossningar”. Varför i all världens värld skall en barnmorska vara tvungen att vara delaktig i aborter?
Det är fullt rimligt att kräva av en sjuksköterska som söker anställning på en abortklinik att hon skall vara delaktig i aborter, men det är ta mig sjutton inte ett rimligt krav att ställa på en sjuksköterska som söker arbete på BB.
Jag för min del anser att man måste kunna ta en viss hänsyn till den personliga etiken, och har faktiskt sedan länge haft åsikten att läkare skall kunna säga nej till vissa uppgifter såsom abort och omskärelse med motiveringen att de strider mot den personliga läkaretiken.
Vi har ett liknande problem i försvaret. För några år sedan ändrades arbetsuppgifterna och de stamanställda ställdes inför valet att acceptera att de kunde skickas utomlands på stridsuppdrag eller sluta sin anställning. Ett grymt svek anser jag, eftersom det svenska försvarets uppgift för de stamanställda har varit att fösvara Sverige, inte att delta i krigföring på främmande mark. Enligt min åsikt borde det vara rimligt att uppdrag som Libyen och Afghanistan skulle ske på frivillig basis eftersom dessa saker ligger utanför det egentliga syftet med vårt försvar. (Jag är glad att mina ungdomsplaner på försvaret gick i stöpet. Tänk nesan att behöva sluta i min ålder därför att man ändrar yrkets förutsättningar på ett sätt så att det plötsligt inte längre är förenligt med den personliga värdegrunden.) Är man en uttalad pacifist har man förstås inte i försvaret och göra. Det är inte rimligt att ta anställning inom en myndighet där våld och vapen tillhör grundförutsättningarna för verksamheten och sen vägra just dessa saker på personliga grunder.
Jag hamnade själv för övrigt i ett liknande dilemma själv nyligen. Jag anställdes i slutet av förra året som assistent åt en ”utåtagerande” pojke i grundskolan. Efter att min anställning påbörjats fick pojken ”medicin” (eller knark som jag kallar det) utskrivet (dock utan att få någon diagnos). Jag deklarerade klart och tydligt för alla inblandade att jag befattar mig inte med någon medicinering av minderåriga med psykofarmaka. Jag hade till exempel inte på några villkor tagit hand om någon medicin eller portionerat ut under dagen. Nu sköttes det helt utanför skoltid, så det innebar inte något egentligt problem för min del, bortsett från att jag starkt ogillade saken som sådan. När min anställning löpte ut valde skolan att ersätta mig. Jag vet inte om min inställning till medicineringen hade betydelse för det, inget sades om det i motiveringen, men jag misstänker att det faktiskt spelade in.
Hur som helst, jag har ägnat en hel del tankemöte åt frågeställningar av det här slaget. Tror att du behöver göra det också. Du kan ju börja med att föra dina resonemang för/emot abort parallelt med för/emot omskärelse. Om du inte kan tillämpa sampa resonemang eller lösning på bägge fallen så är något fundamentalt fel i det.
tillägg:
att man har rätt till någonting behöver inte betyda att man är garanterad det. Vare sig det handlar om rätten till abort eller rätten till arbete.
Tack dolf (a.k.a. Anders Ericsson) för din långa och korta kommentar,
Ja, varför blanda in religion i det hela ???
Det är ju till viss del den röda tråden i inlägget, men det är Ellinor Grimmark som tagit med religionen inte jag.
Så jag är inte ute och cyklar på den punkten.
dolf, du skrev att ”Är man en uttalad pacifist har man förstås inte i försvaret och göra. Det är inte rimligt att ta anställning inom en myndighet där våld och vapen tillhör grundförutsättningarna för verksamheten och sen vägra just dessa saker på personliga grunder.”
Men gäller inte det här sjukvården också? Nu menar jag förstås inte vapen och våld. Men om man har moraliska betänkligheter gällande aborter eller omskärelse av barn utan att det är medicinskt motiverat så har man kanske inget inom sjukvården att göra?
Om det sedan är av religiösa eller rent personliga eller moraliska skäl man inte vill göra en viss typ av arbetsuppgifter spelar väl kanske ingen roll.
Då tycker jag att din egen erfarenhet att ha moraliska betänkligheter angående medicinering är mera oantastbart. Om du är utbildad inom läraryrket så är det ju rimligt att anta att det är där din kompetens finns. Och det är väl också rimligt att anta att du inte är därtill kompetent att handha andras medicinering. Ett sådant fall hade nog varit intressantare att se hos DO.
@butter
militären är till sin natur anti-pacifistisk. Så det går knappast att söka tjänst i militären som pacifist och sen vägra bära vapen av samvetsskäl.
Men en barnmorskas uppgift är till sin natur att hjälpa barn till världen. Inte att döda dem. Därför är barnmorskans vägran att abortera rimlig. Varken abort eller omskärelse är sjukvård (i ordets sanna bemärkelse) när de inte är medicinskt motiverade.
Att en person som väljer att arbeta inom sjukvård med att hjälpa barnen att påbörja sina liv av en brinnande vördnad för livet och som ett kall (oavsett om det är religiöst eller inte) skulle vara tvungen att medverka till aborter mot sin egen övertygelse eller lämna sitt kall, tycker jag är ett rent övergrepp. Att göra saker mot sin egen övertygelse är direkt traumatiserande. Vi talar altså om en person som ser livet och förlossningsarbetet som det värdefullaste man kan ägna sig åt (antar jag). Att då välja ett yrke som barnmorska är helt i samklang med den synen. Men att utföra abort är går tvärs emot det syftet.
När jag gick barnmorskeutbildningen för många år sen och vi diskuterade detta, så ansåg vi alla att en abortmotståndare absolut inte bör bli barnmorska. Många av de kvinnor som föder har redan gjort abort tidigare, hur skulle de uppfattas/behandlas de av denna kvinna?
Dessutom innehåller arbetet som svensk barnmorska betydligt mer än att förlösa – preventivmedel, gyn hälsa, mödravård, graviditetstester etc. Alla barnmorskor vet att i de länder där abort är förbjuden sker ändå ungefär lika många illegala aborter som det skulle gjort om de var legala.
Vilket får till följd att kvinnor, ofta med flera småbarn avlider. Att vara emot abort strider mot själva kärnan i barnmorskeriet, där vi värnar kvinnors och barns hälsa. Och givetvis arbetar för att alla barn ska födas välkomna och att de ofrivilliga graviditeterna ska minska. Det är en rättighet att ha en egen åsikt, men ingen rättighet att få bli barnmorska. För det ska man vara lämplig, denna kvinna är inte det.
Tack Barnmorska för din kommentar,
Kanske dolf (a.k.a. Anders Ericsson) borde läsa vad du skriver då han anser att det är okej att vägra abort som barnmorska.
Jag förstår inte var det står hugget i sten att en barnmorska (tex. anställd av landstinget) har till arbetsuppgift att hjälpa barn till världen och inget annat? Det är trots allt arbetsgivaren som bestämmer vilka arbetsmoment/arbetsuppgifter deras anställda skall utföra. Har man sen en egen tolkning av sin yrkesroll så torde det ändå vara arbetsgivaren som har tolkningsföreträde om vilka arbetsuppgifter som skall utföras.
Att jobba inom sjukvård är ingen mänsklig rättighet, lika lite som att ha rätt att bli förälder är det. Vad som skall anses som mänskliga rättigheter börjar mer och mer vattnas ur, snart räknas det ju som en mänsklig rättighet att din lokala ICA-handlare alltid har ditt favoritgodis i sortimentet. Ok, det sista var inte helt seriöst men det är den känslan man får när mänskliga rättigheter kommer på tal.
Jag anser i alla fall att om det krävs att en person särbehandlas för att denne skall kunna utföra ett arbete så är den personen inte lämplig. Oavsett om det är fråga om arbetsuppgifter inom sjukvård eller om det är för hårda fystest för att bli brandman.
Notera dock att min ståndpunkt gäller särbehandling. Att tex. anpassa en arbetsplats så att det även funkar för en person med funktionshinder är inte att särbehandla, då är det fråga om att anpassa en arbetsplats så att den funkar för alla.
Idag diskuterar vi om eutanasi på frivillig basis skall tillåtas. Låt säga att det tas ett beslut om det om 5-10 år. Låt säga att en praxis inom vården därefter börjar etableras och fortlöper under ca 20 år så att det blir rutin. Är det då så att det börjar etableras tvång för vårdpersonalen att utföra eutanasi? Kommer läkare av olika skäl (t ex ekonomiska) att tvingas börja rekommendera eutanasi? Kommer man att gå ännu fler steg på denna väg?
Jag hörde ett kusligt reportage på radio om fosterdiagnostik och vilka rekommendationer man ger gravida kvinnor som bär på barn som under sina liv kan komma att behöva lite mer av välfärdskakan. Hur kommer dessa rutiner att se ut om 10 år? Om 20 år?
Abortlagstiftningens historia i Sverige känner vi till. Ni som hyllar den bör kanske fundera en gång till…
Resonemanget är lika djävla korkat som att påstå att en läkare som inte skulle kunna tänka sig att utföra eutanasi skulle vara olämplig som läkare.
”Många av de kvinnor som föder har redan gjort abort tidigare, hur skulle de uppfattas/behandlas de av denna kvinna?” Att en kvinna som gjort abort tidigare skulle uppfattas eller behandlas illa av en barnmorska enbart på grund av att hon är abortmotståndare är ren och skär fördom. Med en sådan utgångspunkt skulle till exempel människor som är emot narkotika inte kunna hjälpa narkomaner, och hederliga människor skulle inte kunna hjälpa före detta brottslingar. Ateister skulle vara olämpliga att hjälpa religiösa och vice versa.
”Dessutom innehåller arbetet som svensk barnmorska betydligt mer än att förlösa – preventivmedel, gyn hälsa, mödravård, graviditetstester etc.” Och???? Skulle en abortmotståndare inte kunna utföra ett graviditetstest, och per automatik vara mot preventivmedel, eller på vilket vis är detta relevant i sammanhanget?
Och resonemanget med illegala aborter är precis lika dumt och skenheligt som resonemanget att man skall tillåta omskärningar för annars görs de illegalt.
Jag har ingen aning om hur vanligt det är att barnmorskor hamnar i abortsituationer, jag kan tänka mig att det kan uppstå rent praktiska problem med t.ex. arbetsfördelning som gör att det helt enkelt inte fungerar att anställa en abortmotståndare. Men det handlar om ren pragmatik som har med storleken på personalstyrka och resurser och liknande att göra. Och jag kan förstå om man inte anställer en abortmotståndare på grund av de rent praktiska konsekvenserna. Men att man på rent ideologiska principer mer eller mindre skulle ge abortmotståndar yrkesförbud tycker jag är rent vedervärdigt och hyckleri i högsta divisionen.
Det kan hända att den specifika person det handlar om kan vara olämplig som barnmorska. Att hon är negativ till aborter innebär inte på något vis att hon per automatik skulle vara lämpad som barnmorska. En person är varken lämpad eller olämpad för arbetet enbart utifrån sin syn på abort. Att påstå att en person är olämplig som barnmorska enbart utifrån att hon inte kan tänka sig att utföra aborter är inte bara fördomsfullt på samma nivå som rasism, det är dessutom rent orwellianskt nyspråk och godtänk.
Tack ingo för din kommentar,
Hur det kommer att vara och bli i framtiden går ej att säga idag, det är möjligt att din vision eller tro vad framtiden komma vara kanske faller in eller så blir det något helt annat.
Tack Butter för din kommentar,
Vad jag har hittat kring yrkesbeskrivningen och de etiska reglarna kring Barnmorska som yrke så står det ingenstans att det enbart är att hjälpa barn till världen och inget annat.
I den svenska översättningen av Ethical Code for Midwives så står det bland annat följande angående samvetsfrihet:
Barnmorskor kan avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd; men
avseende barnmorskans individuella samvetsbetänkligheter så skall inte dessa avgörande påverka
kvinnans rätt till hälsovård.
Mer info finns här: Barnmorskeförbundet
Avböja och vägra.
Eller avböja eller enbart vilja arbeta med kvinnor som väljer att föda sitt väntade barn.
AF har en beskrivning kring yrket Barnmorska och man avslutar beskrivningen med:
En barnmorska måste vara beredd att vårda kvinnor i samband med aborter.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
@Dolf,
Jag förstår din poäng, och kan till viss del hålla med om att man måste följa samvetet. Och visst kan man tycka det borde vara ok med en abortmotståndare att kunna jobba som en barnmorska. Och kanske handlar det om fördomar. MEN det är ju lite så som någon sa till mig en gång ”I Sverige är det lättare att bli av med en make/maka än en dålig rekrytering”. Så om personen då deklarerar tydligt att hon inte skulle tänka sig att handskas med abort – hur kommer hon agera i sin roll? Vad kommer denna övertygelse påverka mer? Hur tar hon emot den hysteriska 15-åringen som bönar om abortpiller? Eller som sagt den våldtagna kvinnan? Eller den osäkra kvinnan som egentligen vill – men velar. En del tycker är att det är mord att göra abort. Jag tycker personligen att sätta oönskade barn till livet och inte vara kapabel att ge dem tillräckligt med kärlek, och trygghet som något värre.
Så. Hon borde kanske se över sitt yrkesval när hon nu vet vad som ingår i det. Går det inte att jobba på barnavdelning? Satsa på vården för förtidigt födda barn. Det känns som ett ställe som vore bättre för henne kan jag tycka.
@Ingo
Förekommer det seriösa eutanasidiskussioner idag? Tja, i så fall understryker det ganska bra hela problematiken. Döda i livets begynnelse eller döda i livets slutskede? På något vis borde faktiskt frivillig eutanasi vara mindre kontroversiellt än abort eftersom personen som dödas själv ger sitt medgivande, och dessutom redan har levt nästan hela sitt liv, det handlar bara om en smärre förkortning av det.
@Butter @maukonen
Det står inte hugget i sten någonstans ”och inget annat”, däremot är den grundläggande uppgiften för en barnmorska att hjälpa barn till världen. Jag har slagit upp ordet i ett flertal ordböcker, definitionen de ger kan sammanfattas med ”sjuksköterska vars uppgift är att biträda vid förlossning”. Jag skulle vilja påstå att abort är i direkt strid med den uppgiften. En person som bistår eller tar aktiv del i att utföra en abort borde anställas som ”abortbiträde”. Och om aborter skall ingå i barnmorskans arbetsuppgifter bör hon anställas som ”barnmorska/abortbiträde”, inte som ”barnmorska”. Det är två funktioner som är varandras motpoler.
Att en arbetsgivare bestämmer vilka arbetsmoment/uppgifter arbetstagaren skall utföra är minst sagt en sanning med modifikation. Är sekreterare skyldiga att brygga kaffe och hämta chefens tvätt? (Jag skulle säga ”ja” om man klargjort redan vid anställningen att dessa saker kommer att ingå i uppdraget, annars nej. Fast hade jag en sekreterare som vägrade brygga kaffe som en ren principsak för att det inte ”ingick i arbetet” skulle jag börja leta efter en ny.) Är du byggingenjör ingår säkerligen andra saker i anknytning till själva ingenjörandet (t.ex. budgetberäkningar), men knappast uppgifter som att klippa håret på arbetskamraterna.
Jag vill också påpeka att ”vagra utföra en abort” och ”En barnmorska måste vara beredd att vårda kvinnor i samband med aborter” inte på något vis utesluter varandra. Inget av det du presenterat i själva inlägget (jag har inte kollat några länkar, så tar inte i mina resonemang några hänsyn till uppgifter där som jag inte känner till) säger att hon inte skulle vårda kvinnor i samband med aborter. Det enda jag kan utläsa av inlägget är att han vägrar utföra aborter (”vill tydligen enbart jobba med kvinnor som valt att föda, inte med kvinnor som väljer abort” uppfattar jag mer eller mindre som en lika retorisk som obefogad tolkning av Maukonen). Jämför till exempel med vad jag återgav i första kommentaren om medicineringen med psykofarmaka av skolpojken. Jag klargjorde att jag vägrar befatta mig med eller ta del av medicineringen. Jag sade inte upp mig eller krävde att få arbeta med ett annat barn. Jag hade åtagit mig uppgiften att hjälpa barnet till det bästa av min förmåga, och det gjorde jag den tid jag fick vara kvar, hur illa jag än tyckte om faktumet att han medicinerades. (Och kan jag tillägga, mitt förhållande med barnet, som jag inte diskuterade medicineringen med förbättrades hela tiden jag arbetade med det, både före och efter medicinering. Jag hade också hela tiden ett gott förhållande med mamman till barnet, och hon visste om min inställning.)
Såvitt jag kan se, finns det inget som tyder på att kvinnan de facto skulle vägra vård. Själva aborten i sig är inte att betrakta som vård om den inte utförs av rent medicinska skäl. Däremot (antar jag) kan en kvinna efter abort mycket väl behöva vård. Skulle sådan vård förvägras pga hon genomgått abort är det en helt annan frågeställning.
Jag vill påpeka att jag inte är abortmotståndare (mer än att jag är motsätter mig att via skatten betala andras aborter när de inte är medicinskt motiverade, eftersom det inte är att klassa som ”sjukvård”), men, för att tala klarspråk, jag blir rejält pissed på den svenska attityden till abort. Det har upprepats ett par gånger att det inte är en mänsklig rättighet att få bli barnmorska. Nähä, är det inte? Men det är en mänsklig rättighet att få göra abort? Den där attityden om att abort är självklar rättighet retar gallfeber på mig. Jag skulle vilja se lite ödmjukhet från abortförespråkarna. Abort är ett högst problemetiskt ämne som innebär att man blir tvungen att ta ett personligt etiskt/moraliskt ställningstagande till det. Det är ingen självklarhet.
För den som är intresserad skrev jag för inte så länge sedan ett långt inlägg om abort och juridisk abort: Olika kön, olika lag: Den heliga abortens oundvikliga asymmetri – Den slutgiltiga lösningen | Genusdebatten
Jag tycker det är ganska enkelt, antingen särbehandlar man alla eller så särbehandlar man ingen alls.
Det är säkert ok med en barnmorska som bär burka också…
@Trollan
Hej på dig trollis. Jo, hon bör nog se över sitt yrkesval. Kanske satsa på barnläkar istället, närliggande och så slipper hon just konfliktsituationen med aborter.
Det som jag vänder mig emot här och som får mig att tagga till är att jag upplever att man företräder en dogmatisk syn och inte ens verkar ta till sig att det finns en abortproblematik. Snarare tycks synen va (för att raljera lite) ”Jaså, hon är abortmotsåndare, klart hon inte kan va barnmorska. Aj fan, så är hon religiös också. Bör man släppa in såna i samhället över huvud taget.”
Jag tycker tankesätter är störande. Om det är något vi verkligen har problem med i samhället så är det väl bristen på personlig etik. Inte att människor tar ställning och står upp för sina värderingar och principer.
Det enklaste är förstås att bara göra som man blir tillsagd utan att kverulera. Sen kan man alltid anföra ”jag gjorde bara mitt jobb” om man hamnar i en Nürnbergrättegång längre fram.
Sen är jag förstås fullt medveten om problematiken ”I Sverige är det lättare att bli av med en make/maka än en dålig rekrytering” (jag har en hel del att säga på den punkten också). Och det spelar säkert in i det rent pragmatiska. Men ligger liksom utanför den här principdiskussionen.
Abort strider mot den hippokratiska eden:
”… Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom, ej heller råda någon till dylikt: ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel. I renhet och fromhet vill jag tillbringa mitt liv och utöva min konst. …”
Tack för ännu en lång kommentar från dig dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Då du skriver att du inte läst de länkhänvisningar som jag har till inlägget och som ger information kring det aktiva val som Ellinor Grimmark gjort och varför så väljer jag att överhuvudtaget inte kommentera din kommentar. Du väljer att även tolka att JAG misstolkar eller obefogat tolkar Ellinor Grimmarks val att vägra arbeta med kvinnor som väljer abort.
Tack Butter för din kommentar,
@maukonen
Länkarna kan ha avgörande betydelse för just det enskilda fallet här, men det påverkar inte i sig principdiskussionen om det man skall tillåta barnmorskor ha en samvetsklausul. Jag har också tillstått att det mycket väl kan vara så att sköterskan ifråga är olämplig som barnmorska, men att det iså fall måste till andra faktorer och inte bara handlar om att hon inte vill ta aktiv del i aborter.
Tack lavazza1891 för din kommentar,
Hippokrates ed eller läkareden är en ed som traditionellt avläggs av läkare och tandläkare, nedskriven under senare delen av 500-talet f.Kr.. Eden tros vara författad av Hippokrates, eller av en av hans studenter. ”Läkareden” förekommer ej i Sverige, här förutsättes att läkarna följer de anvisningar som utges av Socialstyrelsen.
Och då Barnmorska är legitimerad för sig och inte en legitimerad läkare så faller yrket och arbetsuppgifterna inte på den hippokratiska eden utan på Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska (2006) från Socialstyrelsen.
Oavsett vad man tycker om aborter så är det det en lagstadgad rättighet. Det betyder i praktiken att sjukvården är skyldig att erbjuda den sortens ingrepp. Att sedan börja tala om huruvida det är frågan om abortbiträde eller barnmorska är bara ordklyveri, det är inte korrekt svenska som skall avgöra om en barnmorska skall kunna vägra utföra aborter, det är lagstiftningen.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Tack Butter för din kommentar,
@dolf
Du får gärna redogöra var jag uttryckt för åsikter om abortproblematiken på ett sätt som får dig att tagga upp. Vad jag kommenterat och ifrågasätter är inställningen till särbehandling. Varken kön, hudfärg eller religionstillhörighet är giltiga orsaker till särbehandling, varken åt det ena eller andra hållet.
Av exakt den anledningen anser jag att den här barnmorskan gör bäst i att kanske se sig om efter ett annat jobb, inte för att jag skulle vara abortförespråkare eller för att jag skulle vara ateist som tycker att religion är trams.
@Maukonen
Jag säger att ”jag uppfattar” det som att du gör en obefogad misstolkning, jag anklagar dig inte för det. Och att jag uppfattar det så kommer sig helt enkelt av att det är formulerat på det viset. Du säger ”vill tydligen”, vilket i svenska semantiskt markerar att det som följer är en slutsats (rätt eller fel) skribenten själv kommit fram till. Om det faktiskt påstås svart på vitt någonstans att hon vill ”enbart jobba med kvinnor som valt att föda, inte med kvinnor som väljer abort” så bör du i så fall hänvisa till den specifika källan i direkt anslutning. Jag ser länkarna som en service som erbjuds, inte att det är ett krav att man skall läsa igenom dem. Det rör sig ju om 20–30 stycken!
Rent allmänt undviker jag att ta ställning i enskilda fall, eftersom jag mycket väl vet att media är fulla med skit, och att sätta sig in i ett enskilt fall tillräckligt väl för att ha en välunderbyggd åsikt om just det fallet innebär att man skulle behöva gå till de verkliga källorna (skrivelser,domstolsbeslut, förundersökningar, eller vad som nu än kan vara aktuellt beroende på vad sakfrågan handlar om), och inte bara förlitar sig på slaskpressen. Jag har aldrig hävdat att Ellinor skulle vara vare sig en bra eller dålig barnmorska. Jag tillstår att jag inte vet ett smack om Ellinor. Men jag anser att jag har en välgrundad åsikt om den underliggande problematiken.
@butter
det är inte ordklyverier, mer än det är ordklyverier att säga att piloten skall flyga planet och navigatören navigera och inte tvärtom. Orden betyder något och betydelsen har betydelse.
Sen må det vara lagstadgat, men vad gör du om 100 kräver sin rätt men du bara har resurser att leverera till 50? (Oavsett vad det handlar om).
Alla har rätt till sjukvård men inte alla får det, för resurserna finns inte alltid.
Så vad är bäst, 10 barnmorskor där 9 är med och utför aborter, eller 9 där 9 är med och utför aborter. Om jag förstått det hela rätt finns en brist på barnmorskor, så man kanske inte skall slösa så lättvändigt på de resurser som finns. Barnmorskans grundläggande uppgift är att assistera vid förlossningar, skall man då hindra personer som vill göra det (och också är lämpade till det) därför att de inte vill delta i rakt motsatta moment?
Man må ha laglig rätt till något, men det innebär inte per automatik att man kan få det. Facts of life.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Men okej, då gör vi skillnad på barnmorskor och abortbiträden. Vilket medför att de två olika tjänsterna slås ihop, befattningen blir då barnmorska/abortbiträde. Vilket ger arbetsgivaren rätt att avskeda dem som vägrar att utföra aborter. Så är vi tillbaka på ruta 1 igen, må vara att någon vann språkdebatten…
Tack Butter för din kommentar,
Märkligt att ordklyveriet tog över hos en del av de som kommenterar, istället
för frågan ”Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ?”.
Men så blir det ibland.
Förlåt Ann-Mari men jag viker mig och ändrar min åsikt att ingen skall särbehandlas.
Jag tycker istället att alla skall särbehandlas. Oavsett om det är fråga om religiös övertygelse eller en skruvad ideologi man omfattar så ska man kräva särbehandling. För att neka någon sin övertygelse verkar ju vara det samma som att begå övergrepp och så vill vi ju inte ha det eller hur?
Så om en ambulanssköterska omfattar en ideologi där människor med knepigt efternamn inte är lika mycket värda så skall vi respektera detta. Naturligtvis skall ambulanssköterskan ha rätt att vägra hjärt och lungräddning på en sådan person. För det måste väl alltid vara viktigare att värna om folks övertygelser än den sjukvård man ska ha rätt till?
Tack Butter för din kommentar,
Tror du fick in en fullträff där Butter !
Nä, det var ingen fullträff. Det var barnsligt.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Ja, ibland får man sänka sig till lämplig nivå för att nå fram. Barnsligt eller inte, när jag klargjorde min inställning att ingen skall särbehandlas så ignorerades ju detta fullständigt. Men det var intressant att bli undervisad i de rätta termerna för flygmaskinschaufför, säkert hade det någon relevans i sammanhanget.
Tack Butter för din kommentar,
Nivån är ibland svår att hitta.
@Butter (@Maukonen)
Jag ignorerade inte din kommentar om särbehandling. Det var inte den kommentaren jag svarade på när jag i en mening i klargörande syfte gjorde en parallel med flygplanspersonal, eller som du så föraktfullt uttryckte det att du blev undervisad ”undervisad i de rätta termerna för flygmaskinschaufför”. Jag tror jag helt enkelt missade den. Eller så blev det bara inte av att svara på den eftersom jag faktiskt har annat att göra också. Eller så tyckte jag inte att jag hade något att tillföra på den punkten. Jag förespråkar inte någon särbehandling av någon på grund av kön, ras eller religionstillhörighet.
Läs gärna om första stycket i miin första kommentar. Det första jag gjorde var att påpeka felet i att göra detta till en fråga om religiös särbehandling, eftersom det inte är kvinnans religiösa tillhörighet som är den springande punkten i sammanhanget. Vi hade haft exakt samma problem om kvinnan inte hade varit religiös men vägrat utföra aborter därför att hon anser det vara fel. Kvinnans religiositet har säkert en hel del med hennes syn på saken att göra därför att det är kopplat med hur hon värderar liv och ser på gott och ont och så vidare, men det är inte religiositeten i sig som är det avgörande här. Det handlar kort och gott om rätten till en ”samvetsklausul”. Och jag har ingenstans förespråkat att den rätten skall vara kopplad till kön, etnicitet eller religiositet. Så det handlar inte om särbehandling. En särbehandling på grund av religiositet vore t.ex. bönemöten på arbetstid, eller särskilt schemalagda raster för att möjliggöra bönemöten. Eller, för att anknyta till aborter, att inte behöva ge vård till kvinnor som har haft en abort motiverat med en bibelvers.
Att folk undantas från vissa arbetsmoment som egentligen ingår i arbetsbeskrivningen förekommer säkerligen i de flesta arbetsmiljöer i vissa sammanhang på grund av andra rent praktiska orsaker. En arbetstagare kanske inte kan utföra en viss uppgift på grund av allergi t.ex. Jag har sjäv stora problem med svindel, och kan mycket lätt föreställa mig att det därför skulle uppstå moment på t.ex. ett bygge som jag inte skulle klara att genomföra. Och vi får inte, om jag förstått det rätt, neka en handikappad ett arbete på grund av att det innebär praktiska olägenheter och att man tvingas göra omställningar (såsom inrätta särskilda toaletter). Då är vi tvärtom tvingade att göra det. Så varför skall man då,, när det råder en skriande brist på barnmorskor, neka anställningen av en barnmorska (som brinner för yrket) bara för att hon av samvetsbetänkligheter inte kan utföra ett moment som, per definition, inte är en del av yrket. Notera att jag säger per definition, inte enligt socialstyrelsens regelverk. (Lagar och regelverk kan för övrigt vara felaktiga eller behöva förbättras, och då är det väl rätt att försöka göra något åt det, man ska väl inte bara passivt godta dem en gång för alla.)
nästa kommentar:
Nej, vi är inte alls tillbaka på ruta 1. Och om du tror att jag för en språkdebatt så har du helt enkelt inte fattat vad jag säger.
Att slå ihop de två olika tjänsterna till ”barnmorska/aborbiträde” skulle öppna för en lösning. Kan du slå ihop tjänster kan du också dela dem. Det skulle t.ex. bli möjligt att man annonserat ut en heltidstjänst för en ”barnmorska/abortbiträde”, men anställer en barnmorska på halvtid och ett abortbiträde på halvtid. Eller, förmodligen då på större sjukhus, har en blandning av barnmorskor, abortbiträden och barnmorskor/aborbiträden. Vad skulle väl vara fel med det? I princip handlar det bara om olika grader av specialisering. Vad är det för fel med en barnmorska som specialiserar sig på förlossningar? Alla kirurger utför inte alla typer av operationer. Ändå kan de sägas ha samma yrke. Men de specialiserar sig på vissa typer av uppgifter och moment.
Sist, men inte minst:
jag uppfattar inte jämförelsen med sjuksköterskan som vägrar patienten hjärt och lungräddning på grund av patientens efternamn som ett försök till ärlig argumentation utan som ett försök att förlöjliga vad jag sa. Abort är i grunden en fråga om vem som har bestämmande rätt över liv och död. Efternamn är en fråga om … efternamn? De två frågorna är av helt olika art. Vilket var anledningen till att jag sa att det var barnsligt. Men jag ska ge ett ärligt svar på det, utifall att det skule vara så att jag missuppfattade avsikten bakom kommentaren (fast jag tvivlar).
För det första har ingen någonstans förespråkat att patienter skall särbehandlas på grund av någon egenskap eller tillhörighet. Om vi överhuvud taget skall använda oss av begreppet ”särbehandling” här så handlar det om särbehandling av ett specifikt arbetsmoment. Det handlar inte om och har inte, vad mig anbelangar, någon gång under diskussionen handlat om att särbehandla människor.
Det här tycks också vara en raljerande känga. Men, för att svara på frågan. Ja, faktiskt. Vi har mänskliga fri- och rättigheter inskrivna i grundlagen, och har ratifierat olika konventioner om mänskliga rättigheter, däribland FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Att neka någon sin övertygelse är ett av de mest fundamentala övergrepp man kan begå, och nej, så vill vi (eller jag i alla fall) absolut inte ha det.
Får jag fråga vilka övertygelser man enligt dig inte borde få ha?
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Detta Inlägg har med religiös särbehandling, en särbehandling som Ellinor Grimmark har begärt på grund av sin religiösa övertygelse.
Min fråga är med inlägget: Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ?
Om vi inte kan diskutera dessa krav som ibland krävs av enskilda individer och ibland grupper så är vi illa ute.
@Maukonen
Nej det handlar inte om ordklyverier. För att hårdra det, skulle du kunna tänka dig att låta en barnmorska utföra en bödels arbetsmoment och fortfarande kalla det en barnmorska? Abortören och bödeln utför i grund och botten samma uppgift, de avslutar liv, så frågan är befogad. För att hårdra det lite till, om man kan lägga till arbetsuppgifter hur man vill så bör man i rimlighetens namn också på samma grunder kunna utesluta arbetsuppgifter som man anser inte bör ingå. Och om arbetet helt bestäms av vad arbetsgivaren bestämmer så skulle man i princip då kunna ta bort förlossningsarbetet från barnmorskans uppgifter, och också ta bort alla andra uppgifter som har till sitt syfte att frambringa liv, och låta arbetsbeskrivningen utgöras enbart av sådana uppgifter som har till syfte att förhindra att nya barn föds.I förlängningn blir barnmorskan en böde, det är bara yrkesbeteckningen som fortfarande har liv i sig.
Att jag inte kommenterar frågan ”Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv?” klargjorde jag redan i min första kommentars första stycke. Jag ser inte vad religion har med saken att göra. Du verkar snöa in helt på religion. Så fort en fråga uppstår i något sammanhang och religion är inblandad på något vis så tar du ställning emot den ”religiösa” sidan och verkar vara helt oförmögen att se bortbom den. Mitt intryck är att du resonerar som ”föräldrar skall få uppfostra sin barn, bara uppfostran inte har religiösa inslag”, ”alternativa skolor är ok, bara man inte har någon religiös undervisning”, osv.
Jag skulle vilja vända på din fråga, handen på hjärtat: ”Till vilken grad ska vi kunna kräva att människor inte är religiösa eller troende i sitt (yrkes)liv?” Anser du till exempel att vissa religiösa riktningar borde förbjudas? Baserat på deras världsbild eller tro? Bör vi inte tillåta människor av viss religiositet i vissa sammanjhang? Vilka? Och varför? (Case in point: det var rätt mycket väsen för inte så länge sen om någon minister som tidigare varit medlem i Livets Ord. Anser du t.ex. att människor som varit eller är med i Livets Ord ine bör få inneha ministerposter, och är det något som man bör reglera i lagstiftning eller regelverk?
Hur långt sträcker sig din tolerans?
Och ja, nivån kan vara svår att hitta, men om ni vill hitta botten så är ni på god väg, fortsätt bara på samma sätt så är ni snart där.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Det är fullkomligt klart sedan tidigare kommentarer att vi ser och tycker annorlunda.
Jag har gett min åsikt och syn i inlägget och i alla mina följande kommentarer med och utan länkhänvisningar.
Jag väljer att inte svara mer på dina kommentarer då det per automatik kommer ännu en lång kommentar med ännu mer frågor och påståenden.
Du är fri att kommentera här, men jag kommer ej att besvara kommentarerna mer än att tacka för den/dem.
Det var synd, eftersom jag nu tog upp religionsaspekten som du faktiskt klagade på saknades i inläggen. Och jag verkligen undrar över frågorna jag ställde om religion i ett större perspektiv.
Nej, om det stämmer som du skrev i en tidigare kommentar Ann-Mari, att dolf inte läst dina länkanvisningar, så är en vidare dialog överflödig eftersom ämnet som avhandlas är religionens roll i yrkeslivet. Min argumentation har hela tiden varit att jag inte anser det försvarbart att någon tar sig rätten att utöva sin religion på arbetstid på ett sådant sätt att det drabbar någon annan eller att någon annan pådyvlas en trosuppfattning. De mötande argumenten har ju mera handlat om den akademiska innebörden av ordet barnmorska eller om behovet av en sk. samvetsklausul vilket är helt åt skogen. En samvetsklausul är möjligtvis tillämpbar om det är fråga om något som man åläggs att göra enligt lag, tex. värnplikt. Ingen är i lag skyldig att jobba inom vården.
Jag skrev i en tidigare kommentar att antingen särbehandlar man ingen eller så särbehandlar man alla. Om det sedan anses som raljerande att jag åtminstonde är konsekvent i min uppfattning ”alla eller ingen” så får jag väl bjuda på det då.
Nu är jag inte innehavaren av skyliften som lyfter högst i staden och mitt språkbruk är inte kliniskt så jag föredrar praktisk svenska framför akademisk och för det har jag blivit skriven på näsan fler än en gång av dolf. Förra gången det begav sig ifrågasattes jag för att jag tolkade ordet ”demokrati” som ”majoritetsstyre” eftersom detta var att göra sig själv en björntjänst. Nu är det uppenbart att jag inte begripit innebörden av ordet ”barnmorska” och utifrån det valideras mina åsikters värde, inte vad min åsikt de facto är.
Men om vi håller oss till ämnet vilket för dagen är ”Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ?” så tycker jag att Europadomstolens klargörande i ett fall mot Frankrike 2001 sammanfattar det hela synnerligen väl.
”Domstolen slog fast att artikel 9 inte nödvändigtvis garanterar rätten att offentligt manifestera sin tro och att religiös ”praktik” inte innefattar alla former av beteenden motiverade eller inspirerade av religiös övertygelse.
Domstolen slog också fast att människor inte har rätt att pådyvla sin tro på andra genom att vägra att utföra vissa tjänster.”
Kunde inte sagt det bättre själv på ren bondsvenska! 😉
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Tack Butter för din kommentar,
Jo det var bra formulerat från EU domstolen, vet ej om alla accepterar denna skrivelse dock.
[…] läste Maukonens inlägg om kvinnan som inte fick bli barnmorska för att hennes tro inte tillät henne mörda, […]
Som jag sade hos trollan (med tillägg):
Som ”barnmorska” skall hon inte anställas, så länge en barnmorska förutsätts utföra aborter. Kanske ”barnmorskeassistent”?
Det finns olika nivåer och olika arbetsmoment inom de flesta jobb.
Antingen gör man hela jobbet, eller så får man välja något annat. Säkert går det att definiera ett antal underavdelningar till de nuvarande titlarna.
Det behövs nog inte särskilda regler för religion eller samvetsfrihet. En tydlig yrkesbeskrivning gör det lättare för både arbetsgivare och -tagare.
Tack Kristian för din kommentar,
En tydlig beskrivning av Barnmorske yrket finns i Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska (2006) från Socialstyrelsen.
Tack för länk. Ja, det står tydligt att ”abort” ingår. Liksom preventivmedel.
För den som inte vill utföra detta moment återstår i princip att på politisk väg försöka förändra detta.
(Då skall jag se var motsvarande kan finnas för kirurger, allmänläkare och dylikt. Dolfs invändning om icke-medicinsk omskärelse är intressant men jag tar inte upp plats med de just här. Länsstyrelsen kanske?)
Tack Kristian för din kommentar,
Att påstå att en barnmorska som vägrar göra abort skulle vara exakt samma problem som att en läkare skulle vägra omskärelse stämmer inte.
Man kan ju börja med att fråga sig, hur många aborter utförs på unga kvinnor för att ingreppet har begärts av deras föräldrar och att kvinnans vilja lämnats oaktad?
Följdfråga, hur många unga killar kommer till kliniken utan sina föräldrar och begär omskärelse på helt eget initiativ?
Annan intressant fråga i sammanhanget, om en 16-årig tjej begär abort, görs ingreppet utan föräldrarnas vetskap? Vågar svara att svaret på den frågan är ”ja” men korrigera mig gärna om jag har fel. Om en 16-årig kille begär en omskärelse, utförs då denna utan föräldrarnas vetskap/medgivande? Jag vet inte så upplys mig gärna!
Socialstyrelsen har etiska riktlinker för läkare, dessa anger att en läkare inte kan påtvinga en patient en behandling men dessa anger också att en läkare har rätt att vägra en behandlingsform om denne anser att behandlingen inte uppfyller ett medicinskt syfte.
Tack Butter för din kommentar,
Vore bra om någon visste svaren på dina frågor kring 16-åringarna.
Jag vet helt ärligt inte.
Så en läkare har altså rätt att vägra en abort som inte är medicinskt motiverad.
Problemställningen för abort och omskärelse är exakt den samma ifråga om en läkare skall vara tvungen att utföra ingreppet mot sitt eget samvete eller kan avstå.
Skillnaderna du tar upp har inte med samvetsaspekten att göra, utan gäler framför allt rätten till ingreppet. Men en rättighet för en individ innebär inte per automatik en skyldighet för en annan individ. Diskussionen handlar om en persons skyldighet att utföra ett ingrepp, inte en annan persons rätt till ingreppet.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Och det här inlägget handlar om Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv .
Så diskussionen har en aning hamnat rejält OT, märkligt men inte ett dugg förvånande.
Dolf:
Tycker diskussionen är intressant: medicinskt/traditionellt, abort/omskärelse, sekulärt/religiöst, rätt till ingrepp/skyldighet att utföra ingreppet. Skulle gärna höra olika åsikter.
Kanske kan du ta upp det i ett inlägg på GD, om det passar där?
(Jag vet, det går an att sitta här och be någon annan skriva det.)
Ann-Mari:
Tack för att du tog upp det här. I fråga om abort och barnmorskor känns situationen tydlig för mig. Det större frågan känns som en kurs i filosofi och juridik.
”Så en läkare har altså rätt att vägra en abort som inte är medicinskt motiverad.”
Ja, om vederbörande inte är gravid så finns ju inga medicinska skäl för abort. Men finns det ett foster som kvinnan inte önskar så är ingreppet medicinskt motiverat eller finns det något annat sätt att avsluta graviditeten?
Skydliigheten att utföra arbetsmoment ligger inte mot patienten, det ligger i det arbetsavtal som ingåtts med arbetsgivaren. Och det oaktat vad patientens rättigheter är. Att patientens rättigheter tillgodoses är vårdande instutitionens ansvar. Har man sedan anställda som vägrar utföra arbetsmoment som ingår i deras avtal så är det ett internt problem.
Ok, men varför då fokusera på abortfrågan i sammanhanget. Skall en kristen som ägnar sig åt hjälparbete i Nigeria på grund av sina kristna övertygelser sluta med det? Eller någon som är religiös och arbetar med hjälpverksamhet med uteliggare, narkomaner eller prostituerade? Gör den personen fel om hans/hennes religiösa övertygelse utgör en avgörande motivation för personens arbete?
Religionen får väl ta precis lika stor eller liten plats i en persons yrkesliv som andra aspekter (t.ex. politisk hemvist) som rör personens livsåskådning och värdegrund.
Jag frågade tidigare om hur du ställde dig till religion och ställde då specifikt frågan om ”Bör vi inte tillåta människor av viss religiositet i vissa sammanjhang? Vilka? Och varför?” och tog då som exempel ministern med en bakgrund i livets ord. Men det ville du inte svara på.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Det är Ellinor Grimmark som tagit upp abort, genom sin vägran. Jag tar upp den lilla frågan med hur stor roll ska en tro, en religion få ha i yrkeslivet.
Är jag otydlig i min frågeställning och i inlägget på den punkten ?
Med tanke på vilka långa kommentarer du har skrivit, utan att ha läst inläggets länkhänvisningar, där det finns en hel del intressanta artiklar som skulle ge dig en hel delsvar på dina frågor, så har jag valt att inte svara på alla dina frågor då du ensidigt valt att fokusera på abort och nästan släppt själva huvudfrågan för inlägget.
@Kristian
Jo, jag tänker ta upp det i ett inlägg på GD. Hade tankar på att skriva ett ikväll, men drog in jobb nu, så får lägga det på hyllan, kanske till helgen eller efter.
@Butter
Att kvinna inte önskar fostret är inte en medicinsk motivering.
@Maukonen
Du resonerar väldigt underligt. För det första har du själv satt ramarna för diskussionen med ditt inlägg, som, oavsett vad din avsikt var och oavsett rubriken, huvudsakligen tar upp religionen i kontexten av abort och mer perifiert går in på religionens roll i yrkeslivet rent allmänt. Jag har också själv tagit upp andra aspekter på samvetsfriheten, att aborten fått huvudfokus är helt enkelt för att det är den som har huvudfokus i ditt eget inlägg. Det är inte som att jag fokuserat på någon lösryckt mening i ditt inlägg.
Så efterlyser du att vi skall diskutera det som rubriken anger, religionens roll i yrkeslivet, men när jag ställer frågor och ifrågasätter den punkten så undviker du helt att ta debatt med hänvisning till att jag inte följt upp det nästan 30-tal länkar du har i slutet av inlägget.
Jag har läst ett stort antal artiklar de senaste dagaran, skulle tro att flera av dem ingår i din lista, såväl som tagit del av intervjuer och annat. Men brukar du kräva av de som läser dina inlägg att de skall gräva sig igenom allt material du länkar till? Det blir lätt orimligt. Jag skulle kunna säga att din argumentation är ologisk och hänvisa till Gödel, Escher, Bach och sedan vägra besvara dig för att du inte läst boken (över 700 sidor om logik). Om det finns något specifikt som är av vikt i materialet du länkat till får du väl peka ut det, eller helt enkelt bara tala om vad det är eller tycker du själv att det är rimligt att jag som läsare skall spendera flera timmar på att beta mig igenom artiklar för att på egen hand försöka utröna vilken mening eller vilket stycke det är som har en sådan avgörande betydelse att det omkullkastar mitt resonemang. Det börjar bli lite ”hela bibliotek av feministisk forskning” över det.
Nu lämnar jag det här eftersom jag måste jobba.
Tack för din kommentar dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Då du lagt stor vikt och energi på att ta upp bland annat abort än att diskutera hur stor plats religion och tro ska få ha i det yrke man har, så väljer jag att sluta svara på dina kommentarer eftersom du inte verkar vara nöjd med de svar du får av mig.
Vi tolkar helt klart väldigt olika och jag anser inte att jag eller du har fel i våra åsikter och kommentarer.
Jag kräver inget av mina läsare, vad kräver du av mig ???
Många läsare uppskattar länkhänvisningarna jag brukar ha i mina inlägg, men som det verkar är de ett stort aber och hinder ?
Märkligt …
De ger ju en hel del info kring denna barnmorska som inte vill utföra allt som ingår i sitt yrkesval pga sin tro.
”Att kvinna inte önskar fostret är inte en medicinsk motivering”
Och varför krävs det en medicinsk motivering för att göra något i ett medicinsk syfte? Om syftet är att avsluta en graviditet är inte kvinnan tvungen att motivera varför hon vill göra abort, det här börjat ju bli löjligt!
För min del är den här diskussionen avslutad eftersom du mera tycks vara intresserad av att tolka in ytterligheter i snart varje ord man skriver.
Du får ha precis vilka åsikter du vill om aborter eller samvetklausuler men jag behöver inte omfatta dem.
Nu går jag ännu mera off-topic (om det öht är möjligt) men jag antar att det inte spelar någon roll.
Kan bara konstatera att mitt gamla Logitech-tangentbord har gjort sitt. Ibland missar det bokstäver, ibland skriver det andra bokstäver. Ett tag trodde jag att jag drabbats av åldersdyslexi eller nåt för det blir ju felskrivningar hela tiden. Men det var ju tur att jag uppdagade felet innan jag sökte läkartid, det hade ju onekligen varit medicinsk omotiverad och jag hade antagligen nekats vård…
När jag kollar in ett nytt tangentbord ska jag försöka hitta ett med åskledare. För åskledare lär ju ska skydda från nedslag på fel ställe 😉
Tack Butter för din kommentar,
Lycka till i att hitta ett nytt tangentbord!
När det gäller abort så är det viktigt att det sker i tid så det inte blir försent, så vi kan inte ha barnmorskor som vägrar utföra dessa uppgifter, helt omöjligt att acceptera dessa individer i den tjänsten.
Tack Carpe Diem för din kommentar,
[…] Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ? (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] man bör hålla sig ifrån som man så är det just abortfrågan. (Jag blev svårt bränd av en diskussion på maukonens blogg i början av året, och har hamnat i en lika enerverande diskussion på Cattas bubbla. Det verkar […]
Egentligen borde man låta det här gamla kadavret till kommentarstråd ligga men det finns tydligen ett intresse att sparka liv i det igen eftersom det länkas hit från andra bloggar.
Och hur många gånger man än försöker så ligger kadavret. Med nuvarande och gällande lagstiftningar (berör såväl arbets- som vårdlagar) så har man bara att gilla läget, vägrar man att ge någon den vård man lagligen har rätt till så är det den som vägrar vård som är problemet, inte den vård som är skyddad i lag.
Vill man sedan diskutera möjligheterna till lagändringar så att arbetstagare kan vägra utföra sitt arbete enligt arbetsförordningen så är det naturligtvis helt ok men faktum kvarstår, med nuvarande lagstiftningar har barnmorskor två val, göra sitt jobb enligt gällande norm, passar det sig inte så sök ett annat jobb.
Börjar man göra undantag från vad som gäller så står man väldigt snabbt på det sluttande planet. Nuff said.
Tack Butter för din kommentar,
Nuff said!
(men somliga säger ju att samvetet måste få styra)
[…] arbetsbeskrivning och lagtexter. Man borde ju förstå att jag som kvinna tar min religion på allvar och varje försök att göra inskränkningar i min rätt att utöva min religion är […]
[…] Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ? (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ? (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Hur stor plats ska religionen, din tro, ha i ditt yrkesliv ? (Ann-Mari’s Blogg) […]