GD 19/12 2013
Gefle Dagblad har en artikel i dag om vårdnadstvister.
Tidningen redovisar att dessa har ökat med 79% i Gävle Tingsrätt sedan lagändringen 2006.
Vad det beror på finns inget säkert svar på, menar rådman Mikael Hammarstrand.
– En tendens är att fäder tar mycket mer ansvar för sina relationer till barnen. I dag är mamma och pappa mer jämställda, säger han.
När en tvist ska avgöras är hans viktigaste uppgift att värna barnens välmående. Om föräldrarna är för osams kan det ibland vara bättre att den ena får ensam vårdnad, bara för att barnen ska slippa leva i en ständig krigszon.
– En del föräldrar är oense om allt: från vilka kompisar barnen ska leka med till vilka kläder och fritidssysselsättningar de ska ha.
Jag tycker att det är bra att GD tar med det Hammarstrand säger om att papporna tar med ansvar. Det är inte ofta det lyfts fram tillräckligt när man pratar om vårdnaden om barnen.
Alla pappor är ju inte våldsverkande perversa män som plågar mamman och barnen och sedan för ren jävla egoism begär ensam vårdnad om barnen när relationen är slut.
Det finns fler pappor som är ansvarstagande, kärleksfulla och som vill vara en mycket aktiv del av sitt/sina barns uppväxt.
Lite synd är det i att artikeln är mycket diskret eller neutral genom att inte skriva mer om konflikten och om det finns någon statistik som visar vem som är mest envis av de föräldrar som inte kan komma överens.
Pappan utmålas ju ofta som en negativ egoistisk person som försöker ta barnen från mamman och det vore intressant om dessa 79% i ökning ger stöd eller stjälper det påståendet.
Ann-Mari's Blogg 
”Men vi får inte glömma bort att i de flesta separationer är föräldrarna överens, det är bara i de svårare fallen vårdnadsfrågan blir rättsak”
Det är ju så myndigheter och folkvalda brukar säga när den här saken kommer på tal. Och på vilket sätt blir det lättare för de barnen som står mitt i korselden att veta att det är fler föräldrar som kommer överens än föräldrar som inte gör det? Och ju fler ärenden som avgörs i domstol innebär ju att det är färre som är överens?
Lagändringen 2006 innebar i praktiken en praxis att den förälder som rättsligt vill pröva vårdnadsfrågan skall ses som konfliktdrivande och därför olämplig.
Och detta oaktat att man då oftast ger vårdnaden till den förälder som orsakar konflikten. Och med enskild vårdnad kan då denna förälder fortsätta att bedriva sin konflikt. Uppenbart är i alla fall att lagändringen i praktiken skapar fler konflikter än den löser. I praktiken sållar den bort ”knepiga pappor” men behåller ”knepiga mammor”.
Annars är ju vårdnadsdomar där enskild vårdnad utdöms det mest jämnställda som finns, jämnställdheten är ju så hög som 95%!
Tack Butter för att du tar upp just den meningen!
För vad för skillnad blir det för de barn mitt i konflikten att merparten av föräldrarna som separerar kommer överens om vårdnaden ???