Jag fick ett tips härom veckan som jag nu har tillfälle att blogga om.
Tänk dig att du fått ett tillfälligt arbete i Norge, barnen behöver dagisplats och du skriver dig tillfälligt i Norge för den skull i februari 2011. Du ska återvända till Sverige den sista augusti samma år. Barnen är svenska medborgare, liksom deras biologiska föräldrar, som är båda mantalskrivna i Sverige, och enligt Haagkonventionen och Nordisk konvention så hade barnen sin hemvist i Sverige 365 dagar efter den tillfälliga flytten till Norge.
Följande har hänt under den tillfälliga vistelsen i Norge: Norska barnevernet med assistans av uniformerad polis hämtar Sol, Tor och Karl från dagis. Barnen är tvångsomhändertagna och placerade i tre olika familjer på hemlig ort och träffar varandra på umgänge med mamman eller pappan samt i anslutning till födelsedagar om det är möjligt.
Med andra ord barnen är helt separerade från varandra och sina biologiska föräldrar.
Barnen är ensamma och isolerade.
I Sverige har mamman, Alexandra Fredriksson Hasselström, ensam vårdnad om barnen. Men de är fortfarande tvångsomhändertagna i Norge och de svenska myndigheterna är inte så mycket till hjälp att få hem barnen eller överföra barnen till svenska fosterhem för utredning.
Mamman Alexandra Fredriksson Hasselström skriver att barnen hade alltså fortfarande sin hemvist i Sverige när de tvångsplacerades av norska myndigheter i norska fosterhem och fram till i slutet av februari 2012. Ändå har förvägrats hon och barnens pappa bistånd från svenska myndigheter för att få hem barnen från Norge.
Orsaken till att barnen omhändertogs?
Det verkar vara en allmänt amatörmässig utredning som ligger bakom det hela.
Där finns det ju fall även i Sverige där socialen tvångsomhändertar barn på lösa grunder.
Alexandra Fredriksson Hasselström skriver att barnen tvångsomhändertogs på grund av att hin blivit tidigare under den tid hon och barnens pappa levde ihop blev misshandlad. Senaste gången det hände var 2009, nu är föräldrarna separerade och Alexandra Fredriksson Hasselström bor i Jämtland med ny man.
2009 var den nu 3 årige sonen endaste ett embryo skriver Alexandra Fredriksson Hasselström och konstaterar att norska BUP-utredning har gjort i Norge på begäran av barneverntjenesten innehåller en hel del lögner. Bland lögnerna är att den 3 årige sonen utsatt för och bevittnat våld i hemmet. De som genomförde BUP utredningen på barnen har överhuvudtaget inte pratat med mamman eller pappan.
De vittnen som man fört fram har ignorerats av barneverntjenesten och av norskt rättsväsende, man har enbart gått efter de mycket bristfälliga utredningar som BUP och barneverntjenesten lagt fram.
Och Norska myndigheter har aldrig haft något intresse av att föra över ärendet till svenska myndigheter och har aldrig haft intresse av att fosterhemsplacera barnen inom släkten i Sverige. Alexandra Fredriksson Hasselström skriver att man talar till och med mycket nedsättande om svenska myndigheters kompetens och förmåga att bedöma alternativt utreda sådana här ärenden.
I Sverige har man konstaterat att Alexandra Fredriksson Hasselström inte har några som helst problem med att se till barnens bästa och hon har som sagt ensam vårdnad om de tre barnen.
Alexandra Fredriksson Hasselström har umgänge med min dotter 4ggr/år och 2 timmar/tillfälle samt med mina 2 söner 2 ggr/år i 2 timmar/tillfälle under övervakning, i Norge. Barneverntjenesten är de som sköter övervakningen och vid varje umgänge och Alexandra Fredriksson Hasselström hotas till tystnad angående mina barns placering. Både Alexandra Fredriksson Hasselström och barnens pappa förvägras av barneverntjenesten att hålla umgänget i Sverige.
Barnen förvägras även umgänge med den övriga släkt som de har i Sverige.
Hur kan det vara möjligt undrar Alexandra Fredriksson Hasselström, som kämpat i 2 år mot de norska myndigheterna, i sex olika förhandlingar, gällande sina tre tvångsomhändertagna barn, att dessa tre barn inte får komma hem och att de svenska myndigheterna inte vill hjälpa till ?
Alexandra Fredriksson Hasselström kontaktade Svenska ambassaden i Oslo första gången i Maj 2011 för att få hjälp. Tyvärr så har den mer eller mindre uteblivit. Enligt utrikesdepartementet ska barn i internationella situationer skyddas extra mycket, men barn som blivit fosterhemsplacerade i annat land än sitt eget hemland åtnjuter inte detta skydd.
Vilket är en aning märkligt, borde man inte kunna flytta över barnen till deras hemland och låta det landets socialtjänst ta över ärendet, förutsatt att barnens hemland har en fungerande 
socialtjänst och familjerätt?.
Och med tanke på att detta har hänt och händer i Norge så är det ju inte så stor skillnad på landets lagar och socialtjänst.
Men som sagt Norge är inte intresserade av att lämna över ärendet och Sverige verkar inte vara intresserade av att begära att barnen utlämnas.
Så frågan är: När kommer Sol, Tor och Karl få komma hem till Sverige ?
Kan det vara så illa att de blir kvar i Norge tills de är myndiga ?
Och varför är det lättare att få dömda brottslingar överlämnade till vår mycket bekväma kriminalvård i Sverige från andra länder, men det går inte att överflytta tre tvångsomhändertagna barn från ett av våra grannland ?
Kan ju också nämna att det gick ju jävligt snabbt, om man jämför, att få hem de två journalisterna från deras lilla äventyr med lagöverträdelser i Etiopien.
Så varför är det så svårt att se till att Sol, Tor och Karl få komma hem till Sverige ?
Tack till BS för tipset!
BS har via sitt engagemang inom Mans & Familjejour- och har pratat åtskilliga timmar med mamma Alexandra. BS informarar att de vet om minst 7 barn som är ”kidnappade av norska barnevernet.”
Man hoppas att Norska Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning synar denna verksamhet och börjar ställa obekväma frågor rörande barnens ärenden och myndigheternas agerande.
Mamma Alexandra Fredriksson Hasselström har startat en namninsamling som du hittar här.
P.S de barn som finns på bilderna i detta inlägg är inte Sol, Tor och Karl.
Ann-Mari's Blogg 
Nej jag får inte ihop det här… Myndigheter omhändertar väl inte barn om det inte finns något i historiken som ger signaler om att det finns risk att det skulle vara en fortlöpande fara för barnen? Man måste nog känna till hela fallet i detalj för att kunna säga var det brister. Fast å andra sidan, om man ser till omhändertagandet av sonen till familjen som hade för avsikt att emigrera till Indien för att man befarade att han inte skulle få det bra där så är det svårt att se logiken i myndigheters agerande…
Tyvärr tror jag att en namninsamling är ganska verkningslöst i ett sådant här fall (och ganska ofta annars också). Vill man ändra på ett domslut så måste man göra det genom att få igenom ett nytt domslut som häver det gamla. Ingen namninsamling i världen kan ändra på det men jag kan förstå att den här mamman vill pröva alla möjligheter att få de svenska myndigheterna att agera. Man tycker att om lagstiftningar inte kan påverka ett sånt här fall så borde ju god diplomati kunna göra det.
Tack Butter för din kommentar,
Du har fått ihop det mesta, men som sagt det är ju inte speciellt logiskt alls.
(Agerandet från barnevernet och norska rättsväsendet samt svenska myndigheters brist på agerande)
Fanns ett parallellfall för några år sedan fast åt motsatt håll en norsk familj hade fått sina barn omhändertagna av Nora kommun. De lyckades fly tillbaka till Norge när de hade umgänge med barnen och Norska myndigheter kom fram till att det inte fanns nått fel i familjen.
Tack susanna svensson för din kommentar.
Tyvärr har samma domare använts i samtliga 6 rättsförhandlingar och ingen annan domare finns att tillgå, så nytt domslut är föga troligt. Vid överklagan lämnas ärendet tillbaka till samma domstol och samma domare som tidigare dömt i samma ärende.
Tack för detta Ann-Mari!
Du kunde ha skrivit ut mitt namn. Finns inget att dölja i detta fallet. Frågan kommer att lyftas i riksdagen snart i skriftlig fråga till berört statsråd (som kan vara flera).
Någonstans tar den där ”rättvisemänniskan” tag i en – det går inte att låta bli att engagera sig. Tycker detta är bedrövligt och lider med Alexandra och hela hennes familj – samt mor- och farföräldrar som också utestängs från kontakt…
Namninsamlingen kommer att skickas till Ola Pihlblad på utrikesdepartementet tillsammans med ärenden från andra familjer från Sverige som råkat ut för liknande saker i Norge och som har barnen i norska fosterhem, och detta har Pihlblad lovat att titta på så denna namninsamling har stor chans att göra skillnad för många barn i internationella situationer.
Joda til Butter og andre som leser dette og undrar.
I Norge er det fullt både mulig og lovlig, Norge bryter menneskerettighetene
ofte og tar heller ikke til seg at det de gjør er både ulovlig og et brudd på menneskerettighetene.
I Norge stilles det ingen spørsmål om lovligheten med barnevernets kvalitetssikring, arbeidsmetode, lovligheten verken innad i tjenesten, i nemden eller i retten.
Det er slik at tjenesten vinner i 97 % av ALLE saker som de bringer inn for nemden, uansett bevis eller vitner. Det er bra nok for tjenesten at de skriver ”barnets beste” og litt svada om deres fremtid og deres konklusjon at barnet vil bli skadet av å bo hos familien. Dette er noe de kan skrive uten å dokumentere
eller i det hele forklare…
@ Butter: Det finns fler fall i Sverige än Domenic i på Gotland. Du har de tre barnen i Fagersta där deras sjukdomar/funktionsnedsättningar skylls på föräldrarna och Sandvikenfallet för några år sedan. Oftast sipprar de här fallen ut via bloggar etc för media inte vill röra i dessa tragedier.Vidare så är Borlänge Kommun nu stämda inför tingsrätten efter att utan utredning omhändertagit 2 barn av föräldrar under en period på 16 månader. I Sandvikenfallet hävdade soc, trots friande dom att båda föräldrarna utsatte barnen för sexuellt utnyttjande. I Borlängefallet hävdar soc, trots att det i den friande domen står att föräldrarna är exemplariska, att föräldrarna misshandlar barnen.
Själv känner jag till 3 till fall där socialnämnden aldrig beslutat i fallen utan endast nämndens ordförande.., som är nära vän med utredande socialsekreterare.., Barnen blir sedan placerade hos socialsekreterares föräldrar..,
Jag tror det finns väldigt många liknande fall i Sverige men sekretessen och skammen sätter stopp för en genomlysning.
Vet hut Norge! Förstår ni inte att ni tappar folkets respekt och turister, jag åker aldrig till Norge igen! Och jag får då skämmas eftersom biologiska farfar var Norsk!
Tyvärr så är väll detta inge så ovanligt, är runt hundra barn som lär vara drabbade, om vi ser till hur socialtjänsten fungerar i Sverige så blir det ju inte så konstigt: LVU problem i Sverige visar sig delvis vara regionala problem. samma som i Norge.
Om man ser hur dessa LVU placeringar som blir fel i Sverige går till, ja många av dem är hastiga beslut, ofta brister underläget redan från början, detta ordnad man med rena fantasier, det kan vara allt från läkarbedömningar gjorda av socionomer. detta är inge ovanligt, den rättsäkerhete som dessa fall bygger på liknar många gånger rättsäkerheten vid en skilsmässa, om man utgår från det kommer man en hel del på vägen,
Den politik som av socialtjänsten/extermfenister förts mot pappor för visa att de är våldsamma och farliga, den har gått ut på att ta fram detta på paper, för att göra detta har det krävts att anklaga pappor, det för saker som inte är brott, höjd röst, det man att följa lagar eller använda dem är så klart stor skillnad på,
att använda lagar för ett syfte är vanligt när det gäller vårdnad om barn, den som vill ha vårdnaden måste utsätta barnet och den andra föräldern, trots att detta görs så väger tiden som barnet ofta varit kidnappat in, detta gör att den föräldern som gör brott tjänar på det i längden, barnet och den andra föräldern förlorar på det hela livet, för att kunna begå dessa gärningar måste det saknas empati, och detta skulle i vanliga familjekonflikter så klart utredas, problemen vid LVU är att de som skulle utreda problemen ofta inte har den kunskapen, och gör personliga bedömningar, dessa människor kan likväl hämnas, en ak som är säker, Det behöver inte vara något fel på föräldrarna, och när det är det så borde det finnas vård för föräldrar, detta finns inte, socialtjänsten i Sverige är omänskliga och ljuget sig fram för en politik, denna politik finns i Norge med, men detta är inte på grund av den politikern som förts mot män, utan detta är den politik som länder för mot varandra och Sverige är inte så mycket bättre alltid
Tack för din kommentar Alexandra Fredriksson Hasselström,
Jag hoppas att NÅGOT får denne domare och detta barnevern greppar verkligheten.
Helst innan barnen fyller år igen eller innan de fyller 10 eller 18 år…..
Det är skrämmande att samma domare får fortsätta att besluta i fallet, ett par nya ögon och hjärna skulle kanske inse vad som sker och vad som gått fel.
Jag håller tummarna att sanningen kommer att till slut segra!
Tack Bo Sundbäck för tipset!
Jag var lite osäker på om det gick bra med ditt namn eller ej och körde med en liten säkerhet så det blev dina initialer.
Jag håller tummarna att de folkvalda gör rätt för sin höga lön och tar tag i detta ärende!
Kan man få hem dömda brottslingar till de svenska kriminalvården så ska man fan i mig kunna plocka hem tre syskon som är tvångsomhändertagna också!
Det är obegripligt och en tragedi hur mycket dessa tre syskon förvägras sin familj och sina släktingar lika mycket som hur deras släkt förvägras all kontakt med dem.
Tack Alexandra för infon om Namninsamlingen!
Tack Knutte för din kommentar och den skrämmande informationen om hur den norska barnevern fungerar!
Tack Najmi Wetterlind för din kommentar
Tack Stefan Pettersson för din långa kommentar!
@ Alexandra,
men ska det verkligen behövas namnunderskrifter för att den här Ola Pihlblad på utrikesdepartementet ska agera? En namnunderskrift är egentligen betydelselös i ett sådant här sammanhang, den representerar bara en enslid persons tyckande. Vad som behövs är en saklig argumentation som ”uppfyller den kritiska massan” Med det menar jag underbyggda sakargument som går att tillstyrka.
Nu får du inte tro att jag argumenterar mot dig för det gör jag inte, vad jag är ute efter här är att om du har rätt i din sak så kanske din sak inte framförs på ett effektivt sätt. Det är alltid frusterande när varken myndigheter eller dess tjänstemän tycks få aschlet ur vagnen och jag kan också känna en frustation när jag läser att en tjänsteman ”lovar att titta på det” . Exakt vad menar han med det, kan han tex. delge ett upplägg hur man skulle kunna gå vidare?
Jag har haft kontakt med ett antal föräldrar som på något sätt ramlat mellan stolarna i ärenden som haft med familjerätter, BUP eller domstolar att göra och jag upplever ofta denna frustation hos dessa. Själv försöker jag att inte blanda in personliga värderingar i de här resonamangen och jag är medveten om att man kan få en känsla av att jag ifrågasätter fel saker och det hoppas jag att du inte gör nu.
@ Alexandra Fredriksson Hasselström
Om du tittar på http://lovdata.no/dokument/NL/lov/1915-08-13-5/KAPITTEL_7?q=lov%20ugildhet*#KAPITTEL_7
Så kan man där läsa i 6 Kap 106 § 6,8 st att det agerandet av domaren/domstolen är lagvidrigt och familjen har därmed sak mot staten. Familjen behöver inte invänta till LVU löst sig utan kan redan här och nu stämma staten för brott mot de mänskliga rättigheterna enligt EKMR Art 6 och 8..
På så sätt skulle omhändertagandet angripas på ännu en front och stämmer det du skriver så kommer familjen att vinna. Tyvärr tar dessa processer relativt lång tid men att stämning är inlämnad gör att myndigheterna måste (i självbevarelsedrift) granska sitt agerande. I denna stämning kan sedan övriga fel i hanteringen av fallet införlivas.
Lite mera faktainfo – på norsk – här kan vi kalle det for svorsk…:-) Man måste försöka skratta lite i allt jäkelskap…;
” 12.5 Tilbakeføring
Barnevernlovens utgangspunkt er at plassering i fosterhjem skal være midlertidig. Hovedregelen er at barnet skal tilbakeføres når foreldrene kan gi forsvarlig omsorg. Men det fremgår samtidig av barnevernloven § 4–21 at avgjørelsen likevel ikke skal oppheves «dersom barnet har fått slik tilknytning til mennesker og miljø der det er, at det etter en samlet vurdering kan føre til alvorlige problemer for barnet om det blir flyttet» . Det er fylkesnemnda som skal behandle spørsmål om tilbakeføring etter omsorgsovertakelse. Barnets fosterforeldre anses ikke som part i sak om opphevelse av omsorg, men de har rett til å uttale seg før et vedtak om omsorgsovertakelse oppheves.
Noen vil argumentere for tilbakeføring ut fra lovens grunnsyn om at barn bør vokse opp hos sine biologiske foreldre, og at det anses som en egenverdi at barn kan vende tilbake til foreldrene. Det foreligger da også tre høyesterettsdommer hvor foreldre har fått medhold i oppheving av omsorgsovertakelse, alle i strid med tilrådingen fra de oppnevnte sakkyndige (Lindboe 1995).
I Norge foreligger det lite forskning om utfallet av tilbakeføring , men det er relativt nylig utgitt en fagbok om temaet (Angel, 1999). Tidligere arbeider poengterer betydningen av at det har vært samvær mellom foreldrene og barnet, at tilbakeføringen skjer relativt raskt og at foreldrene har fått hjelp med de problemene som var årsaken til plasseringen (Bache-Hansen 1993). Det finnes ingen landsomfattende statistikk over antall tilbakeføringer i løpet av et år”…
Dette etr en stor skam at det skal väre slik. Det som er og det er den brutale sannehet. Barnevernet får overfört av staten mer enn 2 mill. NOK for hvert barn bv tar fra de biologiske foreldrene. Dette var det den Forifge Sovjetiske regjering som avgjorde. Jeg jobber nå aktivt for å få den nye regjering til å tilbakekalle dette. Videre så kjörer jeg aktivt på for å få barn fra Sverige, Russland og Polen, å få tilnbakefört disse etter BKregler. Der det ike er grunnlag, skal disse barna tilbake til de biologiske foreldrene, eller face the consequenses. Her må om ikke regjeringen gjör dette friviöllig, skal de presses, men jeg er bare en, kjeg klarer ikke å gjöre alt selv, detg er umulig. Jeg håper å kunne få litt hjelp i dette arbeidet.
Tack Bo Sundbäck för infon!
Tack hansbauge för din kommentar,
@Butter, att Pihlblad sagt sig villig att tillsammans med sin arbetsgrupp ”titta på” ärendet är ett stort framsteg om man jämför med den vägg av sekreterare som jag tidigare stött på och som förvägrat mig kontakt med rätt personer på UD. Efter 2 år med enbart negativa besked måste man gripa det lilla possitiva man kan få chansen att se. Dessutom, om de tittar på ärendet så ökas medvetandet inom centralmyndigheten om att barn hålls kvar i utlandet mot båda föräldrarnas motvilja och att bortförda barn också kan vara direkta övergrepp från myndigheter och inte ett direkt led av att en förälder kidnappat barnet från den andre föräldern.
Jag är medveten o att jämförelsen haltar men…
Det lades ned en oerhörd möda att få hem Annika Östeberg som i USA dömdes till livstid för dubbelmord. Man ansåg antagligen att straffet hon tilldömdes inte stod i paritet till brottet hon begått. Och man kan anta att orsaken till att få hem Östberg var att denne skulle kunna frisläppas så snart som möjligt vilket ju också skedde.
Nu är ju inte de här barnen frihetsberövade i ordets bemärkelse men de står under ett annat lands myndighetsutövande. Man tycker ju att det vore lika angeläget att få hem barnet så att svenska myndigheter kan omhänderta dem istället, precis som i fallet Österberg.
Men nu är det ju bara barn det handlar om, barn som inte har gjort nåt fel, så det verkar ju inte vara så viktigt? Man har väl antagligen andra livtidsdömda fångar ”over there” som har högre prioritet på agendan…
Tack för din kommentar Butter,
För att inte tala om diplomatdottern Karolina Johnsson som dömdes till 50 års fängelse i Thailand för narkotikabrott. Straffet sattes sedan till 43 år och nio månader. Därmed är hon den svensk som fått det hittills strängaste straffet i Thailand för narkotikabrott. Strax före jul 1998 fördes Karolina Johnsson över till Sverige, då det finns ett avtal mellan Sverige och Thailand om fångöverföring. Då hade hon suttit fyra år i det ökända fängelset Lard Yao i Bangkok. 2006 i augusti släpps Karolina fri efter sammanlagt tolv år i fängelse.
Men det är ju skillnad på DÖMDA VUXNA och barn.
Alexandra, vad jag menar är att ni (och andra) är mest behjälpta av att den här Pihlblad helt enkelt sköter sitt jobb, han är tillsatt för att hjälpa medborgare och inte för att hålla en stab av sekreterare sysselsatta eller att bedriva någon sorts populism som man får en känsla av att det är fråga om eftersom man agerar när tillräckligt många är engagerade.
Dom här flodångarna är inte lätta att vända och när man väl fått in en fot gäller det att hänga sig kvar.
Jag ska förtydliga min förra kommentar gällande det jag skrev om att de borde vara i de svenska myndigheternas intresse att överta omhändertagandet. Det betyder inte att jag anser att omhändertagandet skall fortgå men som den lekman jag är så tror jag att det är den formellt korrekta och kanske enda vägen att gå.
Her tar du feil. For det förste hadde ikke bv-. i Norge juridisk korrekt grunn for omsorgsovertagelse etter bk. regler. Den helt korrekte er at saken blir overfört til svensk rett, for overpröving av det norske fylkesnemnd. Det norske rettsapparat har ingen vilje til å overpröve fylkesnemnda og ingen advokater fölger heller spillereglene og kreve avgjörelse i tingrett for så å sende saklen til lagmansrtett og ende opp med en avvisning i HR, for så å sende saken videre både til Sttrasbourg og Geneve.
Tack för din kommentar hansbauge
hansbauge, kan du förtydliga var jag har fel i mitt antagande? Jag hängde inte riktigt med i vad jag missat. För det har ju en mindre betydelse om omhändertagandet är korrekt eller inte då ett överförande av ärendet betyder att det norska rättsväsendet inte längre förvaltar det.
Det kan väre jeg misoppfattat deg. Jeg oppfattet at svenske myndigheter skulle ta over omsorgen, men det er fel, da barna blir tatt i Norge på helt felt grunnlag. Det er bedre å ta av seg silkehanskene og gå til etyt masivt abgrep på det norske barnevern, slik jeg forklarte i tidligere kommentar og videre ta å sile vekk korruptye advokater.
I praktiken betyder ju ett övertagande att barnen är fortsättningsvis omhändertagna. Men rättsaken kommer då inte att vara huruvida det norska barnvernet agerat korrekt och om besluten i norsk domstol är korrekta, huvudfrågan kommer endast att vara, skall barnen fortsättningsvis vara omhändertagna eller ska de återbördas till sin vårdnadshavare. Och där tror jag att man kan ha mycket att vinna eftersom tidigare beslut inte skall ha betydelse.
Sedan är det ju en annan sak att de svenska barnskyddet inte alltid ser till rättsäkerheten men det finns ju i alla fall en chans att få nya utvärderingar, tex utlåtande från BUP.
Det er ikke noe med Norge. Sånn er det overalt. Finland også. De har fått altfor stor makt. Hva med fellesnordisk aksjon?
Tack Liisa för din kommentar,
Russland har aksjonert mot Finske bv. Det som slkjer her, er en forbrytelse.
Tack hansbauge för din kommentar,
Jag har bloggat om barnkidnappningsfallet Anton och att ryska kvinnor söker politisk asyl för sina finska barn
Ellers tar jeg nå en nådelös kamp mot det norske bv. Her kan drt väre mulihg at NRK kan ta dette opp, men NRK vil ytrfenge fullmakter fra ofre, men også jeg kamn kjöre detgte opp, men da må fullmaktene sendes via meg.
Tack hansbauge för din kommentar,
[…] 3 svenska barn tvångsomhändertagna i Norge (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] 3 svenska barn tvångsomhändertagna i Norge | Ann-Mari’s … – 2013-11-12 · Jag fick ett tips härom veckan som jag nu har tillfälle att blogga om. Tänk dig att du fått ett tillfälligt arbete i Norge, barnen behöver dagisplats …… […]
[…] 3 svenska barn tvångsomhändertagna i Norge | Ann-Mari’s … – 2013-11-12 · Jag fick ett tips härom veckan som jag nu har tillfälle att blogga om. Tänk dig att du fått ett tillfälligt arbete i Norge, barnen behöver dagisplats …… […]
[…] 3 svenska barn tvångsomhändertagna i Norge (Ann-Mari’s Blogg) […]