SMP skriver idag om en elevassistens som örfilade en elev. Misshandeln ägde rum förra året på en skola i Markaryds kommun och nu åtalas elevassistenten för örfilen.
SMP 11/9 2013
Enligt SMP så var eleven som elevassistenten örfilade stökig, men det är enligt min åsikt inte en ursäkt för att rättfärdiga eller förminska örfilen som elevassistenten gav eleven.
Elevassistenten säger till SMP att det var en ren reflexrörelse efter att den stökiga eleven rivit henne på bröstkorgen och slitit av hennes halsband. Elevens mamma å andra sidan säger följande till SMP:
– Man ska inte slå barn. Sådana som jobbar med barn och omsorg ska kunna hålla tillbaka sitt sinne, annars har de inte på ett sådant jobb att göra, säger pojkens mamma som polisanmälde händelsen.
Jag håller med mamman till 100%.
Elevassistenten å andra sidan säger följande om örfilen:
– Jag ser ju inte det som någon misshandel och mina arbetskamrater sa likadant. Vem som helst hade reagerat likadant. Det är ju hemskt att säga det men så är det ju faktiskt. Jag fick ett långt rivmärke på bröstet, säger elevassistenten.
Hon tog själv pojken avsides och situationen lugnade ner sig.
– Det fanns inga märken på honom över huvud taget. Jag hade kontakt med skolledningen dagen efter och de sa att han var helt som vanligt.
Att elevassistenten inte redan från början tagit eleven avsides så han fick lugna ned sig vet jag inte, men att ingen tycker att det är misshandel är märkligt.
Ska det behöva vara ett synligt märke efter örfilen för att elevassistenten och hennes arbetskamrater ska tycka att det är misshandel eller vad ???
När det gäller märke eller inte märke på den örfilade eleven så har pojkens mamma en annan åsikt, hon säger att det var ett tydligt märke och sår där örfilen hade träffat och att fler än hon själv har sett detta märke och sår.
Polisanmälan gjordes först efter drygt tre veckor.
– Så det kom som en fullständig överraskning, säger elevassistenten. Mamman förklarar dröjsmålet med att skolledningen först ville prata igenom det som hänt.
– Innan jag fick göra anmälan var jag tvungen att prata med kommunen och skolan. Det var därför det gick så lång tid. De ville att vi skulle prata igenom det först, innan jag gjorde en anmälan, för det var frågan om skolan också skulle anmäla.
För att tro att man kommit undan med en örfil så måste det ju vara en fullständig överraskning, men det största är nog att mamman fick göra polisanmälan och inte att den gjordes av skolan.
Men det är ju inte alltid i skolans intresse att det kommer fram att våld och annat förekommer mellan elever, mellan skolanställda och elever. Det är ju inte bra för skolans rykte och i vissa fall så gör ju skolan allt för att nedtona händelser med våld och mobbning för att skolans rykte är mer värt än de kränkningar som elever får utstå.
SMP skriver följande om vad som hände efter polisanmälan kommit in:
Elevassistenten stängdes av från skolan och valde till slut att säga upp sig för att hon inte orkade med situationen längre. Om inte utredningen läggs ner mot henne vill hon ha det prövat i domstol eftersom hon anser sig som oskyldigt anklagad. Och den prövningen väntar nu i Växjö tingsrätt.
Oskyldigt anklagad.
I och för sig, anser man inte att en örfil är misshandel utan ”en ren reflexrörelse” då kan man inte heller anse sig skyldig.
Men arbetar man med barn som har behov av stöd för att bland annat klara sin skolgång, ska man då inte vara beredd på att eleven kan vara störande och då anpassa sig så att man hanterar elevens beteende på ett mer smidigare sätt än att reagera med ”en ren reflexrörelse” när man tappat kontrollen över situationen ???
Jag hoppas att denna elevassistent inte arbetar i en miljö där hennes reflexrörelser får övertaget i en situation som hon inte har kontroll över, för då kan hon ju örfila eller på andra sätt bruka våld mot någon.
Och jag misstänker att detta åtal skulle ha väckt mer intresse i svensk media om elevassistenten hade varit man, nu är det en åtalad kvinna och därav så är det som det verkar bara SMP som haft ork att skriva en artikel om det och SVT & SR ha små notiser.
Media länkar:
Elevassistent örfilade elev (SMP)
Elevassistent åtalas för örfil (SVT Smålandsnytt)
Elev fick slag i ansiktet av elevassistent (SR P4 Kronoberg)
Ann-Mari's Blogg 
Saken kommer att prövas rättsligt så vad media skriver eller vad vi andra tycker har ju egentligen ingen betydelse. Men… nu har vi ju fått lära oss av feministerna att när det gäller kränkning mot barn så skall inte rättsäkerhet råda. Så oavsett vad en domstol kommer fram till så skall vederbörande stämplas som barnmisshandlare. Och helst ställas i skampåle på stadens torg för allmän bespottning och det före rättegången För enligt feministerna så är ALLA anklagelser mot vuxna om övergrepp mot barn alltid sanna. det finns helt enkelt inga oskyldiga i sådana fall. Eller?
Varenda människa med fler än två hjärnceller inser ju hur uppåt väggarna det är men man måste ju vara konsekvent och framför allt, könet skall ju aldrig spela någon roll och varför skall gärningsmän (gärningshen?) vara ett undantag?
Tack för din kommentar Butter,
Du Ann-Marie, jag garanterar att jag kan få dig att sopa till mig med en bakhand om jag till dig säger ‘rätt’ sak enligt mig men inte dig.
Frågan är sedan, vad för slags ‘mamma’ har detta barn som bär sig illa åt?
Tack Stig Palm för din kommentar,
Eleven hade/har en elevassistent så kan det vara så att det är slags bokstavskombination eller en diagnos som gör att eleven blir i vissa fall utåtagerande och störande ?
I vilket fall så ger det inte elevassistenten rätt att örfila eleven, speciellt inte om det är så att eleven har en bokstavskombination eller en diagnos som gör att eleven kan bli utåtagerande och störande. Då ska ju elevassistenten vara beredd och medveten om vad som eleven kan ställa till med och ha en arbetsrutin som gör att eleven lugnas ned utan våld.
Eller resonerar jag helt uppåt väggarna fel ?
@Maukonen
Ja, du resonerar helt uppåt väggarna. Lärare/barnassistenter eller whatever skall inte behöva tåla att utsättas för ”våld” från dem de har hand om. Rätten måste gälla åt båda hållen, oavsett om det handlar om barn eller vuxna.
Är inte barnet (eller vad det nu rör sig om för person) så är föräldrar/förmyndare/vårdnadshavare ansvariga.
Så skall man börja spela spelet med polisanmälan, misshandel, och domstolssvängen så anser jag att elevassistenten är i sin fulla rätt att motanmäla och utkräva ansvar av föräldrarna för den misshandel hon fick utstå, samtidigt kan hon åberopa självförsvar. En örfil som inte ens lämnar något märke är knappast att betrakta som övervåld. Hon hade själv märken efteråt.
Rätt skall vara rätt. Bara för att man arbetar med barn ska man inte bli rättslös.
Lite jävla förnuft måste väl få råda.
Det enklaste vore om alla parter bara tog ett snack om saken, lät udda vara jämt och gick vidare.
Tack för din kommentar dolf,
Jag anser dock, och här tycker vi tydligen helt olika, att elevassistenten inte skulle eller ska använda sig av våld mot eleven.
Ord står mot ord när det gäller märket/såret som eleven fick av örfilen.
Och nej, elevassistenten ska inte behöva utsättas för våld i sitt arbete, men ska inte heller utsätta den som hon har ansvar för för våld heller.
Jag hänvisar till mitt svar till Stig rörande eventuell förklaring till varför eleven var störande och utåtagerande.
Och denna händelse hade fått nattsvarta rubriker med lynchstämning och elevassistenten varit man.
Säkerligen. Vilket snarare understryker vad jag säger än talar emot det.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: man behöver använda ett visst mått av omdöme och sunt förnuft i såna här frågor. Tar man bara ensidigt barnens sida i alla lägen gör man barnen en björntjänst för det kommer att få återverkningar på dem när de blir vuxna.
Tack dolf för din kommentar,
Jag tar inte barnets sida i den bemärkelsen, jag tar sidan där inget barn ska behöva utsättas för ”reflexmässigt” våld eller annat våld från bland annat vuxna.
Eleven i detta aktuella fall hade en elevassistent, och då torde det vara någon slags diagnos inblandad och känt att eleven kunde bli så pass upprörd att han blir/blev utåtagerande.
Borde då inte elevassistenten vara så pass vuxen att hon inte reagerar reflexmässigt när eleven river henne utan istället tar hand om honom i den lugna vrå där han till slut lugnade ned sig ???
Tappa kontrollen kan man göra, men att ta till våld är inte okej.
Eleven var utåtagerande och bland annat rev elevassistenten, jag ursäktar inte vad han gjorde, men ej heller finns det några som helt ursäkter för att den vuxne i detta handgemäng tar till våld som en reaktion.
Frågan man kan ställa sig är, skall en person som jobbar med barn, eller en förälder med för den delen, som har erkända goda egenskaper och anses som allmänt lugn och förnuftig person vara rökt om man vid ett enda tillfälle tappar självbehärskningen? Vad jag menar är, vi är trots allt bara människor.
Jag vet själv att jag i min strävan att fostra kanske gjort mindre lyckade saker men jag tror att det är en god egenskap om man som förälder inser när man kommit tillkorta och vidtar åtgärder för att det inte skall hända igen. Man gör om och man gör rätt.
I och för sig, går det så långt att man tar till våld så har man inte bara passerat gränsen för vad som är god föräldraförmåga, man har också passerat en juridisk gräns. Och det är väl exakt det som är dilemmat.
Jag kan till en viss del hålla med dolf, dock som jag sade i min tidigare kommentar att här passerades en juridisk gräns och man väljer att vara konsekvent. Att börja tumma på vad som skall vara acceptabelt även om det är olagligt är farligt, omedvetet kan man tillåta en högre acceptans och till slut blir det ohållbart.
Å andra sidan har dolf en poäng eftersom hela den här historien inte bara är olycklig för de inblandade. Konsekvenserna kan bli att eleverna tolkar det hela att det är fritt fram att bete sig illa och säga vad man vill eftersom lärarna inte får ingripa och skulle de göra det så kan man ju alltid polisanmäla dem. Så är givetsvis inte fallet men så kan barn tolka signalerna. Lärarna å sin sida kan uppfatta det hela som att man i framtiden känner olust att ingripa, man blir helt enkelt konflikträdd eftersom ett ingripande kan få rättsliga följder.
Så i ett sådant här fall finns det inga vinnare, alla är förlorare.
Tack för din kommentar Butter,
Elevassistenten tycker ju att det inte var misshandel, trots att hon örfilat eleven och mamman till pojken anser att det är misshandel.
Och som sagt, elevassistenten hade sitt jobb på denna skola i denna klass på grund av att det behövdes, ska man då inte vara förberedd på att den elev som behöver stöd och viss assistans under skoldagen och då reagera och agera utan att ta till våld ?
Vi är alla människor och vi vuxna borde veta bättre och ta kontroll utan att ta till våld när en elev blir utåtagerande.
En örfil utdelades och man får enligt lag inte slå någon annan varken en vuxen eller ett barn.
Elevassistenten kommer få sin dag i rätten och de får då avgöra om hon agerat instinktivt eller om hon gjorde sig skyldig till misshandel. Det är dock märkligt att hon inte såg till att direkt föra pojken till den lugna vrå där han till slut lugnade ned sig. Det ger mig intrycket att hon överhuvudtaget inte kunde hantera situationen när eleven blev upprörd och utåtagerande och då undrar man ju om hon egentligen var rätt person att vara assistent. (men det är min fundering kring det hela)
Tack för din kommentar Butter,
Olust att ingripa har redan förskolelärare enligt en vän till mig.
Min vän var inhoppande timvikarie på en förskola och sade till ett barn på skarpen när barnet uppförde sig illa.
Alla andra i personalen blev mycket upprörda av att barnet blev tillsagt för så kunde man absolut inte göra. Märk väl det var en verbal tillrättavisning av barnet och ingen fysisk kontakt, men tydligen inte okej enligt den ordinarie personalen.
När barnet hämtades av en av sina föräldrar så berättade min vän, i närvaro av en av de ordinarie förskolelärarna, att hon sagt till barnet. Föräldern tyckte att det var rätt agerat och uppskattade att barnet blivit tillrättavisat.
Så redan idag vill man inte ingripa och tillrättavisa, men det gör inte att denna incident med elevassistenten som örfilade en elev ska ges eller tas som ett tecken att det är fritt fram för elever att löpa amok eller för skolpersonal att bära hand på elever.
Skolan ska ha tydliga regler kring uppförande både för personal och elever. Det ska finnas tydliga gränser och alla ska kunna ta del och förstå vad man har för rättigheter och skyldigheter. Det vore också bra att föräldrar uppfostrat sina barn med tydliga gränsdragningar innan barnen börjar i skolan och inte förvänta sig att skolan ska göra detta.
Det finns elever med speciella behov, det ska dock inte vara fritt fram för dessa att göra som de vill, ej heller ska de som är anställda att stödja dessa elever ska ta till våld som en snabb lösning när eleven blir störande eller utåtagerande.
Ja, jag håller delvis med dig också Ann-Mari, dock tror jag att hela saken är mycket mer mångfacetterat än det svarta eller vita rätt/fel.
Saken prövas rättsligt och man får hoppas att alla omständigheter framkommer så att domstolen kan ta ett korrekt beslut.
Att försöka föregå domstolen är ju totalt meningslöst men efter att läst artiklarna om fallet så får man en känsla av att alla inblandade parter har gjort fel, mer eller mindre.
Skolledningen har inte hanterat ärendet något vidare, kanske intentionen har varit att man skulle ha gjort upp i godo men tydligen har man inte haft rekvisitan att göra det. Man kanske också har agerat försumligt, att det här barnet krävde mer resurser an vad man hade. Det vet vi inte men man hoppas att tingsrätten reder ut den saken.
Dock ger föräldrarna till barnet en del märkliga vibbar. Man väntade med polisanmälan och man fick inte skadorna dokumenterade av en läkare. Man förklarar det med att man iskulle vänta med anmälan för skolan krävde det. Då kan man undra om det verkligen var så allvarligt för hade man verkligen varit oroliga för sitt barn så hade man struntat i vad skolan ville, man hade tagit barnet till läkare och undersökt skadorna på direkten.
För mig verkar det som att anmälan gjordes i vredesmod av konfliktyllda föräldrar, förvisso var de i sin fulla rätt att göra detta men frågan man ställer sig, varför vänta tre veckor om det nu var så allvarligt som man hävdar?
Som sagt, tänker inte föregå några domstolsförhandlingar men min uppfattning är att det här handlar om så mycket mera än orfilen.
Tack för din kommentar Butter,
Polisanmälan blev inte gjord direkt för skolan ville prata igenom det hela, mamman trodde att skolan skulle anmäla efter dessa samtal med familjen men icke, så hon fick anmäla själv.
Det finns ytterligare ett stort problem med ditt resonemang i sammanhanget, du säger:
Jag antar att du utgår från att assistenten ljuger och använder ”reflex” som en osann bortförklaring, och då borde du också säga det rent ut och ge din motivation för att du anser att hon ljuger.
Om det skulle vara så att hon inte ljuger, vilket ju faktiskt är fullt möjligt, det kanske var en reflex trots allt, så blir uttalandena ovan om ”anser”, ”hantera på ett smidigare sätt” och ”borde … vara så pass vuxen” enbart fördomsfullt bedömande. Själva definitionen på ”reflex” är snabb kroppslig reaktion som inte är viljestyrd (svensk ordbok). Det ligger också i sakens natur att reflexer är oförutsägbara. En reflex kan utlösas av en mycket specifik uppsättning omständigheter som det inte finns några som helst rimliga förutsättningar att man skall kunna vidta åtgärder mot i förväg.
Jag är personligen irrationellt rädd spindlar och reagerar reflexmässigt med ren panik på en spindel om jag blir överraskad av en, som exempel, skulle jag känna något krypa i håret och vispa till med handen i tron att det är en fluga, och en spindel trillar på tangenbordet framför mig är risken överhängande för att bordet med högtalare, kaffekopp, böcker och tangentbord åker överända innan jag själv har fattat vad som hänt. Skulle ett barn råka stå precis framför bordet då …
Detta är inte något man kan planera för.
Vi vet inte om ” assistenten bara använder ”reflex” som en bekväm bortförklaring eller om det var en bona fide reflex.
Var det en genuin reflex vet vi inte heller vad den exakta uppsättningen stimuli var som utlöste reflexen var eller hur unik den uppsättningen var. Det kanske var en så speciell och unik uppsättning stimuli att den reflexen aldrig kommer att upprepas ens om assistenten levde tusen liv som barnassistent.
Om assistenten däremot vid upprepade tillfällen skulle reagera reflexmässigt så vore hon förstås en riskfaktor och bör då sluta som assistent så fort som insikten kommer att det föreligger ett riskbeteende.
Jag varken försvarar eller fördömer assistentens handling. Jag var inte där, jag kan inte bedöma fallet. Vad jag säger är, återigen, att vi behöver använda ett visst mått av sunt förnuft och inte ”reflexmässigt” göra rättssak av vartenda litet missöde.
Vi är alla människor, barn kan vara oerhört påfrestande, och jag tvivlar på att den ängel finns som ständigt umgås/arbetar med barn och aldrig någonsin skulle reagera med att lugga till, ge en dask eller ta tag i ett barn litet hårdhänt.
Så med nolltolerans (som alltid är en dålig idé, för det finns alltid en gråzon, liten eller stor, där omdöme och sunt förnuft måste få styra) får vi ett rent lotteri om vem som kommer att dras inför rätta och vem som inte klarar sig.
Ann-Mari, du skrev så här i din kommentar:
”Skolan ska ha tydliga regler kring uppförande både för personal och elever. Det ska finnas tydliga gränser och alla ska kunna ta del och förstå vad man har för rättigheter och skyldigheter”
I kommentaren före skrev jag:
”Att börja tumma på vad som skall vara acceptabelt även om det är olagligt är farligt, omedvetet kan man tillåta en högre acceptans och till slut blir det ohållbart.”
Kontexten i våra kommentarer måste anses vara väldigt snarlika. Så nog tänker vi ungefär på samma sätt.
Jag kan bara se till mig själv men om mitt barn kom hem med de skador som havdats i artikeln så hade jag gett blanka 17 i vad skolan eller någon annan hade sagt åt mig vad jag fått eller inte fått göra, jag hade sett till att få skadorna undersökta på direkten. Nej, jag kan inte släppa tanken att mamman skyller ifrån sig, att säga att man inte fick för skolan verkar inte trovärdigt. Speciellt inte om flera sett och kommemterat skadorna, om det varså allvarligt hade de väl uppmanat modern att uppsöka läkare med barnet?
… och för övrigt, som butter säger, ytterst märkligt att vänta tre veckor med att polisanmäla. Och man dokumenterar inte skador eller någonting (för att det inte fanns något att dokumentera, antar jag).
Hade det rört sig om en verklig misshandel (definitionen av misshandel förresten: våldshandling som medför kroppslig skada, att kalla en örfil för misshandel är att vattna ur begreppet på samma sätt som man vattnar ur våldtäktsbegreppet) hade man inte väntat i flera veckor, och man hade nästan säkerligen tagit barnet till en läkare och fått misshandeln dokumenterad.
Nä, det här är att jaga mygg med elefantbössa.
Det finns ett helt spektrum av möjligheter för hur man kan reagera: från att bara släppa saken utan att ens ta upp det med skolan eller assistenten, till att gå in och (bildligt) läsa lagen för skolan och assistenten och lämna dem med svedda öron till att yrka på omedelbart avsked och göra rättssak av det. Vilken reaktion som är den rätta torde avgöras av omständigheter. Det finns ingen reaktion som passar eller är rätt för alla lägen, återigen upprepar jag att man bör låta förnuftet styra, men trenden är att man skall göra rättssak av allt. Vilket är otäckt och enligt mig utgör en större fara i längden än vad enstaka smärre övertramp gör.
Det sagt, det är fullt möjligt att föräldrarna gör rätt, men det är inte den uppfattningen jag får från den bristfälliga information jag har. Jag bedömer det utifrån det lilla jag känner till om saken som att föräldrarna gör fel, men säger det inte som en dogmatiskt cementerad sanning. Det jag invänder mot är att du dogmatiskt tagit ställning för föräldrasidan mot assistenten och inte verkar kunna se några som helst gråskalor i frågan.
… (såg inte alla tidigare kommentarer förrän efter jag skrivit de två ovan)
just det där med att man lär barnen att det är fritt fram att bete sig som man vill och att de alltid har rätten på sin sida är precis vad jag menar med att man gör dem en björntjänst och att det får allvarliga konsekvenser. I princip lär man dem att kriminellt beteende är okej, och att alla försök att stävja deras beteende är fel.
Och vad jag ser är det precis det som har skett och sker.
Jag vickade på en skola i våras. Var tvungen att slänga ut tre tjejer, niondeklassare, från en lektion. Men de trilskades och talade minsann om för mig att jag inte fick slänga ut dem för de hade rätt till undervisning, en rätt de inte annars inte utnyttjade, utan tvärtom saboterade andra elevernas rätt till undervisning, därför jag slängde ut dem, och att jag inte fick svära åt dem (mina svära åt dem var av typen ”nu får ni fan skärpa er”, inte några smädelser) medans de glatt försökte psyka mig med frågor om mitt sexliv och storleken på mitt könsorgan. Det tog mig nästan en kvart av att ihärdigt insistera på att de skulle lämna klassrummet tills jag fick dem att ge med sig. Så mycket enklare det hade varit att bara ta tag i en av dem och leda ut henne fysiskt, då hade saken varit avklarad inom fem minuter, men jag vet ju att då hade jag säkerligen blivit anmäld med omedelbar verkan.
Vi kan inte bara ge barnen frikort i alla lägen och alltid sätta åt de vuxna varenda gång det går lite galet. Och det gäller oavsett ålder. Det går inte att vara släpphänt och överseende i alla situationer upp till x års ålder då man plötsligt vänder. Barnen måste redan från början få lära sig att de själva är ansvariga och att deras agerna får konsekvenser. Om vi alltid ger dem frikort och sätter de vuxna på pottkanten skapar vi inte ett bättre samhälle utan ett framtida helvete.
Tack dolf för din kommentar,
Jag har inte skrivit att jag anser att elevassistenten ljuger.
I övrigt så är det inlägget och mina övriga repliker som jag hänvisar till.
Ha ha..detta föranledde en lång rad av kommentarer. Bokstavskombinationer som förklaring, läste jag här? Vilka då undrar en äldre man? Jag hört om ADHD som betyder överaktiv eller understimulerad, tror jag?
När jag som ung var yrkessjöman var det vanligt att Myndigheten skickade vissa tonåringar till ‘sjöss’ att vi skulle fixa det inte föräldrar eller skolan klarade av?
Det fixade ‘vi’ på nolltid?
Minns en händelse i USA ombord m/s Trolleholm, Svenska Amerika Mexicolinjen, när en sådan gosse hade inhandlat en transistorradio och tagit med sig denna på målarställningen utanför bordläggningen där han skrapade rost och skyddsmålade. Hög skrällande musik på. Den storväxte finlandsfödde Båtsmannen böjde sig över relingen och beordrade tysnad från radion.
Resultat? Gossen sa till Båtsman (arbetsledare) att han inte hade med att göra? Vi maskinfolk stod och tittade på med förundran. Strax efter berordrades gossen upp på däck. Kom upp och stod där med sin radioapparat. Ge hit apparaten, säger Båtsman! Inget hände. Gick ett antal sekunder, sedan sträckte Båtsman ut vänsterhanden och ryckte till sig radion. Samtidigt åkte hägerhanden ut med en klockren träff på gossen som gick i däck och for iväg ett par meter.
Båtsman vände sig för att gå med radioapparaten. Gossen (17år) hade kravlat sig upp och skulle ge sig på Båtsman för att återta sin radio. Då small det en andra gång fast värre, blodvite. Radion låstes in för hela resan och återlämnades i Göteborg.
Gossen som fortsatte med skeppskompisarna på liknade sätt men fick ny behandling av dessa blev bättre och bättre för att till slut visa sig civiliserad.
Vi fick sedan höra via hans föräldrar att han hade blivit omvänd.
Alltså gäller att sluta med mesigheter. Samma sak ser vi i Göteborg med de s k gängvåldet. Mesighet från myndigheter och ynglingarna tar makten och vi andra ser på.
FN’s utsände observatör Butter Granit rapporterar om vissa oroligheter i området kring bloggen Ann-Mari’s. Under förmiddagen har några salvor avfyrats från rebellen dolf vilka har besvarats av Ann-Mari. Några stödinsatser från de bloggtrogna har inte rapporterats, inte heller några åtgärder från dolf-anhängare har iaktagits. Då Butter Granit lagt sig i skyddställning mellan de stridande styrkorna och avfyrat verkanseld i båda riktningarna verkar läget ha stabiliserats sig något, efter enstaka salvor har de stridande troligtvis gett order om eld upphör. FN’s observatör meddelar dock att denne blir kvar i eldställningen till det vapenvila råder….
Tack Stig Palm för din kommentar,
Visste inte att Butter Graniten var observatör i fred för FN. 😆
Dialog är AO när det gäller att inte missförstå och misstolka något eller en åsikt.
Vet ej om någon FN observatör behövs här, då det är ord och inte fysiskt våld som äger rum i kommentarsfältet.
Även om det är våld som diskuteras.
Visst råder lite olika delade meningar om inlägget du skrev men personangreppen har ju lyst med sin frånvaro. Har inte sett tillmälet Breivikanhängare en endaste gång och det är nästan unikt…
Och det där med FN var ju en täckmantel, självklart var jag utsänd av FI…. 😛
Tack för att du spionerar åt Finans Inspektionen Butter! 😉
Ja, din blogg är ju värd i runda slängar 33 000 kronor ungefär, måste kollas om du borde betala förmögenhetsskatt för det….
Kanske du ska spionera för åt Finland (FI)(ISO 3166-1-alpha-2 code) istället Butter!