Varför var det inte den rubriken som Kerstin Weigl valde på sin artikel om den kritik som Motalas socialtjänst fått kring det kallblodiga och brutala mord på en liten treårig flicka i Tjällbo ?
För pappan blev ju kvar efter att mamman mördade dottern.
Men jag är i alla fall positiv att Kerstin Weigl har valt att se detta brutala mord, trots att det är mamman som är förövaren, och att det blivit en artikel i Aftonbladet.
För hur ofta kan vi läsa en sådan här artikel, när det är mamman som är den som brukat våld i familjen och pappan är ett av brottsoffren ???
Aftonbladet 5/9 2013
Och jag håller tummarna så de vitnar för att de som överhuvudtaget inte skötte sitt jobb på Motala socialtjänst kommer att stå till svars för att de är direkt delaktiga och ansvariga till att en treårig flicka mördades av sin mamma.
Hur högt ska man behöva skrika för att någon ska höra ens rop på hjälp ???
Hur kommer det sig att en pappa inte är lika mycket ”värd” när det gäller anmälningar rörande barnet/barnens välfärd, hälsa och trygghet ???
Och ta och läs den artikel som Richard Aschberg & John Granlund skrivit.
Den handlar om en pappa som först fick nej på sin begäran om att ha ensam vårdnad av barnen, men efter att kvinnan kvävt sin nyfödda pojke på toaletten så fick han vårdnaden om sina två barn. Detta till trots att det fanns en varning från en psykiatriker för att kvinnan kan vara farlig för sina egna barn!
Vad är det som gör att man är så jävla blind och inte vill se och höra att en mamma kan vara en dödlig fara för sina barn ???
Totalt obegripligt och en skam för Sverige att vi inte kan skydda barn från att bli skadade, trots att det finns anmälningar och klara tecken på att barnen är i fara och ibland livsfara….
Aftonbladet 5/9 2013
Jag antar att Maria Larsson (KD) inte tänkt på att detta kan vara ett stort samhällsproblem, förlåt akut jämställdhetsproblem…..
För våld i familjen är inte ett samhällsproblem, enligt Maria Larsson (KD), utan ett akut jämställdhetsproblem…..
Media länkar:
Mamma dödade sitt barn – kommunen får kritik (Aftonbladet)
IVO granskar Motalas barn- och ungdomsverksamhet (IVO)
Kvinna misstänks ha dödat nyfödd – kan släppas (Aftonbladet)
Kritik mot kommunen efter barnmord (MVT)
Motala kritiseras efter barnmord (SVT Östnytt)
Socialnämnd granskas efter treårings död (SR P4 Östergötland)
Motala granskas efter treårings död (Corren)
Socialen kritiserar sig själva efter treårings död (SVT Östnytt)
Ann-Mari's Blogg 
Alltså jag håller på att fullständigt ruttna på de här talibanbloggarna som nu sitter och spyr galla om gårdagens reportage i uppdrag granskning som handlade om en pappa som trots att han friats från alla brottsmisstankar stämplats som pedofil av de sociala myndigheterna.
Nu sitter de och gnäller och är upprörda över över att SVT kan sända ett så vinklat och partiskt program. Och de talar om barnperspektivet och att man måste lyssna och tro på vad barnen berättar.
Frågan blir dock, varför var de så tysta när det här hände? Varför hördes inga kritiska röster från dem då och om vikten att se barnperspektivet? Varför frågade de inte varför man inte lyssnade på barnet i det här fallet? Man hörde inte ett skit från dem och man undrar varför. Ett barn blev mördat. Ett barn och de säger sig värna om just barnen…
Nej jävla gnällkärringar säger jag, nu måste jag gå ut en stund innan jag kreverar fullständigt!
Tack för din kommentar Butter,
Jag har inte sett programmet än, jag ska kolla på det i helgen.
Men jag antar att en del personer tycker att ALLT ett barn eller kvinna berättar är sanning….
Ta en promenad kring din lilla ”kobbe” och ta djupa andetag.
Det är bra att du, som så många andra, är upprörd – det visar att du bryr dig!
Angående detta och uppdrag gransknings reportage om falska beskyllningar så kan vi ju se varför socialen inte kan presentera annat än utredningsmässiga katastrofer. Med en ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer som inte kan skilja på fakta, fiktion och sina fördomar, så kommer garanterat fler barn och föräldrar råka illa ut. Att kalla det katastrofala resultatet för olika arbetsmetoder när nu misstankarna och ett eventuellt åtal var nedlagt, ger vid handen att alla konklusioner om ärendena man bereder får plats i ett nötskal.
Den godtycklighet som drabbade pappan drabbade också mig och allt var kusligt självklart med en logik som inte kan kallas annat än häxjakt. Att det skedde för trettio år sedan och att inget, absolut inget hänt inom socialens verksamhet, som skulle minska felmarginalerna kan sgs varenda medborgare förstå.
Att denna instans inte heller förstår de verkliga farorna visar också detta. Hur en arbetsgivare som de ansvariga kan kalla det verksamhet och ändå presentera skandaler inom alla sina verksamhetsområden får sin förklaring. Det finns alltså en förening som verkar förankrad i en bombsäker bunker, bestående av Sveriges Socialchefer och de kan alltså inte skilja sanning och lögn ens…
Att hamna i klorna på vården är heller inte lätt. Ju sämre en person mår dess mindre hjälp får de. Dessutom har ju verksamheten slimmats och reducerats till stängda dörrar och låsta fönster. De som kunde finna ett andningshål ifrån den personliga pressen får klara sig på egen hand och det kan som sagt bli förödande. För egen räkning då för trettio år sedan sökte jag mig adekvat vård på behandlingshem och var varken ett hopplöst fall eller omöjlig att hjälpa, vilket vårdapparaten också då präntade in i sina offer. Att jag tagit mig i kragen imponerade inte alls på socialjänsten utan det gick mycket lätt att skylla mig för allt möjliga, bara av det faktum att jag haft iofs allvarliga problem…
Att ha sökt dess lösning och funnit den adekvat lyser med total frånvaro i umgängesrättsutredningen och partiskheten och fördomarna har man inom socialtjänsten vårdat med stort allvar och omsorg, för att trettio år senare inte kunna uppvisa en enda orsak att finna dem trovärdiga. (annat än i föreningen Sveriges socialchefer)…
I de flesta fall av fruktansvärda händelser har de skyldiga redan varit föremål för ”vård”. Att medicineringen och nonchalansen vid dess förskrivningar och blandningar är förödande i kombination med att man inte längre har någon som helst uppsikt över patienterna lämnar dessa ännu oftare labila individer åt sitt eget öde och det vill i dessa situationer och resultat inte säga så lite. Mediciner gör om personlighet och det på ett farligt sätt. Vare sig vi talar om skolskjutningar eller andra händelser så har de alla förövarna till övervägande delen varit föremål för medicinering. Dessutom kan ju alla se i efterdyningarna av en känd os-stjärnas självmord att vårdens ansvar för djupa depressioner tar de inte särskilt allvarligt på heller. De betydligt sjukare får ännu mindre uppmärksamhet och respekt. Att det lönsamma myntet har en prekär baksida talas det tyst om. Det är ju inte resultatet i den mänskliga massan man eftersträvar heller utan i räkenskaperna…
Hur åratal av totalitärt stöd till en vårdnadshavare med några enkla frågor kan smulas sönder i domstol, visar på en röta ingjuten i fundamenten hos socialtjänsten och även hos BUP. Att en revision av ständig skandalösa utredningar med lika förödande resultat inte kan få fortsätta. Om (det sovande) folket drabbas mardrömmar, så visar väl verksamhetens resultat sådana brister att det är beslutsfattarna som kan betraktas som redlösa. En utredningsapparat med så dålig träffsäkerhet och som måtte ha rekord i collateral damage kan bara fortsätta om ingen bryr sig.. Bykens Sverige ter sig blekt…
Ska vi tro reportaget och det är ju inte svårt, med tanke på vart den alternativa utredningen kom fram till, så saknar socialtjänsten självkritik även efter trettio år… Över hela perspektivet så framstår den ena myndigheten efter den andra som en ganska makaber kuliss. De teatrala möjligheterna till uppträdande missas inte av en sådan självutnämnd expert som Lotta Persson. Spelet är inget annat än ett justitemord och det utfört av en milt leende skådespelare utan verklighetsförankring.
Tack castoropollux för din långa och mycket personliga kommentar om socialen, vården och Sverige,