Visst är det en enorm skillnad i straffpåföljden, trots att de barn som utsätts för detta skadas lika mycket ?
Men problemet är ju VEM förövaren är då det påverkar direkt brottsrubriceringen och den eventuella straffpåföljden.
Barnen, brottsoffren har sår i själen och behöver hjälp och stöd efter att de blivit fri, de barn som blir fri för det är inte alla barn som blir det. Obegripligt att en del barn fortsättningsvis ska bo med sin kidnappande föräldern, men så är dagens Sverige.
Skillnaden i detta nu aktuella fall där det blev fällande dom i hovrätten för olaga frihetsberövande, misshandel och olaga hot är att förövaren och brottsoffret inte var släkt med varandra.
Hade det varit så att de varit släkt så hade brottsrubriceringen och straffpåföljden blivit helt annorlunda. För det är inte så allvarligt i lagens mening att en släkting, läs för det mesta en mamma, kidnappar och gömmer barnet/barnen.
GP 24/6 2013
Hur kan det vara så att det är billigare, om man ser till bland annat straffpåföljden, att kidnappa och gömma ett barn du är släkt med än ett barn du inte är släkt med ???
Barnen lider och skadas lika mycket.
Jag har läst massor med domslut från tingsrätt och hovrätt som ensidigt visar hur barnet/barnen har upplevt och upplever sin kidnappning, för som sagt alla barn blir ju inte fri sin kidnappare. Och barnen lider och skadas lika mycket.
Men inte i lagens ögon är det lika allvarligt och det är fan i mig skandal!
Media Länkar:
Skärpt straff för Skårmannen (GP)
Föräldrarna i rätten: Vi ser ingen ljusning (GP)
Kidnapparen är inte tillräckligt sjuk för vård (GP)
3,5 års fängelse för kidnappning (Aftonbladet)
Kidnappade Anna, 9, – rätten skärper straffet (GT)
Hovrätten skärper straffet (DN)
Skärpt straff för 25-årig kidnappare (Metro)
Man som kidnappat nioårig flicka får skärpt fängelsestraff i hovrätten (Dagens Juridik)
Ann-Mari's Blogg 
Mammor kan göra det ostraffat, kidnappa barnen. De är alltid offret. De kan ljuga om övergrepp på barnen som den djävulusiska pappan har gjort. Då tas vårdnaden omedelbart ifrån honom och utredningen startar. Tar oftast något år eller så och sedan är relationen till pappan och hans släkt förstörda. Socialen hjälper till. Har sett det på nära håll. Och såren går aldrig att läka, för barnen har ingen som står på deras sida som tycker de ska ha två föräldrar. Det är mamman som är stjärnan i detta hycklande skådespel. Förfärligt!
Jag tycker att det är en rimlig distinktion, även om strafflängden kan diskuteras.
Ett barn som kidnappas av en förälder berövas kontakten med den andra föräldern, vilket är illa. Ett barn som kidnappas av någon utomstående berövas kontakten med BÅDA föräldrarna, vilket är mycket värre.
Tack Ann Helena för din kommentar,
så sant det du skriver, tyvärr så vill nästan ingen som borde ta åt sig av denna sanning/verklighet vilja ta åt sig och göra något åt det.
Tack för din kommentar bashflak,
Problemet som jag ser det, förutom att det är billigare att begå Brott inom familjen enligt Brottsbalken, är att den psykiska misshandel de kidnappade barnen utsätts för inte verkar väga lika tungt om kidnapparen är en släkting. Vilket är sjukt, för en släkting oftast en förälder kan misshandla sina barn psykiskt med precision och perfektion.
En grundläggande princip inom rättsskipning är att det skall finnas en brottslig avsikt för att man skall ha gjort sig skyldig till ett brott. Det är till exempel stor skillnad mellan att avsiktligt döda någon och att oavsiktligt döda någon.
Därmed torde avsikten bakom kidnappandet av ett barn ha stor betydelse. Jag anser inte att en kidnappning av en utomstående i syfte att pressa fram en betalning för att återbörda barnet kan jämföras med en kidnappning som genomförs av en förälder för att tlllskansa sig umgänge eller för att skydda barnet från den andra föräldern. Jag skulle till och med vilja påstå att om man verkligen kan visa på att barnet skulle utsättas för en reell och verklig fara från den andra föräldern så skulle det inte vara straffbelagt alls. Men i ett sådant fall skulle den kidnappande föräldern ha bevisbördan och verkligen kunna bevisa att kidnappningen var befogad.
Notera att inget av det ovanstående tar ställning för eller emot en kidnappare eller förälder beroende på kön.
Tack dolf för din kommentar,
Tyvärr är delar av din fundering/syn redan realitet, då en del kidnappande föräldrar vinner sympati i domstol med fabler och fantasier till varför de kidnappade och gömde sina barn.
nja där vet jag inte om jag håller med. Jag är visserligen fyllda 50,men jag kommer ändå ihåg hur det var att vara barn och jag kan garantera att jag skulle ha tyckt att det var mycket värre att bli kidnappad av en främmande människa än av någon av mina föräldrar eller annan nära anhörig. Hade min pappa, mamma, farmor eller mormor kidnappat mig när jag var liten hade jag förmodligen inte ens varit medveten om att jag var kidnappad, men det skulle jag garanterat ha varit om en främling hade snott mig. Tilläggas skall att barn som omhändertas av soc och blir placerade hos främlingar förmodligen uppfattar det hela på samma sätt som ett barn som kidnappas av främlingar.
Obs det innebär inte att jag tycker att det är ok att föräldrar kidnappar sina barn i vårdnadstvister för att hindra dom att träffa den andre föräldern. Susanna Svensson
Tack narran/Susanna Svensson för din kommentar