DN 5/6 2013
Jag är ju inte ett dugg besviken eller förvånad över den replik som författaren Nina Björk skrivit ihop till den artikel som Dennis Nørmark publicerade igår i DN.
Intrycket jag får av Nina Björk är att hon är en tvättäkta feminist och ser inte skogen för alla träden. Med andra ord hon ser inte vad landet Sverige blivit.
Även om hon bemödar sig med att bemöta mycket av vad hon anser att Dennis Nørmark har fel i sin artikel så kommer det aldrig fram vad hon tycker. Det är bara ett försvarstal, i och för sig är det en replik, men var är artikeln någonstans ?
Var det tänkt att Dennis skulle skriva en artikel om hur han upplever Sverige, jämställdheten och den svenska radikala tolkningen av feminismen och sedan skulle Nina punkt efter punkt ge sin syn på detta efter att hon suttit med en röd penna och markerat allt i Dennis artikel som inte är rätt?
Här är ett citat som jag finner otroligt roande från Nina:
Om det är viktigare att upprätthålla skillnaderna mellan könen än att som människa stå för den världsbild hen finner vara den riktiga oavsett hur hen ser ut mellan benen lever vi verkligen i ett könsfixerat universum. Och det är inte feministerna som står för denna fixering vid könet. Det är Dennis Nørmark.
Om nu det är så som Nina påstår, att de svenska feministerna inte är könsfixerade borde hon då inte ge exempel på detta istället för att lämpa över denna stämpel på Dennis ???
Och med tanke på hur flera framstående svenska feminister har mer eller mindre sågat alla män vid fotknölarna i debatt och kulturartiklar i svensk media och på sina bloggar de senaste åren just på grund av de är män så skulle jag vilja veta varför Nina inte anser det vara en könsfixering ???
Denna könsfixering som Nina påstår inte finns bland de svenska feministerna, vad ska man kalla den då ?
Sexism kanske ??? !!!
Den fixering som gör att den PK kultureliten i Sverige applåderar åt Turteaterns PR succé SCUM manifestet.
Fast där anser ju feministerna att det är satir, så då är det okej att vara könsfixerad på det manliga könsorganet och på mannen i sig som en biologisk olycka ?
Det vad författaren Nina Björk har som replik till Dennis Nørmark artikel är så typiskt för den svenska radikala feminismen och den svenska jämställdhetspolitiken som ensidigt gynnar kvinnor och jag ställer mig frågan om hon har rätt att föra denna dialog å Sveriges innevånares vägnar.
Vad tycker du ?
Och en liten notering.
Till Dennis Nørmarks artikel finns ingen länk till Twingly för indexering av Bloggar, men Nina Björks artikel har denna länk till Twingly. Det ger mig intrycket att @DNkultur ger Nina en fördel och att de anser att hennes artikel är rätt.
Och det går att kommentera Ninas artikel, men inte att kommentera Dennis.
Så ett klart och tydligt ställningstagande av redaktionen för DN kultur…..
Vilket får mig att misstänka att denna så kallade replik mellan Danmark och Sverige är iscensatt för att de svenska radikala feministerna ska få en scen att föra ut sin syn på jämställdhet och visa upp sin extrema fixering på kön.
Kan påpeka att det går att kommentera båda artiklarna på den danska tidningen Politikens hemsida.
Media Länkar:
Vi tolererar inte dansk sexism (DN)
Vores feminisme er anstændig, kære Nørmark (Politiken)
En dansk syn på svensk jämställdhet och feminism (Ann-Mari’s Blogg)
Kære svenskere (DN)
Jeres nyfeminisme er usympatisk, kære svenskere (Politiken)
Ann-Mari's Blogg 
Jo men det är klart att DN Kultur är så, säger jag som har jobbat med materialet i tio år. Och så där skriver man enligt formulär 1A om man ska bemöta något. Räddhågat och säkert. Feminister är väldigt rädda för halva mänskligheten. Samtidigt som de gärna slår ned det egna könet i skoskaften för trots allt så är det ju männen som har makten enligt denna filosofi och dem man måste konkurrera om. Knepigt!
Tack för din kommentar Ann Helena,
Jo, DN kultur är ju som de är.
Det är pinsamt hur genomskinliga de är i sitt agerande mot olika artikelförfattare.
Bra beskrivning av de svenska feministerna! 😉
Håller inte med dig alls. Jag tycker artikeln gjorde det väldigt tydligt vad Nina tycker, även om det mest var ett svar på hans artikel.
Och när sågas alla män vid fotknölarna av svenska feminister? En viss typ av män sågas och bör sågas enligt mig. Sådana med åsikter som Dennis, för att inte nämna dem som är ännu värre förstås. Och sådana som hotar, våldtar eller bara jobbar för att behålla ojämlikheten i största allmänhet.
Och varför är inte teateruppsättningar som SCUM-manifestet viktig som motpol till Strindberg och annan teater som uttrycker kvinno-hat och -förakt?
Och på vilket sätt gynnar de svenska ”radikalfeministerna” och jämställdheten bara kvinnor? För att det är vi som vill ha lika lön och mer lika makt, samma möjligheter helt enkelt. Och för att män måste gå ner i lön och ha mindre makt för att det ska bli lika? Jo, om man ser det så så gynnar det förstås kvinnor mer. Men så måste det ju också vara om vi ska komma till jämställdhet. Tycker du inte det?
Jag skulle också vilja påstå att jämställdhet gynnar många män. Exempelvis de män som inte tycker sig passa in i den mansroll som Dennis pratar om. De män som inte blir riktigt accepterade för att de vill ta ansvar för barnuppfostran, kanske till och med huvudansvar. Som blir ifrågasatta när det vill ta ut mer föräldraledighet än de behöver. Och de som inte får förtroendet i vårdnadstvister för att kvinnor fortfarande per automatik förväntas vara mer lämpliga vårdnadshavare. För att inte tala om de män som helt enkelt bara vill leva i ett mer jämställd samhälle för att det känns mer rätt.
I skrivande stund verkar ingen av artiklarna gå att kommentera, så de kanske tänkte om. Jag är dock säker på att Dennis Nørmarks artikel hade fler än 2000 FB-rekommendera och rätt många tweets igår (se strax under artikeltexten), nu är det mycket färre.
Ambivalensens bästa uttryck, ”jamen, det är ju inte samma saak!” lyser igenom den feministiska retoriken.
Man ser också den helt igenom osunda personfixeringen man visar i Sverige, Nina Björk hyllas för att hon är Nina Björk. Allt från hennes penna godtages utan läsning. Det är VEM säger, inte VAD som sägs som är viktigt. Kolla bara på Twitter!
Oändligt starkt av dig som kvinna att ta så stark ställning i den don quijote-debatt som en clique rabiata feminister har startat – och med risk för att bli ”stämplad” av normfascisterna, utfrusen, hånad och bespottad av dina kvinnliga medmänniskor.
Jag noterade precis som du att DN medvetet eller omedvetet tagit bort möjligheten till kommentar av Nörmarks artikel men även Twingly.
…nu har DN tagit bort kommentarsmöjligheten på Björks artikel. Ingenting är en slump här.
Tack för din kommentar Petra,
Intressant att du skriver att jämställdheten, jag antar att du menar i Sverige, gynnar män och sedan tar upp vårdnadstvister och mansroller.
Tack Sam Vimes för din kommentar och för uppdateringen av @DNkultur s agerande gällande de två artiklarna och kopplingar till de sociala medierna.
Tack för din kommentar @Benanderii,
Jo, somliga hyllas för sin person inte för vad de gör eller producerar. Är det det som kallas för personkult ?
Tack Cyrus Vance för din kommentar,
Jag som kvinna har väldigt svårt att identifiera mig med denna svenska radikala tolkning av feminismen och dess påverkan på jämställdhetspolitiken och synen på vad jämställdhet är, därav min reaktion.
Tack Cyrus Vance för infon.
Är någon förvånad ?
Bara att kommentera under samma artikel i dansk översättning publicerad i Politiken!
Länk finns under Media länkarna i inlägget här ovan !
Petra skall i alla fall ha credit för att hon inte hymlar med att SCUM-manifestet inte är annat än ett uttryck för manshat och mansförakt (eftersom det ses av henne som en motpol till teater som uttrycker kvinnohat och kvinnoförakt).
Sedan har jag breaking news för dig Petra. Som far och ensam vårdnadshavare har jag absolut inga problem med min mansroll!
Dock har andra det och speciiellt de extrema feministerna som anser sig veta att det är varken politiskt korrekt eller inom normen (deras norm alltså) att en pappa ensam tar hand om sina barn.
Ja Cyrus Vance, det är många ”hederstitlar” man tilldelas i den här branschen ( förnuftigt ifrågasättande) om man riktar minsta kritik mot den ofelbara extremfeminismen. Dock har Ann-Mari en titel som jag är lite avis på, hon har nämligen tilldelats titeln ”könsförrädare” och det är lite knepigt att få om man inte är kvinna eftersom den endast delas ut kvinnor emellan 🙂
[…] Lägg märke till hur Nina Björk aldrig säger att feminister själva skall betrakta könet som oviktigt. Hon säger att det är målet att göra könet oviktigt men hon säger ingenting om hur feminister menar det målet skall uppnås. Som Maukonen påpekar är det absurt att hävda svenska feminister inte är könsfixerade. […]
maukonen. jag pratar förstås om jämställdhet i allmänhet. och med jämställdhet menar jag att ens kön inte ska avgöra ens möjligheter/skyldigheter och att könsnormer inte ska bestämma hur en person ska vara. så är inte fallet i sverige eller i något land så vitt jag vet. och så länge det är ojämställd tycker jag vi ska jobba för det. och det verkar som att varken dennis eller du tycker att det behövs, vilket känns konstigt och tråkigt.
Butter. Först och främst, tråkigt att du är butter och också att du verkar välja att missförstå mig.
Att SCUM-manifestet till mycket handlar om en kvinnas manshat är det inget tvivel om (har du läst det eller sett föreställningen?). Däremot innebär inte det att alla som tycker att Valerie Solanas öde och hennes manifest är intressant skulle vara manshatare. Precis som alla som uppskattar Strindberg inte är kvinnohatare.
Härligt i all butterhet att du inte känner att du har någon problem med din mansroll. Men att feminister inte tycker att det är politiskt korrekt eller enligt deras norm att män skulle kunna ta hand om barn, var har du fått det ifrån? Inga feminister jag känner eller vet om har den typen av åsikter i alla fall. Däremot känner jag en del män som fått höra att de är oansvariga kollegor som är hemma för länge med sina barn. Jag skulle gissa att de som uttryckt sig så inte är feminister. Och så har jag läst en del på hemsidor där feministhatare och/eller så kallade jämställdister klagar just över det faktum att det också är synd om män och att feminist därför inte skulle behövas. Då brukar ett exempel vara att män missgynnas eftersom oftast förlorar vårdnadstvister. Men inga feminister jag känner/vet tycker att det ska vara så.
I det jämställda samhälle vi feminister strävar efter så spelar det helt enkelt inte någon roll vilket kön du har. Könet ska helt enkelt inte behöva avgöra hur du ska vara, vilket yrke du förväntas ha, din lön, vad du bör leka med som liten eller hur stor del av föräldraledigheten du bör ta ut. Det är det mest grundläggande inom feminismen. Det och att man erkänner att idag så har vi inte det samhället där män och kvinnor har samma möjligheter. Och i det flesta frågor (i alla i ett samhälle som värderar pengar och makt mycket) så är det fortfarande kvinnor som missgynnas. Varför är det så många som tycker att detta är dåligt? Vad är det som är så farligt med feminism?
Det är skrivet som debatt men var är debatten?
Det blir bara dialog när två tillåts föra talan. En skriver om skillnad som märkts i kulturerna en går i försvar och påstår utan att egentligen svara. Lite typisk retorik som kännts igen i den ovilja att ta debatten som Janne Josefsson enkelt uttryckt.
Leroy
Tack Petra för din kommentar,
Märkligt att då har kommit fram till att jag inte vill ha ett jämställt Sverige.
Kan du utveckla hur du menar med det och vad du baserar det på ???
Jämställdhetspolitiken i Sverige just nu är inriktad på massor med satsningar på kvinnor.
Det är inte jämställdhet att bara rikta in sig på kvinnor, både män och kvinnor ska vara inkluderade för att det ska bli ett jämställt samhälle.
Det behöver inte vara en millimeter rättvisa och det ska inte vara någon räkmacka heller för att uppnå jämställdhet.
Tack för din kommentar Leroy.
Ja, var är debatten och var är dialogen – samtalet någonstans ???
maukonen. jag tror det är mest den nedlåtande tonen som gjorde att jag antog att du inte är feminist och vill ha ett jämställt samhälle, exempelvis sådant som att Nina är en ”tvättäkta feminist och ser inte skogen för alla träden” och pratet om ”PK-kultureliten” och den ”radikala feminismen”. Det är en ton som jag tycker tyder på ett förakt för feminsiter som Nina och mig. En ton som visserligen kan vara bra mycket radikalare än den du använder dig av, men ändå ha sina likheter.
Och jag har nog också svårt att förstå hur man kan se Dennis åsikter som förenliga med jämställdhet. Men kanske är det bara det att vi menar olika saker med jämmställdhet, eller tror att den uppnås på olika sätt.
En annan sak som jag inte förstått är vad det är i den svenska jämställdhetspolitiken som ”ensidigt gynnar kvinnor”. vad är det du menar med att jämställdhetspolitiken är inriktad på satsningar på kvinnor. Och vad har detta med feminister som exempelvis Nina Björk att göra. Så vitt jag vet så är hon bara en författare och debattör som visserligen har en politisk agenda, men knappast är involverad i den reella jämställdhetspolitiken som våra folkvalda står för. den som enligt dig ”ensidigt gynnar kvinnor”, vilket jag inte håller med om.
En helt annan sak som jag hajade till på i ditt blogginlägg är hur du kan tolka det som att Nina pratar för hela Sveriges vägnar? Jag tolkar det som att hon talar för oss svenska feminister. Eftersom det var oss som Dennis angrep i första hand känns det logiskt att det är oss hon pratar för, och jag tycker hon gjorde det finemang. Däremot så tyckte jag att det kändes som att Dennis pratade för hela Danmarks vägnar, något som jag vet att många danskar skulle misstycka med.
Förhoppningsvis så märker du att jag verkligen försöker förstå vad de här åsikterna grundar sig i. jag ser mig som en ganska vanlig kvinna, passar förmodligen in i en ”traditionell kvinnoroll” på många sätt även om jag jobbar inom ett mansdominerat område. jag har åsikter som på många sätt liknar Nina Björks, Maria Svelands och Gudrun Schymans. Kvinnor som ofta benämns med ord som ”radikala feminister”, ”PK-kulturelit” och andra nedlåtande benämningar. Men jag har bara väldigt svårt att förstå vad det är som är så radikalt? På vilket sätt jag är radikal? Och varför det finns ett sådant har mot feminister som mig.
Petra,
Tillskriv mig inte egenskaper jag inte har, att jag är butter må i så fall vara din subjektiva uppfattning, dock ställer jag mig frågande vad den har för relevans i sammanhanget? Visste jag inte bättre så skulle jag kanske tro att du utövar en härskarteknik mot mig men det gör väl inte en sann feminist eller hur?
Och i vad har jag missförstått dig? Jag klargjorde exakt hur jag uppfattar SCUM-manifestet och du håller ju tom. med mig, den credit jag gav var för att många av dina jämlikar viftar bort detta faktum.
Ja, undrar var jag fått ifrån att feminister inte anser att det är ok att ensamma pappor tar hand om sina barn? Kan det vara från tex. Eva-Britt Dahlström och hennes gelikar? Dessa skruvade människor som ser sig själva ständigt mordhotade och förföljda av det manliga kollektivet? Som anser att barnbidraget inte skall vara delat för att fäderna omedelbart köper sprit för pengarna? Eller som anser att alla män är potentiella våldsverkare, våldtäktsmän och pedofiler? Såna kan man inte (och skall man inte) ge vårdnaden till eller hur? De är också de som ger rättskaffens människor som AnnMari tillmälen som ”könsförrädare” för att hon väljer ifrågasätta istället fär att var PK enligt norm. Och jag som man beskrivs som ”Breivik-anhängare”, smickrande eller hur? Kanske du borde klaga på dem istället för att klaga på män som inte är feminister eftersom dessa extremrabiata feminister gör mer skada än nytta. Feminist blir man genom ett frivilligt val och inte genom uppställda normer så jag förstår faktiskt inte varför du ondgör dig över dem som väljer att inte vara feminister.
Intressant dock att man anser att könet inte skall spela någon roll men ändå pointar man på mäns tillkortakommanden och skuldbelägger samtidigt som man tvingar kvinnor att anta (köns)rollen som offer, blir inte det lite paradoxalt?
Nej, feminism som ideologi är inte för jämnställdhet, vad man eftersträvar är en statsfeminism som i mångt och mycket påminner om fascist- eller kommunistdiktaturer som försätter bla. demokratiska intentioner som ”allas lika värde inför lagen” ur spel.
Tack Petra för att du klargör vad du baserar din kommentar om att jag inte vill ha ett jämställt Sverige.
Förakt kan jag inte uttala mig om jag konstaterar hur olika jag tänker mot för bland annat Nina när det gäller synen på vad jämställdhet är och vad feminister i Sverige säger angående sin könskamp. Jag likställer inte mina meningsmotståndare vid massmördare utan jag motsätter mig deras syn på samhället och på mänskligheten, deras syn på Mannen och Kvinnan.
Jämställdhet kan uppnås på olika sätt som du skriver och att känna sig främmande till en annan syn än ens egen är normalt, men man ska inte hävda att ens egna syn på jämställdheten är den enda rätta och att alla andra har fel.
Tyvärr så är det inte alltid att alla begriper det som publicerar artiklar på DN Kultur….
När det gäller artikeln av Dennis och den av Nina så skriver DN följande:
Så Jämställdhet var med i idén om denna dialog mellan Dennis och Nina och jag lyfter fram jämställdhetspolitiken i Sverige i mitt inlägg om dessa två artiklar som DN Kultur publicerat.
När det gäller jämställdhet i Sverige så har det bland annat gjorts positiva särbehandlingar av kvinnor så att de inte behövt ha samma krav för att bland annat komma in på utbildningar för polisyrket och det har även varit så att kvinnor som inte klarat av de fysiska kraven att bli brandman ändå kommit in på utbildningen för att det måste bli en jämställd fördelning av de anställda.
Allt för att få en millimeterrättvisa och på så sätt få jämställdhet.
Många feminister hävdar gång på gång att kvinnor missgynnas för att de är kvinnor, men de senaste årens jämställdhetspolitik har missgynnat männen. Det har ingen direkt koppling till Nina, men mycket hon skriver i sitt svar till Dennis har ej heller något med Dennis personligen att göra utan mer en sakframställan av vad ”VI” anser att är rätt med den svenska versionen av feminism och jämställdhet och vad som är fel med hur Danmark ser på jämställdhet och feminism.
Jämställdhet är att alla, både män och kvinnor har samma rättigheter och samma möjligheter, inga räkmackor eller kräva att någon ska stå tillbaka/avsäga sig något av någon pga personens kön.
Ninas artikel är en artikel av den svenska ståndpunkten kring synen på kön och jämställdhet, och den är väldigt betonad på ”Vi”, vilket kan öppet tolkas som Vi i Sverige eller Vi feminister eller Vi som inte uppskattade TV programmet ”Blachman” etc.
Frågan är hur många VI tycker som Nina och håller med henne eller hur många VI som ruskar på huvudet och undrar vad det är hon babblar om och varför hon skriver å svenskarnas vägnar…
Jag är även jag en vanlig kvinna, arbetat både inom mansdominerade yrken som kvinnligt dominerade yrken. Jag kräver ingen millimeter rättvisa när det gäller jämställdhet, jag kräver att alla har samma rättigheter och möjligheter samt lika skyldigheter i det samhälle vi lever i.
Man kan sammanfatta et lite som följande:
För mig verkar det som att feminismen har gjort anspråk att ha monopol på vad som får kallas jämställdhet. Man kan mycket väl vara för jämnställdhet utan att vara feminist, att tro något annat vore ju vansinne. Ungefär som att säga att de som inte röstade på moderaterna i senaste valet inte är för demokrati…
Tack Butter för din kommentar,
Butter. Att jag antog att du var butter, handlade förutom din ton mot mig, mest om att jag antog att du kände dig butter eftersom du använder ordet som namn här i kommentarsfältet. Vad det har med härskartekniker har jag svårt att förstå, men jag ber om ursäkt om jag drog förhastade slutsatser.
Den här Eva-Britt Dahlström har jag tidigare inte hört talas om, varken som politiker eller feminist, men det finns förstås många människor här i Sverige som jag inte hört talas om. Om det nu är så att hon kallar sig feminist och samtidigt har en del åsikter som du misstycker med så tycker jag inte att du ska anta att alla feminister har dessa åsikter. Jag har inte så bra koll på just vad hon tycker, men jag behöver heller inte kolla upp alla feministers åsikter för att inse att jag inte kommer tycka lika som alla feminister i alla frågor.
Och vilka är det egentligen som ser alla män som potentiella våldtäktsmän? Tyvärr är det ju så att våld och våldtäkt utfört av män mot kvinnor är ohyggligt mycket vanligare än tvärtom och att det är alldeles för vanligt tycker säkert du också. Jag liksom många tjejer, är uppväxta med råd om att vi ska vara försiktiga när vi är ute på natten, ha koll på våra drinkglas så att ingen stoppar tabletter i dem och absolut inte följa med okända män hem. Varför, kan man undra, om man nu inte ser alla män som potentiella våldtäktsmän? Bör vi inte tro att alla är goda tills motsatsen bevisats? Och vilka är det som kommer med de här råden? Och råd om att kvinnor inte ska klä sig på vissa sätt för att inte råka illa ut. Jag skulle säga att det inte är bara feminister som kommer med dessa råd. Om du själv har en syster eller en dotter känns det inte orimligt att du ber dem vara rädda om sig och inte lita på okända män. Det tycker förmodligen både du och jag är rimligt med den verklighet vi lever i. Min poäng är att de flesta i vårt samhälle ser män som potentiella våldtäktsmän. Därför känns det dumt när folk säger att det är vi feminister som ser alla män som våkdtäktsmän och sen automatiskt antar att vi därför är manshatare.
Vilka som är rabiata och kallar Ann-Mari för könsförrädare vet jag inte, själv tycker jag hon verkar ganska ”PK” även om jag inte delar hennes åsikter. Kanske tar sig folk till ord som ”könsförrädare” när de själva bli kallade extremrabiata, inte vet jag. Jag brukar själv i alla fall ha en tendens att bli arg och otrevlig när andra är det mot mig. Och vad som kom först, hönan eller ägget vet nog varken du eller jag.
Det här med att kön inte ska spela någon roll, men att feminister ändå pratar om kön kan förstås ses som en paradox på ett sätt, men själv tycker jag inte att det är så paradoxalt när man väl börjar tänka på det. Självklart finns det en del biologiska skillnader som gör oss olika, men själv tror jag att de är mycket mindre än de skillnader som sedan gör sig påminda mellan oss vuxna män och kvinnor. Den skillnad som kommer utav att vi växt upp i ett ojämställd samhälle där vi har förväntats uppfylla olika normer. Och som kommer utav att vi fortfarande lever i ett ojämställt samhälle. Där mäns tillkortakommande tyvärr förekommer exempelvis i form av våld. Själv tror jag inte att det i största hand beror av hormoner och att män skulle vara födda mer våldsbenägna. Det kan säkert ha en påverkan, men jag tror att viktigare faktorer är att många pojkar växer upp och genom vad det ser ”får lära sig” att det är så det är. Pojkar ser sällan män som visar sin känslor på film och TV, men däremot finns det gott om män som utrycker sin sorg och ilska genom att bli våldsamma. Visst fan måste det påverka. Eller tafsleken till exempel som lektes på min låg- och mellanstadieskola. Den gick ut på att killarna jagade oss tjejer, tryckte upp oss i hörn och tog på våra rumpor. Okart var leken kom ifrån, men det var i alla fall ingen lärare som sa ifrån. Och de var nog ingen av oss barn som förstod att det var fel heller. Att det skulle vara något konstigt att killar tar på tjejers rumpor när de vill göra det.
Vi feminister vill alltså leva i ett samhälle där kön inte spelar någon roll, men eftrsom vi ännu inte gör det så måste vi göra skillnad på kön. Eftersom det finns en stor skillnad på kön idag, och för att ta oss därifrån så måste vi vi förstås prata om kön.
Och det här med statsfeminism och fascism och diktatur. Kom igen. Tror du att sådana uttryck hjälper människor som du och jag att förstå varandra bättre?
Maukonen. Jag tror att den största skillnaden i din och min jämställdhetsåskådning är att jag inte tror att det räcker med att vi alla är lika inför lagen. Det har vi varit länge, men ändå går det så långsamt framåt.
Huruvida man ska ta in män och kvinnor på olika villkor till polis och brandman har jag personligen inte funderat så mycket på. För polisen verkar det rimligt eftersom det mesta polisarbete varken kräver muskler eller storlek.
I mitt ideala samhälle så är det nog nästintill milimterrättvisa. Hur man ska mäta millimetrarna är sedan förstås svårt. Men för att komma dit så tror jag att det kan behövas kvotering eller liknande. Exempelvis kvotering till styrelser eftersom det inte verkar hända något annars. För att bryta den kultur med män som väljer in andra män för att de känner och umgås med fler män. Kvotering kommer här aldrig innebära att kvinnor åker in på en räkmacka. De finns alldeles för många kompetenta hårt arbetande kvinnor som skulla passa bra i styrelser för att det skulle behövas en räkmacka för att de ska komma ut. Däremot kan det behövas en knuff ut av några av de män som säkert är lika duktiga och hårt arbetande, men som tack vara sitt kön och sitt umgänge med många andra män inom makten har haft lite mer räckmacka än kvinnor. För som Dennis skriver så kan det vara svårt för män att kliva undan om de inte ser fördelen för dem själva. Skillnaden är bara att jag inte tycker att vi ska låta det vara som det är för det.
De flesta jag känner (både danskar och svenskar) tycker att Dennis artikel var ett skämt och VI tycker också att Ninas var jättebra (inte för att hon är hon utan för att hon skrev det hon skrev). Om VI som gjorde det är fler än det VI som skakar på huvudet vet jag ingenting om.
Tack Petra för din kommentar,
Lite märkligt att du skriver att du tycker det är rimligt med olika antagningskrav på män och kvinnor till polisen för polisarbete varken kräver muskler eller storlek.
Kan du utveckla hur du tänker där ???
Här är en liten summering av vad som krävs av en sökande till polisutbildningen.
Den sökande måste få godkänt på detta test för att kunna gå vidare till ett annat test och sedan förhoppningsvis komma in på Polishögskolan. Med finns även de tidigare krav som skiljde manliga från kvinnliga sökande. (Den positiva särbehandlingen av kvinnliga sökande som nu är borttagen)
Att ha olika krav på sökande för till exempel arbete inom räddningstjänsten och då som brandman är fel ur säkerhetssynpunkt både för brandmannen och arbetskamraterna och för den nödställde som behöver hjälp.
För sänker man till exempel de fysiska kraven för att få fler kvinnor kan man då garantera att räddningsarbetet vid en utryckning ?
Vad händer om den brandman som anställts på lägre krav för de fysiska kraven inte klarar av att klippa upp en bil, bryta upp en dörr eller vid rökdykning bära ut en medvetslös person ur ett brinnande hus ?
Kvinnor har tidigare fått en räkmacka att glida in på till Polishögskolan och en del av landets räddningstjänster brer denna räkmacka idag för att få en jämställd arbetsplats.
Är det rätt att tumma på de fysiska kraven för att få fler kvinnor och hur ställer man sig då till det ansvar man har för att den personal som räddningstjänsten har kan utföra ett räddningsarbete fullt ut ?
Kvotering eller positiv särbehandling för att få en jämställd arbetsplats med 50/50 mellan könen är fel väg att gå, oavsett om det är på brandstationen eller i styrelserummet.
Och när det gäller kvotering så har ju Centerns Annie Lööf visat att en framkvoterad kvinna inte alltid är den bästa för toppjobbet. Kön ska inte gå före kompetens och de eventuella krav på fysik etc som ställs för olika yrken.
Att kräva eller vilja ha en millimeterrättvisa och ha jämställdheten på samma millimeter är svårt och kan det vara bättre med att mötas halva vägen i kompromisser på olika plan ?
Alla har samma rättigheter och möjligheter samt lika skyldigheter i det samhälle vi lever i, blir det möjligt genom millimeterrättvisa eller genom kompromisser som alla godtar för att samhället ska gå framåt ?
Dennis artikel var och är en frisk fläkt av intryck från en utomstående, han bor ju i Danmark och granskar nyfiket Sverige och synen på kön och jämställdhet. Att kalla den ett skämt är ju en rättighet men det visar även att man inte vill ta Dennis artikel på allvar då den ifrågasätter en hel del av vad som händer och sker i Sverige när det gäller synen på synen på kön och jämställdhet.
En liten slut notering, det är tydligen sexism att två män granskar en naken kvinnas kropp, men är det då inte sexism om två kvinnor granskar en naken mans kropp ???
Polisen : Om ansökan
Polisen: Fysiska prov
Om idéer styr allt riskerar det att bli farligt (NT)
Polishögskolan: Nu söker alla på lika villkor (Aftonbladet)
Minskande andel kvinnor på Polishögskolan (SR Ekot)
Petra har skrivit en lång kommentar och jag börja med att svara på kommentaren generellt i ett första inlägg, annars blir det här olidligt långt.
Extremrabiat eller feministtaliban är inte tillmälen jag använder om feminister i allmänhet eller per automatik men när vanliga hyggliga människor tilltalas med gubbslem, Breivikanhängare eller könsförrädare tycker jag att det är befogat.
Du undrar varför du blir jämförd med feminister som Dahlström, Sveland eller Vingren för att nu bara nämna några av de mer radikala anhängarna av ideologin. Det är helt enkelt för att de här personerna i egenskap av politiker, journalister eller författare är de som är helt tongivande, de är helt enkelt (självutnämnda eller tillsatta, vilket vet jag inte) feminismens språkrör. De här journalisterna och skribenterna dominerar totalt gammelmedia där man ges spaltmeter efter spaltmeter för att klargöra normen. Att dagstidningarna sedan utgör en större del av den tredje statsmakten gör ju inte saken bättre, det som står i tidningen antar vi ju att är sant eller hur? Det värsta är att de här människorna är helt oemotsagda.
Skulle man ha en avvikande åsikt som inte passar normen så är man genast ett gubbslem eller en näthatare (eller något annat trevligt).
Feminismen som ideologi faller på sin egen orimlighet därför att man, precis som du säger, anser att könet inte skall vara avgörande för att all människor skall behandlas lika, likväl pratar man oerhört om de olika könen av den anledningen att man anser att vi är ojämlika….
Det är ju att äta tårtan men ändå ha den kvar vilket i praktiken är omöjligt men på något sätt lyckas feminismen med det omöjliga, dock inte med önskat resultat.
Man sätter stor vikt på att det är kvinnor som misshandlas, kvinnor som diskrimineras. Borde inte feministerna istället argumentera, eftersom könet inte skall vara av betydelse, att det är människor som misshandlas, människor som diskrimineras och att det är vissa människor som misshandlar och diskriminerar andra människor?
Men eftersom man inte gör det så tvingas vi tilbaka till de könsroller feminismen anser att vi inte skall ha, kvinnor blir offer och män blir förövare. Och vad blir sedan bättre att männen dessutom belastas med en kollektiv skuld? Och vad blir bättre av att man specialstiftar lagar om kvinnofrid och motionerar i riksdagen om att införa mansskatt? Könsrollerna skall ju avskaffas och vilket kön en människa har skall vara av mindre betydelse så varför i gärdsgårdsfrid klänger man sig fast i att göra skillnader (som man inte ens vill ha) och tvingar människor in i könsroller som människorna inte vill eller kan leva upp till?
Ärligt talat börjar jag bli så innerligt trött på att få min mansroll ifrågasatt av för mig helt okända feminister som anser sig ha tolkningsföreträde om vad jämnställdhet verkligen innebär, Och den ifrågasätts inte för att jag skulle göra något fel, den ifrågasätts pga. av mitt kön!
Petra vill hålla liv i den gamla myten att det är mycket vanligare att män utövar våld mot kvinnor än tvärtom. Sanningen är den att kvinnor är lika våldsbenägna som män och att våldsbenägenheten sitter i pannbenet, inte mellan benen. Våld är ett samhällsproblem, inte ett mansproblem.
Man brukar hänvisa till BRÅ’s statistik för att visa att män är våldsammare än kvinnor men det enda man kan påvisa med BRÅ’s statistik är att det är fler män än kvinnor som lagförs för våldsbrott.
Skulle vilken annan vetenskaplig studie som helst använda lika svag källkritik som feminismen använder sig av när man vill påvisa mäns våldsamma läggning skulle den omedelbart förkastas som rent hittepå. Men det kan man inte göra när det gäller feminismens ”faktaredovisning” om våld i nära relationer, gör man det så är man förespråkare av kvinnomisshandel och naturligtvis Breivik-anhängare…
Det finns otaliga internationella högskole- och univeritetsstudier om våld i nära relationer, sammantaget talar vi om si så där en 852 stycken. Dessa är synnerligen omfattande då de innehåller intervjuver med ett stort antal personer av båda könen. De omfattar också ett stort tidspann, vissa studier sträcker sig över 30 år. Alla dessa studier, oavsett om de gjorts i Danmark, Finland eller Nya Zeeland kommer fram till i stort sett samma sak, nämligen att kvinnor och män är i stort sätt lika våldsbenägna i nära relationer. Kvinnor och män är också lika bra på att misshandla sina barn.
Varför lagförs då fler män än kvinnor för våld i nära relationer? Därför att vi har ett enormt mörkertal när det gäller våld mot män och det pga. gamla könsroller som feminismen inte lagt två strån i kors för att avskaffa, tyvärr har man tvärtom uppmuntrat till dessa könsroller…
Män drar sig helt enkelt för att anmäla att de utsatts för våld av en kvinna därför att de inte blir trodda eller för att de förlöjligas och hånas för att de tagit stryk av en kvinna. En man borde ju klara av att värja sig tycker man men här spelar ytterligare en faktor in. En man som värjer sig mot en våldsam kvinna riskerar att åtalas för kvinnofridskränkning…
Dessutom får vi ju höra att en man som fått stryk av en kvinna fick vad han förtjänade eftersom han är ett svin. Vi ska heller inte glömma att män är biologiska misstag som förtjänar att mördas. Är det då så konstigt att män inte anmäler det våld de utsätts för i lika stor grad som kvinnor?
Nej, jämnställdhet uppnås inte genom feminism, tvärtom är det just feminismen som bromsar upp det mesta av jämnställdhetsarbetet som finns idag, mycket genom särbehandlingar och genom att man skaparen falsk verklighet som skall matcha normen, dvs det åtgärdsprogram som skall skapa jämlikhet.
[…] ”Och med tanke på hur flera framstående svenska feminister har mer eller mindre sågat alla män vid fotknölarna i debatt och kulturartiklar i svensk media och på sina bloggar de senaste åren just på grund av de är män så skulle jag vilja veta varför Nina inte anser det vara en könsfixering??? Denna könsfixering som Nina påstår inte finns bland de svenska feministerna, vad ska man kalla den då?” https://maukonen.wordpress.com/2013/06/05/svenska-feminister-ar-inte-konsfixerade/ […]
Vi feminister tycker att könet inte ska spela någon roll – och det enda sättet att uppnå det är att alltid ge kvinnor och flickor extra stöd på alla områden och tvinga pojkar och män att maka på sig. Det tror jag alla förstår egentligen – innerst inne.
Och eftersom kön inte ska betyda något i ett jämställt samhälle så är det oerhört viktigt att det är minst 50 procent kvinnor inom alla områden, yrken och organisationer (i alla fall de som vi feminister tycker är attraktiva). Därför måste vi ju kvotera in kvinnor där! Att kvotera in eller ge positiv särbehandling åt män är däremot självklart könsdiskriminering.
Eftersom kön inte ska ha någon betydelse är det också viktigt att endast fokusera på problem som drabbar kvinnor och flickor – eftersom pojkar och män ju ändå glider fram på en räkmacka i livet och aldrig har några problem.
Flickor och kvinnor måste för övrigt självklart få ha alla rättigheter som pojkar och män har, men pojkar och män ska inte ha alla rättigheter som kvinnor och flickor har.
Media måste också varje dag visa att kvinnor är oskyldiga offer som drabbas av mäns förtryck och att män är orsaken till alla problem i världen.
Så att det blir jämställt!
Tack för din kommentar Jämställdhetsfeministern,
Måste säga att jag har väldigt svårt att ta det du skriver på allvar.
Petra
Du kan inte förstå att det är fel att värdera människor utifrån om denne feminist eller ej.
Du pratar om tillhörighet som ett kriterium för att värdera människor som likvärdiga!!
Att man måste vara feminist för att kunna tro på jämställdhet???
Det finns många människor som har en större och starkare tro på jämställdhet än dig som vägrar kalla sig feminister just av orsaken att feminism uppfattas av dem som sexistisk och cynisk.
Det finns överflöd av exempel på hur cynisk och falsk feminismen är trots att den även har delar som är bra. Tex att ingen ska lönediskrimineras. Cynismen lyser dock igenom ständigt.
Tex. Hur många feminister har kämpat för prostatacancer eller att dödsfall inom yrkeslivet drabbar män till99%.
För mig och många andra är att ta avstånd mot feminism en del av att bekämpa sexism och ojämlikhet. Vi värderar ingen utifrån någon speciell tillhörighet för att kunna se personen som en likvärdig människa. Detta däremot avslöjar feminismens rätta ansikte gång på gång.
Feminism och rasism vilar på samma normer.
[…] Ingen var den större hjälten än den andra. Jag kände bara för att ta chansen att hacka på den könsfixering som finns i vårt […]