Ännu en mamma som ställer sig över lagen

Jag fick ett twitter från @FlyingMartin.

Twittret ledde till artiklar o NSD.

– Hon sätter sig över lagen. Men ju längre tiden går desto mindre kommer min son ihåg av mig. Lyckas hon nog länge så är jag ju ett minne blott. Jag känner mig förtvivlad och övergiven. Om jag hade betett mig som mamman gjort hade det sett helt annorlunda ut. Det är jag helt övertygad om.

Uttalandet kommer från Anders som är ensam vårdnadshavare till sonen som han har tillsammans med Sofie. Och det ligger en hel del i vad Anders säger, oavsett vad åklagare och andra säger. Hade det varit tvärt om så hade socialen tagit med sig sonen den kvällen de besökte mamman.

NSD 26/4 2013

Den 11 april så beslutade Luleå tingsrätt att Anders skulle vara ensam vårdnadshavare av sonen och domen betonar också att det som bestämts ska börja gälla omedelbart ”utan hinder av att denna dom inte vunnit laga kraft”.  
Men sonen som var hos Sofie överlämnades inte till Anders utan han följde med Sofie som flyttade till södra Sverige.

– I min värld är det här kidnappning. Jag ser ingen skillnad på det än att jag skulle ta grannens barn, säger Anders. Jag är ensamt juridiskt ansvarig för ett barn som jag inte vet var det är eller hur det mår.

Åklagaren lade ner ärendet
Anders polisanmälde händelsen och polisen tog upp en anmälan med brottsrubriceringen ”egenmäktighet med barn”. Men så fort åklagare Ulrika Schönbeck fick ärendet på sitt bord lade hon ner fallet.

– Ja, jag direktavskrev det. Det här är normalt inte fall som vi ska driva. Såna här fall bör skötas civilrättsligt och om inte parterna kan komma överens får det fattas ett verkställighetsbeslut, säger Schönbeck.

Hade det spelat någon roll om situationen hade varit den omvända – att en pappa hade trotsat tingsrättens dom?
– Nej, men om någon förälder för ett barn utomlands är det annorlunda, då anses det vara så pass allvarigt att allmänheten ska driva fallet. Då hade jag nog startat en utredning.

I sitt beslut för att lägga ner förundersökningen skriver Schönbeck: ”Det kan antas att åtal för det anmälda brottet inte skulle komma att ske till följd av en bestämmelse om särskild åtalsprövning”.

Man blir en aning mörkrädd att en åklagare överhuvudtaget inte är intresserad av att driva ett mål angående egenmäktighet med barn, men jag är tyvärr inte ett jävla förvånad.
Att i Sverige kidnappa ditt egna barn som du inte är vårdnadshavare till är ett brott som finns med i Brottsbalken, men som inte anses vara tillräckligt allvarligt av rättsväsendet.
Utomlands ser man annorlunda på så kallade Family Abductions, Barnbortförande, speciellt om de sker i samband att en vårdnadstvist avgjorts.

Men i Sverige där lägger åklagare som Ulrika Schönbeck ned anmälan direkt den dimper ned på hennes skrivbord.

Anders har, skriver NSD, begära ett verkställighetsbeslut som tydligen ska komma den 13 maj. Men om det beslutet gör att han får sin son är en annan femma och om det blir någon som helst reaktion och aktion från myndigheter att sonen återförs till Anders återstår att se.

Sofie, mamman, säger bland annat följande till NSD:

Sofie säger att hon aldrig har tänkt bo kvar i Boden, oavsett hur domen hade blivit i tingsrätten, att hon blivit av med bostad och jobb där.

Men i domen står det att du skulle bo kvar i Boden om Anders fick vårdnaden?
– Jag vet inte var de fått det ifrån och det förstår ingen annan heller.

Men varför lämnade du inte över sonen till pappan innan du åkte?
– Jag var ju tvungen att åka ner akut. Och nu har jag inte råd att åka upp igen.

Åka ned akut?
Och så passligt i tiden om man ser till när domslutet kom om vårdnaden om sonen ??
Och helt plötsligt inte ha råd att åka tillbaka alls ???
Jag får känslan av att Sofie inte kommer att rätta sig efter något beslut, domslut eller vad som beslutas på verkställighetsmötet om det går henne emot.

Det kan komma ta en hel del tid, tid som Anders och sonen inte har, att reda ut detta.
Allt för att man inte kunde se till att sonen överlämnades till Anders efter att Luleå tingsrätt beslutat att han skulle vara ensam vårdnadshavare.

Så när kommer staten Sverige se allvarligt på dessa föräldrar som kidnappar sina barn ???

Varför är det så lätt att kidnappa sina barn, men så jävla svårt att få dem återförda till den förälder som är vårdnadshavare ???

Ska det behöva ta att ett barn till en högt uppsatt svensk blir kidnappat av en av sina föräldrar för att någon reagerar och agerar att detta brott blir att brott som åklagare, polis och socialen utreder skyndsamt? (och som åklagare, polisen eller socialen inte får lägga ner )

Samt när kommer det att det blir en lagändring så att brottet egenmäktighet med barn och grov egenmäktighet med barn anses vara synnerligen grova brott med ovillkorligen minimum av 5 års fängelse ?

Kan låta hårt med minimum på ovillkorligen 5 års fängelse, men med tanke på det svek den kidnappande föräldern utsätter sitt/sina barn för samt hur lång tid barnen brukar vara kidnappade så är 5 år ett bra minimistraff.

Tack till @FlyingMartin för tipset och till NSD för att de skriver om detta kidnappningsfall.
Jag önskar att svensk media kunde skriva mer om detta brott, men då brottet är till största delen ett brott mammor begår så är det ju helkört att vänta sig att media vågar skriva mer än små pyttesmå notiser.

Media Länkar:

Han fick ensam vårdnad – då försvann mamman med sonen   (NSD)

Mamman: ”Jag tänker fortsätta kämpa”   (NSD)

Advokaten: ”Kan tappa rätt till allt umgänge”  (NSD)