Vågade skaffa barn, men vågar bland annat inte laga mat till barnet

Jag fick ett tips igår från C rörande en artikel i DN och med frågan:

Pappan då? Eller har staten hjälpt denna stackars kvinna till inseminering?

I DN går det att läsa rörande barnet och pappan, att barnet var ett efterlängtat, planerat och välkommet barn. Någon pappa finns inte med i bilden.

Jag får det till en självvald ensamstående mamma i Sverige.

Så det besvarar ju frågan kring pappan, men den besvarar inte frågan att hur kan man skaffa barn och inte planera/förstå hur stort ansvar man har som förälder ?
Mamman som det handlar om i DN’s artikel är mer eller mindre beroende av hjälp med allt hon inte vågar göra tillsammans med dottern. Och det är en hel del som hon inte vågar eller säger sig kunna göra själv tillsammans med dottern.

DN 13/4 2013

Det fanns tydligen inte med i planeringen av att skaffa barn, att hon kanske inte skulle få ledsagar- och hemtjänsttimmar som täcker de aktiviteter som hon säger sig inte kunna göra själv tillsammans med sin dotter på grund av att hon är blind.

En sak jag reagerar starkt på i artikeln är följande:

”Om du inte vore blind mamma så kunde vi gå till parken”, säger Veronica, fyra år.

Jag får intrycket att blindheten som mamman lyfter fram som hinder i föräldraskapet och vardagen har blivit ett hinder även för dottern. Beroendet av assistans har lyfts fram som friheten och att dottern direkt är frihetsberövad för att mamman är blind.
Dottern ser inte annat än att får de inte hjälp så har de heller inget liv, mamman har fört över sin hjälplöshet och beroende på dottern.

Att vara förälder är ett ansvar och det finns många olika situationer som får hjärtat att hoppa upp i halsgropen, men att planerat skaffa barn och sedan leva ett liv där du enbart ser hinder och faror i vardagen är obegripligt. Livet är inte lätt och ett barn ställer till det ännu mer genom att livet då är styrt av barnets behov.
Men att ensam skaffa barn, planera och längta efter detta barn och sedan kräva att allt du inte vågar göra tillsammans med barnet ska du få assistans med är obegripligt och egoistiskt.

Att inte våga laga mat när barnet är hemma och ta barnet till olika fritidssysselsättningar känns som att du inte har någon kontroll och starkt beroende av hjälp och hänvisar till att det är skillnad på att vara född blind och att vara blind som tidigare haft syn.
Vilket får mig att undra hur beroende och oberoende du är i resten av vardagen.

Vad jag kan förstå av ledsagar- och hemtjänsttimmar så fördelas de per person och inte per familj, vilket gör att denna ensamstående mamma fått tilldelat timmar för en vuxen och det är tydligen kruxet. Familjen räknas inte utan den vuxna ensamstående mamman är utgångspunkten.

Om nu dessa timmar inte räcker, varför gör inte denna ensamstående mamma som alla andra föräldrar som inte får tiden att räcka till?
Låt pappan vara med, ta hjälp av övriga familjen och släkten. (Nej just ja! Pappan är ju inte med alls i bilden!)
Det kan låta krasst men det fungerar ju för många andra familjer att ta hjälp av familj och släkt, oavsett om de är ensamstående eller att föräldrarna bor ihop handikappade eller inte, så varför inte för denna ensamstående mamma ?

Kan man vara så oberoende och fri att planera och skaffa barn själv, även när man har ett handikapp, ska man då förutsätta att allt man inte vågar eller säger sig kan göra själv med det eller de barn man får ska fixas av kommun och staten ?

Är denna ensamstående mamma ett diskrimineringsfall på grund av att hon är blind och inte får den hjälp hon anser sig behöva för att ta hand om sitt barn eller är det ännu ett fall som visar hur mycket de ensamstående föräldrarna anser att stat och kommun ska fixa då de inte räcker till som förälder ?

Dottern är förlorare oavsett vilket.

Och det fanns ju tydligen inte med i planeringen.

Media Länkar:

Tvingas stanna hemma – för att mamma är blind   (DN)

25 timmar på Kungsholmen – bara 15 i Farsta   (DN)