2006 så gjordes en lagändring som visats sig vara förödande. Men någon som helst uppföljning och utvärdering av konsekvenserna av denna lagändring har ännu inte ägt rum.
Men så skriver DN idag att justitieminister Beatrice Asks pressekreterare Per Claréus meddelat dem att en utvärdering av lagändringen ska påbörjas innan valet 2014.
DN 8/4 2013
Ska det verkligen ta så här lång tid innan en utvärdering görs???
Det handlar ju om barn som blir de som får leva med konsekvensen av sina föräldrars problem med att komma överens angående vårdnaden.
Men man vinner ju inga val på barn, så det kan ju vara därför man in i det längsta ignorerat det totala kaos som Vårdnadslagen 2006 ställt till med.
(Och vi ska inte ens nämna den rapport från Socialstyrelsen som är totalt missvisande gällande konsekvenserna av Vårdlagen 2006…..)
För som DN skriver:
De nya reglerna som gjorde det enklare att döma till enskild vårdnad kom år 2006. Sedan dess har antalet vårdnadstvister ökat kraftigt i domstolarna. År 2005 kom det in 2.845 nya vårdnadsmål till domstolarna. I fjol kom det in 5.336 fall, alltså nästan dubbelt så många. Under samma period har antalet barn som varit med om att föräldrarna separerar legat på ungefär samma nivå, visar ny statistik från Statistiska centralbyrån, SCB.
Hur lång tid denna utvärdering kommer att ta i anspråk säger inte Per Claréus till DN, ej heller om resultatet kommer att leda till eventuella förändringar av Vårdlagen 2006.
Men det är trots allt en ljusglimt, att man ska utvärdera denna vårdlag som ställt till med en hel del problem för barn och deras föräldrar efter denna lagändring.
För det är ju så lätt att få ensam vårdnad nu.
– Nuvarande lag ger i praktiken den ena parten vetorätt när det gäller vårdnaden. Det är bara att sätta sig på bakhasorna och slänga på luren när den andre ringer. Sedan kan man hänvisa till dålig kommunikation, och då ska det inte vara gemensam vårdnad.
Det säger Magnus Widebeck, lagman vid Nyköpings tingsrätt. Anna Singer, professor i familjerätt vid Uppsala universitet, drar ungefär samma slutsats.
– När man gör samarbetsförmåga till ett kriterium så har man gett den icke samarbetsvilliga föräldern ett vapen. Att åstadkomma samarbetssvårigheter är väldigt enkelt. Det är bara att säga nej till allting, säger Anna Singer.
Liten parentes, det är ju en allmän vapenamnesti i Sverige just nu, så varför inte avväpna den föräldern som fått ett vapen i denna Vårdlag 2006 ???
Tack för tipset om denna nyhet går till en pappa som kämpar för sina barn mot denna vårdlag 2006.
Media Länkar:
”Ständigt krigande skadar barnen mycket” (DN)
Vårdnadstvisterna fördubblades (SvD)
Vårdnadstvisterna ökar – nu utvärderas reglerna (SR P4 Norrbotten)
Vårdnadstvister har ökat kraftigt (SVT Nyheter)
Strid om barn ökar i Sverige (Metro)
Vårdnadslag ses över efter kritik
(Skånskan) (Aftonbladet) (allehanda) (NSD) (SydSvenskan) (Arbetarbladet) (ST) (SMP) (Corren)
Andra nyheter kring Vårdnadstvister:
Att se barnet är allas ansvar i en vårdnadstvist (GP)
Kvinnor åker bananskal på modersgrejen (HelaGotland)
Barnen blir lidande i långa vårdtvister (TV4)
Förlorade barnbarn vid vårdnadstvisten (DT)
Missvisande rapport om socialtjänstens arbete efter lagändringen 2006 (Ann-Mari’s Blogg)
Familjerätten och barnet i vårdnadstvister (Socialatyrelsen)
Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete
Rapporten som pdf
Tvist om vårdnad efter 2006 (Ann-Mari’s Blogg)
Ann-Mari's Blogg 
Risken är att ljusglimten är en fallande stjärna som brinner upp i sitt fall.
tack för din kommentar anders,
Hoppet är det sista som dör.
Lagstiftarna visste nog inte att de öppnade Pandoras ask i och med lagändringen för inte ens i deras vildaste fantasi kunde de väl ha anat att tillämpningen av lagen skulle komma att gå stick i stäv med deras intentioner.
Hur man sedan, med lagens hjälp, kan få det till att den förälder som är mest samarbetsovillig och obstruerande skall ses som lämplig enskild vårdnadshavare. Fast det är klart, hade man sett saken ur ett barnperspektiv så hade nog tillämpningen varit annorlunda.
Tack Butter för din kommentar,
Jo, men att se från barnets perspektiv och bästa är ju inte det bästa för mamman. (Som så ofta är den som allt utgår ifrån i Sverige när det gäller barn, vårdnad etc.)
Reblogged this on En stilla undran and commented:
Jag skulle precis skriva om detta själv när jag får se att Ann-Mari ”hunnit före” med vad jag ville säga. Kudos och tack!
Tack för att du Rebloggade enstillaundran !
Jag måste erkänna: det kändes nästan som att stjäla 🙂
@enstillaundran,
Tänk mer att det är ett citat än att det är en stöld!
Citat är bra ! 😆
”…varför inte avväpna den föräldern som fått ett vapen i denna Vårdlag 2006 ???”
Gärna det bara man inte gör om och gör fel, igen, genom att ”beväpnar” en förälder genom att göra gemensam vårdnad villkorslös. Dvs att en förälder kan fortsätta att samarbetssabotera men trots det får behålla vårdnaden.
Tack för din kommentar Mia.
Helt rätt, men det är ju nästan så nu. (men med belöningen av ensam vårdnad till den förälder som saboterar.)
Precis! Det gäller att hitta ett fungerande mellanläge. Kan inte föräldrarna komma överens får en tredje part gå in och avgöra. Hellre en medlare eller koordinator än tingsrätt. Och att det sen är ev den som inte vill (kan) samarbeta (följa avtal) som riskerar at förlora vårdnaden (kontrollen).
Praxis hur lagen tillämpas förankrades ju i det första rättsfallet som prövades efter att lagen trädde i kraft. Vad som hände var ungefär följande:
Ett par hade gemensam vårdnad om barnet enligt domslut men förälder A som var boendeförälder struntade högaktningsfullt i domslutet och gjorde allt för att försvåra eller förhindra att barnet hade umgänge med förälder B. Förälder B såg då inget annat val än att agera som vårt rättsamhälle satt upp normer för, genom att söka verkställighet i domstol. Förälder A ålades att följa gällande domslut men fortsatte att obstruera och motarbeta förälder B. Efter flera misslyckade försök att få förälder A att följa domslutet såg förälder B ingen annan utväg än att söka enslild vårdnad och enligt den nya vårdnadslagen så var ju utsikterna goda, den fastställde ju att enslikd vårdnad skall tillfalla den förälder som är bäst skickad att se till barnets bästa. Men av någon anledning ansåg domstolen att förälders B’s ansökningar om verkställighet vara ett bevis för att denne var konfliktsbenägen och därför ej lämplig som vårdnadshavare.
Domslutet hade varit helt ok om man i domskälet hade förklarat varför förälder B’s agerande var ett bevis på konfliktbenägenhet och man skulle ha gett en motiveing med vad förälder B borde ha gjort istället. Detta för att förälder B agerade helt enligt lagboken och på det sätt rättssystemet ålägger oss att göra.
Det var ju här det blev galet, förälder B handlade helt korrekt och helt enligt lagstiftarnas intentioner men likt förbannat åkte B ut med arslet före…
Tyvärr är det oftast mamman som får enskild vårdnad. Pappor har som vanligt inte en chans. Det måste bli slut på detta. Barn behöver båda sin föräldrar. Det är förödande för barn att förvägras den ena föräldern. Att domstolen bara går på vad den ena parten hävdar måste ju vara helt rättsvidrigt. Nej gör om gör rätt ge barnen tillbaka det två föräldrar de hade från början!
Tack för din kommentar Mia.
Tack Butter för din kommentar,
Tyvärr är Förälder B inte ensam om att straffas av rättsväsendet för att Förälder B agerar korrekt.
Det finns många Förälder B som mist sina barn och sin familj förstörd av Förälder A och rättsväsendet samt socialen.
Tack för sin kommentar Gunilla,
Bra skrivet !
@Butter
Precis! 1998 års lag med gemensam vårdnad som praxis är ingen förlösande lösning utan lämnar bara utsatta föräldrar åt sitt öde. Dvs visst var vårdnadstvisterna färre men inte nödvändigtvis lidandet, iaf inte för alla.