Att få ett barn är ingen mänsklig rättighet, skriver den kristdemokratiske riksdagsledamoten Tuve Skånberg, Bengt Malmgren Överläkare psykiatri, Bengt Säfsten Överläkare invärtes medicin och Anna Aronsson Barnläkare.
Och det är ju sant, men om det nu inte är en mänsklig rättighet att få ett barn varför har Tuve med flera enbart riktat in sig mot detta med Surrogatmödraskap ?
GD 19/3 2013
Man kallar det för ovärdigt och att en majoriteten i Statens Medicinsk-Etiska Råd har på ett ovist sätt kört över minoriteten i en etiskt och juridiskt komplicerad fråga och förordar surrogatmödraskap.
Jag trodde en hel del beslut togs med stöd av majoriteten av de beslutsfattande, men jag kan ju ha missförstått proceduren av ett demokratiskt beslutsfattande.
I debattartikeln som bland annat är publicerad av GD så går det att läsa bland annat följande:
Barnkonventionen slår vidare fast att ett barn har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Ett barn som bärs och föds av en annan än sin biologiska mor går miste om den normala anknytning som sker när modern och fadern lever tillsammans under en graviditet, och där barnet känner igen röster och beteendesätt efter förlossningen. Barnpsykologin har funnit att adopterade barn utsätts för en speciell anknytningsproblematik. I surrogatfallen torde detta bli ännu tydligare och mer plågsamt. Ett statligt bejakande av surrogatmödraskap skulle även strida mot barnkonventionens krav på barnets rätt till relation till den kvinna som burit och fött det, det närmaste relation en människa har under hela sitt liv.
Debattartikeln är ju mot detta med Surrogatmödraskap och använder Barnkonventionen för att stödja sin argumentation. Men exakt var i Barnkonventionen står det enbart om den biologiska mamman ???
Men när det gäller barnets rätt till båda sina föräldrar och detta med barnets anknytning, hur ser artikelförfattarna på detta med att kvinnor kan skaffa barn genom insemination ?
En svensk kvinna kan genom att åka över bron till Danmark skaffa barn utan att ha en man.
Hur är det med ovärdigheten i det och hur tillvaratar man det barnets rättighet till sin pappa ?
Eller är det en fin skillnad då den kvinna som väljer insemination för att få ett barn, även är den som bär barnet och då får en högre status som anknytande förälder till barnet ???
Det kanske inte blir/är några anknytningsproblem för dessa barn ? Eller ???
Även om de inte har en pappa. (?)
Man kan ju undra varför artikelförfarttarna lyfter fram att det står i Barnkonventionen att barnet har rätt till den biologiska mamman men skriver inte ett ord om den biologiska pappan och barnets rätt till honom enligt nämnda konvention.
Det hade varit bra om artikelförfattarna hade skrivit vilken sakartikel i Barnkonventionen de stödjer sina argument på, men icke. Kan det vara att sakartikeln i Barnkonventionen även nämner den biologiska pappan och därmed ge barnet rätt till denne och då ställs situationen med surrogatmödraskap i en annan dager då barnet har en biologisk pappa ??
I hela debattartikeln så är det utgångspunkt kvinnan som bär barnet och därmed att hon är den viktigaste personen för barnet, den biologiska pappan är så marginaliserad i resonemanget att han knappt ens existerar.
Är någon förvånad över detta ???
Om man nu ska framföra argument emot att skaffa barn med hjälp av donator, oavsett vad för slags donation, då kan man inte bara kalla en del av denna process som ovärdig. Men eftersom kvinnan alltid är ett offer så blir det så i alla fall.
Är det därför artikelförfattarna inte ens nämner de kvinnor som skaffar barn via insemination och därmed berövar barnen deras rätt till anknytning och liv med en biologisk pappa ???
Med andra ord när kvinnor väljer att skaffa barn ensam är det ett fint beslut, men när de lånar ut sin kropp åt andra så är det ett ovärdigt beslut pga att kvinnan då utnyttjas.
Lite av Madonnan/Hora i ett.
Media Länkar:
Surrogatmödraskap ovärdigt (GD)
Surrogatmödraskap orimligt och ovärdigt (VK)
Ann-Mari's Blogg 
Nja nu kan jag utan att veta nästan med säkerhet säga att de som tycker till här helst skulle se enbart biologiska heteroseuella föräldrar i äktenskap som föräldar. Men de andra ”slagen” är redan förlorade (insemination och ensaminsemination t ex och även samkönades rätt att få barn). Detta är alltså en artikel MOT medicinsk-etiska rådets beslut för att tag sedan att tillåta att man utreder? surrogatfrågan, och inget annat.
Tack Mia. för din kommentar
”Barnpsykologin har funnit att adopterade barn utsätts för en speciell anknytningsproblematik. I surrogatfallen torde detta bli ännu tydligare och mer plågsamt. Ett statligt bejakande av surrogatmödraskap skulle även strida mot barnkonventionens krav på barnets rätt till relation till den kvinna som burit och fött det, det närmaste relation en människa har under hela sitt liv.”
Eftersom en adoption i praktiken bryter ett barns ”relation till den kvinna som burit och fött det”, så implicerar artikelförfattarnas resonemang att alla, samtliga adoptioner sker i strid med barnkonventionens krav. Utan att ta ställning till dem i sak kan jag bara konstatera att argumentet är osedvanligt dumt.
Tack Fredrik för din kommentar.
Argumenten, flera av dem inkluderat detta med adoption, är som du skriver osedvanligt dumt.