2012 återblick

Så var det dags att summera det år som snart tar slut.

Det har som vanligt hänt en hel del som engagerat, chockerat och även kränkt allmänheten, enskilda personer och olika grupper i samhället. TiHi!

Jag vill önska alla läsare ett Gott Nytt 2013!

Här är det jag har valt att skriva om gällande 2012, jag har säkert glömt något och det är inte hela världen. Det finns ju en hel del inlägg från det gångna året som behandlar det mest skilda ämnen så hittar du inge intressant i denna årskrönika, bläddra igenom det gångna årets inlägg!

Ordet kränkt har mer eller mindre blivit utslitet.
Tidigare år så har det ju varit andra ord som bland annat media använt lite väl ofta så ordets betydelse slutat ha samma tyngd som det hade från början.

Från 2012 har vi bland annat haft följande händelser att minnas: Paralympics, OS och vi har fått en till Kronprinsessa, vi hade även en Innebandypappa som existerade men inte på det sätt som media valde att rapportera om, vi har även upplevt en regnig sommar och en Julafton utan tecknade figurer som Disney beslutat vara stereotypa bilder av svarta och judar.
(Varför klipptes den blonda dockan bort? Var hon en stereotypisk bild av vad ?)

Om det nu är stereotypiska bilder som Disney vill ta bort så borde ju de spanjorer som är ritade i karikatyr i Tjuren Ferdinand tas bort och rösterna från Styvmodern och Styvsystrarna i Askungen censureras.
De om något är ju stereotypiska bilder…..

Debatten kring stereotypiska bilder inom kulturen har inte bara handlat om Kalle Anka och Julafton utan även om Tintin, Lilla Hjärtat och en kulturminister som skär bort underlivet på en ”infödingskvinna” under World Art Day.

KvP 12 dec 2012 Foto: Kristofer Sjögren

Om man jämför debatten och vad som hänt efter uppmärksamheten kring ”infödingskvinnan” och Lilla Hjärtat så är det tydligt att om man ska använda sig av stereotypiska bilder av någon så är det bäst att man själv har samma hudfärg, religion etc. Då är det tydligen okej, annars inte. Tårtan som föreställde ”infödingskvinnan” var tydligen skickligt utförd politisk konst. (????)
Lilla Hjärtats öde blev till slut så att alla böcker med den lilla karaktären plockas bort ur sortimentet och därmed har censuren och de som ser rasism och stereotypiska karikatyrer i allt vunnit över författaren, yttrandefriheten och barns fantasi.
För är det ett endaste barn som tänker Black Face när de ser Lilla Hjärtat ?

När det gäller stereotypiska bilder så har de som förespråkar könsstympning använt sig av argument som likställer de som vill förbjuda att minderåriga könsstympas med att de är antisemiter och att de vill förinta det judiska folket.
Kan säga att jag inte är antisemit och att jag är för barnets rätt framför föräldrarnas och religionens rätt. Barn ska inte bli könsstympade eller utsatta för övergrepp, punkt slut!
Att pojkar inte har samma rätt till sin kroppsliga integritet som flickor är obegripligt.
Vad som är mer obegripligt är den stora skara med kvinnor som öppet propagerar för att pojkar ska könsstympas.
I Norge tog ju hälsominister Anne Grete Ström-Erichsen från Arbeiderpartiet ett beslut som gick stick i stäv med en ytterst enig remissrunda.

–Vi vill inte vara det enda landet i världen som förbjuder rituell omskärelse, säger Ström-Erichsen till tidningen Verdens Gang.

Den 16 september så Twittrade Pelle Billing :

Men den 17 september så kom följande twitter från Billing:

Jag har lite svårt att förstå Rädda Barnens aktiva och obegripliga ställningstagande när det gäller könsstympning av pojkar och den censur som gjordes av Riksmötets protokoll.

Jag blev otroligt glad när jag såg Pelle Billings twitter angående det första beslutet av Rädda Barnens Riksmöte, då man tog ställning mot könsstympning av pojkar.
Tyvärr så försvann glädjen då Pelles nästa twitter gav mig nyheten att Riksmötet rivit upp beslutet om att ta ställning mot könsstympning av pojkar.
Jag skrev ett inlägg som ni kan läsa här och som inte riktigt uppskattades av vissa inom Rädda Barnen, men som sagt deras reklam att världen är upp och ner är sant.
De om några såg till att världen stannade i sitt upp och ned vända perspektiv genom att inte välja att ge pojkar samma rätt till skydd som flickor.

Det absurda nådde en ny bottennotering på Midsommaraftonen då höga kvinnliga representanter, Eva Brunne, Anne-Louise Eriksson, Elisabeth Gerle, Anna Karin Hammar och Antje Jackelén, inom den Svenska Kyrkan skrev på DN debatt att vi måste ”Respektera rätten att vara annorlunda”.
Jag har inga problem med att respektera denna rätt, men att förknippa denna rätt med att könsstympa pojkar är absurt.
Artikelförfattarna har inga som helst problem med att pojkar könsstympas om det ingår i seder och bruk som tillhör en minoritet och då även starkt förknippat med en religion.
Artikelförfattarna använder ord som främlingsfientliga och förbudsivrarna för att understryka sin egna uppfattning att könsstympning av minderåriga pojkar är försvarbart och okej.

En av de sakerna som gör att dessa kvinnor inom Svenska Kyrkan är för könsstympning av minderåriga pojkar är:

– Manlig omskärelse är en religiös sedvänja som WHO rekommenderar som hälsofrämjande. I krav på förbud som framförs i Sverige framställs den emellertid som skadlig och i konflikt med barnkonventionen.

Med tanke på att det är rekommendationer från WHO så vill jag citera följande från NoaksArk:

Världshälsoorganisationen (WHO) gick 2007 ut med rekommendationen att integrera manlig omskärelse i preventionsarbetet. Detta sedan studier hade visat att ingreppet reducerar mäns risk för hivsmitta vid penetrerande vaginalt samlag med upp till 60 %. Hivstudierna bland heterosexuella män har dock enbart studerat männens risk att smittas av kvinnor. Motsvarande studier bland homosexuella män har inte visat samma skydd mot hiv, vilket kan bero på att männen haft både passiva och aktiva samlag. Detta tyder på att omskärelse inte ger samma goda skydd för den passiva/receptiva parten i ett samlag. Det är viktigt att vara tydlig med att manlig omskärelse inte eliminerar risken för att bli hivsmittad. Kondomer förblir fortfarande det säkraste sättet att skydda sig mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

SEX.

Hur många av de 8-dagar gamla och de andra minderåriga pojkarna har ett aktivt sexliv ???

Men dessa kvinnor inom Svenska Kyrkan är inte klar med att bara hänvisa till WHO de säger även följande:

– Att nämna manlig spädbarnsomskärelse, till exempel den judiskabrit mila, i samma andetag som könsstympning av kvinnor uppfattar vi som vulgärt.

Tro mig, jag kan nämna en hel del som är mer vulgärt med er inställning och syn på pojkar som kan definitivt klassas som vulgärt!
Jag skäms något så fruktansvärt som kvinna att dessa kvinnor inom den Svenska Kyrkan inte tycker att alla barn har rätt till skydd mot övergrepp och att alla barn har rätt till sin kropps integritet.
Om nu denna könsstympning är så viktig för religionen, låt pojken välja själv när han är 18 år och myndig. För som 8 dagar gammal eller kring 6 – 10 år så är han inte mogen att ta beslutet själv rörande om han ska gå med på att skära bort hela eller delar av förhuden på penis.

Och när det gäller barn och övergrepp så fick vi av HD veta att Japanska Tecknade Fantasi figurer inte är Barnporr och översättaren och Mangaexperten Simon Lundström, 37, frikänns i Mangamålet.

Så HD tog ett begripligt beslut, att inte klassa de tecknade japanska fantasifigurerna som barnporr.
För hur kan man egentligen få det till att tecknade figurer, flera av dem med svans och kattöron till likställas med verkliga barn?

Låt oss nu bekämpa VERKLIG BARNPORNOGRAFI!!!
(t.ex. som den kvinnorna i Barnporrhärvan producerade)
för där är det ju verkliga, levande barn som utsätts för vidriga övergrepp.

När det gäller reaktionen i Mangamålet och hur långt detta mål drevs så kan man ju fundera varför rättsväsendet totalt avstår från att reagera när verkliga levande nakna barn, tydligen är en kring 12 år, får sina bilder publicerade på nätet.
I och för sig så var det en vårdnadstvist som låg och skvalpade i samband med Mangamålet, men ska det verkligen få avgöra om polis och åklagare ens bemödar sig för att utreda och eventuellt åtalar ?

Man tog ifrån tårna i ett fall, men i ett annat fall så bryr sig inte rättsväsendet (läs åklagare) ett endaste dugg.
Så vad jag ser är att bilder på nakna barn, en del är tydligen så unga som 12 år, inte anses av åklagare vara värt att utreda och åtala. ?!?!!
Men tecknade fantasifigurer, som överhuvudtaget aldrig tagit ett andetag, aldrig haft ett hjärtslag är mer viktiga att värna om och skydda än verkliga barn som exploateras.

Är det någon mer än jag som reagerar på detta ???

Vad är det för fel på Sverige och det svenska rättsväsendet egentligen, där tecknade fantasifigurer har ett större skydd än verkliga barn ???
En notering är att Aftonbladet väljer att skyffla över all skuld på den bristande reaktionen från det svenska rättsväsendet på Instagram.

Och ska vi jämföra den fotoutställning ”A Matter of Time” på Fotografiska Museet där fotografen Sally Mann bland annat ställde ut ett fotografi av en naken förpubertal flicka liggandes på en soffa.
Sally Mann har fått en del av sina fotografier klassade som barnpornografiska i USA.
I Sverige hyllas de som finkultur!

Det mest absurda är att DNs Lars Epstein går så långt i sin lovsång till Sally Manns fotografier av sina nakna barn:

Men bilderna är inte barnpornografiska. De är en kärleksfull förälders dokumentation av sina älskade barn, okonventionella bilder med nerv och själ och hjärta i.

Men tecknade japanska fantasifigurer de jagar vi med blåslampa….

DN 14/2 2012.

Debatten kring stereotypiska könsroller har fått in ett nytt ord som etablerat sig under året som gått – Hen.
Genuspedagoger och föräldrar som inte vill att deras barn ska fastna i en typisk könsroll har gnuggat händerna i förtjusning och förvirrat barnen ännu mer genom att inte låta dem upptäcka sin omvärld efter egen förmåga och intresse. Hemska tanke om min son gillar att leka med bilar och min dotter vill stå med leksaksspisen och laga mat!

 

Vad som är positivt är att media har tagit små steg åt att debattera och eller skriva om vårdnadstvister. Och då inte bara kändisars vårdnadstvister även om media hade ett guldläge när det framkom att Tom Cruise och Katie Holmes gick skilda vägar. Spekulationerna om hur mycket Katie skulle kunna kräva i underhåll för sig och dottern skrevs det spaltkilometer om, inte många skrev om dottern Suri och hur hon skulle få tillgång till båda sina föräldrar efter att hennes mamma tagit henne och flyttat till New York. Pengar går före barnets rätt till sina föräldrar när svensk media skriver om kändisarnas skilsmässor.

ROKS Angela Beausang, MinPappa.nu Per Frennbro och DNs ledarskribent Hanne Kjöller deltog i SVT Debatt gällande vem som favoriseras i vårdnadstvister.
Hanne har skrivit ett par riktigt bra ledare under året som handlat om barn, föräldrar och det svenska rättsväsendet.
När det gäller vårdnadstvister eller anmälningar så har socialtjänsten ett stort ansvar och spelar en viktig del i hur ärendet kommer att hanteras av rättsväsendet.
Den 13 maj arrangerade falukillen Niklas Sundqvist en demonstration på Sergels torg i Stockholm. Demonstrationen hade rubriken:
För barns behov och rätt till båda sina föräldrar!

Dalarnas Tidningar 24/4 2012

Niklas Sundqvist hade lagt märke till att många pappor känner sig förfördelade i vårdnadsärenden och att kvinnor favoriseras i vårdnadstvister.
Något som den biträdande juristen Lena Wiström tillbakavisar som en myt i en debattartikel på Newsmill. För svenska domstolar ger ingen fördel till kvinnor inte!
Lenas debattartikel fick ett svar från mig på denna blogg och det är tydligt att det inte uppskattades av henne.
Men man kan inte vara hur jävla blind och ovetandes när det gäller hur föräldrar behandlas i vårdnadstvister och vilka konsekvenser det får för barnen.
Barn har rätt till båda sina föräldrar och finns det inte synnerliga skäl så ska barnen få växa upp med båda sina föräldrar.

En positiv händelse är att Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot socialtjänsten i Kungsbacka. Det handlar om brister som rör utredningar och placeringar av barn. Socialstyrelsen gjorde en granskning efter att man fått in hela 4 anmälningar mot individ- och familjeomsorgen i Kungsbacka på ett år och nio månader.
SR Hallandsekot skriver att en del av de anmälningar som Socialstyrelsen fått är från pappor som är missnöjda med att socialtjänsten inte ingriper mer kraftfullt. Hallandsekot skriver att Kungsbacka kommun försvarar sig med att man inte vill att sociala utredningar blir till vapen i vårdnadstvister.
Tyvärr så har den person eller de personer inom Kungsbacka kommun som sagt att de inte vill att sociala utredningar ska bli ett vapen i vårdnadstvister ingen som helst verklighetsförankring. Är det något som används som vapen i en vårdnadstvist är en utredning från socialtjänsten, för det mesta så lyckas mamman att få sympati för sin version och därmed hjälp av socialen att bevisa detta.
Joakim Ramstedt är en av alla pappor som är direkt drabbad av den inkompetenta och olagliga hanteringen av anmälningar till socialtjänsten i Kungsbacka, läs hans upplevelse av det möte som kommunen kallade till efter att Socialstyrelsen offentliggjort sin skarpa kritik.

Jag håller tummarna att alla som drabbats av Kungsbacka kommuns socialtjänst inkompetenta arbete kommer att få upprättelse och att socialtjänsten börjar följa lagen istället för att följa det klimat man skapat genom åren.

Etiopiensvenskarna blev fria och svensk media jublade, men jag tycker det är otroligt smaklöst av Expressens ledare att jämföra Etiopiensvenskarnas olagliga aktiviteter i Etiopien med Dawit Isaaks fångeskap och kamp för yttrandefriheten i Eritrea. Det är en jävla skillnad på att olagligen ta sig in i ett land och sedan umgås/färdas med en terroriststämplad organisation och att kämpa för det fria ordet.

Men som så alltid så ser man bara de ”fängslade journalisterna” som en enhet och inte vad som Etiopiensvenskarna egentligen sysslade med när de tog sig på olagligt sätt in i Etiopien på jakten efter sanningen bakom Lundin Oils verksamhet.
Ändamålen helgar medlen?
Det borde ju Expressen veta så de skaffade vapen på olagligt vis för att visa hur lätt det är och sedan hävdar journalisters rätt att söka sanningen genom att bryta mot lagen när ett åtal blir väkt och följs av en fällande dom.

I vapenmålet så kommenterades den enligt följande av Lagmannen Eva Wendel Rosberg, ordförande i målet, på Malmö tingsrätts hemsida.:

– Även med den utgångspunkten är det dock inte fritt fram för journalister att begå brott i syfte att skriva ett reportage.

Borde nog kunna gälla även Etiopiensvenskarna, eller ???

Är det någon som är förvånad över att bara positiva Twitter och andra kommentarer har redovisats i svensk media efter det att Etiopiensvenskarna blev benådade?
Lite positivt var det i alla fall att Rapports nyhetsankare sa att Etiopiensvenskarna greps efter att de olagligen tagit sig in i landet, sa dock inte riktigt så öppet att när de greps var tillsammans med en terrorist stämplad grupp.
Men det är nog det närmaste kritik eller granskande vi kommer när det gäller dessa två journalisters illegala förehavanden, i Etiopien i svensk media.

Jag tar dock helt avstånd från hur dessa två journalister behandlades medan de var frihetsberövade. Allt de utsattes för är tyvärr en vardag för de som råkar falla i onåd på ett eller annat sätt ibland annat länder som Etiopien.

Jag hoppas att Etiopiensvenskarna kommer att göra ett bättre förarbete inför nästa reportageresa, så att de slipper göra samma misstag igen.

 

Under året har svensk media rapporterat mer om brott som kvinnliga förövare utfört. En del artiklar är en partsinlaga för den kvinnliga förövaren och ignorerar brottet och brottsoffret.
En läsare tröttnade på denna orimliga skillnaden i hur Expressen behandlade två misstänkta mördare och ställde tidningen mot väggen.

Expressen duckade frågan och gav ett lekt urvattnat PK svar.

Så varför vill Expressen inte förklara sig när det gäller skillnaden i hur de behandlar misstänkta mördare ?
Jag tolkar svaret att eftersom den åtalade kvinnan som erkänner att hon dödat mannen men hävdar nödvärn så är hon mer ett offer än den man de skrivit om som erkänner att han dödat mamman till sitt barn utan någon nödvärn eller annat som ursäkt är en kallblodig mördare. För det nämns ju inget i svaret från Expressen om den eventuella strafflängden som Midsommarmordet i Högbo kan ge den åtalade kvinnan som är dömd för mordet….
Mannen som figurerar i den andra artikeln är ju inte åtalad än, så det finns ju en klar skillnad i hur Expressen väljer att porträttera de två personerna.

Tack till Oscar Andersson som uppmärksammade hur Expressen särbehandlar misstänkta personer. Jag hoppas att det är fler som ser hur media vrider till mediabevakningen så att  kvinnliga misstänkta, åtalade och dömda brottslingar till offer och förmildrar deras gärningar medan män blir kallblodiga, våldsamma och beräknande i liknande brottsfall.

Ungefär samma PK svar fick jag när jag på Twitter ifrågasatte varför tidningen valde att namnge en man som är åtalad för stölder från åldringar nedan de gav den åtalade kvinnan i samma mål anonymitet. Jag fick svaret att det var olika förutsättningar…

Jo hej du!
Paret hade tillsammans lurat äldre personer och lyckats stjäla från dem, så hur kan man få det till olika förutsättningar ?
(Kvinnan var väl styrd och hårt kontrollerad av mannen då…..)

Både Expressen (som hade en snyftartikel i sin pappersupplaga) och Aftonbladet har haft mycket partiska artiklar om mörderskan som knivhögg sitt offer ett 30-tal gånger i Midsommarmordet i Högbo. Tingsrätten i Gävle dömde kvinnan till 15 års fängelse, jag kan inte begripa att man inte hade med livstid som ett alternativ från åklagarsidan när det gällde yrkande om straffpåföljd vid en fällande dom.
För borde inte ett bestialiskt mord på en sovande man, som knivhuggs ett 30-tal gången, kvalificera sig till de brott som genererar ett livstidsstraff?

Min åsikt när det gäller hur media har porträtterat denna mörderska är att de har ”Sympati för djävulen”, de ser henne som ett offer och därmed så skriver de inte opartiska och sakliga artiklar om mordet.
Senaste svängen, när fallet behandlades i hovrätten, så fick denna mörderska chansen att berätta hur hon ser på saken och även lägga fram ännu en ursäkt för mordet.
Nu har man nämligen lagt till en bokstavskombination till försvaret angående gärningen, tidigare har ju linjen varit självförsvar.
Kvinnan har ju konstaterad bokstavskombinationsdiagnos, är medveten om denna diagnos och öppen till andra att hon har den. MEN denna diagnos är inte av den sort att den kan användas som ursäkt/försvar för ett mord där hon knivmördat en sovande man med ett 30-tal hugg.
Men om detta skriver ju svensk media inget, speciellt inte Expressen och Aftonbladet.

När det gäller Aftonbladet så har de inte gjort någon besviken när det gäller sin vridna syn på kvinnor och brott. Efter att filmen Callgirl haft premiär så har tidningen haft en ytterst sympatisk artikel om kvinnan bakom de verkliga händelserna Doris Hopp.
Det är märkligt och bisarrt att läsa artikeln som inte på något sätt tar avstånd från att Doris Hopp sålde minderåriga flickor i sin bordellverksamhet.
Hade Doris Hopp varit en man då kan vi ju lätt räkna ut hur artikeln hade utformats….

Aftonbladet 18/11 2012

Så, det är skillnad på VEM som säljer minderåriga för sex, i alla fall i Aftonbladets ögon.

Svensk media har ju gått lobbyorganisationer till mötes under året med den svenska bilden av Relationsvåld, i år kryddad med att mannen även går lös på husdjuren för att värma upp.
Pelle Billing skrev följande på sin blogg som svar på den debattartikel som DN publicerade den 19 maj undertecknad av 17 företrädare för kvinnofrids- och djurskyddsorganisationer..

Men hur kan de skriva en lång debattartikel och med klinisk noggrannhet undvika att nämna att det den internationella forskningen också visar, är att våld mot män i hemmet är ett betydande samhällsproblem? Detta är knappast någon slump, för i så fall skulle det åtminstone nämnts indirekt i någon liten bisats.

Oetiskt. Oärligt. Starka ord måhända, men helt adekvata i sammanhanget. Vi kan inte leva i ett samhälle där viktiga problem aktivt ignoreras av ideologiska skäl. All som jobbar i människovårdande yrken borde bli både upprörda och besvikna över denna artikel.

Den 15 juli fortsatte sedan Ann Isaksson, verksamhetschef Alla Kvinnors Hus med att kräva att barn ska slippa träffa sin våldsamma pappa.
Artikeln kan ju vara bra eller ha ett bra syfte.
Men då Ann Isaksson är verksamhetschef på Alla Kvinnors Hus som är kopplat till ROKS som är tydligt motståndare till att pappor ska vara en del av sina barns liv även efter en skilsmässa/separation så faller artikeln platt.
För tyvärr så kan det omöjligen vara så att ALLA pappor är våldsamma och att barnen mår bäst av att aldrig mer träffa honom.
Men allt är ju svart eller vitt i den verksamhet som Ann Isaksson är verksamhetschef över och då så är det enbart älskande goda mammor och hemska pappor som gäller.

Jag har läst förundersökningsprotokoll och utredningar från socialtjänsten samt domslut från det svenska rättsväsendet och har sett tydliga spår av den verksamhet som Ann Isaksson är ansvarig för på Alla Kvinnors Hus.
I ett av domsluten så konstaterar rätten att barnen varit under en ensidig påverkan och att barnen inte haft en chans att själva med egna ord bearbeta allt som hänt dem. Att det språk barnen använde till att barnen hade minnen av händelser som aldrig ägt rum alternativ en vriden version av vad som ägt rum efter att ha vistas på Alla Kvinnors Hus.

Om man säger sig vilja värna om och hjälpa de barn bevittnat våld i sitt hem då ska man inte manipulera och leda barnen till berättelser om mer våld.
Ibland är det våld som inte syns som tydliga blåmärken det farligare våldet och hur kan man som mamma och kvinna utsätta sina barn för det ?
Och hur kan bland andra Alla Kvinnors Hus tillåta detta ?

 

Vad som uppmärksammats, på olika sätt i media, är debattklimatet i Sverige. Många är det som har åsikter och många är det som inte kan debattera med andra utan att övergå i personliga påhopp när argumenten för den egna ståndpunkten tar slut.
Man behöver inte ha samma åsikt eller ståndpunkt, man kan debattera och diskutera ändå tycker jag. Tyvärr så kan inte alla ta att bli emotsagd i en debatt eller diskussion.

Ett av lågvattenmärkena under det gångna året, när det gäller debattklimatet i Sverige, är den artikelserie som DN Kultur publicerade med Sveland som skribent.
I en totalt obegriplig monolog så likställer Sveland sina meningsmotståndare, bland annat namnger hon Pär Ström och Pelle Billing, med bland annat den norske massmördaren Breivik!
Istället för att möta Ström och Billings argument i debatten kring feminism och jämställdhet så tar Sveland till en härskarteknik och förlöjligar sina meningsmotståndare.

Jag kan inte ens komma på hur Sveland kom fram till att jämföra ett arbete och en debatt om att båda könen är precis lika mycket värda, ska ha samma rättigheter, och samma skyldigheter till bland annat en massmördares illdåd. Men tydligen känner Sveland så starkt agg mot sina meningsmotståndare att hon tappat fokuseringen på ämnet för debatten och tagit steget att istället attackera på det personliga planet.

Vad som är också obegripligt är att DN’s Kultur redaktion lät Sveland publicera sina artiklar utan några större redigeringar det gav en fingervisning att det Sveland skrev var godkänt och sanktionerat som PK.
Man får alltså i Sverige, som kvinna och uttalad feminist, skriva artiklar med inga argument för sin åsikt utan bara personliga påhopp och absurda anklagelser om de meningsmotståndare som man inte uppskattar.
DN gav dock Pär Ström rätten att bemöta Svelands text och reaktioner i bland annat Corren visar att Sveland var och är ute på en mycket svag is med sina texter i DN.

På grund av att bli så personligt påhoppad och hotad så valde jämställdisten Pär Ström att sluta arbeta för jämställdhet och han slutade även att blogga.

Reviderade rubriken i DN 9/11 2012, tidigare stod det Antifeminist.

Om man jämför den mediauppmärksamhet som kvinnor och män får när de utsätts för näthat och öppna personliga påhopp så är det märkligt att det är mer ”synd” om kvinnorna och männen ska mer eller mindre förvänta sig att bli påhoppad just för att de är män och för att de har fel åsikt och därmed förtjänat att bli påhoppad.

I och med Pärs beslut att sluta med sitt jämställdhetsarbete skrev jag bland annat detta om det drev som piskats upp av Sveland och andra personer via media och sociala nätverk:

Själv lade jag märke till, redan i början av 2010, att en del personer inte vill ta debatten, diskussionen eller föra ett samtal på en civil och normal nivå pga min åsikt som tydligen var helt fel enligt dem.
Det märkliga är att en av de som valde näthatet istället för en städad diskussion utan billiga och elaka påhopp är en journalist som senare även häcklat och förlöjligat Pär Ström för hans åsikter.

Samma journalist har själv blivit utsatt för näthat tidigare, men det har inte stoppat journalisten att öppet och skadeglatt näthatat och häcklat Pär Ström och andra debattörer för deras utseende, privatliv, arbete, fritidsintressen och åsikter.
Jag får förmoda att det är tydligen skillnad för denna journalist att vara utsatt  själv och utsätta någon annan.
Snacka om hyckleri!

När det gäller näthatet och svensk massmedia så skrev Sakine Madon och Fredrik Krohnman en artikel på Expressen Kultur där de efterlyste en högre debattmoral bland mediemakthavarna. Svensk media är snäv och mycket konservativ när det gäller debatt och vad som publiceras, ofta slipper de som driver drevet undan med sina påståenden och sitt hat, de slipper repliker och stå till svars för vad som de publicerat.
Men det är märkligt att media ofta stämplar de som arbetar för jämställdhet och har en annan åsikt en den officiella kring Jämställdhet stämplas som Antifeminister. Hur går det ihop egentligen ?
Fast när jag tänker på det så kan det ju vara så här:

Att om man inte har anammat Feminismen, då är man antifeminist….

Näthatet är som det är, en del troll och annat oknytt dyker upp snabbt och försvinner i ett vips medan andra biter sig fast och är lika pålitliga att återkomma som ett herpesutslag.
Det envetna och hysteriskt sexfixerade trollet som trakasserar mig har fortsatt i samma bana under året. Nu i december så var det skapligt intensivt med kommentarer som övergick i incestuösa kommentarer.
Alla troll hängs ut på min blogg, så det går att läsa vad de skrivit. Några av kommentarerna är redigerade så att namnen på de barn som det intensiva trollet nämner är borttagna. Trollet har nämligen dragit in sina två barn i sina trakasserier, helt obegripligt.

När det gäller troll och även stalking så har TV3 haft en reportageserie om ämnet. Allmänheten har fått lära känna vad en del personer blir utsatta för och hur detta har påverkat och fortfarande påverkar dem.
Vad som är helt klart är att den svenska lagstiftningen inte är tillräcklig för att skydda mot denna sortens trakasserier.

 

Denna blogg har till och från under året haft intensiva perioder med bloggande och lite mer sällan andra stunder. Allt beror på den arbetsbelastning jag har på jobbet jag får betalt att utföra. Jag är ju som så många andra inte en avlönad bloggare utan bloggar på min fria tid helt gratis.
Här nedan är en länk till årsredovisningen av Ann-Mari’s Blogg.
Kan säga att i år så kom jag upp i över 600.000 besökare totalt sedan starten, cirka 200.000 av dessa besökare har tittat in under 2012.

Här är ett utdrag:

About 55,000 tourists visit Liechtenstein every year. This blog was viewed about 220 000 times in 2012. If it were Liechtenstein, it would take about 4 years for that many people to see it. Your blog had more visits than a small country in Europe!

Klicka här för att läsa hela årsredovisnigen.