Det hade varit så enkelt.
Bara att ha sagt; – Du, jag behöver vara ensam lite.
Men istället så försvann hon utan ett ord.
GT 11/10 2012
Vad fick Anngelica Bengtsson att bara sticka ifrån allt och sedan när hon ”påträffades” i Göteborg påstå att hon blivit bortförd av mer än en gärningsman och ge polisen signalement?
Tänk om polisen hittat några som passade in på det signalement hon uppgivit och vad skulle kunna ha hänt om dessa personer saknade alibi ???
En man kan ju bli fälld för mindre i en svensk domstol, så jag är väldigt förbannad på att hon ljög ihop signalement på sina ”kidnappare”.
Varför inte bara ha sagt att hon behöver vara själv en stund, istället för att försvinna utan ett ord och sedan hävda att hon blivit kidnappad?
Är man 29 år så är man tillräckligt gammal att begripa bättre än att ljuga ihop en historia efter att man bara försvunnit.
Eller ?
Det är ju inte första gången under det senaste månaderna en kvinna mystiskt försvinner och sedan serverar en lögn som förklaring till vad som hänt. Allt medan hennes anhöriga är utom sig av oro.
Tack till C och hans mobil för tipset!
Media Länkar:
Ingen kidnappning när Anngelica försvann (GT)
Anmäld försvunnen höll sig undan (DN)
Mariestadskvinnan försvann frivilligt (P4 Skaraborg)
Anmäld försvunnen höll sig undan (Aftonbladet)
Anmäld försvunnen höll sig undan (GP)
”Hon säger att hon blev bortförd” (DN)
”Hon är i fysiskt och psykiskt dåligt skick” (Aftonbladet)
Gabriella hemma i Visby igen: Det var lögn (HelaGotland)
Berättar sanningen om ”försvinnandet” (Aftonbladet)
’Jag träffade en kille’ (Aftonbladet)
Gabriella: Därför stannade jag här (Expressen)
Ann-Mari's Blogg 
Dessa personer har ju alltid något de helst vill dölja. Det har de vant sig vid alldeles för tidigt i livet. Därför ser i vanliga fall sanningen ut som en större avgrund än lögnen. Då bör myten vara betydligt större än själva problemet, så att saken inte blir för besvärlig. För det är ju skuld som styr detta. Om de sedan blir avslöjade beror ju på frågeställarnas skärpa. Det finns en fallenhet som är märklig för omdömen som sväljer de vidlyftiga beskrivningarna, de infama historierna.
Det kunde ju vara en beskrivning ur verkliga livet. Att vilja leva på lögnen och inte vilja/våga riskera något. När idealen, så invanda de är, innebär en viss trygghet men egentligen begränsar livet ser horisonten alltid riskabel ut. Vad är väl svårt för rädslan och osäkerheten att förstå hur tryggheten kan bli större ?
”De botar inte människor med guds kraft” på ett behandlingshem, är en infam ursäkt för att inte vilja ta itu med sitt eget. Erkänna sina egna problem. Den kan bara godtas i en miljö där man redan avhänt sig verklighetens alla faktorer och låtit omdömet fullständigt slukas av att det finns bara en riktig beskrivning av både världen och problemen. För att slippa den mer obehagliga sanningen om den verkliga skulden och bördan kan man lasta resten av världen med lödiga beskrivningar om att man råkat ut för något och rollen som offer finner naturligtvis sin aktör och har ju alltid triggat den självvalda omgivningens mjuka händer. Ända tills någon ställer några extra frågor. Det gör då rakt inte de som fått sina vanföreställningar uppfyllda. Därför hade och har vi exempelvis ”Män är djur” och andra enögda uppfattningar.
De sk offren gör vanligtvis allt för att inte bli avslöjade. De har ju riskerat något betydligt mer med ”beskrivningarna” och bak den hotar den plågsamma sanningen, den som de vägrade släppa taget om. Grogrunden för tex PAS finner sin bästa mylla i sådan jord. Det är verkligen synd om dessa, de gör mycken skada och barnen kanske aldrig någonsin inser vad de råkat ut för. De har ju också lärt sig ta hänsyn till plågan och blir själva dess offer tyngda av skuld och skrämda av sanningen som dessa föräldrar bevakar med alla medel. Anpassning av tvång är ju den vanligaste principen, där tvingas man göra avkall på de egna svårigheterna. Ingår ett spel med ohyggliga regler.
Smärta gör ont, men är ju övergående, speciellt om den orsakats av lögner. Sanningen botar alla. Om inte, fortsätter problemen.
Tack castoropollux för din kommentar
[…] nu vet jag varför hon ljög ihop en historia, denna Anngelica […]
[…] Varför ljuga ihop en historia ? (Ann-Mari’s Blogg) […]