Kvinnliga journalister uppskattar SCUM

Det är synd att Gävles två dagstidningar inte hade mer vett än att skicka två kvinnor att recensera Turteatern SCUM föreställning. Nu blev det istället två entusiastiska kvinnor som uppskattade, skrattade och njöt av föreställningen och fick sedan på Kultursidorna berätta hur underbar och härlig föreställningen var och att förtrycket minsann är verkligt. (förtrycket av kvinnan alltså)
Undrar just varför Bodil Juggas, kulturredaktör på Arbetarbladet, inte skickade kulturreportern Kristian Ekenberg istället att recensera denna föreställning och den tf kulturredaktören på Gefle Dagblad Sanna Wikström ens tänkte på att skicka någon annan än sig själv som recensent av föreställningen ?
Kunde det inte bli en mer intressant recension om en man fått ge sin bild och upplevelse av Solanas hatfulla manifest ?

GD 5/10 2012

Men nu blev det som sagt två kvinnor som recenserade föreställningen utan att ens tänka på budskapet och vad manifestet står för. Men det var väl lätt att glömma varför de var där, för de var ju där som arbetande journalister och inte som privatpersoner. Eller ???

AF 5/10 2012

Inför föreställningen så skrev Arbetarbladet om turerna och kritiken kring Turteaterns uppsättning och Gelfe Dagblad skickade en journalist för att ställa lite frågor till Gävle Teater angående den könssegregation av publiken som krävs för denna föreställning.

SCUM står för Society for Cutting Up Men). Den som köper biljett måste uppge kön.
Varför?
– Det är delade publikplatser, män på den ena läktaren och kvinnor på den and¬ra. Det har med skådespelarens spelstil att göra, en del av texten är riktad mot kvinnorna, en del direkt mot männen. Jag ska inte avslöja så mycket mer, då förtas effekten. Men det är riktigt att man ska anmäla vilket kön man tillhör, eller snarare vilket kön man identifierar sig med.
-//-
Varför är pjäsen angelägen?
– Boken skrevs på 60-talet och ifrågasätter de maktstrukturer som skapas runt de traditionella manliga hierarkierna. Maktfenomenen som tas upp finns fortfarande i samhället, både inom det privata och inom det offentliga.

Det är lite halvt absurt att läsa Gefle Dagblads artikel inför föreställningen, för den manliga journalisten ställer frågor om könssegregationen till den manliga intendenten på Gävle Teater som inte verkar ha några problem som helst med att följa Turteaterns krav på att dela upp publiken efter kön.

GD 3/10 2012

Undrar just om intendenten har sett eller läst något av detta manshatande manifest ?
När det gäller de två recensioner så kommer här citat, från Arbetarbladet och från Gefle Dagblad.

Manifestet inleds med att förklara män som biologiska olyckor. Texten är skitrolig, sorglig, satirisk, grov. Och Andrea Edwards gestaltar Solanas ord; gör dem till både avgrundshål och skrattspeglar (även de flesta männen skrattar, måste poängteras, även om vi kvinnor garvar högst). Det sceniska är oväntat varierat, och känslan av att sitta där bland guldkuddar och bli serverad vindruvor är oväntat befriande.
-//-
Ingen som ser före¬ställningen kommer att gå ut på gatan och döda en man eller bli inspirerad till att hata, att debatten så dragits till sin spets speglar synen på kvinnan, feministen, som oberäknelig, lömsk avart (Män är djur, hö hö – något Solanas för övrigt inte höll med om). Rädslan, debatten, mordhoten, understryker manifestets kärna (i en evig rundgång?) När jag cyklar hem från föreställning är dock det starkast bestående: ¬raseriet, värmen, humorn, guldglittret över oss kvinnor, samt behovet att förändra. Text, konst, teater är alltid en förvridning, en sorts överdrift, men förtrycket och frustrationen är verklighet.

-//-
Mannen har hamnat mittemot mig, längst ut, han vrider sina händer men rör inte en min under hela föreställningen och vill absolut inte ha ögonkontakt med kvinnan på scenen eller det papper (utvalda delar av SCUM-manifestet) som delas ut mot slutet. Jag är rädd att han ska explodera – eller börja gråta.
Men Andrea Edwards har sagt till oss att ”inte ta ansvar för dem på andra sidan nu”, efter att hon först kallat in oss kvinnor, men uppmanar oss att applådera när de kommer in: ”De är ju så vana vid det!”.
-//-
Hon är fullkomligt lysande som ömsom sanningssägare, ömsom domptör. Hur kan nån gå i taket av detta? undrar jag gång på gång mellan skrattkramperna. Hur kan nån välja bort att se spänsten och friheten i en text som i grund och botten är så genomelakt genombegåvad – och så sann.
Solanas ger svaret själv genom Edwards, gång på gång:
– Eftersom en konfrontation med verkligheten till en början alltid leder till rädsla och hat.
Mannen mittemot? Han applåderar inte efteråt.

 

Media Länkar:

Horribelt härlig hjärntvätt!  (GD)

Könsuppdelad SCUM-publik  (GD)

Förtrycket är verkligt  (Arbetarbladet)

Scum-debatten rasade  (Arbetarbladet)