För några veckor sedan så damp det ned ett mail från en vän på nätet. Han undrade om jag var intresserad av att läsa en uppsats om kvinnors våld mot män som just godkänts av Luleå tekniska universitet.
Naturligtvis var jag intresserad och uppsatsen damp ned i den virtuella postlådan.
Uppsatsen är skriven av Linda Dackemo och har titeln:
Kvinnors våld mot män
Hur män utsatta för intimt partnervåld av kvinnor har det i dagens Sverige
Här är en sammanfattande beskrivning av uppsatsen:
När mäns våld mot kvinnor diskuteras i Sverige nämns ofta orsaken vara bristande jämställdhet mellan könen. Trots att jämställdhet diskuteras nämns inte kvinnors våld mot män. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur män utsatta för intimt partnervåld av kvinnor har det i Sverige, vilken hjälp de får och hur de blir bemötta.
En kvalitativ metod användes i vilken 12 män utsatta för intimt partnervåld intervjuades. Resultaten visar att de utsatta männen hade utstått psykiskt, fysiskt och i vissa fall även sexuellt våld.
Vid kontakt med myndigheter hade männen blivit förlöjligade, nonchalerade och inte tagna på allvar. De utsatta männen tycks stå utan hjälp i dagens Sverige. På grund av de konsekvenser denna utsatthet kan föra med sig bör jämställdhetsarbetet flytta fokus från jämställdhet mellan kön till jämställdhet mellan människor.
Glädjande är att Monica Karlstein på Aftonbladets Wendela redaktion skriver om denna uppsats och om kvinnors våld mot män i dagens internetupplaga av tidningen. Jag hoppas att hon inte hamnar i onåd hos de journalister på Aftonbladet som helst skriver om det våld som Sverige synonymt förknippar med relationsvåld.
Vanligtvis är det kvinnor som misshandlas av sina män. Ett utvecklat skyddsnät finns för att stötta dem och en specialskriven kvinnofridslag kom till för drygt tio år sedan. Kvinnovåldet debatteras frekvent i media.
Men om män som blir misshandlade av sina kvinnliga partners är det tyst. Av allt rapporterat relationsvåld i Sverige är en femtedel utsatta män, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet.
Det är tyst och varför är det tyst i Sverige när det gäller relationsvåld där kvinnan är den som slår mannen och i vissa fall även barnen?
Jo, en av de starkaste anledningarna är att bland andra ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, lyckats i sin lobbyverksamhet att nöta in att det ALLTID ÄR MANNEN SOM SLÅR KVINNAN OCH BARNEN.
Ingen annan förövare finns det plats för i den officiella hållningen, med ett litet undantag då man öppnat för det våld som kan förekomma i samkönade förhållanden. Men det våld kvinnor brukar mot sina män och även sina barn är ignorerat och nedtystat då det inte passar in i den gemensamma bild som kvinnojourerna genom ROKS propagerar för och den bild som politiken tagit fasta på för att samhället ska bekämpa våld i nära relationer..
I en femtedel av allt relationsvåld i Sverige är mannen den utsatta och för många av dem är det här vardag, visar ny forskning.
– Ofta finns ingenstans för utsatta män att vända sig, säger Linda Dackemo, från Luleå tekniska universitet som skrivit en uppsats om kvinnors våld mot män.
De Mansjourer som finns i landet och som får bidrag från staten och kommunen kan endast få bidrag för den verksamhet som riktar sig mot att mannen ska sluta slå, kvinnojourerna kan söka bidrag för större delen av sin verksamhet utan allt för strikta regler rörande vad pengarna ska användas till.
Denna snedvridna fördelning av pengar gör att Mansjourerna inte kan hjälpa våldsutsatta män med skyddat boende och annat som kvinnojourerna kan för de kvinnor som utsätts för våld av sin man.
Visst är det en jämlik och jämställd samhällsbild man får av hur det är att vara av fel kön i en relation fylld av våld ?!??? (ironi)

Aftonbladet 4/10 2012
I slutet av Monica Karlsteins artikel så finns följande notering:
Fotnot: Aftonbladet har vid upprepade tillfällen sökt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, för att fråga vad som görs för män som misshandlas i relationer. Vi har inte fått något svar.
Det är många fler som ställer denna fråga och de är även utan svar från de ansvariga. Jag är inte förvånad över att Aftonbladet inte fått svar, män är ju stämplade som förövare i statens syn på relationsvåld i Sverige och då finns det inte så mycket avsatt för satsningar för att hjälpa de män som är våldsutsatta i ett förhållande.
Har man svalt ROKS syn på våld i nära relationer med hull och hår då är det lite svårt att kunna uttala sig om verkligheten.
Jag undrar vad omvärlden anser om denna snedvridna och obegripliga hållning när det gäller relationsvåld som Sverige har ?
Är det speciella omständigheter som gör att relationsvåld i Sverige enbart utförs av män eller är det så, som flera av oss vet, att Sverige gått på all den ensidiga och snedvridna propaganda som bland andra ROKS spridit ?
Här är några citat från uppsatsen:
Informanterna talade mycket om det psykiska våldet, vissa av dem uttryckte hur det psykiska våldet upplevdes värre än det fysiska. Övriga informanter uttryckte sig inte lika rakt på sak om hur det psykiska våldet upplevdes i jämförelse med det fysiska våldet. Det psykiska våldet involverade nedbrytning av självkänslan, skuldbeläggning, kränkningar, hot och berövande av mannens umgänge med sitt eller sina barn.
-//-
Olika former av hot var också ett vanligt inslag i männens berättelser. Kvinnan kunde hota med att begå självmord eller att ta barnet ifrån mannen ifall han inte höll med henne eller gjorde som hon sade. Hon använde hot för att ha kontroll över mannen.
För vissa män slutade inte hoten med bara hot, utan vissa kvinnor gick så långt att de tog barnet eller barnen och försvann.
En av männen hade vid tidpunkten för intervjun inte sett sin dotter på 490 dagar: ”Jaa.. de va väl, inte rädd fysisk sätt men de va i alla fall en ständig rädsla där för psykbrott och liksom.. en olustkänsla på nått sätt. Men de värsta misshandeln de va ju efter hon försvann me barnet” (Erik, 45 år). Detta var inget ovanligt fenomen, flera andra av de intervjuade männen hade liknande upplevelser.
-//-
De allra flesta som hade utsatts för någon form av fysiskt våld av sin kvinnliga partner nämnde det mera i förbifarten under intervjun. Det fysiska våldet involverade stryptag, örfilar, sparkar och att vissa kvinnor klöste sina män. En av männen utmärkte sig och diskuterade även det fysiska våldet som ett stort problem i förhållandet. Han sade:
I början var de höjda röster och skrik och kasta saker och sen blev de alltmera slag me öppen hand, knuten hand, tillhyggen, spott i ansiktet och jaa.. och att misskreditera mig inför min familj för man trycker ner någon både socialt och psykiskt också. (Markus, 46 år)
Informanten Markus beskrev också hur våldet utövades mot samtliga familjemedlemmar, även barnen. Det psykiska och fysiska våldet var ett dagligt inslag för dem.
Tack till Linda Dackemo för att du valde att skriva om kvinnors våld!
Tack för att du intervjuade dessa män och att du valde att se dem och inte gå på den valda linjen att det är kvinnorna som är brottsoffer och att dessa män provocerat fram kvinnornas våld.
Och tack till min vän på nätet som tipsade om denna uppsats!
Jag har valt att ge honom anonymitet då han är en av de män som Linda har intervjuat. Orsaken till att jag väljer att ge honom anonymitet är att jag inte vill att han ska råka ut för repressalier eller andra former av trakasserier från personer som kan eventuellt identifiera hans berättelse i Lindas uppsats.
Våldet, både det psykiska och det fysiska, kan komma när man minst anar det och jag vill inte att han ska råka ut för mer.
Media Länkar:
Kvinnors våld mot män
Hur män utsatta för intimt partnervåld av kvinnor har det i dagens Sverige
Författare: Linda Dackemo
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle Luleå tekniska universitet
Publicerad september 2012
Länk till info om uppsatsen.
Länk till uppsatsen i PDF format.
Våld mot kvinnor och män i nära relationer (BRÅ)
Misshandlad – och hånad (Aftonbladet)
”Självklart kan en hel karl få stryk” (Aftonbladet)
Martin: Helvetet brakade loss när Lena blev gravid (Aftonbladet)
Förutom mediabevakningen av Midsommarmordet i Högbo så blir det mest små notiser i svensk media när det är relationsvåld där kvinnan är förövare. Här nedan finns några av dessa notiser från det senaste året.
“Vinklad journalistik ger falsk bild av relationsvåld” (GenusNytt)
Kvinna knivhögg man i Lerum (DN)
Flickvän misshandlade pojkvännen (HelaHälsningland)
Kvinna slog sambon (Sala Allehanda)
Misstänks ha sparkat pojkvän i huvudet (Östran)
Kvinna misstänkt för misshandel (Ulricehamns Tidning)
41-årig kvinna dömd för mordet på ”Inke” (Expressen)
Fängelse för misshandel av make (SR Ekot Gotlandsnytt)
Berusad kvinna greps för misshandel av man (Ekuriren)
Kvinna anhållen – knivhögg sin partner (KvP)
Kvinna misshandlade pojkvän (BT)
Kvinna slog sin pojkvän (SR P4 Blekinge)
Kvinna dömd för misshandel efter att ha slagit glas i huvudet på man (DT)
Fängelse för kvinna som knivhögg sin man (Skånskan)
Fängelse för kvinna som högg pojkvän (SR P4 Jönköping)
Svartsjuk kvinna högg man (SvD)
Fler kvinnor döms för misshandel (SR Ekot)
Slog sin man – kvinna i Malmbäck misstänks för grov misshandel (Höglandsnytt)
Kvinna dömd för misshandel (SR Ekot Upplandsnytt)
Kvinna slog make med glaskaraff (Östran)
Kvinna sparkade och slog man på väster (jnytt.se)
Kvinna misshandlade sin pojkvän (HN)
Det är mycket stor skillnad när det gäller mediarapporteringen av relationsvåld mot män om man ser vad media utanför Sverige skriver om detta brott. Det är inte små notiser utan hela artiklar om ämnet, där kvinnan är förövaren och mannen brottsoffret. Värt att notera att även små nyhetsbyråer och tidningar skriver hela artiklar om ämnet, de gör det som de stora tidningarna i Sverige inte har ork med att rapportera om verkligheten.
Husband relives horror of moment petite blonde wife plunged steak knife into his chest after years of domestic abuse (MailOnline)
Domestic violence, the other way round (The Times of India)
Where do battered men go? (The Observer)
America’s Secret – Domestic Violence Against Men (East TN News)
In Kenya, violence against men rises (UPI)
Domestic violence: Men are victims, too (The Rwanda Focus)
Japan’s battered men suffer abuse in silence (The Japan Times)
Domestic abuse against men up by 30 per cent (Hull Daily Mail)
Are men victims of domestic violence too? (ABC Goulburn Murray)
Domestic abuse against men rises in Scotland (BBC News Scotland)
Precis detta var vardag för min pojkvän i flera år. Han blev slagen, sparkad och hånad av sin alkoholiserade och psykiskt sjuka sambo och tillika mamma till hans barn. Han blev lurad i tidigt stadie och hon blev gravid. Han stannade kvar i två år för barnets skull. Han beskriver ett helvete. När han till slut polisanmälde var det ingen som trodde på honom. Han inledde en vårdnadstvist eftersom sonen berättade för sin pappa och dagispersonalen att hans mamma drack vin och slog även honom. Idag har pappan förlorat vårdnaden och sonen sin trygghet! Helt sjukt! När ska samhället sluta leva på 1800-talet och vakna upp till verkligheten!? Alla kvinnor är inte oskyldiga offer!
Tack Maria för din kommentar!
Tyvärr så är det du skriver en verklighet för många pappor i Sverige, de blir inte trodda och de förlorar sina barn.
[…] just bloggat om uppsatsen och Aftonbladets uppmärksamhet på denna och kvinnovåldet. Här hittar ni inlägget och här finns en länk till en info sida om uppsatsen och här hittar du […]
Och tack till dig, Ann-Mari som lyfter detta och fortsatt kämpar för en sundare syn på det vi kallar jämställdhet!
Tack Sanjo.
Jag tänker så här: en persons aggressivitet är inte av naturen nödvändigtvis könsbunden. Vissa kvinnor har långt högre aggressivitet än den manliga partner de lever med. Vad det beror på är inte riktigt klarlagt; kanske via uppväxten, kanske biologiskt med en hög halt av testosteron (som sägs vara den avgörande faktorn för män). Ja, även psykisk ohälsa och missbruksproblematik finns i bilden. Tja, möjligen en mix av alltihop.
Jag är ingen expert. Den springande punkten är att det går att kontrollera sin partner med aggressivitet, välkänt från männens värld, med den misshandlade mannen som förnedrar och bryter ned sin partner med våld och skuldbeläggande i lagom dos för att få kontroll. Väl där är partnern ett formbart stycke kött som fogar sig och lyder de förmaningar det får – en ren objektifiering alltså.
I sant genustänkande har jag ofta undrat om inte kvinnor har denna kapacitet trots allt. Ja, det som jag nu har läst stöder faktiskt min teori om att kvinnor besitter manliga egenskaper, att vara en hondjävul. Om din partner inte inser sitt eget bästa – ge honom en käftsmäll. Lyder han ändå inte – sätt en kniv på halsen så lyder fanskapet ska du se. Hota din ynkrygg till man, ge honom vad han tål och se till att använda barnen som förhandlingsbrickor. Han kroknar snart, så är män skapta, klena satar av naturen.
En del män kan ha upplevt detta i verkligheten och de är ju offer för ett övervåld som kvinnor verkar ha ensamrätt på att utsättas för. Oavsett kön – ingen människa ska någonsin behandlas så…
Kors i taket…..igen! För hör och häpna, här har våra politiker i sitt jämnställdhetsarbete beslutat att ”tillsätta en utredning” (för det gör man ju alltid) för att utröna möjligheterna att inrätta en center för utsatta barn, kvinnor och (håll i hatten nu) män. Jodå, man har insett att även män är våldsoffer och centret skall även ta hand om utsatta män!
Tack Pelle för sin kommentar,
Du har en hel del intressanta tankegångar kring detta med relationsvåld.
Jag önskar att fler kunde fundera och sedan uttrycka sin åsikt som du har gjort i denna kommentar.
Ingen pajkastning eller utpekande av skuld, utan mycket tänkvärt och ändå rakt på sak.
Via Genusnytt hamnade jag här. Mycket intressant att den politiskt korrekta tidningen Aftonbladet tar upp detta ämne. Kanske man så långsamt börjar ana en trendvändning även i Sverige?
Jag deltog i en liknande uppsats på Göteborgs universitet för två år sedan (Berättelser som inte finns, Veronica Hanzén o Tove Öberg, Institutionen för socialt arbete). Jag känner återigen på ett skrämmande sätt igen mej när jag läser denna uppsats från Luleå universitet. Trots att det frambringar vibbar från det förgångna som jag helst inte tänker på är det precis som vid Göteborgsuppsatsen skönt att läsa att jag inte var den ende. Så tänker man i dessa lägen. Det kan inte finnas någon annan man som råkat ut för det här. Men det gör det. Jag kunde skrivit flera av de uttalanden som görs i Luleåuppsatsen, de stämmer på pricken: självmordshoten, kontrollbehovet av mail o sms, förhindrandet av att träffa sin egen familj, känslan av att ett förhållande kanske ska vara så här.
Jag bröt min relation innan den utvecklade sig till något värre. Jag bodde inte heller ihop med kvinnan ifråga. Det finns två jobbiga frågor som hänger kvar: varför stannar man kvar? Varför går man inte iväg? Och varför blir man efteråt betraktad som ett socialt missfoster? Inte ens min egen familj (föräldrar, syskon) tar till denna dag min livserfarenhet på allvar (det jag var med om hände 2004).
Tack alla ni bloggare o forskare som tar upp frågan. Särskilt om ni är kvinnor. Det blir större genomslag än om en man skulle skriva om samma sak. Tyvärr.
Anledningen till att det inte hörs så mycket om kvinnors våld mot män med all rätt är för att inga män dödas av kvinnor i förhållandena utan det är män som dödar kvinnor, så det är inte så konstigt att fokus ligger på mäns våld mot kvinnor, vi män är trots allt starkare än kvinnor.
Tack för din kommentar Wildwest,
Jag tycker det är synd att dina närmaste inte kan ta dina upplevelser på allvar, varför är det så svårt att inse att även män kan vara utsatta för relationsvåld från den kvinna de har ett förhållande med?
Tack Butter för din kommentar.
Tack Gurra för din kommentar,
Och jag vill påpeka för dig att i år på midsommaraftonens tidiga morgon så mördades Ingemar ”Inke” Wallin av den kvinna han hade ett förhållande med.
Så kvinnor de dödar sina män i relationsvåld i Sverige.
Självklart bekräftar bara ett undantag regeln, du fattar vad jag menar att kvinnor inte dödar män i förhållanden, visst, händer i enstaka fall.men fokus ligger med all rätt på att män dödar kvinnor.
Tack Gurra för din kommentar,
Nej jag fattar inte vad du menar med att kvinnor inte dödar sina män i förhållanden.
Tack själv Ann-Mari för att du också lyfter fram ämnet! Orättvisor är det värsta jag vet och att vi alla mänskor skall behandlas lika är för mig självklart. Hur det blev så här att vi behandlar folk efter utseende, etnicitet, kön etc vet jag inte säkert men det är oerhört tragiskt. Något jag kan säga är i alla fall att det hela är inlärt, inte medfött. Vi lär oss behandla mänskor olika. Min fyraårige son kom under veckan på vilket kön han tillhör. Han tillade glatt till mig hur jag är en kille. Nej sa jag, jag är en tjej, du är en kille. Nej, han menade själv att han var en tjej. Då sa jag bara som det är, du är kille för du har inte en snippa som tjejer utan du har en snopp som killar har. Så, medfött är det sannerligen inte. Tänk att min son i 4 år gått och inte vetat om vare sig att vara kille eller tjej. Hans lilla snutte-kanin säger han också bara är en kanin om någon frågar om det är en kille eller tjej. Så viktigt är det för små barn det här med kön.
Tack Linda för din kommentar och för att du skrev denna viktiga uppsats!
Visst är barn underbara och så fria!
Jag älskar barnens visdom och hur de ser på världen, jag önskar att vuxna kunde vara lika kloka och inte så inrutade i roller som styr hela deras tillvaro.
Är det Gurras mening att man inte behöver ta mäns situation på allvar p.g.a att inte tillräckligt många män dödas av kvinnor, eller? Gurras åsikt liknar en person med medlemskap i ROKS!
Ann-Mari:
Jag vet inte varför min familj inte förstår det här. Det är inget illvilligt från deras sida och det belastar inte min relation till dem, men det gjorde mej åtminstone förvånad.
Jag bodde i ett annat västeuropeiskt land när detta hände. Dom såg inte min förtvivlan, dom hörde om den (och tyckte att jag tjatade om det för mycket), när jag väl flyttade tillbaka till Sverige var relationen stängd. Sen syns det ju inte på mej. Rodnaden efter dom få gånger jag fick örfilar av min tjej var ju borta sen länge. Det som sitter i själen syns inte.
För övrigt är jag raka motsatsen till kille som man kan tro råkar ut (eller ”accepterar”) detta. Det är nåt jag vill trycka på. Det kan faktiskt hända vem som helst. Även nån som funkar bra socialt, har ett chefsjobb i finansbranschen, kör Porsche, är allmänt omtyckt av kollegor (särskilt kvinnliga kollegor) och män. Man får ofta för sej att de som utsätts för det här är män med missbruksproblem, med dålig social kompetens, arbetslösa, psykiskt sjuka – ungefär som att de tigger om att bli förnedrade. Så är det inte. Vem som helst kan råka ut.
Tack Nisse för din kommentar.
Tack Wildwest för din kommentar,
[…] https://maukonen.wordpress.com/2012/10/04/kvinnor-som-slar-sina-man-fysiskt-eller-psykiskt/ […]
En sak som jag funderat kring är att man faktiskt uppmärlsammat våld i samkönade relationer. Det politiskt korrekta är väl antagligen att det då är fråga om ett kvinnligt våldsoffer och en kvinnlig förövare men varför avsluta där? Jag menar, tankegången tar liksom slut där, även om en kvinna kan vara förövare i ett samkönat förhållande, vad är det som säger att så kan också vara fallet i en heteroförhållande? Man vill liksom inte ens tänka den tanken till slut och det ”legitima väldet” är ett faktum men också något man är tyst om.
[…] Ann-Mari Maukonens blogg, 2012-10-04: Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt. […]
Det är inte så ovanligt att kvinnor tar hjälp av samhället för att misshandla sin sambo eller äkta man,och socialen ,polisen och kvinnojouren är ofta villiga medspelare när det gäller att kuva och skrämma mannen.
Sen när kvinnan fått mannen dit hon vill och är nöjd,så kan hon dra tillbaka anmälningar om misshandel,våldtäckt m.m. Hon vänder också omgivningen emot mannen. Sen är hon nöjd och har slagit två flugor i en smäll,hon har sett till att mannen blivit kuvad,och att han aldrig kan lämna henne om han någonsin vill se sina barn igen…..
Frågan är hur länge ska samhället spela med i detta hänsynslösa spel emot mannen?
När ska samhället förstå att människor ska behandlas värdigt,oavsett kön?
Tack Maukonen för att du tar upp detta,det behövs verkligen,särskilt att kvinnor tar upp det,för det är mycket svårare att vifta bort det då, eftersom om en man säger nått så är det bara en mans åsikt och den behöver man inte lyssna på när det gäller detta ämnet.
Tack Butter för dina funderingar!
Tack carpe diem för din kommentar.
Jag är för jämlikhet och jämställdhet och då krävs det att man ser vad som händer och sker i samhället, bland annat relationsvåld och vårdnadstvister.
Det är trevligt när läsare uppskattar mina insatser. (Jag har fortfarande svårt att greppa att det är så många som läser bloggen ! )
Klart att det är många som läser när det är viktiga saker som berör som tas upp, framför allt när det är saker som drabbar många men viftas bort som något oviktigt av samhället.
Tack toklandet för sin kommentar.
Linda Dackemo du är modig som lägger fram en sådan uppsats som examensarbete där du bor.
Hej!
Svar till Gurra m.fl I snitt så får 6 män sätta livet till pågrund av partnervåld från kvinnan. Till detta bör också läggas ett mörkertal om kvinnor som använder andra män att slå sin partner eller till och med ta livet av honom. Vidare så används ofta psykisktvåld från kvinnan mot mannen, vilket kan vara än svårare att värja sig från…
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
Min sambo blev oskyldigt dömd till 10mån fängelse. Hans då varande sambo misshandlade honom psykisk och fysiskt..När han gick till polisen så blev allt vänt emot honom.polisen slarvade bort bild bevisen på Hans blodiga ansikte. socialen hjälpte till och tömde huset..myndigheterna har kränkt och förnedrat pga han är man
Tack eleonora Mårtensson för din kommentar,
Tyvärr är nog din sambo inte ensam om att ha varit med om att allt vänds mot honom.
I Sverige så är det ju så att Relationsvåld är synonymt med att mannen slår kvinnan och inte tvärt om.
Du skriver att det finns hjälp att få för kvinnor som blivit utsatta. Detta är den största myten. Det finns kvinnojourer som man kan få någon att tala med hos dessvärre kan de inte göra något mer än lyssna. Är säkert helt rätt att män som utsatts inte blir tagna på allvar men det blir inte kvinnor heller. Överallt står det att det finns stöd att få att kommuner är skyldiga att göra det .men det finns inget sen
Tack lina för din kommentar.
Så det är en myt att kvinnor som är utsatta för relationsvåld kan få hjälp ???
Det var ju något nytt det.
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
Kul att se att det skriva om denna uppsats. Jag var en av de som intervjuades.
Tack för din kommentar P!
Jag uppmärksammar mycket av det relationsvåld som ROKS och de styrande i detta land så gärna vill tiga ihjäl.
För är det så att vi ska bekämpa relationsvåldet då är det allt relationsvåld som ska bekämpas.
Jag hoppas att du har en bättre relation idag än vad du har haft med tanke på att du är en av de män som är med i denna uppsats.
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Kvinnor som slår sina män fysiskt eller psykiskt (Ann-Mari’s Blogg) […]
Det är män som är offer. Majoritet invånare i helvetet är kvinnor.När man pratar med myndigheheter att man har blivit slagen de bara skrattar och tror inte.Om man låter kvinnor bestämma då blir det jorden undergång. Det är så när demokrati vill att en man ska vara kvinna och kvinna ska vara man son går helt mot natur. det är inte konstigt om allt går mot natur att slutet blir kaos men men
Jag är en gift man på 42 år med 2 utflugna barn, en son och en dotter som båda pluggar på annan ort. Min hustru är 37 år. Vi har alltid haft ett jämlikt förhållande, men när barnen flyttade ut blev hon som förbytt. På soffbordet i TV-rummet stod det ett par odiskade tallrikar, bestick och glas. Hon drog mig i håret och svor och skrek om vad jag menade med att låta det stå kvar odiskat. Jag sa att det är väl lika mycket hon som släpat fram grejer som stått kvar odiskade, och att det är lika mycket hennes ansvar. Då blev hon svart i ögonen och örfilade mig hårt. Jag är INTE fostrad med ”att man inte får slå tjejer”, och jag tycker det är helt rätt att slå tillbaka, oavsett kön. Men när hon örfilade mig gång på gång blev jag rädd för henne, jag vågade inte resa en hand mot henne, jag blev helt paralyserad av rädsla. Jag är själv förvånad, trodde aldrig att jag skulle va rädd för en kvinna, hon är fysiskt mindre än mig. Men förutom örfilarna så är det något med hennes aggressiva blick och röst, hela hennes aggressiva kroppsspråk är skräckinjagande. Efter den gången så är det jag som sköter all disk och städning. När hon varit missnöjd med mig på nåt sätt har jag fått ta emot mycket stryk, örfilarna är det vanligaste, men det har även blivit knytnävsslag som gett blåmärken. Hon har knäat och sparkat mig med ett spräckt revben som följd, när jag tappar luften och faller till golvet har hon satt sig på mig och fortsatt slå. Hon vet hur rädd jag är för henne. En gång sparkade hon mig på pungen så hårt att jag låg ner i över en halvtimme. Förutom det fysiska så hånar hon mig och säger att jag är ett värdelöst kräk och saker som att ”Det gör dig gott!” När jag förklarat för henne hur ont jag har av hennes fysiska och psykiska misshandel så skrattar hon åt mig. Jag har försökt lämna henne men hon har tagit ifrån mig plånbok, pengar, mobiltelefon, bilnyckel. Jag kan inte ta mig ur det här. Hjälp mig!
Tack för din kommentar demokrati finns inte
Tack för din kommentar Pelle GB West.
Ta kontakt med polisen, brottsofferjouren eller någon du har förtroende för. Jag vet inte om det finns där du bor en Mansjour, men om det finns det, kontakta den!
Berätta vad som händer och be om aktiv hjälp!
Det där skrev jag för drygt 1,5 år sen Det har nu gått ca 3,5 år sen min fru läxade upp mig första gången. Jag kommer raka vägen hem från mitt vanliga jobb, jag vågar inget annat. Jag har inget kontokort, hon sköter mitt konto helt och ger mig en ”veckopeng” på 60(sextio) kr, resten av min lön tar hon. När hon lämnar hemmet låser hon in mig i ett förråd i källaren. Ibland kan hon vara borta med sina väninnor på Ålandskryssning en helg, och jag är inlåst hela helgen. Hon ligger med andra män som det passar henne, och ibland filmar hon samlaget med sin mobiltelefon och visar upp det för mig. Själv har jag inte haft sex på 4 år. Jag får städa och diska hårt, putsa fönster, tvätta och stryka hennes kläder, vika dem noggrant, tvätta och vaxa hennes bil. Hon är väldigt pedantisk, minsta fläck så får jag storstryk. Nu har jag dock lärt mig att vara väldigt noggrann eftersom jag är så rädd för henne, eftersom jag nu lärt mig göra allt så noggrant så får jag inte stryk så ofta numera. Ett par örfilar då och då. Hon vet när våra vuxna barn kommer hem, då låtsas hon som ingenting, barnen har ingen aning. Några av hennes väninnor vet att jag är hennes slav, och de vet att det INTE är nån sexlek, utan att jag får stryk och kryper för henne på riktigt, och när väninnorna kommer på besök så brukar hon slå mig mycket och tvinga mig göra förnedrande saker för att roa sina väninnor, en av dem levde med en kvinnomisshandlare en gång, och hon njuter av att se mig få stryk, men de andra kvinnorna är också väldigt roade av att se mig få stryk, de verkligen njuter. Ibland har jag fått städa åt dom också. En gång när min fru trodde att jag skvallrat på väg till jobbet så klådde hon mig sanslöst sönder och samman, och trädde ett rep runt halsen på mig och sa att hon skulle hänga mig, jag visste inte att man kunde vara så rädd som jag var då, men hon skonade mig, efter dess vågar jag inte försöka rymma. Hon vet att jag tänkt ta livet av mig, därför binder hon mig till händer och fötter för att hindra mig när hon inte är hemma. Hon vill ha mig kvar i livet, hon vill ha någon att kuva. Hon njuter av det. Och jag kan INTE GÖRA NÅNTING ÅT DET! Det finns fler män som har det ungefär som jag, det vet jag. Jag surfar på jobbet. Så nu vet du hur livet kan vara för en man. Jag ville att du skulle veta att könsrollerna ibland ser ut så här. /Pelle GB West
Tack för din långa kommentar Per Ek.
Jag är medveten om att könsrollerna ibland ser ut som du beskriver.
Har du funderat på att bryta upp ?
Hej! Jag skriver just nu en krönika om våld inom relationen och denna artikeln hjälpe mig med mer information. Tack så mycket!
Tack för din kommentar Ella.
Kul att du hittade användbar info!
Tack för ett att du lyfter den här saken, försökte få hjälp i när jag levde,lever i detta. Det värsta var nog ingen lyssna, det gick knappt att googla efter hjälp för man hamna bara hos kvinnofrid eller liknande sidor, mådde så dåligt funderade på att ta mitt liv, det som pågick i ca 5 år fick mitt självsyn, självförtroende helt att försvinna. Har väl sakta börjat bygga upp det igen är mest rädd än och mår dåligt när det kommer till viss kontakt. Men man håller det inombords för ingen skulle ta det på allvar eller så blir man hånad. Önskar att det fanns en seriös hjälp för män i min eller liknande situationer. Och det blev mer öppet så man kanske inte behövde bära det inombords. Tror att många män som jag funderade på självmord.
Tack iallafall för denna blogginlägg. Det gav mig lite mer energi. Hoppas den hjälper fler.