KvP 29/8 2012
Man får inte allt för mycket info från de kortfattade notiserna, men i Metro så finns det lite mer om att det tydligen finns det en mamma i Malmö som inte hade ork att skjutsa sin son till fotbollsträningen 2ggr i veckan.
Och nu finns det en dom från förvaltningsrätten som gör så att mamman slipper orka att skjutsa sin son.
Värt att notera är att media skriver att den aktuella stadsdelsförvaltningen i Malmö ansåg inte att hon var förhindrad och därmed berättigad till hjälp och att beslutet i förvaltningsrätten var oeningt.
Den aktuella stadsdelsförvaltningen ville inte bevilja pojken kontaktperson då man ansåg att det inte fanns något som förhindrade mamman att följa den tioårige sonen till träningen. Malmökvinnan ansåg själv att hon inte hade ork att ansvara för pojkens fritidsaktivitet.
”Hon har visat att hon inte vill ha hjälp till självhjälp, utan att hon vill ha någon som utför hennes sysslor åt henne”, skriver stadsdelsförvaltningen i sitt beslut.
-//-
”Enbart det förhållande att N N är ensamstående med tre små barn utgör där-emot inte skäl att bevilja pojken bistånd i form av en kontaktperson”, skriver de två oeniga nämndemännen i sitt beslut.
Detta borde ju öppna för fler föräldrar, läs ensamstående mammor, som inte orkar eller har lust att ta ansvar för sina barns fritidsaktiviteter att slippa detta på bekostnad av kommunen?!
Om nu denna mamma inte orkar att ha aansvar för ett av sina barns fritidsaktiviteter, har hon någon ork alls egentligen att ha ansvar för barnen på hela taget ?
Kanske någon annan är mer lämplig som vårdnadshavare, en person som har ork alltså…..
En pappa skulle eller har inte samma möjlighet att slippa ta ansvar för sina barn om han var ensamstående med dem.
Men det är ju mer ”synd om” en ensamstående mamma, så hon har rätt att kräva att någon annan tar ansvar för de hon inte har ork med när det gäller barnen.
Lathet är inte ett handikapp!
Media Länkar:
Kommun tvingas skjutsa till träningen (KvP)
Pojke får rätt till fotbollsträning (Skånskan)
Mamma orkar inte ta son till träning – kommunen får köra (Metro)
Pojke får rätt till fotbollsträning (Metro)
Pojke får rätt till fotbollsträning
(Dagbladet) (SvD) (DN) (HD)
Ann-Mari's Blogg 
Har nån hört talas om ‘cykel’?
Tack för din kommentar Bashflak.
Om några år när det finns gott om ensamstående kvinnor som skaffat barn genom insemination så kommer säkert dessa krav bli vanligare. Skulle inte förvåna mig en sekund om alla ratade män hålls som ansvariga eftersom de inte tar ansvar för ”vår gemensamma framtid”. Kommer säkert vara någon debattör som kräver samhällstjänst av dessa män för att ta barnen på ”manliga fritidsaktiviteter”.
Kanske en negativ framtidssyn.
Tack Håkan för din kommentar.
Alla framtidsvisioner är inte alltid positiva.
Förståndshandikapp?
Nja, dolf.
Mamman har ju visat att hon vet och klarar av att utnyttja staten (Kommunen ) maximalt för att slippa att ta ansvar att sonen kommer till sin fotbollsträning, så det är nog en smart kvinna som är jävligt lat.
Smart på samma sätt som det är smart att plocka med sig varor från butiken utan att betala för dem. Det brukar straffa sig i längden, även om det inte verkar så i nuet. Så jag vidhåller nog att lathet är en form av förståndshandikapp. (Fast jag lider själv av långt gången lathet, så jag kanske inte skall pissa i glashus)
Tack för din kommentar dolf! 😆
Ensamstående mamma? Så totalt självförvållat…. Selma huskorset är inget skämt och inget att skratta åt. Hon tar sig själv på fullt allvar, oavsett den förvånade omgivningen. Martyrskapet odlas med växande självuppskattning på barnens bekostnad.
Tack castoropollux för din kommentar
Lite mycket spekulerande här denna gång tycker jag. Eller kanske har jag missat något? Du skriver att en pappa aldrig kan slippa ansvar, Det stämmer inte. En umgängesförälder (oavsett om det är en mamma eller pappa) kan aldrig tvingas ta ansvar/ha umgänge, eller som här att skjutsa. Varför skjutsar inte pappan? Kanske pappan i detta fall är en ‘svikarfarsa’ och inte en ‘sviken pappa’, och kanske har denna mamma reumatism e dyl (orkar inte men är inte förhindrad, typ lam). Nä med en så kort notis tycker jag man ska hålla inne med spekulationerna lite.
Sen stämmer det inte heller att man tycker mer synd om en ensamstående mamma. Min erfarenhet är att man tycker mer synd om och ställer upp mer för en ensamstående pappa. Han är oftast sååå duktig samtidigt som ensamstående mammor bara ‘ tas för givet’ .
Skilj på frivilligt ensamstående och frånvarande föräldrar och ofrivilligt ensamstående och frånvarande föräldrar.
Tack Mia. för din kommentar.
Det som gav mig en inikation på mammans brist på ork var följande som står i Metros lite större artikel:
Den aktuella stadsdelsförvaltningen ville inte bevilja pojken kontaktperson då man ansåg att det inte fanns något som förhindrade mamman att följa den tioårige sonen till träningen. Malmökvinnan ansåg själv att hon inte hade ork att ansvara för pojkens fritidsaktivitet.
”Hon har visat att hon inte vill ha hjälp till självhjälp, utan att hon vill ha någon som utför hennes sysslor åt henne”, skriver stadsdelsförvaltningen i sitt beslut.
Om pappan skrivs inte en rad utan det poängteras att mamman är ensamstående. Om pappan är en svikar pappa eller om han är bortmotad eller okänd vet vi inte, vi vet dock att mamman inte hade ork och ville att någon annan skulle ta hand om och ansvara för att sonen kunde ta sig till fotbollsträningen 2ggr/veckan.
Tack Mia. för sin kommentar.
Vi kan även skilja på de ensamstående föräldrar som ser till att aktivt frånskilja den andra föräldern från barnen och spelar martyr eftersom hon tar hela ansvaret själv för barnen.
Jo det stämmer och kanske handlar det om det här, dvs en sas frivilligt ensamstående förälder. Precis som sas frivilligt frånvarande föräldrar också kan spela martyrer, och får folk att tycka synd om dem. Sådana har jag också träffat på, av båda kön. Det är kanske inte så mycket spekulationerna i detta fall ser jag nu utan generaliseringarna jag reagerade på.
Hade det funnits giltiga anledningar till varför mamman inte hade ork (typ reumatism) så hade det med all säkerhet också tagits upp i notisen eftersom det hade gjort den än mer kontroversiell och skandalös (tidningars levebröd) att stadsförvaltningsdelen inte ville ställa upp, och förvaltningsrättens del hade blivit en mindre parantes.
Det sagt, man kan bara göra sin bedömning utifrån den information som ges, och det finns givetvis alltid (stora) möjligheter att den är fel när det handlar om vanliga nyhetsmedia. Det innebär inte att man skall sluta kritisera, men man bör vara medveten om att det är en bild av verkligheten media ger som man kritiserar, inte verkligheten i sig. Så man bör alltid vara beredd att backa, och inte vara alltför snar eller kategorisk när man fördömer någon eller något, och en viss ödmjukhet skadar aldrig. (Detta sagt rent allmänt, inte som någon kritik mot detta eller något annat inlägg av Maukonen)
Citat Mia;
”Sen stämmer det inte heller att man tycker mer synd om en ensamstående mamma. Min erfarenhet är att man tycker mer synd om och ställer upp mer för en ensamstående pappa. Han är oftast sååå duktig samtidigt som ensamstående mammor bara ‘ tas för givet’ .”
Kan inte hålla med dig riktigt där av egna erfarenheter. Kan dock hålla med att ensamma mammor ”tas för givet” i de flesta sammanhang men som ensamstående pappa upplever jag att folk i allmänhet tar sig friheter att tycka si eller så om en ensamstående pappa och att acceptanströskeln ibland kan vara väldigt låg. Om jag och min grabb åker till affären i ”meckarjeansen” så kan du slå dig i backen på att det är någon som tycker att det är förfärligt att grabben går i skitiga jeans. Jag kan tänka mig att man tänker olika där, en mamma kanske tycker att man ska byta byxor först men jag kanske tycker att det är strunt samma.
tack dolf för sin kommentar
Den där typen av domar brukar vara mycket kortfattade för att orsaken till beslutet inte ska röjas. Med största sannolikhet har kvinnan någon typ av fysiska eller psykiska besvär som gör att hon har svårt att följa sonen till träning, men detta har inte skrivits ut i domen för att det är sekretessbelagda uppgifter. Socialtjänsten har inte ansett dessa problem tillräckligt allvarliga för att kvinnan ska få hjälp med sonen, men rätten har gjort en annan bedömning. Ett tips för att ni ska föstå vad jag menar knalla i väg till närmsta förvaltningsrätt och läs domböcker och då framför allt de domar som rör ex LPT
Tack Susanna H Svensson för din kommentar.
Men ska man utgå per automatik från att mamman har någon typ av fysiska eller psykiska besvär ?
Texten i Metros längre artikel ger mer intryck av att hon inte har ork och hade det varit så att det fanns ett handikapp med i bilden så hade det lyfts fram och påpekats, speciellt för att den aktuella stadsdelsförvaltningen ansåg att det inte fanns något som förhindrade mamman att följa den tioårige sonen till träningen.
@Butter
Ja det stämmer nog att en del tycker att män kan vara ‘slarviga’ med kläder och t ex inte passar på nog i ‘farliga’ lekar för att ta några exempel. Men är både mamman och pappan i affären med ‘mekarjeansen’ på grabben så faller nog
största skuggan på mamman fortfarande 😉
Och det jag for efter var själva fenomenet att vara ensamstående. Pappor som tar hand om barn, och då särskilt på heltid, ses fortfarande som ovanliga. och väldigt duktiga. Om än främst i äldre generationer.
@maukonen
Nej man behöver inte utgå från att det handlar om fysiska eller psykiska besvär. Jag väljer dock hellre det när det handlar om män och kvinnor som avviker från normen.
Att visa på att kvinnor eller mammor även kan vara förövare och att kvinnor inte per automatik alltid är oskyldiga offer tycker jag är bra. Men man kan undvika att göra om samma misstag och utgå från att det handlar om kön eller som här att dra ensamstående mammor (jfr frånvarande pappor) över en kam.
@Mia. ”inte passar på nog i ‘farliga’ lekar”. Den överbeskyddande och den perfekta mamman har också en roll att tänka på.
”Om än främst i äldre generationer.” Den äldre generationen har i alla fall goda skäl att vara positiva gentemot män som tar ansvar. Att den yngre funnit rollen som offer vara både berättigad och ge fler personliga fördelar i form av uppmärksamhet och bidrag, får barnen betala dyrt för. Den övergivna mamman är ju i sig en negation, man vill slippa hamna i. Den som efter ett förhållande bara klagar på ”föredettingen” visar och bekräftar med säkerhet hur det var medan de var tillsammans. En dominans och krav på kontroll. (PAS är tex bekräftelsen på den giftiga attityden som förstörde förhållandet, sedan tar det bristande omdömet ännu större makt när besvikelsen tar över. F.ö. kan de flesta bekräfta hur rollbytet också befanns närvarande så fort förhållandet etablerats. Tex graviditeten var ett faktum.) Då när spelaren ”vunnit” kopplar de av och byter taktik. Då växer istället kontrollen, vilket ju förr eller senare tar död på tvåsamheten, den som de strävade efter, utan att förstå dess funktioner och regler…… Om män har svårt att förstå sig på kvinnor beror det väldigt ofta på att kvinnor inte vill bli sedda som de är, de glider undan sina verkliga sanna innersta behov, för att de känns för svåra att ta tag i. Visst finns det män som har svårt att visa känslor, men sådana är ju inte alla. Kvinnor som vill bli offer enär det bjuds så många fördelar, slipper bli sedda i rollen som den ratade, där får de svårt att försvara sig, mot betydligt fler och hänsynslösa fiender… Den aktuella kvinnan badar i sin roll, om det råder ingen tvekan. Hon är inte ensam om det beteendet.
Tack Mia. för sin kommentar.
Undrar vad pojken tänker om sin mamma som inte ens orkar skjutsa honom till fotbollsträningen 2 ggr i veckan? Måste kännas hemskt för barn att föräldrar bryr sig så lite om deras liv. Finns det nåt roligare än se sitt barn utvecklas i sin idrott? Se hur det går framåt. Få dela både med och motgångar med dom. Har själv varit ensam med två barn som hållit på med idrott. Visst är det knepigt ibland att få schemat att gå ihop, men jag vill för allt i världen inte missa det. Tids nog blir dom stora och klarar sig själva men fram till dess vill jag vara med i deras aktiviteter. Skulle inte ens tänka tanken att någon annan skulle fixa det åt mig. Undrar hur lämplig den här mamman är att ta hand om sina barn.
Tack Gunilla för sin kommentar.
Jo, man undrar hur grabben tänker och känner inför att mamma inte har ork att följa honom till träningen.
Det är ju lätt att bli förälder, men det är svårt att vara en förälder.
Det är ju möjligt att killen är i behov av en kontaktperson av flera giltiga anledningar. Det är till och med möjligt att killen är i behov av att placeras i fosterfamilj. Vi vet väldigt lite efter några tidningsartiklar.
Det märkliga här är dock att rätten endast intresserar sig för den våldsamt begränsade frågeställningen om skjuts till fotbollsträning och matcher. Enligt stadsdelsförvaltningen är mamman i övrigt kapabel att tillgodose sonens alla behov. Att köpa den bedömningen rakt av och sedan döma som man gör är märkligt. Är det bara jag som anar ett barn som far illa medan samhället tittar bort? Alternativt ett av domstol sanktionerat överutnyttjande av (och därmedmed underminerande av) välfärdssystemen?
Framgår det i domen om man har gjort en bedömning av huruvida tioåringen är förhindrad att ta sig till fotbollsträningen på egen hand? Om inte är ju domen väldigt märklig av bara den anledningen. I Malmö finns allt på gång eller cykelavstånd. Kollektivtrafiken har också avgångar med ett par minuters täthet.
Statsdelsförvaltningen är inte nöjd och domstolen var så oenig den kan bli. Domen kommer nästan helt säkert att överklagas och det ska bli intressant att se hur det går då.
Tack Christoffer för din kommentar.
Jag anar inte bara att den fotbollsspelande sonen far illa, utan även hans syskon. Men tydligen så är det just nu fokus på mammans totala ovilja att ta sonen till fotbollsträningen.
Hanne Kjöller på DN har en intressant ledare som tar upp detta fall, den ger en aning mer info om mamman och familjebilden.
Av domen framgår att mamman är ensamstående med tre små barn. Inte ett ord sägs om eventuella fäder. Inte heller något om att mamman skulle ha någon form av missbruksproblem.
Mellan raderna framgår att modern inte yrkesarbetar. Hon har under en tid varit i kontakt med Slussen, ett projekt som syftar till att stödja individer och familjer. Det kan handla om att klara rollen som förälder eller att fortsätta vara drogfri – allt beroende på vilka problem som fanns från början.
Om denna tid vid Slussen skriver kommunen i sin inlaga att mamman ”visat att hon inte vill ha hjälp till självhjälp utan att hon vill ha någon som utför hennes sysslor åt henne”. Mamman, skriver kommunen vidare, har inte prövat att själv ta ansvar för sonens fotbollsträning och inte fokuserat på hans behov. Inte heller har hon styrkt att hon saknar arbetsförmåga. Sonen, summerar kommunen, har ett behov som inte är tillgodosett men som kan tillgodoses genom att hans mor tar ett större föräldraansvar.
[…] gäller kritik i media så får man tydligen inte göra som DN’s Hanne Kjöller har gjort. Hon, liksom jag, var en aning kritisk till den ensamstående mamma i Malmö som lyckats att få kommunen att stå […]