Jag kvittrade om denna krönika den 19:e juli och har funderat på den enda sedan dess.
För det Annacarin Aronsson skriver i Östersunds Posten är obehagligt och extremt utpekande av alla pojkar som potentiella våldtäktsmän när de blir äldre, med ett undantag för Annacarin Aronsson egna son.
Annacarin Aronsson inleder sin krönika med att skriva ett stycke om barnuppfostran och funderar på om det är svårare eller lättare att uppfostra en dotter eller son. I nästa stycke så glider hon in på den våg av våldtäkter som anmälts i landet under den gångna veckan och börjar med att påpeka att hon inte är intresserad av läsarnas åsikter och fortsätter med att hon har minsann börjat tidigt med att uppfostra sonen så han inte blir en våldtäktsman.
Annacarin Aronsson fortsätter med att lägga skulden på alla män, pojkar och gossebarn då de kan växa upp och bli en våldtäktsman.
Inte ett pip om att flickebarn, töser och kvinnor kan begå sexualbrott också utan istället är det en kollektiv och ytterst obehaglig skuldbeläggande på alla av manligt kön, förutom Annacarin Aronssons son, som hon enligt egna ord uppfostrat att inte bli våldtäkts man.
Jag undrar för mig själv när jag läser krönikan att hur gör man när man uppfostrar en pojke att inte bli våldtäktsman?
Jag skulle tro att Hagamannens föräldrar undrar det och varför inte alla föräldrar till de kvinnor som dömdes i Barnporrhärvan ?
De föräldrarna borde ju undra ganska mycket vad de har gjort för fel när dottern var liten efter som deras döttrar suttit och varit både våt och kåt framför datorn och tittat på barnporrbilder och filmer som de skrivit varit väldigt ”upphetsande”, för att inte tala om de av kvinnorna som producerade egen barnpornografi och delade med sig av den till andra.
Är det i tiden att resonera som Annacarin Aronsson?
Att kollektivt utpeka pojkar att de kan växa upp och bli potentiella våldtäktsmän?
Det känns otroligt obehagligt och det är en rejäl släng av V.Solanas vridna syn på män som genomsyrar den krönika som Östersunds Posten publicerat.
Sexbrott är ett vidrigt brott och det är det oavsett om det är en man eller kvinna som begår brottet. Så varför är Annacarin Aronsson så ivrig att peka ut alla, förutom sin son, som potentiella våldtäktsmän om de inte uppfostras rätt ?
Det är ett stort ansvar att uppfostra ett barn, oavsett om det är en pojke eller flicka. Vad denna pojke och flicka tar för beslut när de är gamla nog att fatta dem själv är inte alltid en reflektion av hur de blivit uppfostrade, för jag tror inte att kvinnorna i Barnporrhärvan eller Hagamannen för att nämna några blev uppfostrade att begå brott.
Så varför peka ut alla pojkar?
Det känns som Annacarin Aronssons krönika är en del av Machofabrikens budskap att det är något riktigt fel med pojkar och de måste till vilket pris som helst förändra sig för att kunna bli jämställda och framförallt respektera flickor.
Media Länkar:
AnnaCarin Aronsson om barnuppfostran (ÖP)
Vad får en kille göra och hur får en kille vara? (Ann-Mari’s Blogg)
Vad får en kille göra? (SvD)
Ann-Mari's Blogg 
Min spontana reflexion är att kanske det bästa sättet att uppfostra ett barn till att bli sexualförbytare i vuxen ålder är att just skuldbelägga. Och som lök på laxen ryar man hela tiden om hur hemska män är, de är ju sexualdårar hela bunten. Det funkar ungefär som mobbning, om mobbare hela tiden påminner sitt offer om att hon eller han är dum i huvudet så kommer offret till sist att tro att det är så.
Man kan ju fråga sig vad hon skulle skriva den dagen hennes son blir anklagad för, eller rent av dömd för våldtäkt.
Man kan uppfostra ett barn till att vara ärlig mot och har respekt för andra människor. Trots det kan de hamna i situationer eller sällskap som gör att det, rätt eller fel, kan anklagas för ett brott.
Tack Butter för din kommentar, det ligger en hel del i det du skriver!
Tack Håkan för din kommentar.
Ärlig och respekt, det räcker långt.
Det var väldigt många negativa kommentarer i den artikeln iaf. Det är bra tycker jag. Man ska få höra när man gjort fel. Vad som förbryllar mig är när det är så många som är så negativa till något sådant och förklarar varför som inte heller går att förneka så då undrar jag hur man kan försvara det? Jag såg ett par, kanske två kommentarer som faktiskt försvarade henne, till vilken nytta och varför? Det är väl ändå dom som tar illa upp man ska lyssna på?
Hur i hela fridens dagar tänker människan? Tror hon på fullt allvar att någon uppfostrar sin son att bli våldtäktsman? Jag tror inte det finns någon som ens har en tanke åt det hållet när man uppfostrar ett barn. Jag tror alla vill att det ska gå bra för barnen när de växer upp, man lär dem empati, respekt och förståelse och hoppas på det bästa, eller? Nej denna människa borde ta sig en allvarlig funderare på vad hon vräker ur sig eller vill hon bara ha uppmärksamhet?
Tack Sigge för din kommentar.
Senaste gången jag var in och läste kommentarerna så var det typ 2 som hyllade hennes inställning. En av dessa skrev något om jämställdhet och uppfostran tror jag.
Skrämmande att man kan tycka detta vara jämställdhet och okej att skuldbelägga alla pojkar innan de ens har gjort något fel. (förutom att inte vara födda som flickor )
Tack Gunilla för dsin kommentar!
Ja, du jag vet inte riktigt HUR hon tänker alls och hon är ju inte intresserad av vad läsarna tycker heller för det klartgör hon i sin krönika också.