Tecknad fantasiporr går före verkliga hot om sexuella övergrepp på barn

Varför är det snabbare rättsväsende när det är tecknat än när det är verkliga barn och verkliga fantasier och hot?

 

Jag har funderat på detta sedan en vän påpekade att jag kanske skulle skriva ett inlägg om skillnaden på hur rättsväsendet och massmedia agerare och reagerar på tecknade japanska fantasifigurer och hot om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring.

 

Så varför är det så stort massmedialt pådrag och varför är det ett sånt ståhej kring tecknade japanska fantasifigurer, medan man i stort sett blundar och låtsas att det regnar när det gäller verkliga hot och löften om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring?

 

Är det så vridet att det är farligare med att inneha bilder och seriealbum med tecknade japanska fantasifigurer i sexuella situationer än att en verklig person hotar och lovar dyrt och heligt att han ska våldta förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring?
Den polisanmälda mannen mordhotar och lovar att även våldta kvinnor som har passerat puberteten.

 

I och för sig så kan det vara så att det blev mer fokus både från rättsväsendet och massmedia på den anmälan att mangaexperten och serie­översättaren Simon Lundström ägde ”barnpornografi” kom under en infekterad vårdnadstvist och motparten hade i sitt juridiska team en (ö)känd advokat som specialiserat sig på att föra mål som innehåller anklagelser om sexuella övergrepp av pappan mot barnet/barnen. Den (ö)kända advokaten är flitigt uppmärksammad av massmedia för sitt arbete kring sexuellt utnyttjade barn, tyvärr så är det tyst i media om de mycket tveksamma argument och bevisning som advokaten använder sig av för att bevisa att den anklagade är skyldig till åtalet. (läs pappan)

Den fällande domen mot Simon Lundström gav ju mamman en klar fördel om man ser till den juridiska praxisen i vårdnadsmål, även om mamman hade en redan fördel genom att vara mamma & kvinna.

Och drevet att utmåla Simon Lundström som en person som begår sexuella övergrepp på barn (läs hans egna barn enlig mammans sida av vårdnadstvisten) och äger barnporr har fått en del mindre nogräknade medlemmar av journalistkåren att glatt skriva den ena lögnen efter den andra för att ”rädda barnet”. Det är pinsamt tydligt att den yrkesetik som det ibland pratas om inom den svenska journalistkåren inte är speciellt helig och moralen är skamligt låg.

 

Om man vill rädda barnet så ska man se förbi alla lögner som sprids och se till barnets bästa. Den ensidiga miljö som påverkat barnet är hemsk eftersom barnet påverkas av vad som påstås och sägs om pappan, men det är få som vågar se att det är så.

 

Den andra sidan, de verkliga hoten och löftena om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring är det ytterst få inom rättsväsendet och massmedia som reagerar på.

Polisen, nja inte riktigt då. Och även om den misstänkte är sedan tidigare dömd för bland annat olaga hot, så är det ingen brådska att utreda dels mordhot mot namngivna personer eller hot och löften om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring.

Tydligen ska en åklagare vara inkopplad, men vad som händer det är det ingen av de som har hotats som vet om, de har inte blivit kontaktade efter att polisanmälan gjordes. Och anmälningar har det gjorts….

Massmedia har inte alls snappat upp denna nyhet, trots att det går att länka/koppla ihop dessa hot med en massmedialt uppmärksammad händelse som ägde rum i oktober 2010. Media skulle få en hel del lösnummer på denna story, men har valt att inte bry sig alls. Fegt gjort, men inte lika fegt som den polisman som vägrade ta emot en anmälan om ett direkt mordhot.
Tjänstefel säger förre överåklagaren Sven-Erik Alhem i ett twitter angående att en polis vägrade ta emot anmälan om ett direkt mordhot.

 

Men frågan om det hjälper med att anmäla tjänstefelet och allt annat?
Det är ju hot som riktas mot verkliga personer, som lever, andas, är förpubertala, haft puberteten för ett tag sedan, det är med andra ord inte tecknade japanska fantasifigurer utan verkliga personer.

 

Så är det någon som helt idé att anmäla mordhot, hot och löften om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring ???

 

Det svenska rättsväsendet verkar inte bry sig allt för mycket, men det kan ju vara så att dessa mordhot, dessa hot och löften om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring inte genererar någon ”pinne” i statistiken och det är därför polisen i södra Sthlms området inte är alltför intresserade att ta emot och sedan utreda polisanmälningarna  ????

 

För övrigt så kan man ju undra vad advokatfirman för den misstänkte i dessa mordhot och hot och löften om grova sexuella övergrepp på förpubertala verkliga flickor utan könsbehåring tycker om sin klients agerande?
Men jag antar att de inte medvetna om mycket av sin klients förehavanden på sitt fina kontor korsningen av Kungsholmstorg och Hantverkargatan.

 

Och nej, detta inlägg är inte skrivet pga att Loreen vann Mello 12!!!!

Media Länkar:

Varför tiger konstnärer om mangamålet?  (Expressen)

Mangamålet kan ge fel fokus i barnporrärenden  (SR Ekot)

Låt oss bekämpa riktig barnporr  (SVD)

Porrteckningar i Högsta domstolen  (DN)

Hanne Kjöller: Moralism skymmer verkligt problem  (DN)

Polisen bör inte slösa resurser på att rädda seriefigurer  (Newsmill)

En svensk censurskandal  (Fokus)

Rapport från Mangamålet i Högsta domstolen  (Expressen)

Kategori: Dödshot (Nicole)

Min stalker vill ha små flickor utan könsbehåring. Är det fortfarande bara JAG som tycker det är obehagligt att han skriver så?  (Nicole)