Följande är en fritt baserad text från verkligheten. En del detaljer är något oklara på grund av den komplexa situationen, men den röda tråden är intakt.
Det var en gång en familj som slutade vara en enhet. Föräldrarna drog åt olika håll och barnen hamnade mitt i allt.
Mamman kände sig otrygg och fruktade att det skulle bli en smutsig vårdnadstvist om hur barnen skulle uppfostras, vem som skulle vara vårdnadshavare och var barnen skulle bo. Det fanns även indikationer att pappan kunde ta barnen till ett annat land, där han hade släkt.
Mamman flyttade med barnen till en för pappan okänd adress under tiden som bland annat vårdnaden skulle lösas och äktenskapet avslutas.
Pappan som inte längre hade någon kontroll förlorade all sin makt över mamman och det gjorde honom arg. Han började att dela ut foton på sina barn och uppmanade alla att sprida dem så att alla visste om att de var försvunna. Genom ett av Internets medieforum så spred bilderna på barnen fritt och alla fick gladeligen använda dem på en direkt uppmaning av pappan.
Så fick pappan en dag för att umgås med sina barn och tog tillfället i akt att försvinna med dem. Då försvann uppmaningen att använda barnens bilder för att hitta dem och sidan i medieforumet försvann snabbare än en löning.
Efter att barnen och pappan kommit fram från sitt gömställe, så började pappan sin intensiva klappjakt på alla som använt sig av de fritt spridda bilderna på barnen för att leta efter barnen.
Tydligen så är det en enorm skillnad på att leta efter barnen när pappan inte hade en uns av kontroll över var barnen eller deras mamma befann sig och när pappan gömt sig med dem.
Man fick alltså enligt pappan INTE på några villkor använda sig av de fritt spridda bilderna på barnen för att leta efter dem när HAN hade gömt barnen.
Hur denna ologiska tankegång som pappan har när det gäller användandet av de bilder som han och vänner till honom har spridit på nätet för att alla ska veta hur barnen ser ut begriper jag inte, ej heller begriper jag den intensiva och ytterst osmakliga kampanj som pappan bedriver mot personer och organisationer för att de följt uppmaningen att sprida bilderna på barnen.
Men som sagt det är skillnad om pappan inte vet var barnen bor och om han själv gömmer barnen antar jag.
I det ena fallet har han kontroll och i det andra så är han utan någon som helst kontroll.
Vad som är så otroligt synd och sorgligt är att barnen de verkar vara det sista som pappan tänker på när han bedriver sin intensiva klappjakt på personer som publicerat bilder på hans barn. Och han verkar inte vilja erkänna ens för sig själv att det var HAN som tillät att bilder på hans barn skulle spridas och användas fritt på nätet.
Barnen är förlorarna i denna brustna enhet, de får betala det ultimata priset för att en person inte längre har full och total kontroll. Tyvärr så ser det ut som om barnen kommer att få fortsätta att betala för sin pappas förlorade kontroll, eftersom pappan inte kan låta bli att fortsätta sina trakasserier och sina hot mot personer som gjort som han uppmanade – de har spridit bilder på hans barn.
Du kallar folk för hora, anspelar på grova sexuella övergrepp, du hotar personer genom att skriva att du ska lämna ut deras barns bilder, du hotar personers barn och du försöker att skrämma oss till tystnad.
Men en sak har du tydligen förträngt, du godkände att bilderna skulle spridas på nätet så lägg av nu!
Advokat och åklagare är kontaktade, de kommer att få ta del i ALLT som du skickat till denna blogg och till undertecknad blogginnehavare.
Att du för denna hatfulla klappjakt i dina barns namn bevisar att du skiter fullkomligt i deras trygghet och i deras rättigheter, all fokus är istället på dig och din förlorade kontroll.
Uppdatering: En av de som råkat ut för denna intensiva och hatfyllda klappjakt ät Nicole. Läs vad hon skrev den 28:e mars om detta.
Stå på dig Nicole, du är inte ensam och du är starkare än H*n!
det är tråkigt att människor inte kan hantera sin ilska på ett vuxet sätt.
Tack för din kommentar Madeleine Karlsson.
Jo, det är tråkigt när vuxna inte kan hantera sin ilska på ett mer moget och resonabelt sätt.
Kram ♥
Kram på dig med !
[…] måste vara frustrerande för trollen att tappa kontrollen och inte kunna skriva elakheter fritt längre […]
Har helt missat detta – men efter kommentaren hos Daddy var jag ju tvungen att ta reda på vad som var på gång. Läser både inlägget hos dig och hos motparten. Jag läser att du är en psykopat för att du lade upp skärmdumpen. Men jag märker överhuvudtaget inget nekande till att det är den personen som har skrivit det hela. Det är så bisarrt att det inte finns ord. Och när man då läser hela inlägget och även denna passus: ”Jag kommer att tar kontakt med Maukonen familj och även hennes arbete på jobbet och varnar dem om hennes situation om hon inte sluta kränka mig och mina barn.” så kommer en hel massa otäcka vibbar upp för mig.
Jag måste säga att jag känner mig mer och mer bekväm i mitt val att blogga anonymt. Visst är det bra och fint att man kan stå för sina ord – men jag skulle inte vilja riskera att vänner, familj och släkt skulle dras in i en fejd med otillräkneliga folk på nätet.
Lycka till för både dig och Nicole i alla fall!
Tack trollan för din kommentar! (och för att önska oss lycka till!)
Det har sina fördelar och nackdelar att vara anonym eller blogga under sitt egna namn.Jag har dock aldrig ångrat mitt val att blogga under mitt egna namn eller att jag väljer barnen före föräldrarnas konflikter och då menar jag fler barn än de som motparten i det nu aktuella fallet har.
Som jag skrev till Jones & Daddy:
En del personer, nu är det en generell beskrivning utan utpekande av någon speciellt individ eller grupp, kan tappa bort sig i sin kamp och istället för att fokusera sig på det viktigaste i världen så börjar de att attackera och förfölja okända människor.
Det är oerhört tragiskt när detta sker och man kan bara hoppas att personen eller gruppen inser att de är helt fel ute och att de har indirekt genom denna felaktiga fokusering förstört en hel del kring deras relation till det viktigaste i världen.
Situationen är bisarr och absurd med anklagelser, hot och utpekanden, frågan är om det är just så motparten vill ha det? Känslan säger mig att det är så, vilket är ytterst beklagligt.
Den enda som kan avsluta detta och gå vidare är motparten. Jag har valt att gå vidare, men blir av någon konstig anledning attackerad gång på gång. Precis som Nicole.
En parentes är att de sista påhoppen kom efter att jag tagit bort bilder på min blogg. Jag fick ett hövligt och mail som bad mig att ta bort bilderna. Så jag gjorde det, eftersom mailet var hövligt och inte inhöll otrevligheter och märkliga anklagelser. Som tack så blev jag attackerad på motpartens blogg samt via mail – igen ….
Tack Trollan! 🙂
[…] mig mer trakterad av att gå ut med öppenhet. Kanske är det feghet? Men när jag läser detta inlägg så känner jag mig säker på att jag har valt […]
[…] När man lever för att hota och trakassera okända (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] När man lever för att hota och trakassera okända (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] finns dock en person som vet vad jag pratar om då hon fått egna hot av samma person. Utan henne ♥ hade jag gått under för länge sedan eftersom ingen har trott […]