Med anledning av nyheten igår att man vill slopa rättspsykiatrisk vård som straffpåföljd så reagerade jag på ett uttalande i DN från Marianne Kristiansson, specialist i rättspsykiatri på Rättsmedicinalverket.
Den nya lagen kommer inte innebära att psykstörda våldsbrottslingar får fortsätta att springa omkring på gatorna. De kan fortfarande få psykiatrisk tvångsvård, men inte som ”straff” för ett brott.
– Det har visat sig att många som dömts till rättspsykiatrisk vård fått sitta väldigt länge, även de som begått mindre allvarliga brott, säger Marianne Kristiansson.
Jag tolkar det som att Marianne tycker att det är orättvist att en person som är dömd till rättspsykiatrisk vård ibland får ”sitta inne” längre än en person som är dömd till fängelse.
Men ska man då släppa en person som är dömd till rättspsykiatrisk vård innan denne är frisk?
Fast så fort jag skrivit meningen så kommer jag på att en del personer verkar bli frisläppta mycket tidigare än vad de borde från den rättspsykiatriska vård de är dömda till.
Riskbedömningar och andra faktorer tolkas ibland väldigt lättvindigt och då släpps det ut personer som inte borde få vara ensamma och fria för sin egna skull och för omgivningen. Resultatet är förödande och tragiskt.
Är det millimeterrättvisa i strafflängd som Marianne Kristiansson vill ha ?
Att fängelsestraff och dömd rättspsykiatrisk vård ska vara lika lång tidsmässigt för den dömde ?
Jag måste ha missförstått något eller är det Marianne Kristiansson som har gjort det ?
Media Länkar:
”Otillräkneliga ska inte dömas” (DN)
Utredning: avskaffa rättspsykiatriska vården (DN)
Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (Regeringen)
Otillräkneliga ska inte dömas (GP)
Svår psykiatri (SydSvenskan)
Nytt lagförslag: Rättspsykiatrisk vård ska avskaffas (Expressen)
Rättspsykvård kan avskaffas
(SydSvenskan) (GP) (Skaraborgsbygden) (Aftonbladet) (Kuriren) (SVT Rapport) (Skånskan) (Bohusläningen) (HP) (HN) (SN) (BT) (SMP)
Rättspsykvård kan avskaffas
(Dagen) (VK) (Aftonbladet) (SVD) (Allehanda) (BLT) (NSD) (Dagbladet) (Corren) (UNT)
Ann-Mari's Blogg 
*Suck*
Personligen tycker jag att brottsrättsväsendet (domstolar, kriminalvård) borde vara mycket mer fokuserade än vad de är idag på att djupundersöka brott och på den basen arbeta för att förhindra brott, både avseende den dömda/dömde individen och allmänt.
Men det får nog vänta till 2014, eftersom det är klassisk konservativ ideologi att straffa brottslingar snarare än att försöka se till att de inte begår brott igen, och att man lär sig skydda mot brott.
Och inte ens 2014 kommer det vara säkert att det börjas i den ändan, då rätt mycket av brottsligheten faktiskt orsakas av politiska beslut som saknar förankring i verkligheten, d.v.s. att samhället i sig orsakar brottslighet.
Säg till om ni vill att jag utvecklar mina tankar lite till.
Tack Pete Nielssen för din kommentar.
Det vore intressant, tycker i alla fall jag, att läsa lite mer av vad du menar.
Utveckla gärna dina tankar!
Kort sagt går det ut på att faserna som en person som begått ett brott går igenom blir mer distinkta, jag tänker i banorna att processen skulle kunna vara följande:
1. Skuldfrågan avgörs grundläggande – d.v.s. där någon bragts om livet så fastställs om den tilltalade tagit offret av daga och hur.
2. Sedan tas det ställning till vilket brott som är applicerbart, d.v.s. mord, dråp, vållande av annans död, nödvärnsexcess etc.
3. Påföljdsfrågan, vad skall den tilltalade dömas till.
4. Utredning av bakgrunden till brottet, vad som möjliggjorde det, och mån av samarbetsvilja från den tilltalade, tillvägagångssättet.
5. Behandling baserad på föregående steg, med sikte på att förhindra åtminstone återfall i samma brott som man blivit dömd för, om inte i allmänhet.
6. Under slutfasen av inlåsningstiden har man särskilda anstalter som är så lika som samhället som möjligt, så att omställngen från kåken till frihet inte blir så påfrestande att det orsakar återfall (vilket är mer vanligt förekommande än vad vissa vill tro).
Steg 1 till 3 är självklart rättsväsendets bord, medan 4 till 6 är kriminalvårdens och/eller rättspsykiatrins.
Vad jag skulle vilja se är att steg 3 skulle kunna, t.ex. i fall där den tilltalade är allvarligt psykiskt störd, bli hanterad av en särskild domstol, där expertis om dylikt finns.
Och att en sinnesundersökning ska kunna komma till stånd mycket lättare än i dag (kanske enligt en princip liknande det som gäller för avlyssning), och att kriminalvården, där behov finns, skall kunna, via domstol, begära att en person överförs från normalt fängelse till rättpsykiatrisk vård, om det under steg 4 o 5 visar sig att en psykiskt störning var orsak till brottet.
Jag tycker också att om man blir fälld för ett brott, oavsett sinnsestörning, så skall man sitta inlåst så länge som lagen föreskriver, vad som skiljer skall vara /var/ man sitter inlåst, aldrig hur länge.
Och att i fall där påtaglig fara för återfall i brott eller sjukdom som vållar brott finns, ska rättspsykiatrisk vård kunna förlängas (via domstol) tidsbegränsat (altså även om personen aldrig blir frisk, måste det prövas).
Vad som med största sannolikhet kommer att få politikerna att fly hals över huvud är att den information som man får i steg 4 till 6 skall hållas så offentlig som möjligt, och att samhället skall vara förpliktigat motverka de situationer som möjliggör och orsakar brott
Nog för denna gång, låter er smälta det här, har några klargöranden (t.ex. varför samma inlåsningstid, och varför steg 4 och 6 är formulerade som de är).
Tack Pete Nielssen för din utvecklade kommentar.
Jag fixade stavfelet som du bad mig om. (skönt att veta att fler än jag stavar fel ibland) 🙂